Ibland ska det vara särskrivet

Ett inlägg om en felläsning.

Man är så van vid felaktiga särskrivningar nu för tiden att man faktiskt inte ser när det verkligen ska vara en… För inte tror jag att annonsören Telia vill få presumtiva kunder att slippa TV..?

Tv fritt ska vara särskrivet här.

Jag läste fel och såg

Tvfritt.

Men det står ju faktiskt 

Tv fritt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Favorit (?) i repris

Ett inlägg om den Tofflianska måndagen.

Vilken tur att jag har ett gott minne när det är så kort! Och vilken tur att jag har en enastående Fästmö, van vid att hålla reda på en stor familj! Anna påminde mig nämligen i en kommentar om att jag faktiskt har vissa resurser – i form av torkad svamp! Denna kan jag ju hälla ner i kantarellsoppan för att få den mer som… kantarellsoppa. För idag blir det favorit (?) i repris till middag: bröd och kantarellsoppa.

Inte bara en burk utan två…

Jag tror att den ena burken härstammar från Den Hjärtegoda L och den andra från mammakusinen B. Nu är det ett tag sen jag fick burkarna, men visst håller sig torkad svamp i typ… ett par, tre år??? Äh, jag testar så får vi se! Om inte annat kanske kantarellerna har blivit till penicillin. Det kan ju var bra att inta ett par doser av detta bakteriedödande med tanke på alla smitthärdar som går omkring och hostar och nyser.

En bloggbekanting till mig skrev för ett tag sen om hur äckliga folk kan vara på bio. Själv såg – och framför allt hörde! – jag en person igår som gav ifrån sig en stor klump, uppdragen ur djupet av sina luftrör. FOLK ÄR VERKLIGEN VIDRIGA IBLAND!!! Jag vill knappt tänka på hur klumpen såg ut – eller luktade… Men jag har svårt att släppa tanken…

Mitt på dan idag är det dags att plocka fram den månatliga statistiken för bloggen. Jag har noterat en viss nedgång i antal besök. Förhoppningsvis har ett gäng oönskade besökare äntligen insett att jag verkligen inte skriver om dem – det enda som tycks intressera dem. Vidare har andra säkert tröttnat på att läsa samma sak om och om igen: hur jag fördriver mina dagar med att söka jobb och städa och promenera. Det blir liksom favorit (?) i repris så gott som varje dag. Inte ett dugg intressant.

Men så finns det några närmast sörjande som läser. En del kommenterar dessutom ibland. Några få kommenterar ofta. Det tycker jag är kul. Ibland blir jag rörd och glad över stora ord, peppande ord. Ibland blir jag irriterad och förbannad för att människor uttrycker sig så att jag tolkar det till det värsta. Ja, jag är visserligen kommunikatör, men framför allt är jag människa… Trots att jag inte harklar mig  och spottar slem offentligt…

Sen finns det ett gäng som kommenterar via Twitter. Jag hänvisar dem konsekvent hit. Men några har fått för sig att de måste registrera sig som WordPressanvändare då! Fel! Det man emellertid måste göra första gången man kommenterar är att fylla i några uppgifter om sig själv: sitt namn – eller sitt nick – sin e-post-adress och sin eventuella bloggadress eller webbplats. Och då står det ju var och en fritt att kalla sig typ Kalle Anka, om man nu vill det…

För nästan precis på dan tre år sen skrev jag ett inlägg om långtidssjukskrivnas väg tillbaka till arbetslivet. Bland annat nämnde jag en kvinna som satt och virkade hela dagarna. Det var samhällets sätt att få tillbaka henne ut i jobb. Hon själv drömde om att bli swahililärare… I morse fick jag en kommentar till det inlägget – alltså tre år efter att jag skrev det. Jag blev tvungen att läsa igenom det för att kolla om jag fortfarande stod fast vid mina ord. Det gör jag. Mer än nånsin idag!!!

De här kakorna är nog också virkade på jobbet, men har ett marknadsföringssyfte. De finns att beskåda IRL på Ubbes konditori i Metropolen Byhålan.

Som vanligt har jag inlett dagen med att söka jobb. Det låg bara en annons i pipelinen idag, men det var ett ganska spännande jobb och icke att förakta. Förhoppningsvis hittar jag ett eller två jobb till under dagen. Vidare ska jag försöka ta mig i kragen och ringa till en byrå jag har blivit tipsad om. Tänkte bara vänta tills måndagsmorgonen är över. Folk har en tendens att inte vara så intresserade av jobbsökande Tofflor då. Ett nej har jag för övrigt redan fått idag.

I morgon ska jag börja rapportera in mina jobbsökaraktiviteter i september till Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att man kan skriva, spara och pausa för att återkomma senare. Det finns ju en hel del att rapportera härifrån… Tänk om AF:s servrar brakar… Jaa, som synes är jag ibland en rätt negativ typ. Framför allt är jag negativ när jag tycker att nånting känns jobbigt/onödigt. Jag har alla mina sökta jobb med diverse uppgifter på Excel-fil. Vore hur smidigt som helst att bara kunna skicka över den. Nu måste jag i stället sitta och knappa in post efter post… I ett typiskt webbformulär av värsta sorten. Jädra terapiarbete! Har bättre saker att ägna mig åt, liksom…

Förutom att ta fram bloggstatistik ska jag städa av i badrummet och i duschrummet idag samt tvätta en maskin blått. Min promenad tar jag därför troligen senare i eftermiddag. För ut ska jag, regnet till trots! Det mesta tycks ha kommit i natt, kanske det blir uppehåll under dan?

Vad händer hos dig idag??? Kör du också några favoriter (?) i repris eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt kvällsfika

Ett inlägg som lämnar lite fritt till fantasin.

Mitt kvällsfika i afton har jag inhandlat själv. Jag visste att de skulle vara söta, mjuka och goa, dessutom glutenfria.

Bollar till kvällskaffet.

Vad har du till ditt kvällskaffe???

Livet är kort. Och gott ibland.

Read Full Post »

Dagen dör…

Dagen dör i denna stund. Himlen är svart igen, dagen är på väg över till kväll. Och vad har Tofflan gjort denna fantastiska lördag som inleddes med två OTREVLIGA påminnelser om det förflutna???

Fästmön och jag åt äggfrukost idag efter att ha tagit sovmorgon. Vi har båda två sovit hyfsat, jag vaknade till exempel inte en enda gång på sju timmar! Det är rekord. Anna jobbar ett väldigt lååångt pass idag – från klockan 12 till klockan 21 – och samma lika är det i morgon. Jag skjutsade henne förstås och sen åkte jag hem till ensamheten och skrev. Ur mitt hjärta. Inte helt fritt, Jerry, men du vet att jag är rädd och varför.

Mina amaryllisar är lite senkomna precis som den vänliga UnderCovers. Den lilla i sovrummet, som jag fick av Anna, har blommat med fyra små ljusröda klockor. De har vissnat ner nu, men när jag stack ner min gigantiska kran i glasvasen där amaryllisen är planterad såg jag baske mig en ny liten knopp på väg upp! Sen kollade jag in den i köket som jag fick av mammakusinen B. Den är på väg att blomma på ett helt fantastiskt sätt! Här en bild på en av klockorna, som är fylligt röda:

”Klockan klämtar för dig…”

Mamma ringde mitt på dan och vi pratade en stund. Hon höll på att städa lite och jag skulle just till att börja ett hushållsprojekt. Men först såg jag presskonferensen med Juholt på Aftonbladets hemsida. Och efter den kunde jag ju inte låta bli att blogga, för jag tycker att Juholt gjorde det enda rätta.

Så blev det då dags för dagens huvudprojekt. Kan du gissa vad den innebar med ledning av den här bilden???

”Aha!” tänker du. ”Tofflan har lagat mat hela eftermiddan!” FEL!

Nu tror du säkert att jag har lagat mat hela eftermiddan och det skulle man verkligen kunna tro – om man inte känner mig. Alla som känner mig vet nämligen att Tofflan lagar inte mat, men hon äter gärna.  Jag kan avslöja att dagens lilla aktivitet emellertid har med mat att göra. Kan du gissa vad???

Medan du tänker och funderar dansar jag vidare i köket med Magnus Carlsson! 😛

Read Full Post »

Sovmorgon – vad är det?

Idag var tanken att jag skulle ta sovmorgon, dårå. Sovmorgon för att vara utvilad och pigg inför intervjun, som för övrigt är klockan elva idag. Men inte då! Bara för att jag kunde sova ut vaknade jag i sedvanlig tid. Låg i sängen och vände och vred på mig, lyssnade på grannarnas morgonbestyr – lyhört är ordet  och gav upp vid sjutiden. Gick då och slängde på datorn för att kolla in företagets hemsida med mera. Fann mig i stället svara på ett mejl angående ett blogginlägg jag har skrivit. Det känns som om jag är dålig på att skriva, dålig på att formulera mig eftersom folk uppfattar att de blir påhoppade när de inte blir det. Jag hade ”avkodat” så mycket kring sjäva ”ärendet” att jag trodde att det var ”safe”, men ändå tog nån illa vid sig. Tråkigt och jobbigt, men modigt av personen i fråga att mejla direkt.

Såna där saker får mig att allvarligt överväga att överge bloggandet. Det är som att jag måste bestämma mig för om jag ska skriva fritt eller inte. Skriver jag fritt får jag räkna med reaktioner. Skriver jag om ofarliga och ”ytliga” företeelser blir bloggen… så jävla tråkig, för att tala klarspråk. Det blir en sån blogg jag inte vill driva. Nu tyckte jag att jag kanske inte direkt skrev fritt, snarare hypotetiskt med inslag av verklighetsstråk. Jag fick mig en tankeställare och tänker att jag är nog inte så bra på det här trots allt.

Det här borde jag fundera över…

                                                                                                                                                            Jag ska inte sitta här och älta skrivande eller bloggande eller vänskaper eller lojaliteter, jag borde förbereda mig för intervjun. Men orden gnaver och tankarna är inte där de borde vara. Ett riktigt jobb skulle kanske få mig att inte älta så mycket..? Att inte blogga så mycket..?

Read Full Post »