Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘misshandla’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Min näst sista arbetsdag på en arbetsplats där jag har trivts som aldrig förr är över. Vad jag tänker och känner ställer jag åt sidan en stund för att titta på kvällens avsnitt av När livet vänder. Det är viktigt att se att det finns andra som har det svårare än jag – för än så länge finns samhällets skyddsnät för mig. SvT gör mer än bara visar Anja Kontors fina serie – SvT hjälper mig att orka gå vidare.

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

Paulina och Anja Kontor

Paulina våldtogs av sin pojkvän och såldes till andra män som sexslav.


I kväll fick vi tittare höra Paulinas historia. 
Redan på första dejten blir Paulina våldtagen. Sen börjar pojkvännen sälja henne till främlingar. Slagen, nypt och med kroppsvätskor över hela sig ser Paulina till sist nån i spegeln som inte är hon. Men när hon planerar självmord kommer vändningen: ett litet nytt liv växer i magen.

Det är inte lätt att förstå hur nån kan hamna i ett helvete som det Paulina hamnade i. Hur kan man stanna kvar hos nån som misshandlar en, som gör en så illa? Varför inte bara resa sig och gå? Att tryckas ner, att känna sig värdelös, svag… Till sist kunde Paulina resa sig och komma vidare. Gråten är en helande kraft, men mest av allt barnet. Dottern.

Paulina är en mycket modig ung kvinna. Det är min sammanfattning.

Direkt efter programmet kunde tittarna chatta med Paulina. Kanske pågår chatten fortfarande när du läser detta!

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 22 april 2016).


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

När livet vänder: Niklas

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andras liv och mitt.


 

Moln mot blå himmel

Jag har alldeles nyss läst att pappan som mördade sin dotter har fått sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt har ändrat livstid till 24 år. De personer detta handlar om är förstås Fadime och hennes pappa. Fadime sköts två gånger i huvudet i januari 2002 av sin pappa. Redan det första skottet var dödande. Hon hade tidigare också blivit misshandlad av pappan och sin bror. Under rättegången kom det fram att detta var ett så kallat hedersmord. Fadime hade vanhedrat sin familj genom att ha en svensk pojkvän.

Sedan Fadime sköts ihjäl har också brodern avlidit. Han sköts till döds av polisen i april förra året i samband med ett tumult här utanför huset intill mitt. Fadimes syster avled i november. Så när Örebro tingsrätt säger att det är låg återfallsrisk blir detta väldigt ironiskt för mig. Har pappan ens några fler barn att döda? Kanske det. Jag känner inte familjen, jag vet bara att den har drabbats hårt.

Pappan själv erkände först, senare i hovrätten förnekade han mordet och idag erkänner han igen att han har mördat sin dotter. Under tiden i fängelse har han gått i terapi och han säger att han är en ny människa som aldrig mer ska bruka våld mot sin familj, en familj han tänker att bo med när han blir fri.

Jag vill tro på förlåtelse. Men frågan är om det är möjligt och frågan är vad ett tidsbestämt straff för ett hedersmord ger för signaler till andra som tänker på detta sätt kring heder och vanheder.

 

Mamma

Lilla mamma, 80 bast. En kan inte tro’t, men bilden är från hennes födelsedag i somras…

I den lilla världen, bortom mord och död, men ändå… nära katastrof, har lilla mamma gjort en anmälan angående det som hände för ett par veckor sen. Jag är stolt över hennes mod. Själv tänkte hon på den som gjorde fel, oroade sig för att h*n skulle råka illa ut på grund av anmälan. Men vem var det som gjorde fel..? Jag tycker att det är viktigt att det som hände kommer fram så att det inte drabbar en person i sämre skick än min mamma. Det som hände, ja… Allt sånt borde få komma fram i ljuset, men handlar det om (halv)gamla icke-kändisar är det visst inte så intressant…

 

 

 

 

Jag har i alla fall en nyhet som är positiv för egen del: jag har gått vidare i en rekryteringsprocess och ska nu på en ”fysisk” intervju – den tidigare intervjun skedde per telefon. Företaget vill träffa mig direkt, utan att vänta på att jag intervjuas rekryteraren. Det låter som om mitt CV tilltalar dem. Och jag sträcker lite på mig – en stund. Sen måste jag sätta mig och läsa in ett och annat.

Jag lämnar dig med en rofylld bild av de två små, tagen i eftermiddags. De är tretton dar gamla…

Kattungarna 13 dar gamla

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Visning pågårFör tredje gången har jag läst Sofie Sarenbrant. Hennes bok Visning pågår är också den tredje delen i serien om polisen Emma Sköld. Ärligt talat var jag inte så impad över första delen. Men det tog sig rätt snabbt och den här boken slukade jag på nolltid.

Det har varit husvisning i Bromma. Cornelia och hennes dotter Astrid ska flytta från maken/pappan Hans som misshandlar Cornelia och huset ska säljas. Men morgonen efter visningen hittar Astrid sin pappa mördad i husets gästrum. Det finns inget som tyder på att nån har brutit sig in i huset. Ganska snart riktas misstankarna mot Cornelia. Det hela kompliceras av att Emmas syster Josefin är nära vän med Cornelia. Och så finns den där Hugo, Emmas ex, som inte vill ge upp Emma och smyger på henne och Kristoffer. Men när Hugo får veta att Emma och Kristoffer ska ha barn, brister nåt…

Fy te rackarns så spännande det här är! Jag får visserligen så småningom mina misstankar, men jag är inte säker förrän vid de allra sista sidorna. Det här är en riktig bladvändare, en perfekt deckare för hängmattan eller den ljusa sommarnatten när en inte vill sova.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Vem vet vad som händer bakom grannarnas dörrar. Ja, ibland vet vi, ibland anar vi. Ibland vill vi inte veta. I det näst sista avsnittet för den här säsongen av När livet vänder träffar Anja Kontor Lotta. Lotta var utåt sett en lyckad människa, men en natt höll hennes sambo på att misshandla henne först och därefter slänga ut henne från femte våningen. Hur kunde hennes liv vända?

När livet vänder Lotta och Anja

Lotta blev nästan misshandlad till döds. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Varje dag blir 77 fall av kvinnomisshandel
anmälda i Sverige. Det är nog ganska få anmälningar med tanke på att 14 procent av alla kvinnor har varit utsatta för fysiskt våld och 20 procent för psykiskt våld. Det är riktigt skrämmande att läsa att 20 kvinnor dör varje år på grund av våld i nära relationer.

Lotta är en av dessa kvinnor som blivit misshandlade i en nära relation. Trebarnsmamman Lotta hade skilt sig. Så träffade hon en ny man, den perfekta mannen, som hon trodde. Han var charmerande, han uppvaktade henne och han var festens medelpunkt, alltid glad och och pratsam. Men mannen som fick henne att känna sig betydelsefull höll på att bli hennes död.

Det var när Lotta flyttade hem till mannen som han började bryta ner henne psykiskt. Det började med små saker som Lotta gjorde fel. Till sist gjorde hon fel hela tiden och han började misshandla henne. Han slog ner henne, bankade hennes huvud i golvet och sparkade henne.

Ingen visste nånting, ingen misstänkte att den charmerande mannen var en misshandlare. Lotta själv pratade inte med nån och hon försökte inte lämna mannen. Hon säger:

Man skäms och tycker att det är ens eget fel. Och vem var jag utan honom? Jag hade inget liv utan mannen och jag hade dessutom sagt upp mig från jobbet.

Till sist blev det ohållbart och Lotta lyckades fly, helt sönderslagen. Hon fick hjälp av familjen, släppte ut sina känslor genom att skrika i skogen och mannen fälldes i domstol. Idag är Lotta gift med en av sina hjälpare.

Livet vände verkligen för Lotta, men det var nära att det ändades. Jag vill tro och hoppas att den som såg kvällens program och befinner sig i liknande situation som Lotta inte väntar utan söker hjälp. Nu.


Missade du programmet med Lotta? Se det här på SvT Play!


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie

När livet vänder: Ann-Sofie

När livet vänder: Marcus


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett glättigt inlägg.


 

Glad Påsk från I

Glad Påsk önskar jag alla som läser här via det enda påskkortet jag fick i år – från vännen I. TACK!

Vilken underbar dag jag vaknade till! Jag lät mig få sovmorgon ända till klockan åtta. Då vaknade jag av att solen lyste underbart utanför – och grannarna kissade så jag trodde att jag befann mig i närheten av Niagara. Ja, mammas hus är ännu mer lyhört än mitt. Vem vill höra vad grannarna gör på toa? DET är jag glad att jag slipper hemma. Men förutom det ser dagen ut att bli fin. Dessutom var det skönt att få sova lite längre. Piskan jag håller i är tung att använda.

Idag ska jag snabbt upp en tur till stan för att köpa mig en födelsedagspresent från mamma. Jag har sagt att det inte är nödvändigt, men… Därefter ska det kokas ägg till ägghalvor med räkor och rom på. Sen blir det en mammapromenad om solen fortsätter att hålla sig framme.

Matpratet påminner mig om att jag inte rapporterade vad vi åt igår. Här kommer det: jag for till Rimini (det är extra roligt att säga på östgötska: Owimini!) och hämtade två Milanopizzor med räkor och gorgonzola. Det har vi ätit förut och vi hade sån tur att stämpelkortet blev fullt och vi fick en pizza gratis! Vi åt och vräkte i oss – och sen törstade vi hela kvällen. Fästmön har berättat att om det är nåt som höjer blodsockret (och i sin tur bland annat ger törst) så är det pizza. Tur att Vättervatten är så gott att dricka.

Pizzakanter

Bara kanterna blev kvar efter att jag hade gnagt på min pizza.


Bestick ska man använda 
när man äter mat, men jag äter pizza mycket med händerna. Läste nyss om en kvinna hemmavid som misshandlade en man med en gaffel. Men hallå! Sluta vara dumma mot varandra! Sen kunde jag förstås inte låta bli att vara lite dum själv, för jag undrar vid vilken högskola/vilket universitet journalisten på Radio Uppland har gått sin utbildning. Läs texten i skärmdumpen nedan högt så fattar du vad jag menar.

Ska ha

Ska ha och ska ha och ska ha…

 

Nä, det är dags att sätta lite fart nu, så att det händer nåt den här påskafton 2015. Jag önskar dig en fortsatt skön och vilsam – eller hur du nu vill ha den – påskhelg och hoppas att du inte är ensam denna lååånga helg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemskt inlägg.


Solen bakom ett molnI morse väcktes
jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken frukost jag fick idag! Lucille, som egentligen heter nånting helt annat, kom ju med två bitar lettisk ostkaka igår kväll som jag skulle ha till frukost. Jag gissar att den ena biten var till Fästmön, men hon är ju hemma hos sig – så jag åt båda!!! Jag micrade bitarna först. Egentligen skulle jag ha haft gräddfil till, men det ekar i kylskåpet för tillfället – mellan burkarna med smörgåsgurka och öl, ungefär.

Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.


Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.
Fast lite söt också. En märklig kombination, ost och socker, men gott var det! Och jag tror att jag står mig bättre till lunch på detta än en skål med mild lättyoghurt och müsli.

Det blev en tur till labbet efter frukost för ytterligare provtagning. Jag fick min favoritstickerska, hon gör det så bra och idag gjorde inte ens ont. Eftersom mitt blod inte gärna vill sluta flöda när jag har blivit stucken sitter jag nu med en gigantisk kompress tejpad i armveckad. Men jag är ju allergisk mot tejpen, så snart åker skiten av. Ville bara att du skulle se att jag har varit modig idag. (Jag hatar både nålar och blod!!!)

Hårig arm med gigantisk kompress i vecket.


Det är ju populärt att visa upp på sin blogg
hur sjukvården misshandlar en. Arga Klara har gjort det, Anna Maria likaså. Så nu var det min tur! Hur det ser ut UNDER kompressen kan jag emellertid inte visa upp eftersom jag troligen svimmar om jag tittar.

Två sidor på intranätet har jag åstadkommit idag, ett massmejl och ett försök att lösa ett tekniskt webbproblem har jag också gjort. Snart dags för stormöte! I eftermiddag blir det en intervju med en spännande man. Och tänk om vädret kunde hålla sig så att jag kunde sticka ut och ta några bilder på lunchen!!!

Read Full Post »