Jag tänkte belöna mig efter dagens hårda arbete med lite god mat från Chop Chop och Augustgalan i afton eftersom jag inte har möjlighet att delta i Stockholms konserthus. Det är en riktigt bra idé att galan streamas, tycker jag! För naturligtvis är jag jättenyfiken på hur det går för de tre böcker jag fick recensera,
Nu har jag köpt mina första julklappar! Naturligtvis är det hårda klappar, alltså böcker. Jag har inte lika mycket att handla för i år som tidigare år, men när det gäller böcker strösslar jag gärna med korvörena. Hittills har jag handlat till några i familjen och en vän. Naturligtvis kan jag inte berätta vilka böcker jag har handlat, eftersom det finns en viss risk att jag avslöjar vad tomten kommer med i sin säck. Men okejrå, mamma läser inte min blogg, så hennes hårda paket kan jag avslöja: Pojkvännen (pocket) och Nyårskyssen (inbunden), båda av Nora Roberts. OCH NU FÅR DU INTE BERÄTTA DETTA FÖR HENNE, TACK SÅ MYCKET!!!
Nora Roberts skriver ju främst kärleksromaner och det är inte riktigt min genre. Men jag ska ju inte köpa julklappar till mig själv, utan andra. Jag kan avslöja lite till: jag har köpt vanliga romaner till andra, romaner som jag har läst själv eller skulle kunna tänka mig att läsa. Även en historisk roman har slunkit ned i varukorgen.
Tomtebobarnenär inget att rekommendera för små barn. Lilla Anna blev JÄTTERÄDDför Bergatrollet!
Jag skulle vilja tipsa dig om några hårdaklappar/böcker som jag nyligen har läst och skrivit om. Klicka på länkarna som döljer sig under respektive fetmarkerad titel och författare!
Hållplats Sverige: Jag, Almina och Jag, Alma av Anna Nilsson Spets. (En tredje del är på väg ut!) En viktig och tankeväckande trilogi om barn och ungdomar som drabbas av krig.
Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarson. En rolig, intressant och lärorik bok med musikaliska förtecken. Och politiska. Också denna bok nominerad till Augustpriset 2014, men i kategorin Årets svenska fackbok.
UNICEF. Du kan köpa julklappar i gåvoshopen, såsom vaccin, vatten- och hygienpaket, näringspaket, vätskeersättning, filtar, malariamedicin med mera.
Skokartongsappellen. Årets insamling har ännu inte riktigt kommit igång. Webbplatsen är på gång, men det finns lite information på Fejan. Principen är enkel: fyll en skokartong med prylar enligt en lista, slå in kartongen och märk den med målgrupp (man, kvinna, tonåring eller barn.) Här kan du läsa mer om vad du kan fylla skokartongen med!
SOS Barnbyar. Köp meningsfulla julklappar iwebbshopen, såsom skolmaterial till barn i Bolivia, sjukvård och mediciner i Centralafrikanska republiken, hem för spädbarn i Kosovo, matkasse till familjer i Senegal, familjestöd till Filippinerna med mera.
Läkarmissionen. I Aktion Julklappen 2014 kan du ge bort en julklapp med en personlig hälsning till ett barn som inte har så mycket. Paketen går till barn i Georgien, Rumänien, Ukraina och Moldavien.
Svenska kyrkan. Årets julkampanj har temat Låt fler fylla fem. Stöd familjer och barn genom att bli månadsgivare, handla i gåvoshopen med mera.
Och nu när jag har tipsat DIG, hoppas jag att du tipsar MIG!
Ibland har jag lust att skriva precis allt jag tänker. Men hur skulle det se ut? Och vad skulle jag då får för skit för det? Nä, det är torsdag och du serveras en gammal hederlig hiss- (fackmedlem) och diss- (fuckidiot)lista från den gångna, tofflianska veckan.
Visst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta GunnarsonsPopmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.
Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:
[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]
Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe ThörnqvistsVarm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.
Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.
Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.
Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!
Nu blommar det! En av de tre pelargonerna jag fick av Lucille är i farten.
Just som en av pelargonerna jag fick av Lucille, hon som egentligen heter nånting heeeltannat, har börjat blomma slog det om och blev kallt där ute. Termometern visade under nollan i morse. En fördel med det är i alla fall att jag anar lite, lite värme i mina element. Med betoning på lite, visserligen, men ändå. Och ute lyser solen, så idag har jag INGET alls att skylla på: jag ska UT och promenera. Efter gårdagens tur kändes det nästan ingenting i mina fötter. Jag vill tro att den senaste hälsporren håller på att läka ut. EN fördel med att gå hemma och inte springa till nåt jobb varje dag…
Om jag finge välja mellan att klättra på väggarna gå hemma eller jobba, vore förstås mitt val att jobba. Men blir det inget av de här senaste, är min intention att påbörja del två i min trilogi den 1 december. Blir det däremot jobb, får tvåan vänta en stund till. Man får hanka sig fram, liksom. Precis som de flesta andra har jag fixat alla mina jobb själv (maj gadd, det är väl ingen annan som fixar jobb åt en, hur kan man tro det???), via kontakter de tre senaste gångerna. Det är så man skaffar sig jobb idag, verkar det som. Jag undrar vad som hände med att efterfråga kompetens… Är det lättare och snabbare för arbetsgivare att plocka in en kompis än att göra en seriös rekrytering? Ibland kan man undra. Det finns förstås undantag. Arbetsgivare som tittar noga på ens kompetenser och bakgrund. Och även om det återigen blir nej inte bara en gång utan flera för min del, känner jag mig trygg i förvissningen att jag har bedömts seriöst de senaste gångerna.
För att få tiden att gå lite fortare – eftermiddagarna är klart värst! – flyttade jag om lite i köket igår. Det vill säga, jag frigjorde yta på en av köksbänkarna. Hur många gånger har jag inte blivit galen av att det inte ens finns nån lämplig plats att fixa sallad eller ens skiva bröd på?! Men NU finns det det! Och ändå kunde jag flytta dit saker, som den lilla elektroniska vågen. (Inte för att vi väger mat så ofta här, men…)
Frigjord yta på en av bänkarna i köket. Nu kan man både hacka och blanda till sallad samt skiva bröd här.
Det är minusgrader idag.
Vad ska jag hitta på idag då, förutom att ta en promenad när det har blivit lite varmare? Jo jag behöver fiffa till mig lite och duscha och tvätta håret, för Fästmön påminde mig just per sms om att jag ju ska till Förorten på middag i kväll. Innan dess hoppas jag att jag har kommit en bra bit in i recensionsex nummer två. Det är en väldigt rolig och intressant bok i en helt annan genre än den jag läste ut igår. Därför är det tur att de två böckerna inte tävlar i samma klass för Augustpriset 2014! Som det känns just nu vill jag att båda ska vinna sina respektive klasser. Men sen har jag ju en tredje bok att läsa och skriva om också…
Mamma borde få ett samtal och tvätten borde tvättas… Vilken tur att det finns en dag i morgon för vissa av oss… Eh ja… så jag får nog ringa mamma idag. Igår fram på förkvällen fick jag äntligen telefonkontakt med en vän som tycks ha bott på sjukhus de senaste dagarna. Inte för egen räkning utan för andras. Sånt är väldigt jobbigt också. Att sitta bredvid och inget kunna göra är en tung del när man är närstående. Hoppas att vårt samtal gav ett uns av kraft så att vännen kan blomma lika kraftfullt som en av mina pelargoner…
Jag inser att vissa av mina veckor har teman. Det kan vara…
ord
eller…
litteratur (nu läser jag ju alltid, men vissa veckor mer än andra)
eller…
mat
eller…
familjen
eller…
ost!
Den här veckan är temat helt klart ost!
Som redan sagt i rubriken:
JA! Jag gillar ost!
Häromdan köpte jag två ostpajer för 30 pix tillsammans på Tokerian. Så här såg min middag ut igår:
Ostpaj med glada tomater som hår och öron, TV-tidningen och ett glas livsfarlig dryck = gårdagens middag.
Så här såg min middag ut idag:
Ostpaj med ännu gladare tomater än igår eftersom de gör att pajen ler, en bok för recension och fortfarande livsfarlig dryck i glaset.
Ja, jag får inte precis Nobelpriset i variation, men jag äter mat i alla fall!
Idag var jag och handlade lite smaskens till helgen. Det vill säga… ostar av olika sorter: brunost, små cheddarostar, raclette , Cambozola vitlök och gorgonzola mascarpone. Eller bajsost rakt igenom, som Elias skulle säga.
Brunost, små cheddarostar, racletteost, cambozola vitlök och gorgonzola mascarpone.
Vad ska DU äta i helgen? Ost kanske? Eller nåt annat gott???
Idag fick jag mejl om att jag hade ett paket att hämta på en postutlämning inte helt nära mig. Men jag har ju bil, så det var inga problem. Jag gissade på sätt och vis vad det kunde vara, men var naturligtvis inte säker alls på innehållet. Och jag blev riktigt nyfiken när jag fick den härstora jiffypåsen:
Jiffypåsen var större än mina dasslock till händer.
För ett tag sen anmälde jag mitt intresse att recensera böcker som nominerats till Augustpriset 2014. Mycket riktigt var det såna böcker som låg i påsen. Tre härliga, spännande böcker grävde jag fram.
Tre härliga böcker som nominerats till Augustpriset 2014.
Jag fick en skönlitterär bok,Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck, som alltså är nominerad i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Här kan du se och lyssna på författaren själv när hon berättar om sin bok.
De övriga två titlarna är nominerade i kategorin Årets svenska fackbok. Tina Thunanders bok Doktor Nasser har ingen bil. Här kan du du se och lyssna på författaren när hon berättar om sin bok.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se