Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förflutna’

Ett inlägg om en bok.


 

Vita spårFör ett tag sen besökte jag Metropolen Byhålan. Vid det tillfället gjorde jag en ny litterär bekantskap. Jag hade tagit med mig ett second hand-fynd, Märkta för livet, av Emelie Schepp. Lustigt nog visade sig författaren vara född i Metropolen – precis som jag. Däremot har jag inte skrivit nån lika bra bok som hon. Faktum är att jag verkligen gillade boken! Strax innan jag började mitt nya jobb tog Fästmön och jag en dag på stan. Jag satte sprätt på större delen av ett presentkort som jag hade fått av NK och Mamma Mu*. En av böckerna jag köpte var uppföljaren till Märkta för livet, Vita spår. Häromdan började jag läsa boken – och redan idag på lunchen läste jag ut den. Tack J och R!

Liksom i första boken i serien får läsaren följa olika personers förehavanden samtidigt. Personerna hör naturligtvis ihop på nåt sätt. I centrum finns ett gäng poliser och åklagaren Jana Berzelius i Norrköping. Den här gången hittas en ung asiatisk kvinna död på ett tåg. Hennes kompis har hämtat tågvärden, men försvinner sen. Jana Berzelius blir förundersökningsledare. Som i förra/första boken blir fallet personligt. Jana möter ännu en gång personer och företeelser från sitt förflutna. En person som snabbt blir misstänkt för narkotikabrott blir intressant i utredningen. Men Jana måste få tag i personen före polisen så att hennes bakgrund inte avslöjas.

Bitvis känns berättelsen lite förutsägbar i den här andra delen om Jana Berzelius och de andra. Jag kan faktiskt misstänka och ana vilka de skyldiga äro. Dessutom hittade jag ett korrekturfel! Men… lik förbaskat är detta åter igen en riktig bladvändare, för helt säker kan en ju inte vara som läsare. Boken är väldigt spännande och jag läste den i rekordfart. Emelie Schepp lyckas bygga upp en story som håller och en spänning som varar genom hela boken. Dessutom är flera av bokens teman aktuella och realistiska.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*NK och Mamma Mu = Närmaste Kollegan och kollegan R på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om filmer.


 

Den här helgen blev en riktig filmhelg. Vad passar väl bättre än att krypa upp i soffa och fåtölj och glo på lite fiktiv spänning medan mörkret är kompakt utanför?

 

Omen IVFörst ut var filmen Omen IV (1991) som vi såg på Tv12 hos Fästmön. Damien, den ondskefulle lille pojken och sedermera mannen, är död. Men som ett under (?!) lever han vidare i flickan Delia. Delia adopteras som nyfödd av ett advokatpar som är barnlösa. Flickans ursprung är väldigt oklart, nåt adoptivföräldrarna inte bryr sig om. Först. Framför allt pappan är totalt charmad av sin dotter, men mamman blir allt mer misstänksam och börjar nysta i flickans förflutna.

Det här var inte nån jättespännande film och framför allt inte en av de bättre Omen-filmerna. Men jag är snäll och Toffelomdömet blir medel. Det var trots allt lite kul att se gamla locktångsfrisyrer och jeans som sitter uppe i armhålorna.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

OrphanNästa film blev Orphan (2009) på Kanal 5. Vi missade en hel del i början eftersom jag hade fått för mig att vi redan hade sett filmen. Återigen är huvudpersonen en ond liten flicka som adopteras av ett par. Paret har två barn sen förut, en son och en döv liten dotter. Den adopterade Ester blir på sätt och vis ett substitut för deras tredje biologiska barn som är dödfött. Ester är minst lika vidrig som Delia, men hon är mer manipulativ och det är mer uttalat att hon vill ha pappan för sig själv…

Toffelomdömet blir lite högre för Orphan än för Omen II.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PrometheusPå lördagskvällen bänkade vi oss
i min soffa och fåtölj. Först såg vi filmen Prometheus (2012) som jag hade spelat in åt Anna i veckan från TV3. Lite nyfiken var jag dock själv, så vi tittade tillsammans. Det här är en science fiction-film och jag är ingen större fan av såna filmer. Men det är bra skådespelare, bland andra Noomi Rapace, och faktum är att jakten på människans ursprung, som filmen handlar om, blir en obehaglig resa in i framtiden. Ett par forskare, där Noomi Rapace spelar en av dem, har hittat grottmålningar på olika ställen. De reser in i framtiden och hamnar på en plats där även nån från Alien har landat en gång tidigare… Filmen hänger alltså på sätt och vis ihop med Alien-filmerna, men om det är en prequel eller en spin off-film är oklart.

Toffelomdömet för Prometheus blir förvånansvärt högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


A nightmare on elm street 2010Andra film på lördagen
blev Terror på Elm street (2010) och den visades på TV12. Det här var alltså en nyinspelning av den gamla skräckfilmen och på engelska heter denna A Nightmare on Elm Street. Tyvärr hade jag ganska nyligen (för två år sen) sett filmen. Här kan du läsa vad jag tyckte om den då! I kväll blev jag fortfarande rädd, men mest hoppade jag till av alla effekterna, framför allt ljuddito. Det är en sjuk mardröm om en galen typ i randig tröja som jagar ett gäng ungdomar, varav en med ADHD, bara för att han vill ha ihjäl dem.

Toffelomdömet för Terror på Elm street (2010) har sjunkit sen 2013.

rosa toffla minirosa toffla mini


Halloween IITredje film på lördagen 
blev Halloween II (2009). Även den gick på TV12. Michael Myers går igen, men tyvärr mindes jag alltför lite från den första filmen för att uppföljaren ska ge mig nåt. Det är bara blodigt och vidrigt. En galning går lös och har ihjäl alla han möter, ungefär. Michael Myers har i vart fall rymt från mentalsjukhuset och nu söker han sig till sina hemtrakter igen för att leta efter sin syster.

Toffelomdömet för Halloween II blir lågt. Det är inte spännande, bara blodigt och meningslöst. Vi såg bara knappt en timme av filmen.

rosa toffla mini


Det var mina och Annas filmer i helgen. Har DU sett några??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

StrindbergsmördarenI somras hittade jag en bok av Jean Bolinder som saknades i min lilla samling av hans böcker. Min pappa och Jean Bolinder var lite bekanta. Pappa hade några av Jean Bolinders böcker i sin ägo. Sen pappa gick bort står böckerna hos mig. Nu ska jag strax också stoppa Strindbergsmördareninköpt på Återbruket för fem kronor, i en av mina hyllor, bredvid pappas böcker.

Huvudperson i boken är författaren Johannes Jager, bosatt i södra Sverige. Johannes skriver på en bok om August Strindberg samtidigt som han plågas av sitt förflutna: ett kraschat äktenskap och en dotter han aldrig mer får träffa. Men dåtid och nutid blandas i en härva, allt medan en grannkvinna till Johannes har blivit mördad.

Den här boken kom ut 1980. Då hade Jean Bolinder jättestora brillor och ett enormt lockigt hårsvall. Jag träffade honom aldrig, men när jag läser hans böcker tycker jag att han är smått… sexfixerad. Jag har lite svårt att förstå att min pappa, som var minst lika pryd som jag, var Jean Bolinders vän… Men ändå. Boken var det, inte författaren. Jag tycker att den spretar för mycket. Det är alldeles för många berättelser i den och även om de går ihop i slutet är det med nöd och näppe.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självtröstande inlägg.


 

Kycklingburgare med tillbehör

Kycklingburgare med flottiga tillbehör.

En sån här dag går inte till världshistorien som en av de bättre. Vädret har varit skit, jag har haft massor att göra eftersom jag i stort sett var ensam på enheten hela dan och dessutom fick jag ett oförskämt mejl. Med 20 minuters rast totalt sett under hela dan blev det två ostfrallor och kaffe till lunch. Tröstade mig genom att stanna vid nyaste McD nära mitt hem och ta en kycklingburgare. *rapar diskret*

Det hjälpte föga eftersom jag observerade en person från mitt förflutna som uppenbarligen anser sig ha rätt att avsky mig. I själva verket var jag oenig med en släkting till personen – för typ tio år sen eller nåt. Trams! 

Ett orange paket från Bokus

Ett orange paket från Bokus.

Hemma steg humöret emellertid! I postboxen hittade jag, som vanligt inknölat och dessutom genomblött, ett orange paket från Bokus. CDON var snabbare med att leverera fyra inbundna böcker än Bokus tre pocketböcker.

Böcker

Tre pocketböcker låg det i Bokuspaketet.

Men skit samma! Min att-läsa-hög är nu enorm! Eller den består av tre högar – en med böcker jag har lånat av Fästmön och två högar med födelsedags-böcker. För såväl CDON-böckerna som dagens Bokus-böcker bekostades av mamma, som skänkte mig en peng till födelsedagen. Resten av den pengen gick till bilreparationen. En liten slant från mamma är kvar liksom en Trisslott. Den ska jag skrapa nu. Så kanske, kanske det blir lite återbäring.

För övrigt ska jag förstås  glo på andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2014 och kanske twittra så att jag inte somnar innan vinnarna är utsedda. Sen lär jag somna som en sten. I morgon är det fredag. Det är den bästa trösten den här dan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

ag heter inte Miriam

När nya böcker, filmer, pjäser, musik etc höjs till skyarna alltför mycket brukar jag bli ganska skeptisk. Jag vill bilda mig en egen uppfattning, men i vissa lägen blir jag nästan anti i förväg. Jag läser för övrigt aldrig några recensioner innan jag läser en bok.

Men jag blev aldrig motvallskärring innan jag läste Majgull Axelssons senaste roman, Jag heter inte Miriam, trots att jag har noterat att den har fått lovord från alla håll. Jag vet nämligen att Majgull Axelsson kan skriva bra böcker. Och den här boken är inget undantag.

När boken börjar är det Miriams 85-årsdag.  Familjen har samlats för att fira henne när hon plötsligt utbrister

Jag heter inte Miriam!

Naturligtvis tror alla att hon har blivit lite… snurrig. Men när dotterdottern Camilla tar sin farmor på en promenad börjar farmodern berätta det hon aldrig har pratat om tidigare: livet i koncentrationslägren.

Jag har inte orkat läsa boken så snabbt som jag har önskat. Det handlar om att jag har varit sjuk och haft svårt att ligga eller sitta och läsa. Men det handlar inte bara om det. Den här boken är… jobbig att läsa. Man kan inte smita undan från… hemskheterna. Det jag inte kan låta bli att undra är hur många andra det finns som liksom Miriam inte har berättat om sitt förflutna – och som inte nånsin avslöjar allt.

Majgull Axelsson har alltid skrivit bra böcker. Jag heter inte Miriam är inget undantag. Min tidigare favorit, Aprilhäxan, har nu blivit ifrånsprungen. Av Miriam. Jag gillar det raka språket. Berättelsen, som är pang på. Jag kan varken väja eller värja mig. Eftersom jag har svårt att hålla reda på alltför många karaktärer i böcker är boken också på det viset perfekt för mig. Här är persongalleriet alldeles lagom stort. Ibland har jag också svårt att hänga med när en roman hoppar i tiden och väver samman två eller flera historier. Ibland blir det inte heller bra litteratur helt enkelt därför att författaren inte lyckas. Majgull Axelsson gör det bara helt suveränt.

Nåt annat än högsta Toffelbetyg kan det förstås inte bli!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Louise Penny-bokDet är jul och skitkallt.
Och kommissarie Gamache återvänder till den lilla byn Three Pines. Min förkylda hjärna har frusit några dagar ikapp med innehållet i Nådastöt. Idag, på kökssoffan, läste jag ut boken. Den enda bok, för övrigt, som jag köpte på årets bokrea. De 415 inbundna sidorna kostade endast 69 spänn.

Det snöar nästan hela tiden i boken. Det snöar mycket. Under den årliga curlingtävlingen i Three Pines upptäcks plötsligt en död kvinna i publiken. Hon är… förkolnad. Kommissarie Gamache ger sig till byn och börjar rota i såväl dödsfallet som offrets förflutna. Vem var hon egentligen? Vem var hennes föräldrar? Och varför var hon så elak?

Det här är den andra boken i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache och kanadensiska byn Three Pines. En by som bebos av ett gäng riktiga original, för man lov att säga. Den första boken i serien, Mörkt motiv, gav jag medelbetyg. Jag kände mig lite besviken över denna nya bekantskap som Louise Penny är. Men i tvåan tycker jag nog att hon har arbetat upp sig. Även om boken är lite för omfångsrik och bitvis lite för omständlig i sitt språk och sättet att föra handlingen framåt, känns Nådastöt ändå bättre. Det är mer spänning, ett ännu mer märkligt livsöde som rullas upp och framför allt, lite som Morden i Midsomer, ett underligt modus operandi vad gäller själva mordet.

Toffelbetyget blir lite högre den här gången. Och det är inga feberfantasier!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev hittade in i inboxen idag. Naturligtvis kastade jag mig över det för att se vad jag kan hitta för pocketböcker i Månpocketstället nästa gång jag går och köper mjölk. Här är ett urval av de titlar jag tycker känns intressanta:

HavsmannenHavsmannen av Carl Johan Wallgren
Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga Nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.


Jag lever pappaJag lever, pappa av Erik H Sønstelie och Siri Marie Seim Sønstelie

Siri är på sitt första AUF-läger på Utøya sommaren 2011. För Siri är ön precis det som statsministern Jens Stoltenberg kallat den, ett paradis. Ända tills en man klädd i falsk polisuniform går i land och börjar skjuta. Det är början på en sjuttio minuter lång mardröm för de 560 ungdomarna på ön. Paradiset förvandlas till ett helvete och Siri flyr för sitt liv över hala bergshällar och vassa klippor i jakten på ett gömställe. Hon blir beskjuten – men överlever. På land finns pappa Erik som slits mellan hopp och förtvivlan. Kommer dottern att överleva dramat som utspelar sig på ön mitt i Tyrilfjorden?


ÖgonblicketÖgonblicket av Douglas Kennedy

En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld. Thomas är en medelålders författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet är från en kvinna vid namn Petra Dussmann –­ en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i kalla krigets Berlin på 1980-talet. Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i det förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. Ögonblicket är en kärleksroman med episka proportioner fylld av intensiv passion och mörka hemligheter.


Laglöst landLaglöst land av Håkan Östlundh

Viktor och Rafael har snart nått sitt mål: två miljoner kronor på ett konto i ett land långt borta där ingen ställer några frågor. Det är dags att lämna Sverige och Gotland för alltid. Men när mannen som har smugglat in det estniska amfetaminet som de har sålt på nätet hittas död, förvandlas drömmen om ett nytt liv till en kamp för livet på ett novemberkallt Gotland. Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen kallas in för att lösa mordet. Spåren efter den hänsynslöse mördaren blir allt tydligare. Ändå tycks de hela tiden ligga steget efter.


Så gott som dödSå gott som död av Mark Billingham

Kommissarie Tom Thorne för en kamp mot klockan när en kollega tas som gisslan. Polisinspektören Helen Weeks är på väg till jobbet och stannar som alltid till hos den lokala tidnings- och tobakshandlaren. Innehavaren Akhtar som alltid brukar bjuda på ett vänligt leende och lite småprat är inte sig lik. Han låser plötsligt dörren, drar ner jalusierna och Helen Weeks och en annan kund blir kvar innanför. Han tar fram en pistol som han riktar mot dem och skriker ”Shut up or I will fucking kill you!”
Den desperate mannen är utom sig av sorg och vrede. Hans son, Amin, som satt inne för dråp, har hittats död i fängelset några veckor tidigare. Akhtar kräver nu att kommissarie Tom Thorne ska ta reda på vad som verkligen har hänt sonen, annars dödar han gisslan.


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte bara ett nytt år har startat – ett nytt LÄSår har också inletts. Och vad passar väl bättre då än några tips från Månpockets pocketutgivning i januari, mitt urval?

Pojken som slutade gråtaPojken som slutade gråta av Ninni Schulman
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck. Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabel

 

Tänk på ett talTänk på ett tal av John Verdon
Dave Gurney, en pensionerad kriminalare, får en dag besök av en gammal kamrat från collegetiden som har ett ovanligt problem. Mark Mellery har fått ett mystiskt brev. Det är skrivet på vers och slutar med: ”Strax ska du få se hur väl jag känner dina hemligheter, tänk på ett tal vilket som helst upp till tusen och öppna det lilla kuvertet.” När Mark Mellery tänker på 658 och tittar i det förseglade kuvertet finner han exakt samma tal där och orden:  ”Förvånar det dig att jag visste att du skulle tänka på 658?” Vem gömmer sig bakom avsändaren X Arybdis? Vem är det som kan läsa hans tankar? Vem är det som vet vilket tal han spontant skulle välja? I brevet antyds också Marks förflutna som alkoholist, en mörk period i livet som han trott att han för alltid lämnat bakom sig. Fylld av fruktan ber Mark att Dave Gurney ska hjälpa honom. Gurney är till en början mest road av det mystiska brevet. Men när Mark efter ett par veckor hittas död med uppskuren hals på sin egendom och flera mord inträffar, där offren fått samma typ av brev, finner sig Gurney plötsligt indragen i den dödliga jakten på en intelligent psykopat och seriemördare där även hans eget förflutna blir ett hot.

DubbelexponeringDubbelexponering av Suzanna Dilber
En gift tvåbarnsmor får veta att hennes man har bedragit henne i flera år med en mycket yngre kvinna. Livet som hon trodde var så stabilt tvärvänder, hon kraschlandar men försöker sedan få tillbaka kontrollen över tillvaron.
En ung skådespelerska har sedan lång tid tillbaka ett förhållande med en äldre, gift man. Livet är en ständig väntan på någon som inte hör av sig, kanske hör av sig eller hör av sig alldeles för sällan. Ändå är han det enda som betyder något.


Tyst i klassenTyst i klassen av Björn Ranelid

Kristina Lilja växer upp med mor och far och sex bröder i ”Pinnakåkarna” i Malmö, ett område med nödbostäder som byggdes på 20-talet. Livet är hårt. Pappan super, slår och trakasserar – med ödesdigra följder för fler än ett av hans barn. Men Kristina har ett eget öde och en begynnelse som är en gåta.
Hon lyckas bryta sig loss, hon gör ett gigantiskt klassprång och blir så småningom präst.

 

Sverige forever in my heartSverige forever in my heart av Niklas Orrenius
I Malmö kastas antisemitiska glåpord efter en ortodox rabbin. I Tomelilla haglar stenar över en ung slöjklädd mamma. I Eslöv, som brukar kallas Sveriges tråkigaste stad, bor ”familjen Kebab”. I Kattarp attackeras en flyktingfamiljs hem av en hatisk mobb. Intill familjens hus klottrar någon: ”Sverige forever in my heart”.
Sverige forever in my heart innehåller 21 reportage, tidigare publicerade i Sydsvenskan, kompletterade med nyskrivna uppföljningar och förord.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag på eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Jag hade grundat med ett telefonsamtal med mamma och hon peppade mig inför eftermiddagens andra övning. På väg till garaget träffade jag C och A. C var brun som en pepparkaka, medan A och jag var bleka som två lik. Men det var inte solariet som hade fixat färgen utan Egypten…

Anna och jag skuttade inICA Heidan för att handla en lök till middagen. Det blev förstås lite annat också – after all, it is Saturday.

Hem en stund halvtimma och vila innan Systrarna O messade att de var på ingång. Anna och jag traskade över till Elake (det är ju JAG som är elak, inte Kaj!) Arge Kaj. Tänk, jag var så desperat på att träffa folk att jag frivilligt promenerade över rondellen till en outlet! Där var inte så mycket folk, tack och lov, så jag kunde i lugn och ro shoppa underkläder och åtta par strumpor. Ja, Strumpmonstret äter ju fan upp alla strumpor. Eller gömmer dem.

Det var förstås jätteroligt att träffa tjejerna, vi har ju inte setts sen Linns födelsedag. Och det är över en månad sen.

Men så blev jag trött. Jättetrött. Det fanns ingenstans att sitta och jag kände hur jag blev tröttare och tröttare och yrare och yrare. Hann i alla fall fota en del skyltar innan vi hasade hemåt, jag hållandes HÅRT i Annas arm.

Vargpläd i bommul

Nej, jag köpte ingen varg pläd i bommul – för jag vet inte vad bommul är. Och varg pläd… Är det samma sak som arg pläd?


Jag undrade
om skylttextaren hade lite snuskiga undermeningar i sina texter…

Superunderst

Jag vill nog helst vara superöverst. Men jag andas – till somligas förtret.


En stunds vila hemma
och jag kunde fixa till min fantastiska italienska pastasås med vin i och prylar (i övrigt skithemligt recept, försök lura av mig det om du kan! Moahahahaaaaaaaaaa!). Blev visst störd i matlagningen av ett telefonsamtal, men det var bara det förflutna som försökte göra sig påmint. Och bet sig självt i svansen. Väck, jag vill inte ha nån kontakt!

Lite Stjärnor på Slottet blir det strax och till det serveras Ahlgrens bilar och Fazers dumlekolor. Jaa, jag är jävligt barnslig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag igen. Och det tycker jag är skönt! I love my job, remember? Det måtte ha regnat som tusan i natt, för det var swimmingpool på tennisbanan. Förhoppningsvis torkar det upp under dan.

Jag trodde inte att jag skulle kunna somna igår kväll och sova bra på natten, men jag läste lite innan jag släckte. Somnade sen som en sten och sov ända till klockan 6.05.

I eftermiddag gör jag min sista intervju och därefter sammanställer jag min kommunikationsplan. Den ska jag sen redovisa i morgon förmiddag för första gången, då får institutionens chef, prefekten, och för den administrativa chefen. Pirrigt värre! Jag måste därför ha största möjliga fokus på den här planen idag. Känner jag mig själv lär jag vara totalt okoncentrerad och gör säkert helt ovidkommande saker. Så där som man gjorde när man skulle tentaplugga, du vet…

Troligen hjälper det inte att jag har fixat en antenn för att få kontakt med högre makter. Jag vaknade med en irriterande fjöpp** i håret som bara vägrar att lägga sig platt mot svålen, som Chucky* skulle ha uttryckt det.

Jag försökte fota mig själv på toa, så bildkvaliteten är skit. Men fjöppen syns!


Det var gott att få träffa Fästmön
en stund igår kväll, även om det bara blev lite bilåkning och en tur inne på en affär i Förorten där jag aldrig handlar och där jag kräver att andra handlar minst möjliga. (Folk gör naturligtvis som de vill, detta är ironi!)En gång fick nämligen jag och Frida inte handla där trots att det var fem minuter före stängningsdags. Gissningsvis hade kvinnan som motade ut oss i uppdrag att förlora kunder.

I morgon är det Annas födelsedag och då tycker jag att alla som läser här ska gå in och lämna ett grattis till henne. Min unga fästmö, som blott blir 25 år. (Själv väntar jag ett par veckor med att fylla och hur mycket jag fyller då har jag glömt. Men kanske ska jag diskutera en tårtfråga med en kollega som visst blir lika gammal ung som jag, fast dan efter mig.) Själv åker jag ut till Himlen med små och stora paket på kvällen. Jajamens, nu kan Bosses Lill-Kicka undra lite och bli lite nyfiken!!


*Chucky = en person i mitt förflutna

**fjöpp = utstående grej 

Read Full Post »

Older Posts »