Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gigantisk kran’

Ett uppfattande inlägg med ett visst mått av självironi.


 

Vi har ofta uppfattningar om andra människor, men de flesta gånger har vi uppfattningar om oss själva. Det är inte alltid så att dessa uppfattningar stämmer överens med verkligheten. Kan du, till exempel, gissa vem det är som tycker så här om sig själv:

  • stort huvud och små öron
  • platt arsle
  • hängbuk
  • tjocka lår
  • jävligt velig???

Och vem tycker så här om sig själv, tro:

  • fet
  • gigantisk kran och Dumboöron
  • stora fötter
  • fula ben
  • ilsken???

För att hjälpa dig på traven får du initialerna…

AU

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en mindre rolig dag som slutade väldigt bra.


Vissa dagar är liksom… färglösa.
En sån dag var det idag – eller igår, för när jag skriver det här har det hunnit bli onsdag.

Grå trädkrona

Grått.


Då är det perfekt
att gå till min frissa Mona på Salong Frizz i Uppsala och be henne fixa en helt ny frisyr. Denna blev jag helnöjd med:

Nyklippt Toffla foto Mona

Nyklippt Toffla fotad av Mona Frizza.


OK, jag har skitstora öron,
en gigantisk kran och jag är tjock, men håret har jag alltid varit nöjd med. Idag blev jag jättenöjd med Monas klipp!

Innan jag mötte Fästmön uppe i stan skickade jag ett mms med bilden ovan. Och det var tur, för hon höll på att inte känna igen mig! Anna tog också några bilder, bland annat denna på min nacke:

Nyklippt Tofflas nacke foto Anna

Nyklippt Tofflas nacke fotad av Anna.


Vi gick i lite affärer
– fler bilder kommer när jag har sovit en stund – åt lite thaimat och såg en av de bästa filmerna jag har sett på länge

Den här trista dan fick verkligen ett toppenslut! Jag brukar aldrig lägga ut bilder på mig själv när jag skryter om mitt utseende, men nån gång ska vara den första. Egentligen skryter jag ju om Monas hantverk. Jag är nöjd. Och filmen, som sagt, den gav riktig själslig stimulans!

Tack Mona och tack Anna för att ni håller mig på fötterna!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan, som vanligt i ord och bild, beskriver dagens promenad.


Vi blev tvungna att åka ett ärende
till Stormarknaden, men tack och lov skulle vi inte in på Systemet.

Vi överlevde och jag fick inte ens utbrott på alla som gick på mig. Så när vi återvänt hem beslutades att vi skulle gå ut och promenera. Först promenerade vi bort mot Restaurang Maestro, som har en rövkliare anställd.Vi gick naturligtvis inte in även om en öl hade smakat gott.

Sist jag var på Maestro på påskdagen hade de juldekorationer kvar i fönstren. Nu passerade vi ett hus som hade påskdekorationer kvar. Men ganska söta sådana! Tyvärr blev bilden, som vanligt, inte bra med Ajfånens kamera 😦

Påsklåda
En del har brevlåda, andra brööövlåda och några påsklåda.


Det blåste som 17
och jag frös mest om min gigantiska kran. Vi vek därför av in mellan husen vid ödehuset/spökhuset.

Ödehus
Ödehus eller spökhus – eller kanske både och?


Vi var ute ungefär 45 minuter
och gick väl en tre kilometer. Vi stannade ju och fotade en del. Men vi tränar för att kunna gå till Förorten nån gång. Dit är det ju bara ungefär en mil.

Skyltar
Snart ska vi gå till Förorten.


Vi hade ett mål med promenaden
och det var att plåta den gamla bilen igen. Men först fotade jag denna. Hur kan man ha firmanamnet Elak? Ja, när man heter Krister. Eller Kreeeeeeeeester, som ett av mina alter egon heter (inte bara Martyren).

Krister Elak
Krister Elaks bil.


Vid den gamla Volvon
tog Fästmön en ny jättefin bild. Jag försökte fånga interiören, som såg ut att vara i toppenskick! Baksätet hade plats för fyra – ett säte och två små sittplatser att fälla ner. Framsätet var som en soffa. Bilden blev emellertid kass. JÄVLA AJFÅN!

Inuti en gammal Volvo
Inuti en gammal Volvo…


Mamma är telefonerad med
och potatisen är snart färdigkokt. Nu väntar vårt härliga sillbord!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Axe deo stick

Luktar/doftar lite mycket citron.


På tal om det här med att lukta och dofta…
Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.


Livet är kort.

Read Full Post »

Så blev det kallt igen. I morse var det nästan fem minusgrader. Alla små och stora vattenpölar hade frusit till is. Läskigt halt utomhus, alltså. I alla fall här. Så var rädd om lårbenshalsar och handleder när du går ut idag.

Det var en helvetisk bilresa till jobbet idag. Det började redan innan jag skulle ut på gamla E4:an när en bil plötsligt svänger ut framför mig. Bilen kom från vänster och jag körde dessutom på huvudled. Det vill säga jag hade förkörsrätt enligt såväl högerreglen som regeln om huvudled. Nån som fick körkortet på postorder i den andra bilen??? Bilisten körde sen slalom mellan filerna när vi kom ut på stora vägen. Tutade och hade sig. OK om h*n hade varit på väg till sjukhus eller så, men det här var ren vansinneskörning. Jag var nära att ringa 112.

Nästa bildåre mötte jag när jag skulle svänga av från gamla E4:an. Ytterligare en person som inte klarar filkörning och som plötsligt svänger – framför mig, dårå – fast h*n inte körde i nån svängfil.

Dagens tredje bilgalning var egentligen flera bilar. Strax före Dofternas Bro är det trafikljus och tvåfiligt. Strax före bron blir de tu filerna en. Samtidigt höjs hastigheten till 70. Men det där har folk svårt för och gör de mest livsfarliga omkörningar – för att sen inse att filen plötsligt tar slut, varpå de måste svänga höger, direkt framför fronten på bilen i högerfilen, den fil som fortsätter. Att det ska vara så svårt att planera sin bilkörning, att titta liiite längre fram än näsan räcker. Själv har jag ju en gigantisk kran, så för min egen del räcker det näs(t)an att gå efter den…

Tofflan 5 dec 2012

Gigantisk kran leder mig rätt när jag kör bil?


Skämt åsido,
en del är faktiskt livsfarliga i trafiken. Nu är det väl ingen större förlust om jag skulle omkomma. Jag vet till och med en och annan som skulle ha fest då (precis som somliga festade när pappa hade gått bort – en fest vi tvingades se på). Men en olycka kommer ju sällan ensam. Eller snarare, på morgonen är det rätt mycket bilar ute och ganska många bilköer. Faller i, faller alla, liksom. Smäller en så smäller flera, vill säga.

Men om den här dan började farligt borde den fortsätta i lugnare tecken. Igår blev jag emellertid kvar på jobbet lite längre. Plötsligt blev det massor att göra. Förmiddagens möte med prefekt 1 var bra, men gav inte mycket mer än att jag fick veta att man vill att jag fortsätter jobba där även efter påsk. Exakt hur mycket skulle funderas över. Det måste gå att kombinera med annat, helst. Om inte, får jag ta det jag får, stämpla i två och en halv månad och sen leva på mina besparingar. (Ja, som du förstår är de enorma efter långtidsarbetslöshet och sjukskrivning.) Tillvaron gungar igen, men jag har lärt mig att försöka gunga med i dess takt.

Jag hade tänkt höra med mamma om vill komma hit i påsk, men hon är så dålig just nu att det inte är nåt att ta upp. Det verkar som om hon – och de andra tanterna hon var på evenemang med i fredags – alla är däckade av influensan. Mamma, som har en kronisk sjukdom, blir förstås sjukast av alla då. Mina egna nattkramper i ben och fötter (två gånger i natt) känns lite futtiga, jämförelsevis.

Idag ska ben och fötter ut och traska på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, vars avdelning jag tidigare hörde till organisatoriskt. U är en riktig pärla, vi har många gemensamma nämnare och det klickade direkt – när vi träffades utan avdelningen! Ibland är det ju så att man inte ser skogen för alla träden.. Jag är glad att vi fick kontakt!

Helgen blir lite av en tråkhelg. Jag måste städa och tvätta – hallen är full av grus och tvättkorgen full av smutstvätt. Igår hittade jag dessutom stora lerklumpar i hallen efter ventilationsmännen. Inte satte de upp ett av donen ordentligt heller. Det sitter uppochner och det sitter inte fast. Om det ramlar ut och har sönder spishällen blir jag… mindre glad. Enligt Fästmön, som var hemma när de kom, pratade en av de två mest i mobilen, medan den andre verkade vara nån typ av senior lärling.

Anna jobbar från och med idag och till och med söndag, så i kväll blir det kanske ost och kex och vin när hon kommer hem. Jag är lite sugen på att gå på Antik-slöjd-hälso-mässan i Fyrishov nån av dagarna, men det vore roligare att göra med sällskap. NÅN INTRESSERAD???

Jag borde också åka och köpa mig en ny tandborste. Sen 1990-talet kör jag med uppladdningsbar tandborste och det har gått åt några såna genom åren. Men det är det värt, för jag får alltid så mycket beröm av såväl tandläkare som tandhygienist. Min nuvarande börjar bli ganska kass och borde ersättas.

Nu börjar dan utanför ljusna. Det kanske är dags att hämta in lite java så jag kan fortsätta hålla ögonen öppna när jag sitter och lägger ut saker på intranät, vilket jag ska ägna mig åt mest idag.

en kopp grönt

En snigg orange kopp grönt, kanske?


På tal om intranät
tycker jag nog att lokalblaskan var rätt jobbig i morse. Både i ledare och i en artikel inne i tidningen skryter man över att man når så många fler läsare än förra året. Hur intressant är det för oss läsare att läsa? Ungefär lika instressant som du tyckte att mitt statistikinlägg igår var(som jag dessvärre måste lägga ut varje månad). Och tillbaka till intranät, för det är där jag tycker den typen av nyheter platsar, inte i varken ledare eller artikel inne i tidningen. Möjligen en notis. Min prenumeration går ut i början av mars och då är det

Tack och hej, leverpastej!

för min del!

Det är fredag idag, min vän! Vad har du för helgplaner??? (Vad min ovän har för planer struntar jag i.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, det här med slangar är inte min grej. Eller jo, kanske. Fästmön peppade mig som 17 och efter kvällsmaten, en härligt egenihopplockad sallad, skred jag till verket med min nya duschslang. Anna förklarade hur det skulle vara och jag fattade. Jag skruvade ihop munstycket med slangen och gick en till duschen för att kolla. Och nu var det tur att jag inte skruvade lite mer. Alltså att jag inte skruvade loss nånting. För det där %&/#” duschmunstycket passade inte i hållaren på duschstången! Vilken skitgrej! Jag som var rädd att slangen inte skulle passa i blandaren… Så nu, kära vänner, ligger eländet i min låda med skruvar, spikar, buntband, silvertejp, skruvdragare och andra såna grejor. Och där kan den ligga – om ingen vill ha den… 👿

Slangen i lådan. 


Jag borde naturligtvis ha köpt en duschslang
med inte bara munstycke utan också en stång med hållare till väggen. Med den här slangen kom bara ett enkelt väggfäste som bara funkar för att hänga ifrån sig slangen i. Jag vill ju kunna stå i regn fast tempererat sånt, naken och inomhus, så att säga. Ja, ja, när tejpen lossnar på gamla munstycket kanske jag åtminstone kan använda en packning från nya munstycket. För den försvann när munstycket släppte. Åkte väl ner i avloppet, typ. Slutsats: det blir INGENTING att lägga till i mitt CV.

Himlen är gråsvart och det ösregnar fortfarande. Hur länge ska det hålla på så här? Jag var ute med sopor och höll inte bara på att regna bort, det blåste som 17 också. Nyduschad är jag och en liten hög strykning har jag klarat av, allt gick nog av bara farten, ren rädsla. För när jag kom hem låg det ett brev från Sjukstugan i Backen och väntade på mig.

Men för tillfället är min värsta åkomma min gigantiska kran. Den ömsom rinner, ömsom täppar till sig. Det skulle ha kunnat vara nån sorts allergi mot gräs eller nåt, fast detta motsägs av regnet. Min onda häl har jag också egenvårdssurfat om. Om det är riktigt illa kan det vara hälsporre på gång. Trött jag blir… Jag hittade i alla fall lite övningar som jag ska försöka göra, så får jag se om det gör nån nytta.

Nä, nu ska jag nog rensa lite jordgubbar. Jorå, vi köpte en liter förut… Säsongen är ju inte så lång, så det gäller att passa på.

Read Full Post »

Alltså…

Orka!

Jag har varit på helspänn ett tag inför förmiddagens lilla utflykt och jag var skittrött när jag åkte hem från jobbet. Eftersom mamma ringer så gott som varje dag, passade jag på att ringa henne – från bilen. Ja, jag veeet! Men jag har blåtand, alltid något. Vi pratade hela vägen hem och det var riktigt trevligt trots att jag var trött och fick höra det senaste om diskbänksbelysningen, ventilationsarbetena och maten. Men idag var mamma snäll och då blir jag snäll. Och glad. Men sen blev jag lite ledsen igen över en dålig nyhet. Djupdykning.

Hemma i New Village blev det första jag gjorde en djupdykning ner i tvättmaskinen. Nu pallar jag inte att tvätta mer än en maskin i kväll, så nästa kör jag i morgon.

Så hittade jag en lapp om fönsterbytet. Nu på tisdag kommer de hit och ska mäta fönster och man anmodas att ta bort prydnadssaker och krukväxter från alla fönster. Alla. För min del handlar det om 42 krukväxter. Var ska jag ställa alla dem, liksom??? Nej jag menade inte prydnadssakerna utan krukväxterna, pucko! Dessutom blir jag sen hem på måndag kväll när detta måste göras eftersom jag ska till frissan och få håret finfint fixat. Djupdykning. Och funderingar på när i h-e jag ska hinna slänga om till sommardäck. Vi åker ju på torsdag…

Sen skulle jag äta nåt och dök ner i brödburken. Köket serverade en ostsmörgås och en smörgås med kalkon och mimosasallad samt en Christer Lindarw* till kvällsvard. Sällskapet var min bok på gång, en riktigt rysligt spännande historia!!!

Många djupdykningar i kväll.


Tvätten blev klar och hängdes upp,
men innan dess hade jag duschat och tvättat håret. Provade Fästmöns Niveas duscholja idag. Den doftade gott och var väl inte lika uttorkande som vanliga duschcrèmer, men inte speciellt fet heller. Nej, inget för mig.

Kvällens höjdpunkt hittills har varit telefonsamtalet med min Storasyster. Det är så skönt att kunna prata om ”allt” med henne! Utom vad som står i de låsta inlägg som bara jag själv har lösenord till. Det är otroligt skönt att kunna skriva helt fritt i dessa inlägg. Det är befriande, kort sagt! Men Storasyster, som jag egentligen inte alls är släkt med, är också befriande att prata med. Vi kommer ju alltid fram till samma sak:

Vi är sniggast och klokast och bäst, helt enkelt.

Och sen skrattar vi åt mina stora elefantöron, gigantiska kran och båtar till fötter samt hennes potatisnäsa och en och annan autostrada (som inte har med oss att göra, märk väl!) med mera. Vi är inte nådiga!

Klockan 21 ska jag åka med Annas grejor till hennes jobb och plocka upp henne själv för vidare färd till Himlen. Jag återkommer väl till New Village precis till läggdags. Djupdykning i bingen, alltså.

Eh… ja just det! Sa jag att jag klämde en finne på näsan också? Den GIGANTISKA näsan.


*en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

Dagen dör i denna stund. Himlen är svart igen, dagen är på väg över till kväll. Och vad har Tofflan gjort denna fantastiska lördag som inleddes med två OTREVLIGA påminnelser om det förflutna???

Fästmön och jag åt äggfrukost idag efter att ha tagit sovmorgon. Vi har båda två sovit hyfsat, jag vaknade till exempel inte en enda gång på sju timmar! Det är rekord. Anna jobbar ett väldigt lååångt pass idag – från klockan 12 till klockan 21 – och samma lika är det i morgon. Jag skjutsade henne förstås och sen åkte jag hem till ensamheten och skrev. Ur mitt hjärta. Inte helt fritt, Jerry, men du vet att jag är rädd och varför.

Mina amaryllisar är lite senkomna precis som den vänliga UnderCovers. Den lilla i sovrummet, som jag fick av Anna, har blommat med fyra små ljusröda klockor. De har vissnat ner nu, men när jag stack ner min gigantiska kran i glasvasen där amaryllisen är planterad såg jag baske mig en ny liten knopp på väg upp! Sen kollade jag in den i köket som jag fick av mammakusinen B. Den är på väg att blomma på ett helt fantastiskt sätt! Här en bild på en av klockorna, som är fylligt röda:

”Klockan klämtar för dig…”


Mamma ringde mitt på dan
och vi pratade en stund. Hon höll på att städa lite och jag skulle just till att börja ett hushållsprojekt. Men först såg jag presskonferensen med Juholt på Aftonbladets hemsida. Och efter den kunde jag ju inte låta bli att blogga, för jag tycker att Juholt gjorde det enda rätta.

Så blev det då dags för dagens huvudprojekt. Kan du gissa vad den innebar med ledning av den här bilden???


”Aha!” tänker du. ”Tofflan har lagat mat hela eftermiddan!” FEL!


Nu tror du säkert att jag har lagat mat
hela eftermiddan och det skulle man verkligen kunna tro – om man inte känner mig. Alla som känner mig vet nämligen att Tofflan lagar inte mat, men hon äter gärna.  Jag kan avslöja att dagens lilla aktivitet emellertid har med mat att göra. Kan du gissa vad???

Medan du tänker och funderar dansar jag vidare i köket med Magnus Carlsson! 😛

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »