Posted in Böcker, Personligt, tagged alkohol, ansikte, antihjältinna, barnmorska, bebis, Berit Hård, bloggerska, dotter, drag, drastisk, drivkraft, droger, falla, Fällan, författare, förstört, halvgammal, humor, journalist, katastrof, kidnappa, klarsynt, kontroversiell, låna, litteratur, mål, obildad, populär, rå, självutlämnande, skandaljournalist, skönhetsbehandling, skrattkramp, skriva, snabbligg, snabbmat, speciell, Sverige, Thailand, trilogi, Unni Drougge, vika mig dubbel on 01 mars 2016|
Ett inlägg om en bok.
Författaren Unni Drougge är ganska… speciell. Kontroversiell, i många sammanhang. Självutlämnande, framför allt. Trilogin om skandaljournalisten Berit Hård kan en läsa på många sätt. Jag har i vart fall läst ut den tredje och avslutande delen, Fällan.
Den här gången får Sveriges populäraste bloggerska ansiktet förstört när hon ska göra en skönhetsbehandling. Men först är hon på en fest där Berit Hård blir barnmorska när Kissie föder sin dotter. Katastroferna lär inte vänta på sig. Inte nog med att Kissies ansikte är förstört – nån kidnappar hennes nyfödda dotter. Och av nån anledning dras Berit Hård in i det hela igen. På uppdrag av en vän far hon ner till Thailand. Men frågan är om hon inte själv har gått i en fälla. Det tror i vart fall hennes nye kille Benke.
Berit Hård är en underbar antihjältinna! Jag älskar den småfeta, halvgamla journalisten. Hon som lever på snabbmat och drar hem karlar på snabbligg. Men trots att hon rör sig i en värld full av både alkohol och droger är hon klarsynt och har som både drivkraft och mål att göra ett bra jobb. Dessutom är jag säker på att hon har lånat ett och annat drag av sin författare.
Och så bara älskar jag humorn i Berit Hård-böckerna. Den är rå och drastisk. I Fällan får vi läsare till exempel prov på hur obildade bloggerskor skriver (de stavar till exempel inte så bra) och om vad. Jag viker mig dubbel i skrattkramp flera gånger.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Ironi, Personligt, tagged akutvård, allmänheten, anhängare, arkiv, avtal, öppet, bankgiro, barnbok, böteslapp, berör, betala, betala böter, betalningsmottagare, betalt, bilägare, bolag, Dagens Nyheter, doktor Britt-Marie, doktorsväska, driva mottagning, dyrbar anställningsintervju, dyskalkyli, egenvård, engagera, enskild individ, existera, Expressen, falla, falsk, falska p-böter, Fas 3, färre, färre närakuter, föreläsning, företag, förlora väljare, förnedrande, fler, folkvald politiker, gå förlorad, googla, gratisjobb, gratissajt, häl, Hålfabriken, höga belopp, information, inte diskutera, inte lockande, inte råd, internet, källor, kollapsade stjärnor, landstinget, lättare att få vård, långtidsarbetslösa, låsta artiklar, lösning, man, Marcus Gårdman, mätning, moderater, motsägas, mottagningar, nyheter, offentlig och privat vård, oktober 2014, område, ord, papperstidning, parallella universum, Parkeringsbolaget Sverige AB, parti, på sin vakt, polisanmäla, politik, rädd, regeringen, registrera, riktighet, sann, satsa pengar, skrämma, skrota, sossar, stark gravitation, större ansvar, Stephen Hawking, Stockholm, stockholmare, Stockholms län, Stockholms stad, stora drakar, styrelse, suga åt sig, svarta hål, Sverige, tjäna pengar, upprör, vettiga insatser, Waterfront Congress Hall, webbplats on 25 augusti 2015|
2 Comments »
Ett blandat inlägg med nåt av det som är på tapeten.
Varje dag försöker jag läsa nyheter på nätet. Nån papperstidning har jag inte råd med och inte heller att betala för att läsa vissa låsta artiklar som de stora drakarna har på sina webbplatser. Det är tur att det finns gratissajter. Samtidigt ska en kanske vara på sin vakt och fundera över saker och tings riktighet, källor etc.
En kanske ska erbjuda stockholmarna doktor Britt-Maries doktorsväska? Då kan de ägna sig åt egenvård och slipper belasta offentlig och privat vård.
En artikel som jag faktiskt kunde läsa gratis idag hos DN var den om färre närakuter för stockholmarna. Ingressen inleds med att hävda att det ska bli lättare för stockholmarna att få akutvård, nåt som i mina ögon motsägs av den kommande meningen där det informeras att 17 närakuter i Stockholms län ska bli tolv. Nog för att jag då och då lider av dyskalkyli, men hur kan det bli lättare att få vård med färre mottagningar??? Jo, från 2017 ska landstinget bestämma var mottagningarna ska ligga och inte företagen som driver mottagningarna. Det kan göra att det ligger flera mottagningar i ett och samma område, medan andra områden inte har en enda. Landstinget vet bättre än vårdföretagen, alltså. Vårdföretagen vill ju bara tjäna pengar.
Tofflan är rädd.
Några som dessvärre har blivit fler är anhängarna till ett parti som skrämmer mig så otroligt mycket att jag inte ens vill sätta ut dess namn. Häromdan presenterades en mätning som visade att partiet är Sveriges största parti. Idag läser jag om en annan mätning som visar på samma sak och dessutom att det är det största partiet bland män. Det konstateras vidare att både sossarna och moderaterna tappar väljare. Inte svårt att, trots dyskalkyli, räkna ut vilket parti dessa väljare skulle ge sin röst om det var val idag. Jag tror att både sossar och moderater – och de flesta andra partier också, för den delen – är som jag: rädda. De vill inte diskutera den fråga som uppenbarligen upprör, berör och engagerar dessa förlorade väljare. Men som folkvald politiker borde en väl ha lite större ansvar..? Eller är det så att jag, som enskild individ, måste våga säga öppet vad jag tycker? Med tanke på det som har hänt och händer en mig närstående person är detta inte särskilt lockande…
Den här böteslappen som jag fick var dessvärre sann. Men den är sen länge betald. Det blev en dyrbar anställningsintervju…
Falskhet finns det ute i världen, det vet vi. I Stockholm drabbas en del bilägare av falska p-böter på ganska höga belopp. En av dem var Marcus Gårdman. Han blev sur, men tänkte betala sina böter – när han upptäckte att bankgirot inte stämde. I stället polisanmälde han Parkeringsbolaget Sverige, som var betalningsmottagare. En liten googling från min sida (tänk att jag kan googla!<== ironi) visar att bolaget existerar och registrerades i slutet av oktober förra året. Det har två personer i sin styrelse. Men nåt avtal med Stockholms stad har det inte.
Nä, då tror jag mer på Stephen Hawking, som just nu är i Sverige. Igår kväll höll han en föreläsning för allmänheten på Waterfront Congress Hall. Över tusen personer hade tagit sig dit för att höra om svarta hål, vanligen kollapsade stjärnor. De svarta hålen har så stark gravitation att de suger åt sig allt som finns i närheten. Det skulle innebära att i princip all information kan gå förlorad. Den lösning som kan vara möjlig, enligt Stephen Hawking, är om det finns parallella universum. I såna fall skulle en kunna falla in i ett svart hål och komma ut i ett annat universum. De svarta hålen kanske inte är så svarta som vi har trott, alltså…
Svarta hål nåt för Hålfabriken..? Nej, det tror jag knappast. Detta är en barnbok. Jag hade ingen bild på nåt svart hål i mitt arkiv.
Men bäst av allt… Regeringen skrotar Fas 3 med gratisjobb, ibland av förnedrande art, och ska satsa pengar på förhoppningsvis vettiga insatser långtidsarbetslösa! Hoppas det gäller ALLA långtidsarbetslösa och inte bara dem som är under 25…
Vad tror DU??? Skriver gärna några rader i en kommentar om nåt av det ovanstående!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, tagged 1800-talet, arbetsgemenskap, Åke Lasson, älskad hustru, ärligt, äventyrare, åskmoln, bakom kulisserna, ballongflygning, bedrägerier, beröras känslomässigt, besluten, blick, Blicken, bränd, bussolycka, chock, dö, död, debutera, deckare, dra lärdom, engelsk resenär, essä, Europe, falla, Félix Nadar, förena, författare, förlag, förlora, förnuft, försäkringsbolag, fiktion, flodvågskatastrof, flygbilder, fotograf, fotografi, framtiden, Fred Burnaby, fru, ge, ge hopp, glo, god läsning, Gottrörakatstrofen, halvfärdiga hotell, hård press, höst, hopplösa situationer, hot, inblandad, informationsdirektör, inomhus, intressant, jorden, Julian Barnes, karriär, karriärsugen, kärleksrelation, kirurg, kirurgavdelning, kläder, krafter, kriminalgåta, kriser, kriskommunikation, kura, läkare, läsa, läsare, litteratur, livet, Livslägen, Lottie Knutson, massuppsägningar, Månpocket, möte, möte med människor, minne, mordbrand, myndighet, naken, naket, nödrop, nutid, nyhetsbrev, olika tillstånd, ond bråd död, otillräcklig, patient, påverkas indirekt, personlig bild, plikttrogen tjänsteman, pocketbok, politiker, prov, psykologisk, realistisk, redan död, redskap, reflektera, regnoväder, reseföretag, riskabel jakt, ryckas bort, Sarah Bernhardt, SARS, september, sjukskriven, skådespelerska, skogsparti, sorg, sorgearbete, spännande, Sri Lanka, Stephen Booth, svårt sjuka, Sverige, svin- och fågelinfluensa, text, Thailand, trauma, Tsunami, ungkarl, universitetssjukhus, uppfinnare, urval, utmaning, utredning, vattendrag, verktyg on 24 augusti 2015|
4 Comments »
Ett bokligt inlägg.
Snart är det september! Jag ser fram emot hösten, för ofta kommer det ut en massa bra böcker då. Dessutom känns det mer tillåtet att kura inomhus med god läsning.
Ett förlag som alltid ger ut bra böcker, oavsett årstid, i pocket är Månpocket. Idag trillade det in ett nyhetsbrev. Jag har glott, läst och gjort ett litet urval ur de Månpocketböcker som släpps i september:
Blicken av Åke Lasson
Den här boken handlar om livet på en kirurgavdelning i nutid i Sverige. I centrum för berättelsen står den unge läkaren Rickard Falck, som möter många utmaningar när han kommer till det stora universitetssjukhuset. Han har svårt att komma in i arbetsgemenskapen och känner sig ofta otillräcklig. Men det är i mötet med svårt sjuka patienter som Rickard ställs inför sitt allvarligaste prov: Hur berättar man för en människa att hon snart ska dö? Hur kan man ge hopp i hopplösa situationer? De drabbades blickar lämnar inte Rickard någon ro.
Att den här boken är realistisk tvivlar jag inte ett ögonblick på. Åke Lasson har nämligen arbetat som kirurg i 35 år. Nu har han också debuterat som författare.
Livslägen av Julian Barnes
Boken handlar om livets olika tillstånd, om det som lyfter oss och det som får oss att falla. Och om att förena två saker eller två människor och sedan skilja dem åt.
Här blandar Julian Barnes essä, fiktion och egna minnen i tre texter som alla reflekterar varandra. Han skriver om fotografen och uppfinnaren Félix Nadar, som på 1800-talet kombinerade fotografi och ballongflygning och tog de första flygbilderna av jorden. Han berättar en uppdiktad historia om en kärleksrelation mellan skådespelerskan Sarah Bernhardt och den engelske resenären och äventyraren Fred Burnaby. Slutligen skildrar han naket och ärligt sorgen efter en älskad hustru som plötsligt rycktes bort.
Den här lilla boken, på endast 120 sidor, tror jag kan ge läsaren mycket!
Redan död av Stephen Booth
En deckare måste självklart vara med! Den här boken är en psykologiskt spännande kriminalgåta, som utspelar sig i det dramatiska landskapet Peak District. Där samsas bedrägerier och hot med ond bråd död.
Ett envist regnoväder har lamslagit avkroken Edendale. I ett vattendrag som löper genom ett skogsparti hittas en död man. Han är naken och kläderna ligger prydligt hopvikta. Den döde är inte fyrtio år fyllda, ungkarl och plikttrogen tjänsteman på traktens försäkringsbolag.
Karriärsugna Diane Fry får i uppdrag att leda utredningen. Kollegan Ben Cooper är sjukskriven på obestämd tid. Han har nyligen förlorat sin fru i en mordbrand, men sorgearbetet har han skjutit på framtiden. Han är fast besluten att leta rätt på och sätta dit alla som kan ha varit inblandade i branden. Det blir en mycket riskabel jakt där såväl Coopers karriär som förnuft står på spel.
Nödrop av Lottie Knutson
För tio år sedan gick Lottie Knutson rakt genom TV-rutorna i ett vinterkallt och chockat Sverige. Flodvågskatastrofen drabbade många tusen svenskar på plats i Thailand och Sri Lanka och än fler påverkades indirekt. Nästan hela Sveriges befolkning berördes känslomässigt.
Som informationsdirektör på ett av de stora reseföretagen var det bland andra Lottie Knutsons uppgift att hantera den fruktansvärda situationen. Men redan före tsunamin hade hon yrkesmässig erfarenhet från massuppsägningar, Gottrörakatastrofen, halvfärdiga hotell och bussolyckor. Efter tsunamin följde svin- och fågelinfluensor, SARS och askmolnet som ställde till det för hundratusentals européer 2010.
I den här boken ger Lottie Knutson sin högst personliga bild av vad som hände bakom kulisserna, främst under tsunamin men också vid andra kriser. Hon möter människor, drar lärdomar och ger verktyg inför den dag läsaren hamnar i en kritisk situation. Vilka krafter sätter stora trauman igång? Hur reagerar myndigheter och politiker, och vad händer med dem som drabbats personligen? Vilka redskap kan man använda när man själv utsätts för hård press?
Det här verkar vara en riktigt intressant bok, särskilt för den som är intresserad av kriskommunikation!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged allvar, andra världskriget, Anne Franks dagbok, annorlunda, ansvarig, augusti, Älvsjö, översexuell, bensinmätare, besatt, bil, blodförlust, blodig sten, bondgård, cykelväg, Döden tänkte jag mig så, deckare, dysfunktionell klass, egendomlig stämning, falla, Född fenomenal, fel, flykt, fransk landsväg, franska landsvägen, gamla sår, Gården, Högdalen, hybris, hypokondriker, inkorg, isolerad från omvärlden, jeans, Johanna Mo, Josephine Bornebusch, klarsynt, knuffa, lajvare, läsa, låtsasgangster, lista, litteratur, månadsbrev, Månpocket, mördad, medvetslös, mord, motarbeta, mytoman, nörd, nyheter, obehagliga hemligheter, omkomma, perrong, pocketbok, polis, populär, rött, relationer, roligheter, ruskig, samband, Simon Beckett, självsäker, skog, skolresa, skräck, smartare än alla andra, smärta, sportfåne, statistik, störig, Stockholm, stränga regler, taggtråd, till fots, tiopoängare, tonåring, tunnelbana, ungdomsbok, utan spärrar, utredning, Vänd om och var stilla, viktigare saker, ytlig on 15 juli 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om kommande pocketar.
Idag hittade Månpockets månadsbrev ner i min inkorg. Jag kollade igenom listan av augustis pocketnyheter och fastnade lite för dessa, av olika skäl:
Vänd om och var stilla samt Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo
Ha! Här blir det två deckare i en bok! Suveränt! Boken innehåller Johanna Mos två första romaner om kriminalkommissarie Helena Mobacke, vars bekantskap jag ännu inte gjort.
I Döden tänkte jag mig så kastas Helena Mobacke in i en utredning där en tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma. Samtidigt som Helena leder den svåra utredningen känner hon hur de gamla såren är på väg att rivas upp – till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.
Vänd om och var stilla inleds med att en ung kvinna hittas död vid en cykelväg i Högdalen. En bit därifrån finner polisen en blodig sten. Helena Mobacke blir ansvarig för utredningen. Dagen därpå hittas ytterligare en ung kvinna mördad i ett industriområde i Älvsjö. Det finns inget som tyder på att offren skulle ha dödats av samma person. Till en början behandlas därför morden som två olika fall. Efterhand börjar emellertid ett samband mellan kvinnorna komma i dagen. Helena inser att de måste arbeta snabbt om inte fler ska drabbas.
Gården av Simon Beckett
Simon Beckett har jag inte heller läst nånting av, men denna blev jag nyfiken på eftersom den verkar vara ruskig och bra.
Det är kväljande varmt på den franska landsvägen när Sean kliver ur bilen. Bensinmätaren visar på rött. Det finns bara en sak att göra. Hastigt undanröjer han alla spår och fortsätter sin flykt till fots. Han tar sig över ett taggtrådsstängsel och in i skogen — men kommer inte långt. Fällan slår igen runt foten och järntänderna tränger igenom kängans läder.
Nästan medvetslös av smärta och blodförlust befrias han av två systrar från en bondgård i närheten. Den nedslitna gården drivs av flickornas far som gör allt för att hålla sig isolerad från omvärlden. Det är en perfekt chans för Sean att hålla sig undan ett tag. Men snart visar sig gården vara ett ställe med stränga regler, svårtolkade relationer och en egendomlig stämning. Gradvis förstår Sean att gården döljer fler obehagliga hemligheter än dem han själv bär på — och att han måste ta sig därifrån.
Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Det här är en ungdomsbok. Skälet till att jag valde att presentera den här är att den verkar innehålla en annorlunda blandning av allvar och roligheter.
Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal! Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok.
Ruts eget liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel. Rut blir ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged 6 - 9 år, Anna Ehn, apa, barn, barnbok, bokprat, cirkulera, cirkus, cirkusartist, cirkusdirektör, clown, Drottninggatans bokhandel, elefantsnablar, enkel, falla, förkyld, fluga, glo, hamster, hästbajs, hockeysyrra, illustrationer, inte kan trolla, Jenny Karlsson, jobbigaste familjen, kasta snoriga papperstussar, köpa, kompis, konstatera, krisläge, läsa, litteratur, mamma, Mia Öström, mobiltelefoni, o-cirkus, Opel förlag, piffa, rappt språk, recensionsexemplar, rolig, skratta, smart tjej, snorig papperstuss, spännande saker, Stadsbiblioteket, statyundulat, Stockholm, stora visioner, stylta, tack, Trixigt Sally, tugga i sig, undulat, Uppsala on 23 april 2015|
Ett inlägg om en barnbok.
Sally rules! Det kan jag helt klart konstatera efter att ha läst två Sallyböcker numera. I Anna Ehns och Mia Öströms nyutkomna Trixigt, Sally! är den smarta tjejen med de stora visionerna – och den jobbigaste familjen – tillbaka. Och nu vet Sally vad hon ska bli när hon blir stor: cirkusartist.
Tillsammans med kompisen och parhästen Rakel piffar Sally sin hamster Minus. Rakels statyundulat Barbro sitter stilla och tittar på. Förkylda hockeysyrran brakar in och kastar snoriga papperstussar överallt. Sen kommer mamma som bara glor på sin mobil. Jaa, Sallys familj är verkligen o-cirkus. Därför drar Sally och Rakel till en riktig cirkus där de naturligtvis råkar ut för en massa spännande saker som hästbajs och elefantsnablar – och en cirkusdirektör som inte kan trolla. Och då uppstår ett verkligt krisläge!
Trixigt, Sally! är minst lika rolig som föregångaren, Stjärnklart, Sally!. Språket är rappt och det enkla i det gör boken så rolig. Jenny Karlssons illustrationer passar dessutom perfekt till texterna. Det är såna där bilder man kan titta på igen och igen och upptäcka nya saker, vare sig det gäller den lilla flugan som cirkulerar över hästbajset, syrrans snoriga papperstussar som Minus gladeligen tuggar i sig eller apan som skrattar när clownen på styltor faller eller… Äh! Jag tycker att du ska köpa boken – till dig själv eller din sex- till nioåring och sen läsa den.
Tack, Opel förlag, för recensionsexemplaret!
Toffelomdömet blir självklart det högsta.
För dig som är piggelin är det release i kväll den 23 april kl 18 – 20 på Drottninggatans bokhandel här i Uppsala.
Den 30 april är det bokprat på F-3 på Stadsbiblioteket i Stockholm.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Film, Musik, Personligt, TV, tagged Anders Behring Breivik, Anja Kontor, Annika Östberg, augusti, överleva, bästa födelsedagen, bästefåtöljen, berätta offentligt, beredd, bortskjuten, död, falla, galning, gömma sig, gripande, händelse, höger sida, hittas, hjärna, inledning, Kärleksvisan, länkar, lillebror, liten ö, livsbejakande, ljus, massaker, mycket stark, När livet vänder, rädd, rättegång, samtal, Sarah Dawn Finer, sjukhus, skada, skalle, skjuta, skjuten, skott, skräckfilm, skydda, slåss mot döden, snyggt filmat, Sveriges Television, text, tredje säsongen, trygghet, tuff, underbar, uppdatera, Uppsalanyheter, Utøya, vakna on 04 mars 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Viljar överlevde en massaker. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Äntligen var det säsongspremiär för När livet vänder i kväll! I den här tredje säsongen får vi möta åtta människor vars liv har vänt. Jag slog ner rumpan i bästefåtöljen, min trygghet här i världen, för att lyssna till Anja Kontors samtal med Viljar om det han var med om 2011 på Utøya.
Nästan 70 unga människor fick sätta livet till den där dan på Utøya. Plötsligt dök en galning upp. En galning som bara sköt. Viljar, då 17 år, träffades av fem skott, ett av skotten lämnade hela högra sidan av hans skalle öppen. I kväll berättade han för första gången offentligt om händelserna (förutom vid rättegången).
Jag är beredd på att det ska bli en tuff halvtimme. Men Viljar är så ljus och livsbejakande, trots att han berättar att det kändes som om han var med i en skräckfilm. Det som höll honom vid liv var viljan att skydda sin lillebror. Hur lyckas man med det på en ö som är så liten att det inte finns nånstans att gömma sig?
Man blir så rädd att man inte längre är rädd
säger Viljar nånstans i början av programmet. Sen, när han är skjuten och till sist faller, känner han efter på sina skador. Högra sidan av hans skalle är bortskjuten och han tar på sin hjärna. När han så småningom hittas får han en lapp på sig med ordet
DÖD
på. Det är nämligen vad alla tror att han är. Men Viljar lever och tas till sjukhus. Den sjätte dagen slåss han mot döden. Och på sin 18-årsdag vaknar han.
Det är den bästa födelsedagen jag har haft!
säger han.
Det var en mycket stark inledning av säsongens När livet vänder. Otroligt gripande samtal, snyggt filmat och så underbara Sarah Dawn Finer* med Kärleksvisan i slutet. Det kan inte bli bättre TV än så här.
*Förra våren sa jag att det fanns tre drömintervjuer jag ville göra: Sarah Dawn Finer, Annika Östberg och Anja Kontor. Den sistnämnda hade jag förmånen att få intervjua då, de andra två står kvar på min drömlista!
Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)
Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged ambulansfärd, Anders Roslund, Anna Jansson, Börge Hellström, bra bild, chick lit, deckare, Deckarna, Denis Rudberg, dissa, dra, elegant crime, fack, falla, författare, Författarförbundet, genre, genrebyte, hjälper inte, ingenting, inte min stil, Katarina Wennstam, litteratur, måna om, mördare, medlem, obehagliga glimtar, omdöme, onsdagskväll, packa sin väska, pysa av ilska, röntgen, rörigt, romanprojekt, samhällskritik, skada sig, töntigt, tjatigt, tonåring, totalt ointresserad, trappa, tycke och smak, utländska, värdshus on 04 februari 2015|
Ett inlägg om en TV-serie.
Mina onsdagskvällar fortsätter i samma stil: Jag kollar på Deckarna. Av de sex deckarförfattare som har samlats på värdshuset var det Denise Rudbergs tur att bli skärskådad i afton. Om henne vet jag typ ingenting. Jag har inte läst nån av hennes böcker.
Om Denise Rudberg visste jag ingenting innan jag såg på programmet.
Denise Rueberg har gjort sig känd på en genre som inte intresserar mig så särskilt mycket: chick-lit. Jag har gett mig på några av de mest kända utländska författarna som har skrivit den typen av böcker, men det hjälper inte – jag är totalt ointresserad. Kanske är det därför jag hittills har dissat att läsa nåt av Denise Rudberg..? Den genre hon skriver nu kallar hon själv
elegant crime.
Och jag tycker nog att det låter lite… töntigt. Eller i vart fall inte som min stil. Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag efter kvällens avslöjanden får en annan bild av Denise Rudberg. HON är nämligen inte töntig. Det visade hon redan som femtonåring när hon packade sin väska och drog – av skäl som hon ger vissa obehagliga glimtar från under programmet.
Det hon berättar om Författarförbundet får mig att pysa av ilska. Ett fack ska väl måna om medlemmar och om dem som vill gå med, inte avslå ansökningar på grund av tycke och smak?!
Om genrebytet säger Denise Rudberg att hon ville gå vidare. Hon tyckte att det blev tjatigt med chic lit och ville skriva böcker med mer samhällskritik. Då är deckare den perfekta genren.
Programmet om Denise Rudberg blev väldigt hattigt. Ett skäl till det var att Katarina Wennstam, som suttit tillsammans med Christoffer Carlsson och skrivit en kortroman där Denise Rudberg var mördare, föll ner för en trappa och skadade sig. Det blev ambulansfärd till röntgen, så Roslunds, Hellströms och Anna Janssons romanprojekt fick vi aldrig riktigt höra.
Toffelomdömet blir medel. Programmet blev för rörigt och jag hade svårt att få en bra bild av författaren.
Nästa gång är det Christoffer Carlsson som ska utredas.
Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:
Deckarna: Anna Jansson
Deckarna: Roslund och Hellström
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged Anabox, begrava mig, bjuda, CV, det tryckta ordet, falla, förbereda, fixa det själv, frånvaro, göra gott, göra ingenting, hålla i hammaren, irriterad, kök, klar och tydlig, krig, läsa, leta, livet, lyckad morgon, medicindosett, merit, nöjd, olika saker, ord, oväntade besök, planera, prova, rinna ut, skjuten, slå i spikar, småflugor, stoppa orden, synka, ta tid, testa, tid, tjockhudad, träna, uteblivna telefonsamtal, utflykt on 09 januari 2015|
Ett fällande inlägg.
Småflugsfälla.
Gårdagen innebar tre uteblivna telefonsamtal och två oväntade besök. Det förra gjorde ont, men jag tränar på att bli tjockhudad. Det ena besöket gjorde mig gott och det andra irriterad. För hur kul är det när en massa småflugor till och med hittar ner i min anabox, en medicindosett av mindre format? Efter en liten utflykt i morse riggade jag därför åter en fälla i köket.
Morgonen hittills har varit lyckad på sitt sätt. Jag har funnit det jag har sökt och mer än mitt bästa kan jag inte göra.
Jag testar lite olika saker inom ett visst område, letar efter nåt nytt och provar mig fram. Men allt tar tid. Och tiden rinner ut. Till dess vi är mer synkade, tiden och jag, begraver jag mig i det tryckta ordet. Och i orden som bara jag kan läsa. Varför ska jag bjuda på livet när folk uppenbarligen tycker att det är OK med krig och att göra allt för att stoppa orden?
Är nästa steg att jag blir skjuten? Det behövs inte! Jag fixar saker och ting själv. Och jag förbereder och planerar och gör en sak klar och tydlig: även när jag inte är här ska jag vara här. Den/de som önskar min frånvaro tror att den/de ska bli nöjd(a) när det blir så. Det tror inte jag. Framför allt slipper man inte undan Orden.
Vilken merit, för övrigt, att sätta upp på sitt CV: jag var med och slog i spikarna genom att jag höll i hammaren alternativt jag gjorde ingenting alls.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged äppelcidervinäger, bananflugor, bra bild, bunke, burk, diskmedel, F-ordet, falla, fångas in, fönsterbräda, flinka fingrar, foto, helg, honung, humor, irriterande flygfän, kök, köksgolv, krukväxter, locka, mordisk, rackare, rödvinsvinäger, recept, sött, skrika, slå igen, strösocker, Sveriges städmästare, tappa, uppdatera, vatten on 28 november 2014|
14 Comments »
Ett mordiskt inlägg igen.
Igår riggade jag en fälla. En fälla för irriterande flygfän – bananflugor. Jag placerade en bunke med…
- en del vatten
- en del rödvinsvinäger
- två droppar diskmedel
på en av fönsterbrädorna i köket. Skyfflade undan lite bland krukväxterna. Men ingenting hände. Först. Sen kompletterade vännen Agneta mitt recept med
- lite strösocker eller honung
Självklart måste man ju locka med nåt sött! Varför ingick inte det i receptet* på fällan från Sveriges städmästare?! Jag grabbade tag i burken med strösocker – och höll nästan på att tappa den på köksgolvet! Då hade jag skrikit F-ordet. Högt. Men jag är flink med fingrarna (ibland) och lyckades styra upp burken. Jag hällde i lite socker och sen väntade jag. Och väntade. Och i morse fotade jag:
Bananflugeoffer!
Det var lite svårt att ta en bra bild, men i morse hade fällan i alla fall slagit igen kring ett par offer. Och nyss när jag gick och tittade hade där offrats ytterligare. Bunken får nu stå över helgen, så att alla små rackare fångas in.
TACK, Agneta – din komplettering gjorde susen! Moahahahaahaaaaaaaa…
*Noteras bör att det i det receptet stod äppelcidervinäger. Jag körde med rödvinsvinäger!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, TV, tagged anhörig, bananfluga, baserad, bästefåtöljen, beklaga, beröra, blandning, blogg, burk, debut, deckare, detektivnovell, diskmedel, drunkna, en annan historia, falla, försnilla, flygfä, händelse, hemsk människa, Historiska media, I natt är du död, i sinom tid, ingång, inlägg, inte betala hyra, irriterande, kallblodig, lära mig, lättsamt, lidande, litteratur, litterära ruskigheter, ljug aldrig, lockas, Medan mörkret faller, medieträna, mord, Morden i Sandhamn, mordiskt, oönskade hyresgäster, offer, påtala, politiker, postbox, posten, prisbelönt, Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet, rapport, rödvinsvinäger, recension, recensionsexemplar, recept, saga, skärgårdsliv, skål, släkt, storgilla, Sveriges städmästare, tjänstemän, TV4, Uppsaliensisk, vatten, Viveca Sten on 27 november 2014|
2 Comments »
Ett mordiskt inlägg, helt enkelt.
Det känns svårt att skriva nåt lättsamt efter föregående inlägg. Händelsen berörde mig så djupt – av olika skäl. Ett skäl är att jag faktiskt påtalade vissa saker för en av dem som nu beklagar det lidande de anhöriga fått utstå. Men det är en del av en annan historia och den blir berättad i sinom tid.
Tofflisk bananflugefälla.
Idag ägnar jag mig åt nåt så hemskt som mord. Jag har nämligen fått oönskade hyresgäster. Inte nog med att de inte betalar nån hyra, de är irriterande rent allmänt. Många är de dessutom. Och får man en kan man lita på att man får resten av släkten också. Jag talar om bananflugor.
Den som drabbas av dessa irriterande små flygfän har ofta svårt att bli av med dem. Men eftersom jag tittar på och storgillar Sveriges städmästare lär jag mig ett och annat. Nu har jag riggat en fälla tack vare ett ”recept” från programmet. Fast jag har gjort om fällan lite. Den består av en burk med…
- en del vatten
- en del rödvinsvinäger
- två droppar diskmedel
Än så länge har jag inte skördat några offer, men som den hemska människa jag är räknar jag kallblodigt med att göra det. Tanken är att de små flygfäna ska lockas av min blandning så till den milda grad att de drunknar. Visar sig min fälla fungera, kommer självklart en rapport på en blogg nära dig. Annars gör jag såsom jag brukar medieträna tjänstemän och politiker:
Säg ingenting! Men om du säger nåt, ljug aldrig.
I eftermiddag hoppas jag få ägna mig åt litterära ruskigheter i form av en Uppsaliensisk detektivnovell. Det ursprungliga recensionsexemplaret tycks ha försnillats av Posten, men ett nytt ex ska vara på ingång. På väg till en postbox nära mig för recension är också en prisbelönt debutdeckare utgiven av Historiska Media.
Men i kväll utövar jag skärgårdsliv – från bästefåtöljen. Den fjärde säsongen av Morden i Sandhamn inleds nämligen klockan 21 på TV4. Denna gång visas tre delar som är baserade på Viveca Stens deckare I natt är du död.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 