”…det finns ett ljus…”

Ett inlägg om ljus i tillvaron… och mörker.

---

 

Faktum är att jag citerar mig själv i rubriken. Mitt manus är ännu på rea och när jag sneglar på vissa sidor ramlar historien över mig igen – som en jävla ångvält. Och kanske är det för att allt inte är så idylliskt ute i verkligheten. Det gör mig ont om goa människor som far illa, jag blir förtvivlad när jag känner fina människors ilska och frustration. Ingenting kan jag göra för att lindra, bara lyssna och finnas där som kamrat. Var det nåt jag saknade, för övrigt, när Det hände, var det kamrater. Det fanns en och annan, men de flesta försvann snabbare än en avlöning. Vem vill förknippas med en loser, liksom? Ondast gjorde det när den närmaste kamraten visade sig vara en av några stycken som huggit i min bortvända, vid den tiden sjukskrivna, rygg.

”…det finns ett ljus…”

 

Skatt vill jag betala, men rätt sådan.

Nåja. Det retar säkert många att jag har överlevt. För en del bevisar det nog att jag är stryktålig, envis och inte ger upp så lätt. Jag har visat mig själv det, om inte andra… Men var lugn… Historien är inte över än. Jag håller fortfarande på att lära mig att sänka mina mål och acceptera sånt som att jag inte har varit på utlandssemester sen 1996. Det tänkte jag på senast idag och ja, det svider när andra reser kors och tvärs.

Idag har jag i alla fall fått skattsedeln jag beställde häromdan, för se skatt vill jag betala, men korrekt sådan. Brevbäraren hade dessutom stoppat ner två ex av min fackliga tidning. (Förutom att jag fick ett astmaanfall light av den undrar jag hur det står till med läskunnigheten.) På en av mina föregående arbetsplatser hade vi samma problem med våra personaltidningar: trycket luktade ve och fasa och jag, med flera, fick svårt att andas.

Min arbetsdag… På förmiddagen inledde vi med ett sista datormöte i den konstellation vi har varit sen i september. Därefter hade jag ett ”städningsmöte” med min chef. Vi röjde lite här och var och jag visade några… ”handgrepp”. Efter lunch hade jag nån sorts överlämning av en bråkdel till NK*. Jag hade ett intressant utbyte med en av de unga duktiga talangerna. Ibland blir jag positivt förvånad över klokskap hos de yngre. Det var annat än den mossa jag kände växte flera centimeter på mig under eftermiddagsfikat när jag talade om pianofröken som slog mig på fingrarna med en pinne om jag råkade vila handlederna mot klaviaturen. Allt medan metronomen tickade olycksbådande…

Lunchen idag var fullkomlig vidrig. Den smakade ingenting och jag behövde inte en tand för att äta den. Nej du, mamma, den här gången hade du fel! Det finns inget gott eller bra med Findus mandelfisk!

Den smakade inget, mandelfisken, och ingen tand behövdes för att äta den.

Lite hungrig är jag allt i kväll. Det jobbigaste är att jag vet att det finns en godispåse. Jag vet exakt var den ligger, i vilket skåp, på vilken hylla och vad påsen innehåller…

Gott…

Men jag har bestämt mig för att ge fan i påsen. Och står jag inte ut kan jag alltid ta några söta druvor, för även såna finns det kvar sen igår. Jag ska läsa en stund nu och fundera över det faktum att jag faktiskt inte vet hur den prisade Alicia Vikander ser ut eller vad hon har gjort. JA, JAG ÄR OBILDAD! Däremot vet jag vem Josefin Nilsson var och när nån är 46 år när hon går bort har hon gått bort alldeles för tidigt. Jag har en underbart rolig anekdot om låten Älska mej som hon sjöng med Ainbusk. Men det passar sig inte att berätta den nu. Kanske nån annan gång…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Somrigt

Ett försök till ett somrigt inlägg.

---

 

Inte vet jag vad som är somrigt för dig, men för mig är det att slippa bylta på sig ytterkläder när man ska ut. Det kan också vara att lyssna till smattret av ett ösregn eller åskan eller att promenera längs med vattnet i Metropolen Byhålan. Att sitta inne i en lägenhet jag alltid sitter i är inte särskilt somrigt, men min verklighet. Så jag tittar ut för att få se nåt annat än väggarna.

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden sommaren 2014.

Det är visst inte bara jag som inte ska till Pride i år. Det verkar inte vara några partiledare heller och inte statsministern. Den senare är bortrest och nån är ju föräldraledig lite då och då. Vad de andra gör kan jag bara spekulera i. De gör väl nåt som just de tycker är somrigt. Vi har ju olika referensramar och för mig är Pride både somrigt och viktigt, uppenbarligen är det inte det för våra politiker.

Artisten Robban Broberg avled i natt. För mig är han ordlekaren med en stor portion somrigt i sina låtar. Dessutom är han kära minnen från min första tid här i Uppsala. Det är synd. Det är synd att så många artister som det var nåt med går bort för tidigt.

Somrigt är också det faktum att stan blir full av vatten, för att citera Robban Broberg. Fast dessvärre är det kastat vatten och inget färskvatten. På sommaren fylls våra parker av kiss och bajs, nämligen. Här i Uppsala har kommunen fått sanera Mikaelsparken, Vasaparken, Observatorieparken och vid S:t Pers kyrka på Kvarntorget från människobajs. Och så har det ställts ut fler tillfälliga toaletter. Men både sanering och baja-major kostar, förstås. Synd att inte friluftskissare och dito bajsare grips och kan ställas till svars för sina handlingar. Det är olagligt att kissa på allmän plats eftersom det klassas som förargelseväckande beteende. Straffet är böter på mellan en hundring och ett par tusenlappar. Själv anser jag att nöden inte har nån lag ibland, men urin och avföring stinker faktiskt… Sen april får man för övrigt inte längre som båtägare tömma sitt avfall direkt i vattnet utan i stället använda sig av speciella tömningsstationer. Det trodde jag var självklart tidigare, men uppenbarligen inte…

Kasta inte vatten här!

En brukar ofta säga att sommaren är svart trafikmässigt. Med det avses att antalet trafikolyckor ökar. MC-olyckorna ökar sommartid eftersom MC-åkning ju är somrigt och samtidigt ett väldigt oskyddat sätt att färdas. Trots många svåra olyckor hittills i år minskade ändå antalet dödsolyckor i Sverige under det första halvåret. Alltid något, om man ska tänka positivt.

Idag har jag lärt mig nåt nytt som är både somrigt och kärleksfullt. I Metropolen Byhålan fanns förr i tiden nåt som hette Sista kyssen. Det var en sorts gräns i stan mellan affärsmännen och hantverkarna i stan och industriarbetarna vid verkstan. En både sorglig och söt historia, den om Sista kyssen. Framför allt en bild av samhällsutveckling, men även livslång kärlek…

Inte Sista kyssen, men fin ändå. Klicka på länken i textstycket ovan så får du veta vad Sista kyssen är! Eller vad det var, rättare sagt.

Slutligen nåt riktigt positivt i sommar. Det har kommit upp ett staket på ett ställe vid järnvägsspåret där många har tagit och tar livet av sig. Ludmillas dotter var en av dem som tog livet av sig där 2008. Först sju år och ett antal andra självmord senare kom staketet upp. Att sätta upp hinder där det är möjligt är bra sätt att förhindra att fler tar livet av sig. Det känns lite mer… effektivt än att rita eller tatuera ett semikolon på sin handled.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fragment

I afton läste jag de sista raderna i boken Fragment av Marilyn Monroe, en julklapp till mig från vännen Rippe. En bok som består av outgivet material som ger oss en ganska ny bild av den firade stjärnan.

En bok som ger en ny bild av stjärnan.

Boken består av texter skrivna av Marilyn Monroe, skrivna mellan 1943 och 1962. Det är allt ifrån kom-ihåg-lappar till brev. En rörande läsning där den firade stjärnans osäkerhet lyser i orden. Även bildmaterialet är ovanligt och jag tror inte jag hade sett nån av fotona tidigare.

Det här är en vacker bok som jag tänker låta ligga framme. Jag kanske hade önskat lite mer fakta kring Marilyn Monroes ord. Men mest av allt önskar jag att hon inte hade gått bort alldeles för tidigt, samma år jag föddes, för 50 år sen.

Read Full Post »

Miss i nassen…

Alltså det var kolsvart ute miss i nassen i morse när jag skulle kliva ur sängen! Som vanligt när jag ska jobba vaknar jag minst en timma innan klockradion ska dansa igång. Timman närmast före uppklivandet fördriver jag i nån sorts in-och-ut-dvala, slumrar till, svettas, vaknar, fryser igen och igen.

Upptäckte att jag hade gett fel nyckel till L igår kväll när vi bytte nyckel mot en påse konfekt. Jag hade gett bort mammas nyckel i stället. Mindre bra… Som tur var visste jag att även L skulle upp och jobba idag så jag ringde helt fräckt strax efter halv sju och frågade om vi kunde ses i dörrhålet och byta till rätt nycklar. Och där möttes vi, i nattkläder och med brillor på näsorna, fnittrandes som två skolflickor.

En antik nattsärk. Tyckte bilden var snygg. Själv sover jag utan särk, men naturligtvis hade jag morgonrock på när L och jag utväxlade nycklar!!! Jag är väl ingen blottare, heller?!  

Mamma har namnsdag idag. Svea är ett namn hon annars inte vill bli påmind om och hon kallas inte heller för det. Nä, Svea, det var min mormor, det, och hon var minsann en riktig Svea! Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt, endast 59 år gammal, efter att ha varit sjuklig så gott som hela livet (hjärtfel, diabetes och så slutligen en eller flera strokar). Hur som helst, jag var ju och inhandlade ett par små saker till mamma härom kvällen, så nu väntar ett kort och två vackert inslagna paket (nä, jag har förstås inte slagit in dem själv, jag slår in fult!) vid hennes plats vid köksbordet.

Kom till jobbet i god tid före åtta. Det var väldigt lite trafik vilket förstås underlättar framkomligheten. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite piano. Göra det nödvändigaste och viktigaste samt planera veckorna till dess jag slutar. Ett par varma återseenden blev det i morse! Vi är några själar som arbetar en dag som denna, trots allt! På fakulteten har jag sett/hört ungefär hälften av styrkan! Det är skillnad från min förra arbetsgivare, det, när bemanningen på avdelningen i mellandagarna utgjordes av en till två personer.

Det regnade som 17 i morse och gör det visst fortfarande. Jag såg en man passera utanför fönstret och han höll krampaktigt i ett blått paraply.

Jag har kollat mejl under förmiddagen och besvarat ett och annat samt även skrivit en jobbansökan som är iväg på kontroll hos en person som jag hoppas blir min kollega framöver. (Hoppas kan man alltid!..) Jag struntade i morgonmötet och det tänker jag göra hela veckan. Nästa vecka tillträder personen som fick Tjänsten och då får h*n gå på dessa möten. Nu ska jag springa ner efter en mugg cappuccino och en flaska fräscht bubbelvatten innan min förmiddagsrast tar slut!

Det ljusnar ute, men det känns fortfarande lite som miss i nassen…

Read Full Post »