Men snälla Bokus, TÄNK lite!

Ett jädrigt irriterat inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Ja det var ju ett riktigt skämt att försöka använda Bokus kontaktformulär för att framföra sina åsikter och skicka med en länk. Jag får veta att mitt användarnamn är okänt – och då har jag provat med både mitt användarnamn för att logga in hos Bokus OCH mitt korrekta för- och efternamn. Vidare puffade jag för det här inlägget på Twitter och pingade Bokus. Total tystnad. Kan en kundservice fungera mer uselt än så här???

 

Ett paket från Bokus var för stort för min postbox. Det var rena turen att jag var hemma och kunde ta emot det. Annars hade jag fått både vänta och åka långt.

Jo det händer understundom att jag beställer böcker på nätet. Nätshoppar. Jag har till exempel insett att en bra grej med mitt fack (den enda?) är att jag via det har fem procents rabatt hos Bokus. Bokus har dessutom ett brett urval och priserna är inte att klaga på. MEN… det är det här med leveranserna och kundservicen som lämnar åtskilligt att önska. Det är SÅ dåligt, för att tala klarspråk. Det känns som om man på Bokus inte har tänkt.

Det är lätt att hålla sig för skratt när en försöker ha kontakt med Bokus för att framföra sina åsikter och klagomål via dess kundservice. En får ganska snart svar via e-post att ens åsikt har kommit fram och så får en ett ärendenummer. Sen börjar en riktig tramskarusell. Jag får goddag yxskaft-svar – av olika personer varje gång. Som kund vill jag ha en dialog, med följdfrågor, men det går ju inte med det upplägg som kundservicen har. Den senaste som svarar har mycket troligt inte läst min ursprungliga åsikt/klagomål. Jag har testat kundservicen och rapporterat om den här på bloggen tidigare. När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag kontakta kundservice igen och skicka med länken hit. Bara för att få se om saker och ting har förbättrat sig.

När jag beställer böcker får jag ange var jag vill hämta dem om paketet är för stort för att delas ut av brevbäraren eller för stort för min postbox. Trots detta händer det att en leverans försenas flera dar för att sen dyka upp – på ett utlämningsställe helt åt skogen! Nu har jag bil så jag kan ta mig

åt skogen,

men ett par mig närstående personer har fått åka jävla tåg för att hämta sina Bokus-paket!!!

Voffur gör i på dette vise, Bokus???

Jag har fattat att det handlar om såväl leverantör (DHL, Schenker etc) som post (PostNord eller Bring), men varför ger Bokus falska uppgifter om uthämningsställe på sin webbplats??? Hur svårt kan det vara att skriva lite informativt om detta och i samma veva lämna korrekt information???

Delar av innehållet i dagens Bokuspaket.

Idag var det rena turen att jag var hemma på eftermiddagen – de flesta människor i yrkesför ålder är ju vanligen inte hemma när posten delas ut. Brings brevbärare ringde på för att överlämna ett paket som var för stort för min postbox. Om jag inte hade öppnat hade brevbäraren fått släpa tillbaka mitt paket, jag hade fått hämta det tidigast i morgon och troligen på ett det där utlämningsstället åt skogen, det vill säga Årsta jävla Travcafé. En viss skillnad mot ICA Heidan, som jag angav vid beställningen att jag vill hämta paketet hos… Detta är mycket irriterande – och dessutom inte särskilt bra för miljön. Visst, jag kan ta bussen till Årsta, men det tar nog, tur och retur, ett par timmar. Inte OK, Bokus!

Innehållet i dagens paket lindrar troligen min irritation lite grann. Men inte mycket…

To be continued, tror jag med all säkerhet. För vi ska se vad och om Bokus kundservice svarar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bälte om magen

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.

---

 

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”…det finns ett ljus…”

Ett inlägg om ljus i tillvaron… och mörker.

---

 

Faktum är att jag citerar mig själv i rubriken. Mitt manus är ännu på rea och när jag sneglar på vissa sidor ramlar historien över mig igen – som en jävla ångvält. Och kanske är det för att allt inte är så idylliskt ute i verkligheten. Det gör mig ont om goa människor som far illa, jag blir förtvivlad när jag känner fina människors ilska och frustration. Ingenting kan jag göra för att lindra, bara lyssna och finnas där som kamrat. Var det nåt jag saknade, för övrigt, när Det hände, var det kamrater. Det fanns en och annan, men de flesta försvann snabbare än en avlöning. Vem vill förknippas med en loser, liksom? Ondast gjorde det när den närmaste kamraten visade sig vara en av några stycken som huggit i min bortvända, vid den tiden sjukskrivna, rygg.

”…det finns ett ljus…”

 

Skatt vill jag betala, men rätt sådan.

Nåja. Det retar säkert många att jag har överlevt. För en del bevisar det nog att jag är stryktålig, envis och inte ger upp så lätt. Jag har visat mig själv det, om inte andra… Men var lugn… Historien är inte över än. Jag håller fortfarande på att lära mig att sänka mina mål och acceptera sånt som att jag inte har varit på utlandssemester sen 1996. Det tänkte jag på senast idag och ja, det svider när andra reser kors och tvärs.

Idag har jag i alla fall fått skattsedeln jag beställde häromdan, för se skatt vill jag betala, men korrekt sådan. Brevbäraren hade dessutom stoppat ner två ex av min fackliga tidning. (Förutom att jag fick ett astmaanfall light av den undrar jag hur det står till med läskunnigheten.) På en av mina föregående arbetsplatser hade vi samma problem med våra personaltidningar: trycket luktade ve och fasa och jag, med flera, fick svårt att andas.

Min arbetsdag… På förmiddagen inledde vi med ett sista datormöte i den konstellation vi har varit sen i september. Därefter hade jag ett ”städningsmöte” med min chef. Vi röjde lite här och var och jag visade några… ”handgrepp”. Efter lunch hade jag nån sorts överlämning av en bråkdel till NK*. Jag hade ett intressant utbyte med en av de unga duktiga talangerna. Ibland blir jag positivt förvånad över klokskap hos de yngre. Det var annat än den mossa jag kände växte flera centimeter på mig under eftermiddagsfikat när jag talade om pianofröken som slog mig på fingrarna med en pinne om jag råkade vila handlederna mot klaviaturen. Allt medan metronomen tickade olycksbådande…

Lunchen idag var fullkomlig vidrig. Den smakade ingenting och jag behövde inte en tand för att äta den. Nej du, mamma, den här gången hade du fel! Det finns inget gott eller bra med Findus mandelfisk!

Den smakade inget, mandelfisken, och ingen tand behövdes för att äta den.

Lite hungrig är jag allt i kväll. Det jobbigaste är att jag vet att det finns en godispåse. Jag vet exakt var den ligger, i vilket skåp, på vilken hylla och vad påsen innehåller…

Gott…

Men jag har bestämt mig för att ge fan i påsen. Och står jag inte ut kan jag alltid ta några söta druvor, för även såna finns det kvar sen igår. Jag ska läsa en stund nu och fundera över det faktum att jag faktiskt inte vet hur den prisade Alicia Vikander ser ut eller vad hon har gjort. JA, JAG ÄR OBILDAD! Däremot vet jag vem Josefin Nilsson var och när nån är 46 år när hon går bort har hon gått bort alldeles för tidigt. Jag har en underbart rolig anekdot om låten Älska mej som hon sjöng med Ainbusk. Men det passar sig inte att berätta den nu. Kanske nån annan gång…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skördefest och lisor för själen

Ett inlägg i vilket Tofflan festar om bland grönsaker och blommor. Och blir glad för ett par böcker.

---

 

Ingen lust med vattengympa idag.

Ett av dagens uppdrag är avklarat. Det är jag nöjd med, men naturligtvis är jag inte färdig än. Allt ska göras. Domaren står och pekar finger, viftar med piskan i andra handen. Plötsligt har jag fått ont i två från varandra skilda leder. De har varit oonda ganska länge, men idag bestämde de sig för att pocka på min uppmärksamhet. Inget att göra nåt åt, bara att ogilla läget. Nån doktor går jag inte till. Däremot måste jag ringa endera dan, för magmedicinen är på väg att ta slut liksom eksemsalvan. Kan jag komma ihåg detta??? Nu har jag skrivit detta på alla möjliga kom-ihåg-lappar och även här, så det borde inte falla mellan några Toffelstolar.

Vattengympa hade jag inte heller nån större lust med idag, men jag tog en liten promenad ner till bryggan och kollade läget. Här är så fint när solen skiner och det är varmt och en kan bada, simma – helst utan publik, förstås. Så stor lust att visa upp sin blekfeta lekamen fylld av svullna venväggar har en ju inte… Den kröppa skulle nog till och med skrämma bort eventuella fiskar…

Onda leder, regn i luften och ingen vattengympa… Vad göra? Jag hade skördefest – med tillåtelse att partaja. Mitt uppdrag var att vattna diverse växtlighet som inte nåddes av regnet. Som tack fick jag skörda. Och det gjorde jag! Det blev några små, men otroligt söta och goda tomater samt två bamsingar till squash som fick följa med hem till New Village. Kanske nån i Himlen vill ha en squash också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min själ är inte i bästa skicket just nu. Det behöver jag egentligen inte påminna mig om, det vet jag. Men det jag behöver påminna mig om då och då är sånt jag kan göra för att lindra. En riktig lisa för själen är att titta på blommor – och såna fanns det gott om där jag var. Tack till Annas snälla mamma för att jag fick detta uppdrag och samtidigt kunde glömma det som gör ont en stund!

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem stannade jag vid ICA Heidan och köpte en portion varmrökt lax till 30 procents rabatt! Sen köpte jag nåt mer, men det har jag glömt vad det var. Nåja, nån sorts middag får jag nog ihop till kvällen, nåt lite mer normalt än vindruvor och ostar, som jag åt igår.

I postboxen låg en överraskning, delvis, i form av två spännande böcker som jag ska läsa och recensera här och var. Det var två riktiga kontraster när jag la dem bredvid varandra för att fota. Boken om den manliga professorn är blå, boken om flickan Alice är rosa… Tack till författaren Mohamed Omar samt till Vaktel förlag för böckerna! 

Professor Frans och den siste Sturen av Mohamed Omar samt en nyutgåva av Alice i Spegellandet av Lewis Carroll.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista arbetsdagen på en vecka

Ett inlägg om hur jag har fördrivit sista arbetsdagen på en vecka. Med mera, förstås.

Idag är det fredag och min sista arbetsdag på en vecka. Det ska bli skönt att får vara ledig, om än bara en vecka. Mamma kommer i morgon lördag om nu allting klaffar. Taxibolaget hade inte ringt igår och meddelat vilken tid bilen kommer och hämtar henne på lördag. Hon hade ansökt om klockan elva, men eftersom tiden kan diffa två timmar plus/minus är det rätt viktigt att få veta klockslaget. Mamma var naturligtvis jätteorolig och upprörd igår kväll när hon ringde mig. Vi får hoppas att hon får besked under dagen, annars blir det problem.

På förmiddagen idag bjöd högsta dirren på hemlagad saffranspannkaka med grädde och sylt. Jag hade aldrig ätit det tidigare, så det blev en intressant upplevelse. Gott var det definitivt, men ingen smalmat, precis…

Vår högsta dirre Ulla-Marie skakar loss. Till höger i bild den ljuvliga saffranspannkakan.

Jag stod mig alltså bra fram till lunch, med andra ord, men drabbades i stället av nån sorts tröttma. Denna krävde en espresso, nåt som fick till följd att magen reagerade.

Under förmiddagen har jag dels begärt info om en lättläst sajt som ska skriva om de två valen nästa år. Sajten är så ny att den fortfarande är på utvecklingsstadiet och jag har anmält intresse att få förhandstitta och komma med synpunkter. Precis när jag höll på att mejla dem, ringde ett företag och ville prata tillgänglig webb. Just tillgänglighetsfrågorna ligger mig fortfarande varmt om hjärtat – trots att jag inte direkt jobbar med såna frågor just nu.

På tal om tillgänglighet läste jag på nätet att sjukstugan i Backen erbjuder patienterna att surfa fritt. Det var gentilt värre. Men med tanke på att ett fritt surfområde i stan är på gång att byggas undrar jag om detta är en del av det nya, fria surfområdet eller en extra kostnad/förmån som inte är gratis? (Det är ju vi skattebetalare som är med och betalar sån här verksamhet, det är därför jag undrar…) Annars tycker jag att det är bra. Det kan bli långa stunder på sjukhus när man inte har nåt att göra mer än att vänta och kanske ha ont. Då kan det lindra lite att kunna surfa ut i cyberspace en stund utan att det svider i den personliga pluskan.

Lunchen blev en trevlig historia ihop med två finländskor. Det är rejäla fruntimmer, det! (Och det är skrivet med allvar.) Eftermiddagen har fortsatt med diverse redigeringar och uppdateringar på externwebben. Det har varit och är ganska mycket som ska ut – inte bara i sista minuten utan under alla dessa fyra veckor jag har varit här.

I kväll ska jag handla lite grönsaker och fikabröd till mammas ankomst i morgon. Eftersom jag åt en rejäl lunch blir det nåt lättare, typ prästostbågar, till middag. Dammsugningen gör jag i morgon förmiddag, i afton ska jag bara softa efter handlingen.

Vad händer hos dig så här helgen före jul???

Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns snälla människor, som sagt…

Det är svårt för mig att lita på människor igen. Det fanns en Toffla före och nu finns det en annan efter. En misstänksam en. Men att prata om det och att få höra om vissa erfarenheter och förtroenden av tufft slag från den som sitter mitt emot vid lunchbordet hjälper. Lindrar. Idag delade jag mycket med den kloka L!

Lunchen blev, för övrigt, en strid ström av återseenden/möten med vänliga ansikten. Sånt lindrar också. Plötsligt hörde jag fru Chef 1:s röst, sen dök J upp. Och så S och G från min nuvarande arbetsplats. Det var en märklig känsla att inse att jag faktiskt var bekant med majoriteten av personerna på lunchrestaurangen den stund jag var där…

Hemma i New Village baxade jag in vinterdäcken i kallförrådet. Det är ett riktigt skitgöra! Däcken är tunga och säckarna de ligger i skitiga. Jag kan köra ganska långt fram, men ändå inte helt intill. Trött och svart om händerna granskade jag innehållet i min postbox och fann bland annat detta:

I ett paket låg bland annat en påse från Glitter. I ett kuvert låg ett brev från en Rickard Sjöberg, som jag inte känner. Brevet ska jag returnera så snart jag kommer till en gul brevlåda. (Jag har strukit över mitt namn och skrivit ”Åter avsändaren. Ej beställt material.”)

I det bruna paketet fanns ett rött kuvert med en rejäl biopeng, ett grönt kuvert med ett kort med en orange pippi på samt ett paket med orange hjärtan på. I hjärtepaketet en bok. Tack snälla, snälla Syster Dyster, som var bortrest när jag fyllde år, men som kom ihåg mig i efterskott! Du skulle inte ha… Men jag blev så glad!!! 

Syster Dyster borde byta namn till Syster Snäll! TACK!

Det finns snälla människor, som sagt… När ska jag lära mig att de allra flesta människor inte vill mig ont???

Read Full Post »

Vådan av egenvård: Babianstjärt

Varning för kiss- och bajssnack!

Det finns en verksamhet i alla län som är till för att hjälpa oss när vi blir sjuka – eller hjälpa oss att förebygga eventuella sjukdomar. Men den verksamheten skyfflar över det mesta av arbetet på oss själva. Vi får ingen lön för vårt arbete och ingen vidare utbildning heller. Vi länsinvånare får leka doktor, helt enkelt. Man kallar det egenvård.

Ska vi leka doktor? Här en bild på Doktor Britt-Maries väska.

Den här veckan har jag känt en infektion vara på intågande. Inget märkvärdigt utan en förkylning. Och sånt springer man ju inte till doktorn för. Jag inledde därför en behandling med S:s ingefärsgodis, för ingefära, hade jag läst, ska vara bra mot många saker.

S:s ingefärsgodis.

Ingefärsgodiset är… både äckligt och lite ruggigt gott. Och jag har ju lärt mig att det som är äckligt är också nyttigt. Som morötter, till exempel. Enda undantaget är väl semlor? Semlor är nämligen både äckliga och onyttiga! Nåja. Jag satte alltså igång en behandling under ett par dar. Det enda som skedde var att det kändes som om insidan av halsen hade fått brännskador av fyrtiotredjegraden. Infektionen lurade där bakom nånstans, liksom i näsan i form av klåda och nysningar.

Igår efter jobbet stannade jag till vid apoteket i Tokerian och inhandlade diverse medikamenter. Bland annat köpte jag ett rör C-vitamin brustabletter. Jag vet att jag i stället borde äta apelsiner och sånt, men jag har fobi mot att skala dem – tanken på saften som tränger in under naglarna… *RYSER*…

C-vitamin brus får ersätta apelsiner för mig.

Så snart jag kom innanför dörren startade jag min nya behandling. Eftersom jag hade läst mig till – på Internet, förstås! – att C-vitamin är en vattenlöslig vitamin och därför inte kan lagras i kroppen. Det försvinner nämligen ut ur kroppen med kisset. Men… C-vitamin är bra mot förkylning. Det lindrar och till och med hindrar förloppet.

Det jag emellertid hade hoppat över att läsa var de negativa effekterna av ett överintag av C-vitamin. Så jag vet inte hur många glas brusdricka jag hällde i mig igår kväll. Och i morse…

Fästmön började jobba klockan åtta idag. Jag behövde komma upp och förbereda mig lite för eftermiddagens dragning, så jag skuttade upp och skjutsade henne till jobbet. Men först gick jag på toa, för det… knep lite i magen… Inte så najs, för det var lite… tunn konsistens… på mitt bajs…

Hemkommen från morgonens bilutflykt… behövde jag gå på toa igen… Och det var fortfarande… tunn konsistens på det som kom ut… Hade jag drabbats av nervös mage inför eftermiddagens övning eller helt enkelt magsjuka??? Jag messade Anna snabbt, för det är ju inte så smart att jobba med gamlingar om man är magsjuk…

Efter några timmar kan jag meddela att jag känner mig ungefär som snubben på den här bilden ser ut:

Röd babianstjärt, min nya åkomma. (Bilden är lånad från Fröken Pe.)

Som av en händelse greppade jag tag i C-vitaminröret jag hade köpt igår, ställde in läsblicken och noterade följande, skrivet i mikrostil på röret:

Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan.

Eh… ja… Så vådan av egenvård för en enkel luftvägsinfektion… gav babianstjärt… Dessutom gav det en värdefull insikt: nån doktor är jag INTE!..

Read Full Post »