Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘cabernet sauvignon’

Ett inlägg om ett vin.


 

Boira'I kväll ville jag ha ett lättare vin till maten (kycklinglasagne) och lite senare, till krämiga och ganska mogna ostar. Jag fastnade för 89 kronorsvinet Boira’ (2014). Som vanligt en italienare, men ett skruvkorksvin… Kan det va´ nåt? Enligt Systembolagets webbplats skulle vinet passa till lamm, fläsk och buffémat. Vidare beskriver Systemet vinet så här:

Fruktig smak med inslag av fat, körsbär, kanel och vanilj. Fruktig doft med inslag av fat, körsbär, kanel, vanilj och örter.

Ärligt talat ser beskrivningen rätt torftig ut. Det här vinet är visserligen inte så fylligt, men det har god, om än något kort, eftersmak. Färgen går åt det blåröda hållet, vilket beror på druvan, Sangiovese. Sangiovese är den mest odlade blå druvan i centrala Italien. Ofta står den som ensam druva i ett vin eller med Merlot eller Cabernet Sauvignon.

Vinets lätthet – och därmed inte sagt smaklöshet! – gör att det passar bra med såväl pasta med kycklingfärs som mogna ostar. Det tar inte överhanden i gommen, men det låter heller inte varken kryddor eller grönmögelost dominera. Smakerna gifter sig fint.

Jag tycker att Boira’ är ett alldeles utsökt vin för en billig penning. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om att få kraft och energi av samvaro med goda vänner, bland annat.


Igår eftermiddag
åkte jag iväg på en inbokad intervju för Uppsalanyheter.se. Det blev ett möte som gav mig mycket kraft och energi genom allt jag såg omkring mig intervjusituationen. Men också genom orden. Orden, som jag alltid är så rädd att tappa. Det är inte så att jag är rädd för tystnaden. Det är förlusten av ord jag är rädd för.

På kvällen träffade Fästmön och jag K och M och gick för att äta en bit mat och dricka vin. Jag passade på att fota Vaksalaskolan, som jag tycker är en av Uppsalas vackraste byggnader. Och vars upphovs man heter Gunnar Leche – tio poäng till mig!

Vaksalaskolan
En av Uppsalas vackraste byggnader, enligt min mening. 


Vi gick till Soul Food,
där vi har varit en gång tidigare i den här konstellationen. Soul Food är en liten kvarterskrog med uteservering på sommaren. Eftersom det blåste ganska bra igår satt vi inomhus. Inredningen går i amerikansk stil – det är ju ett amerikanskt kök som bjuds.

2 Ljuslykta Manhattan
Manhattan på ljuslyktorna, som kostade 59 kronor, kunde K konstatera.


Jag valde kycklingspett.
Till det fick jag också ett spett med grillade grönsaker. Pommes och chilibéarnaise var andra tillbehör. Vinet var ett cabernet sauvignon, ganska lättdrucket, inget höjdarvin, men ett helt OK vin.

Det är gott att Anna finns vid min sida nu när det är tuffa tider igen. I kombination med K och M blev detta riktigt bra för humöret och jag kände ur-kraften – tjurkraften? – stiga i mig igen.

Tjurig Toffla
Ur- eller tjurkraft?


När solen började sjunka
bakom tinnarna och tornen i vår stad strosade vi mot busshållplats respektive fotbollsmatch.

 Junistad i kvällssol
Solen sjönk i staden.


Det finns mycket i livet att vara tacksam för,
kunde jag konstatera. En sak var att bussen stannade den här gången och inte bara åkte förbi oss som sist. En annan sak är att jag förra gången gick och bar på en klumpenduns som jag nu är befriad ifrån.

Nu är bördorna emellertid andra. Jag vet inte om jag har hanterat det hela rätt, men jag har som sagt gjort det på mitt sätt. Mejlet jag skickade för över 24 timmar sen har fortfarande inte besvarats. Så viktig var jag – not!

Junistad kväll i gråskala
Ett annat liv i en annan tid?


Allt river upp gamla sår
som ändå var ganska nyläkta. Sår som handlar om ett annat liv i en annan tid. Jag trodde att jag skulle vara bättre rustad den här gången. Och baske mig om jag inte är det! Gårdagskvällens samvaro och intryck gav mig mycket kraft, det är i alla fall en sak som är säker! Det är jag ytterligare tacksam för.

Idag är det måndag. Det är konstigt att vara hemma. Jag har semester, hoppas jag. Jag har ägnat förmiddagen åt att skriva en artikel. Anna har ringt ett viktigt samtal. På dagordningen idag står enbart att gå och handla och hämta ut medicin så att mitt invärtes bråck hålls i schack. Nånting till mamma måste inhandlas, hon fyller ju år nästa månad.

Tokerian är jag fortfarande förbannad på. Lagom till midsommarafton höjde de priserna på svenska jordgubbar från 35 kronor litern till 65. DET var riktigt jävla dåligt, tycker jag! Det är ju inte nån brist på jordgubbar, precis. Och det var samma sorts jordgubbar, från samma ställe som dan innan. Men eftersom Tokerian är min närmaste matvaruaffär kan jag inte göra slut med den.

Göra slut, förresten… Det gjorde jag med lokalblaskan i mars. Ändå envisas deras prenumerationsförsäljare med att ringa hit en gång i månaden och tjata. TROTS att de varje gång lovar att försöka (?!) ta bort mitt namn och telefonnummer från deras jävla listor. Vad är det som är så svårt att fatta/utföra??? 

Så idag delar jag ut en svart bak som Tokerian och Upsala Nya Tidning får dela på – en rejäl skinka vardera. Tokerian för den hutlösa prishöjningen av jordgubbar på midsommarafton, Upsala Nya Tidning för att man inte kan släppa taget om före detta prenumeranter, uppenbarligen. (Det finns många skäl till att jag gjorde slut och dessa påringningar gör ju inte precis att jag vill ”lappa ihop” nåt igen…)

Svart bak
Tokerian och lokalblaskan får dela på en svart bak idag.


Livet är kort. Och jag är arg. Jävligt arg. TACK för kraften!

Read Full Post »

Varning för snusk!


Det är så jäkla skönt att umgås
med personer som man kan vara sig själv med. Såna som man bara kan softa hemma med och ha det ganska najs med. Såna som inte måste ut på krogen. En sån som FEM.

Jag grävde i vinskåpet och öppnade en av två flaskor Amarone som jag inhandlade i våras. FEM hade testat mitt hemgjorda röda och det fick klart godkänt. Sen testade hon Amarone-vinet…

Mitt hemgjorda till vänster är inte alls gjort på carbernet sauvignon utan merlot. Men what the fuck… Det högra är ett Amarone gjort av Cecilia Beretta.


FEM ville inte äta middag på krogen,
så jag tog fram Kalle, en skärbräda och en vass kniv.

Kniven på Kalle.


När jag hade hackat upp Kalle
slängde jag in potatisklyftor med skal i ugnen och Kalle i pannan. Gissa vad jag tyckte att stekpincetten och två kryddburkar såg ut som? FEM fattade direkt, hon har lika snuskig humor som jag.

Två kryddburkar och en stekpincett kan med lite snuskig fantasi bli…


Till maten serverades limeaioli och hot béarnaise
samt vitlökssmör och körsbärstomater. Med munnarna fulla av mat pratade vi skit om gamla puckon. Det kändes rätt skönt eftersom vi själva är bäst, oskyldigast och snällast (här är det liiite ironi, inte mycket, men lite).

Jag slog en pling till mamma efter maten och meddelade att ett paket levereras i morgon eftermiddag/kväll. Hon kände sig ensam och lite deppig när jag ringde, så jag tror att jag muntrade upp henne lite.

Kvällen avslutades med läsning.

FEM läser sin bok i sitt nyinköpta linne.


FEM läste sin bok
och jag läste min. Som jag fick av FEM i födelsedagspresent.

Boken jag läser.


Vi kollade nån timma
på en repris av en gammal brittisk deckare. Jag hörde nog att FEM snarkade ett par gånger. Gissar att storstadsluften gjort henne trött. Själv ska jag sova, för andra natten i rad, med öppet fönster. Jag är varm, sovrummet är varmt, ansiktet hettar av majsol. Det känns som om jag är svullen i halsen, har lite svårt att svälja. Blodet rinner ur mig som nån jäkla kran och hade jag inte ätit meducinen så hade jag inte orkat alls. När ska skiten ta slut???

Read Full Post »

Vi lagade lite mat. Det vill säga, ugnen lagade potatisklyftor.


Klyftor en masse.

                                                                                                                                                        Fästmön stekte tunna skivor kyckling.


Kycklingfilé, tunt skivad.

                                                                                                                                                            Jag fixade…


…körsbärstomaterna…

                                                                                                                                                                     …och…


…salladen.

                                                                                                                                                                  Jag luftade vinet och dukade. Det var det lättaste.


Jag luftade en lurig flaska vin. Den innehåller inte alls cabernet sauvignon-druvor utan merlot.

                                                                                                                                                              Anna vispade ihop en béarnaise på spisen.


Varm béarnaisesås.

                                                                                                                                                              Och en del ville inte ha varm béa utan hot. Jag ställde fram burken.


Hot béarnaise från Lohmander är godast!

                                                                                                                                                               Vi dukade av och diskade och torkade bord och spis och golv tillsammans.

Vad har du ätit i kväll???

 

Read Full Post »

Här i trakterna öppnade för ett tag sen en trio restauranger i en gammal bensinmack. I afton besökte Fästmön och jag den ena av dem, Maestro. Restaurangen är så ny att den ännu inte har hemsida, nåt den borde skynda sig att skaffa!!! Hemsidan är under uppbyggnad!

Vi svängde in efter Annas jobb för att kolla läget och menyn och det såg lovande ut. Vid 16.30-tiden traskade vi sen iväg, efter att ha stärkt oss med lite förrätt.


Förrätten serverades ur den här bunken.

                                                                                                                                                                     Vi klev in i en gästtom lokal där det tidigare varit affär med biltillbehör och andra varor och kassaapparat under bensinmackstiden. Stället var helt omgjort, men hade ändå kvar lite mackstuk som falsk korrugerad plåt på väggarna. Inredningen i övrigt gick i mycket stilfullt svart och limegrönt. Den senare färgen inte nån av mina favoriter, men faktum är att det var riktigt snyggt.

De tre personal som fanns på plats hade ju inte alltför mycket att göra när vi kom, så vi fick raskt våra menyer.


Maestromenyn.

                                                                                                                                                                   De innehöll inte så många rätter, men alldeles lagom för att vi skulle hitta nåt. Bland huvudrätterna var det typ två pastarätter, fyra kötträtter, två fiskrätt samt ett gäng finare pizzor. Man kunde också få sushi. Ingen direkt barnmeny, vilket vi tyckte kändes OK. Hit går man inte med barn utan för att vara vuxen och äta i lugn och ro.


Anna var hungrig efter en arbetsdag.

                                                                                                                                                             Tanken var att vi skulle äta pastaknyten och ostsås hemma, men eftersom jag hade vunnit 2 000 kronor tyckte jag att vi skulle unna oss en godare söndagsmiddag. Eftersom restaurangen ligger på lagom avstånd promenerade vi. Därför kunde vi ta var sin ”vänt-öl” innan maten.


Var sin Corona blev ”vänt-öl”.

                                                                                                                                                        Coronan serverades felaktigt i glas, men jag var besserwissrig nog att tipsa serveringspersonalen om att den serveras med en limeklyfta i flaskan – utan glas. Man dricker alltså direkt ur flaskan. Jag lovade att det är en sommarhit i kvällssolen!

Vinet jag valde hade de inte, men vi tog var sitt glas mycket dyrare – och mycket godare. Ett fylligt tempranillovin med kryddig smak.


Det blev ett tempranillovin.

                                                                                                                                                      Tempranillodruvan ger ett rött vin tegelfärg, men detta vin var uppblandat med cabernet sauvignondruvan, så det gick åt blårött. Mycket gott!

Anna valde fläskfilé med råstekt potatis, jag pasta med kantareller, marinerad kyckling och alldeles utmärkt ost- och senapssås, lite åt pestohållet.


Rigatoni med kantareller och marinerad kyckling.

                                                                                                                                                             Medan vi åt noterade vi läckra detaljer som besticken, som var rundade åt fel håll. Detta blev mycket rätt, för när man la dem ifrån sig åkte de inte ner i den såsiga tallriken. Ursmart design!


Ursmart design på besticken.

                                                                                                                                                                Till dessert valde Anna crème caramèle, medan jag tog en ljuvligt svalkande björnbärscheesecake med bär, grädde och physalis. Cheesecaken var lite smaklös, men med kaffe till slank den ner fint.


Björnbärscheesecaken var lite smaklös.

                                                                                                                                                             Det som drog ner helhetsintrycket var talspråket i menyn, ”våran” – det heter ”vår”. 🙄 Annars var menyerna mycket tydliga med vilka rätter som innehöll gluten och laktos. Suveränt bra!


Suverän meny för den som är överkänslig eller allergisk! Fast det heter inte ”våran”, det heter ”vår”… Usch! 😦

                                                                                                                                                     Personalen var jättetrevlig. Även kocken var ute och pratade mat med oss. Det dök upp flera gäster under kvällen, så vi var inte ensamma. Tyvärr kom ett sällskap på elva personer varav sju barn och bänkade sig slamrande vid bordet bredvid oss. Som tur var skedde detta när vi var på desserten. Ljudnivån blev outhärdlig och minst två av barnen slogs – med bestick och tänder – och en unge var skitsur. Alla barn skrek när de pratade – varför pratar inga barn i normal samtalston utan skriker nu för tiden? – , papporna satt och pratade och kollade fotboll på sina mobiler och mammorna sprang som torra skinn för att tillfredsställa sina telningars önskemål. Nej, fy, det var inte nåt trevligt avslut på middagen. Det här är inte en barnrestaurang.

På hemvägen duggade det lite, vilket var underbart skönt. Anna hade fått så röda rosor på kind och jag var varm, så det var perfekt. Men lite inspirerad blev vi nog av ungjävlarna barnen för vi stannade på ett ställe och pallade äpplen. Inte för att vi var hungriga utan bara för att det var busigt.


En äppelknyckare , fotad på bar gärning!

                                                                                                                                                         Restaurang Maestro kan inte rå för avslutet på vår måltid. Däremot hoppas jag att man snarast skaffar en uppdaterar sin hemsida, skaffar möbeltassar till stolarna, tar hem alla viner som finns i menyn, addar lite smak till björnbärscheesecaken – och rättar korrekturfelet i menyn. Då får Maestro högsta betyg. Nu får restaurangen näst högsta betyg. Och det är inte dåligt, för Tofflan är en kräsen gäst!!!

Read Full Post »

Dagens färg är vinröd – trots att dagen, när man tittar ut genom fönstret, är alldeles grå och brun och tämligen trist.

Igår var det fredag och vi åt alldeles för mycket. Dessutom avnjöt Fästmön och jag ett och ett halvt glas rött vin – kanske därifrån jag fick inspirationen till dagens färg? – av hittills oprövat märke. Vinet hette La Luna och var tappat 2008. Ett kryddigt, mustigt och tämligen fylligt toscanskt vin bestående av fyra druvor: hälften sangiovese, 25 procent merlot, 20 procent cabernet sauvignon och fem procent ciliegiolo. Helt klart värt de 86 kronorna det kostade Anna!


Kanske månen har gett vinet fyllighet? I vart fall har den gett vinet dess namn.

                                                                                                                                                             I am a sucker for Italian wines och detta vin motsvarade helt klart förväntnignarna! Det var också det första vinet Anna köpte till vinstället hon hittade för 20 kronor på bakluckeloppis i somras! Sen dess har stället fyllts på med två julklappsflaskor. Och eftersom det var så många som TRE flaskor i stället igår öppnade vi en!

Barnen fick fredagsfesta på chips och dip, det gjorde även vi själva, lite senare till en gammal brittisk TV-deckare som gick i repris på nån kanal. Men jag tycker att sånt här mest blir flottigt och även om jag åt igår så lär det dröja innan jag mumsar chips och dip igen. Det blir liksom FÖR MYCKET för mig.

Anna ska försöka dra med sig snabeldraken* ett varv inomhus och Elias ett varv utomhus, medan jag är hemma hos mig och grejar lite. Grejar? Ja, jag skriver det här inlägget, sorterar lite papper, surfar efter lediga jobb, vattnar krukväxter, ringer ett par samtal etc. Tanken är att vi sen strålar samman vid ICA Solen, Förortens förnämliga ICA-affär och för övrigt den enda affära jag handlar i ute i Förorten – Coop har gjort bort sig för alltid (otrevligare personal får man leta efter…) Där blir det inköp av middagsmat till i kväll och till söndag. Igår när vi var och handlade på ICA Solen passade jag för övrigt på att byta in min Trissvinstlott mot två nya! Jag hade turen att kunna göra det hos min Vinst-Pojke som satt i kassan. Nu har han sålt vinstlotter till mig flera gånger. Fast den här gången hoppas jag att han har gett mig två lotter med vinster som slutar på många nollor…

                                                                                                                                              *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »