Torsdagssoppa

Ett inlägg om diverse soppor och andra vätskor.

---

 

Jag vågar inte närma mig denna…

Jag vet inte om jag vågar skutta upp på vågen i kväll. Torsdagar är nämligen min favoritdag på jobbet. Då serverar restaurangen stans godaste vegetariska ärtsoppa. Soppan görs på plats. Till den brukar jag sno åt mig ett par skivor av det där brödet med snorkråkor nyttigheter i och två pannkakor med sylt. Torsdagar är alltså den enda dan jag äter rejäl lunch. Närmaste kollegan, från och med nu kallad NK för det blir så långt och jobbigt annars, och jag piper ner i restaurangen. Jag tar alltid soppa och pannkakor, NK alltid nån annan rätt som serveras. Därefter intar vi ett fönsterbord. Och så babblar vi. Tänk att jag kan inte fatta att människor som för sju veckor sen aldrig hade träffats tidigare kan ha så mycket att prata om! Lunchen avslutas med en kopp go-kaffe och en hård liten kaka. Därefter inträder paltkoma. Nästan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagen har flutit på bra. Jag har mest jobbat med ett och samma dokument. Det var lite mer arbete med det än jag trodde. Utöver det har jag värjt mig mot sarkasmer, druckit kaffe som såg ut som diskvatten och kämpat mot kollegan E i Wordfeud. Människan är baske mig oslagbar!

Efter jobbet styrde Clark Kent* och jag mot Stormarknaden. Jag ska visserligen dit igen i helgen, men jag kan bara inte ta med mig minstingen, nu visserligen tonåring, till Systemet. Därför for jag dit idag och med mig hem kom tre goa italienare – ett amarone, en ny favorit och en gammal favorit. Systembolaget har för övrigt flyttat till nytt ställe på Stormarknaden. Luftigt och fräscht var det. Sen köpte jag mjölk, yoghurt och tuggummi också innan jag for hem och kånkade in allt samt betalade två räkningar, tjolahopp!

Tre italienska favoriter fick följa med hem från Systemet.

Mina stackars krukväxter skriker med torra halsar åt mig, så jag ska ta en tur med vattenkannan innan jag slår ner röven vid köksbordet för att läsa UppsalaTidningen, lokalblaskans husdjur. Framåt 22-tiden byter jag säte till bästefåtöljen för att glo på 100 Code. Och detta föranlåter mig ju att kommentera gårdagkvällens TV-höjdpunkt – Bonde söker mamma… eh… Paradise Farmen… nä… Ensam pappa söker bonde… MODUS, för bövelen!!! Modus är bland de bästa deckarserier jag har sett på senaste tiden. Modus är lite frifräsande, men bygger på norska deckarförfattaren Anne Holts roman Frukta inte. I centrum står kriminalpsykologen Inger Johanne Vik, lysande spelad av Melinda Kinnaman. Henrik Norlén spelar hennes poliskompis, men det är ännu fler bra skådisar med. Har du missat Modus har du missat mycket! För övrigt gläds jag åt att en ny säsong av serien ska spelas in. Nästa onsdag får jag njuta av nya mord i Sandhamn (nä, TV4 har inte uppdaterat infon på sin webbplats) och det är inte alltid fy skam det heller. Den serien är baserad på Viveca Stens böcker.

Jag lämnar dig med en dekal som jag fotade på jobbet idag och en fråga: har DU sett på Modus eller följer du nån annan spännande serie på TV??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Fri fart… tillbaka till 1980-talet och Power Macintosh…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Modus

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest. Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

TV-nytt framöver

Ett inlägg om tre kommande TV-serier.

---

 

Det ligger en spännande TV-höst framför oss. I alla fall framför mig. För inte lär jag orka vara ute och slarva om kvällarna när jag ska jobba. Nä, det blir bästefåtöljen och slumra över en bok eller framför dumburken. Vilken tur då att det faktiskt är en hel del bra att se i höst!

Redan nästa vecka kör det braiga igång. På onsdag klockan 21 visar TV4 den första delen av åtta av serien Modus. Det är en svensk thrillerserie, men den är baserad på norska Anne Holts böcker om kriminalpsykologen Inger Johanne Vik. Lite konstigt, bara, i mina ögon att serien är svenskproducerad… Men den kan ju vara bra för det. Serien ska handla om kärlek, hat och dödlig, helig vrede…

Modus. (Skärmklipp från TV4:s webbplats.)

Den 27 september kör tredje säsongen av Bron igång klockan 21 på SvT1. Polisen Saga får en ny dansk samarbetspartner eftersom hon skickade den förre i fängelse. Säsongen sägs bli väldigt mörk – för Sagas del.

Dags för Saga att åka över bron igen till Danmark. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Den 17 oktober startar den sjätte och sista säsongen av Downton Abbey på SvT 1. Som vanligt blir det romanser och skandaler, men också hårdare tider. Men snälla SvT! Låt oss slippa det förskräckliga eftersnacksprogrammet med DA-nördarna! Här kan du se en trailer:

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Död i skugga

Jag trodde att det var en deckare jag hade köpt till mig själv. Anne Holts senaste bok, Död i skugga, är visserligen otäck, men nån deckare är det inte.

Ingen deckare, men otäck ändå.

Boken börjar med en död liten pojke. En död jobbig liten pojke. Och en mamma som inte vill släppa taget. Det ser till en början ut som om pojken råkat ut för en olycka i hemmet. Tills en ung, ny och lite konstig polisman börjar nysta i det hela, liksom Inger Johanne Vik.

Jag kan inte gå in på de hemskheter som uppdagas efter hand i boken, för då avslöjar jag för mycket. Här finns bara lite för många ingredienser av det mesta. Detta gör att jag tycker att boken är seg och bitvis lite rörig. Den är otäck, visst, men inte spännande. Slutet blir jag dessutom förbannad på.

Det är svårt för mig att ge boken ett betyg. Den tar upp ämnen som är aktuella och läskiga, samtidigt är boken i sig inte en bok jag hade valt att läsa om jag hade vetat innan vad den skulle handla om. Så det blir medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsaktiviteter

Uppdaterat inlägg!
Jag har också lagt in Paradisoffer av Kristina Ohlsson på bevakning till Anna. Boken kommer ut först i morgon!

Söndagseftermiddag. Vart har den här dan tagit vägen, egentligen? Nåja, jag har fått en hel del gjort av det jag föresatt mig att göra. Bäst av allt är att mitt hem är rent, sånt blir jag alltid så nöjd av.

Jag har fixat till gardinerna i sovrummet också så att omtagen, en sorts guldsidenband, håller isär dem under dagtid. Faktum är att de blev riktigt bra – sovrummet är MÖRKT om nätterna och nån rullgardin smäller jag inte upp igen. Tack, IKEA, för Werna!

Det blev en tur till Tokerian också. Där hände inget anmärkningsvärt mer än att jag höll på att bli galen på en karl i gul jacka som hela tiden korsade mina gångstigar. Inte nog med att gult är fult, färgen gillas uppenbarligen av irriterande män. Jag inhandlade söndagsmiddag som blir kycklingchorizo. Hemma finns nämligen korvbröd i frysen och räksallad i kylen, vilket gör en komplett måltid. Till eftermiddagskaffet inhandlade jag en kanelbulle så att jag skulle stå mig till middagen.

Tokerians kanelbullar är fantastiska. Mitt kaffe i morse, däremot, blev hur blaskigt som helst, så det krävdes nytt på eftermiddagen.

Åter i hemmets lugna vrå (ovanligt tyst och lugnt och skönt här idag) började jag titta på gårdagens avsnitt av Mr Selfridge. Efter en stund satte jag på kaffe eftersom morgonens kaffe blev blaskigt. Hade tänkt åka och hämta Fästmön när hon slutade arbeta klockan 14 och sen ringa mamma när jag kom hem igen. Jag sa till mamma igår att jag eventuellt skulle skjutsa hem Anna runt 14-tiden. Vad händer? Jo, precis när jag ska ge mig iväg, en tio i två, ringer… mamma.

Nu hade jag ju inte gjort upp med Anna om att jag skulle komma och det går ju inte att bli arg på mamma trots att hon ALLTID gör så här – det vill säga ringer när jag har sagt att just ett visst klockslag ska jag göra nånting annat än prata i telefonen. Det är som om mamma inte riktigt lyssnar. Hon hör klockslaget, men inte vad jag säger runt omkring. Det har blivit värre med åren, fast nu när hon har varit sjuk vill jag ju höra hur läget är. Hon hade mer röst idag än igår, så det verkar gå åt rätt håll. Hon höll låda i nästan 20 minuter.

Under samtalet messade jag Anna. Jag kastade mig sen i iväg i bilen – bara för att få några pussar och en stund med min kära i bilen. Barnen är hos henne ytterligare en vecka och de två yngsta har sportlov nästa vecka. Anna skulle försöka hitta på nånting, men det är ju lite svårt när hon jobbar och så kostar ju saker och ting pengar. Bara en bussresa till stan tur och retur går på en mindre förmögenhet.

Jag har också planerat en aktivitet nästa vecka, men det är på fredag kväll och med bara Anna. Klockan 19 går evenemanget av stapeln. Som en del andra vuxna är jag tvungen att arbeta på sportlovet. Då blir detta perfekt på fredag!

Eftersom jag inte är barn och har sportlov utan vuxen och måste arbeta hinner jag inte heller gå på bokrea – men den är för övrigt veckan efter vårt sportlov, den 26 februari. I stället har jag beställt lite böcker åt Anna och mig hos Bokus, de flesta på bokrean där:

1. Död i skugga av Anne Holt (nyutkommen!)
2. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman (till Anna)
3. Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist (till mig)
4. Svikaren av Katarina Wennstam (till Anna)
5. Fjällgraven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)
6. Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)

Eftersom alla dessa böcker kostar lika mycket som en månads prenumeration på lokalblaskan och en flaska vin tillsammans ELLER cirka 75 kronor mindre än ett månadskort på stadsbussarna, tycker jag att jag kan unna oss det.

Försökte fixa en tid hos min optiker Synoptik i Stormarknaden. Det gick mindre bra. På Stormarknadens hemsida finns bara en sida med kort info om Synoptik samt en underlig e-postadress och ett telefonnummer. Dessutom ligger sidan under Mode/Skor/Accessoarer på Stormarknadens hemsida, vilket jag tycker är lite konstigt. Självklart kan man se brillor som accessoarer, men jag ser brillor och linser som nödvändigheter för att kunna se…

Mina svindyra brillor får nog hänga med en sväng till – med nya glas.

Naturligtvis ringde jag, men en inspelad röst talade om att det var såå många kunder i butiken att de inte kunde svara. Och så blev jag rekommenderad att gå in på Synoptiks egen hemsida om jag ville boka tid. Det gjorde jag och försökte boka tid, men eftersom man var tvungen att välja tid för antingen linser eller glasögon gick inte det heller – jag vill ju gör en kontroll för både och! Dåligt att det alternativet inte finns!!! Nu ska jag eventuellt till Stormarknaden i veckan för ett annat ärende och då kanske jag hoppar in på Synoptik och beställer tid. Om det går.

För övrigt ska jag nu förbereda mitt Svarta bok-inlägg. Jag tror att en och annan lär höja sitt ögonbryn, som sagt…

Tofflans svarta bok öppnas för allmänheten senare idag.

Vad har du haft för dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Blommor, böcker och deckarplåga/kulturförakt

Oj så kvällen sprang iväg! Middagen bestod av tre knäckemackor med brännvinsost respektive Brie. Till det gjorde jag pressokaffe på espressokaffe, riktigt gott och smakrikt! Under middagen läste jag ut Flimmer som jag väl inte var så särskilt imponerad av. Nä, jag tycker nog att Anne Holt ska skriva vanliga deckare och hon ska skriva dem med egen hand, inte låna sin brors. Men det verkar jag vara ensam om att tycka…

Min syster ringde och vi pratade en hel timma Hon var på landet och där finns varken TV eller dator, men telefon. Vilken tur! 

Det var så varmt igår kväll. Vid läggdags var det 17 grader. Det blev till att sova med öppen balledörr* och öppet vädringsfönster i sovrummet. Jag har visserligen takfläkt där, men den gör mest luften torr och svalkar inte på rätt sätt. Man blir bortskämd när man har AC på jobbet…

Talgoxfamiljen har försvunnit från sitt bo i väggen. I stället är skatorna envisa och vill gärna stå  på mitt ballebord**. Jag tror att det är min fina midsommarstång som lockar dem – den blänker i solen…

Min fina stång.

I år har jag gjort minimalt på ballen***. I maj nån gång köpte jag två plantor lila hänglobelia till min lila ampel. Och först nu ser jag nåt som liknar en blomma eller två… Nä, det har inte varit mycket med sommaren i år.

En lobeliablomma.

Mindre än två veckor kvar att jobba har både Fästmön och jag. Vår första semestervecka är än så länge ett oskrivet blad. Vi varken kan eller vill göra av med för mycket pengar eftersom vi har Pride att se fram emot i början av augusti och Anna ska även på en annan tur innan dess. Men kanske försöker vi få till en träff med Hortellskan och hennes K här på hemmaplan först. Det är väl märkligt, vi bor i samma stad, på samma sida av floden och ändå får vi liksom aldrig till nån träff! Jag funderar för övrigt på att inhandla en tavla av K för födelsedagspengen från mamma.

Anna och jag får för övrigt ytterligare en ledig helg tillsammans, den som kommer! Det är det braiga med att vi båda arbetar kontorstid. Under veckorna blir det inte så mycket umgänge, men igår kväll spelade vi två matcher scrabble på nätet. Jag fick storstryk i första matchen, medan jag vann den andra. Knappt. Tror vi var ganska trötta då, för spelet liknade mest ett runda-ords-samtal… Ibland förvånas jag över en del ord som SAOL godkänner.

Fick ett rabatterbjudande per mejl från ett företag som säljer böcker på nätet, det företag som hade uppgett fel adress för jobbansökningar och sen betedde sig väldigt snorkigt mot mig när jag påpekade detta (min ansökan kom in försent till rätt adress). Jag har i princip totaldissat shopen i ett och ett halvt år. JA, JAG ÄR LÅNGSINT! Men igår kväll skickade jag efter Viveca Stens senaste Sandhamnsdeckare, I stundens hetta. Får den nu inbunden och fraktfri för 105 kronor. Hoppas den är värd att släppa på sur-principerna för…

I morse läste jag för övrigt en grinig, men välformulerad krönika i lokalblaskan. Det var Bo Gustavsson som ondgjorde sig över det han kallade

sommarens deckarplåga

Bo Gustavsson menar att TV bara sänder deckare och att dagstidningarna bara har deckare som sommarföljetonger. Nu håller jag verkligen inte med Bo Gustavsson – jag tycker att TV mest sänder, förutom repriser, sport och har så gjort ett bra tag. Morden i Midsomer är förknippat med sommaren för mig, men i sommar sänder SvT bara två delar, den sista i kväll, för övrigt. Och vem vill, förutom Bo Gustavsson, läsa Thomas Manns böcker som följetonger? (Lokalblaskan har för övrigt I stundens hetta som följetong i sommar!) Att kalla deckare i media för

kulturförakt

som Bo Gustavsson gör i sin krönika kan jag inte heller hålla med om! Jag läser själv mest deckare och det handlar om att jag vill sysselsätta min hjärna på två sätt:

1. dels roa mig med spännande läsning
2. dels försöka lista ut i förväg vem och varför

Och det tänker jag fortsätta med. Thomas Mann har jag för övrigt också läst en hel del böcker av, böcker som på sitt sätt är spännande läsning. Men som ju har ett antal år på nacken. Bland annat. Nu tänker jag inte ge mig in på nån djupare litteraturanalys här (det gjorde jag när jag pluggade in min fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), men tro det eller ej, jag föraktar inte deckarkulturen för det. Bo Gustavsson är inte ens anställd vid lokalblaskans kulturredaktion, vad jag förstår, så han kanske har gott om tid och lust att läsa Thomas Mann eller Anthony Beevor (vem f*n är det??? Jo, han har skrivit en flera böcker om krig, är det finare med massmord än påhittade mord i deckarform???) och att anklaga media och oss som uppskattar deckare för kulturförakt. Själv ägnar jag min lästid åt sånt jag gillar, mestadels deckare men inte alltid.

*balledörr = balkongdörr
**ballebord = balkongbord 
***ballen = balkongen 

Read Full Post »

Flimmer

Den första boken i en planerad trilogi av syskonen Holt, Flimmer, har jag precis läst ut. Och nog tycker jag att den är flimrig alltid. Tack, Syster Dyster, för födelsedagspresenten!

En flimrig bok. 

Bokens huvudperson är Sara Zuckerman, judinna och hjärtspecialist. En av hennes patienter dör oväntat två dagar efter att hon har opererat in en hjärtstartare. Inte helt anmärkningsvärt även om Sara är specialist, men när ytterligare en patient som genomgått en likadan operation dör blir Sara och en av kollegorna misstänksamma. Det visar sig att att pengar har en stor roll i det här spelet… Och hämnd…

Det här är en medicinsk thriller, skriven av en överläkare i kardiologi och en deckarförfattare i samarbete. Två syskon som går ihop och gör en kul grej..? Men så särskilt kul blir det inte. Boken är onödigt tjock och berättelsen blir svår att följa eftersom perspektivet skiftar från kapitel till kapitel, ett alltför tydligt grepp när två personer skriver en bok tillsammans.

Boken är välskriven och ganska spännande, men den tar liksom aldrig fart. Ungefär som hjärtstartarna ger den mig ingen riktig kick… (Och hur länge ska man lyfta fram att Anne Holt var justitieminister, hon var det ju inte ett år ens och så långt tillbaka som på 1990-talet..?) Medelbetyg ändå.

Read Full Post »

Det finns snälla människor, som sagt…

Det är svårt för mig att lita på människor igen. Det fanns en Toffla före och nu finns det en annan efter. En misstänksam en. Men att prata om det och att få höra om vissa erfarenheter och förtroenden av tufft slag från den som sitter mitt emot vid lunchbordet hjälper. Lindrar. Idag delade jag mycket med den kloka L!

Lunchen blev, för övrigt, en strid ström av återseenden/möten med vänliga ansikten. Sånt lindrar också. Plötsligt hörde jag fru Chef 1:s röst, sen dök J upp. Och så S och G från min nuvarande arbetsplats. Det var en märklig känsla att inse att jag faktiskt var bekant med majoriteten av personerna på lunchrestaurangen den stund jag var där…

Hemma i New Village baxade jag in vinterdäcken i kallförrådet. Det är ett riktigt skitgöra! Däcken är tunga och säckarna de ligger i skitiga. Jag kan köra ganska långt fram, men ändå inte helt intill. Trött och svart om händerna granskade jag innehållet i min postbox och fann bland annat detta:

I ett paket låg bland annat en påse från Glitter. I ett kuvert låg ett brev från en Rickard Sjöberg, som jag inte känner. Brevet ska jag returnera så snart jag kommer till en gul brevlåda. (Jag har strukit över mitt namn och skrivit ”Åter avsändaren. Ej beställt material.”)

I det bruna paketet fanns ett rött kuvert med en rejäl biopeng, ett grönt kuvert med ett kort med en orange pippi på samt ett paket med orange hjärtan på. I hjärtepaketet en bok. Tack snälla, snälla Syster Dyster, som var bortrest när jag fyllde år, men som kom ihåg mig i efterskott! Du skulle inte ha… Men jag blev så glad!!! 

Syster Dyster borde byta namn till Syster Snäll! TACK!

Det finns snälla människor, som sagt… När ska jag lära mig att de allra flesta människor inte vill mig ont???

Read Full Post »

Bokrean gör mig förbannad

Jaa, du läste rätt: Bokrean gör mig förbannad! Jag kletar dit ett utropstecken också i själva brödtexten så att det verkligen ska framgå hur arg jag är. Vad är det då som irriterar mig?

Det första jag ser är flera böcker som jag har fått i julklapp för mindre än två månader sen eller i nåt fall, föregående jul eller till födelsedagen. Men ändå. Inbundna och svindyra böcker då, nu bortslumpade under hundralappen! Jag blir helt enkelt förbannad å mammas, Fästmöns och mina vänners vägnar, dessa som gav mig dyra böcker till jul.

Några exempel:

• Underbara dagar framför oss, Palmebiografin, fick jag av vännen Jerry till jul 2011. Vad jag förstår kostade den runt 300 spänn. Nu kan man köpa den för 99 pix – till och med på ICA jävla Maxi!
• Lilla Stjärna slumpas bort för 79 spänn. Den kostade också minst 250 kronor när jag fick den av mamma julen 2010.
• Tusen svenska klassiker kostade flera hundralappar än tre när jag fick den av mamma julen 2009. Nu kan man få den för 149 kronor.
• Deckare av Anna Jansson, Viveca Sten och Mari Jungstedt, vanligen för mellan 200 och 250 kronor, slumpas bort, inbundna, för 59 spänn. Anne Holt, Karin Fossum och Björn Hellberg, också i samma prisklass, kan man få tag i för 69 kronor.

Men förutom detta, och för det andra, irriteras jag av att alla bokhandlare tycks rea samma böcker. Många böcker förbeställs, vilket gör att vi som missar det inte har nån chans att nå fram till de mest attraktiva böckerna. De är redan slut.  Jag förbeställde ett år – och fick inte en enda bok. För min förbeställning kom inte in tillräckligt tidigt, det var andra som hann före. Detta system gillar jag inte!

Nej, mina fynd på bokrean gör jag möjligen mot slutet av rean när jag kanske får tid och lust att masa mig iväg till stan. För jag tycker ändå att bokrean ska upplevas i en verklig bokhandel och inte en virtuell. Det är nämligen mot slutet av rean som man faktiskt kan göra de där riktiga fynden. Om man nu inte nappar på nån av ovanstående titlar/författare som jag varmt kan rekommendera!!! Lyckliga du som inte har läst dem!

Read Full Post »

Författare från Ö till A: H

Dags att kika på H. Här i hyllorna finns en hel del, men jag väljer ut en kvinna och en man!

H

Anne Holt är ju min klara favorit bland de norska författarna. Jag har alla deckare hon har skrivit utom den senaste. Dessutom har jag den annorlunda romanen Mea Culpa. Boken som handlar om två kvinnor som inleder ett förhållande trots att deras kärlek är förbjuden.

Ernest Hemingway har skrivit så många böcker… I min bokhylla står A moveable feast och Att ha och inte ha. Dessutom har nån snott Den gamle och havet för mig 😦 Favoriten är nog ändå A moveable feast som handlar om de vilda ungdomsåren i Paris. Den som inte har läst Hemingway kan gå och lägga sig. Utan kvällsmat!

Read Full Post »