Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘affärsman’

Ett försök till ett somrigt inlägg.


 

Inte vet jag vad som är somrigt för dig, men för mig är det att slippa bylta på sig ytterkläder när man ska ut. Det kan också vara att lyssna till smattret av ett ösregn eller åskan eller att promenera längs med vattnet i Metropolen Byhålan. Att sitta inne i en lägenhet jag alltid sitter i är inte särskilt somrigt, men min verklighet. Så jag tittar ut för att få se nåt annat än väggarna.

Regnbågsflagga på en balkong på Söder

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden sommaren 2014.

Det är visst inte bara jag som inte ska till Pride i år. Det verkar inte vara några partiledare heller och inte statsministern. Den senare är bortrest och nån är ju föräldraledig lite då och då. Vad de andra gör kan jag bara spekulera i. De gör väl nåt som just de tycker är somrigt. Vi har ju olika referensramar och för mig är Pride både somrigt och viktigt, uppenbarligen är det inte det för våra politiker.

Artisten Robban Broberg avled i natt. För mig är han ordlekaren med en stor portion somrigt i sina låtar. Dessutom är han kära minnen från min första tid här i Uppsala. Det är synd. Det är synd att så många artister som det var nåt med går bort för tidigt.

Somrigt är också det faktum att stan blir full av vatten, för att citera Robban Broberg. Fast dessvärre är det kastat vatten och inget färskvatten. På sommaren fylls våra parker av kiss och bajs, nämligen. Här i Uppsala har kommunen fått sanera Mikaelsparken, Vasaparken, Observatorieparken och vid S:t Pers kyrka på Kvarntorget från människobajs. Och så har det ställts ut fler tillfälliga toaletter. Men både sanering och baja-major kostar, förstås. Synd att inte friluftskissare och dito bajsare grips och kan ställas till svars för sina handlingar. Det är olagligt att kissa på allmän plats eftersom det klassas som förargelseväckande beteende. Straffet är böter på mellan en hundring och ett par tusenlappar. Själv anser jag att nöden inte har nån lag ibland, men urin och avföring stinker faktiskt… Sen april får man för övrigt inte längre som båtägare tömma sitt avfall direkt i vattnet utan i stället använda sig av speciella tömningsstationer. Det trodde jag var självklart tidigare, men uppenbarligen inte…

Vättervatten vid Vätterpromenaden

Kasta inte vatten här!


En brukar ofta säga
att sommaren är svart trafikmässigt. Med det avses att antalet trafikolyckor ökar. MC-olyckorna ökar sommartid eftersom MC-åkning ju är somrigt och samtidigt ett väldigt oskyddat sätt att färdas. Trots många svåra olyckor hittills i år minskade ändå antalet dödsolyckor i Sverige under det första halvåret. Alltid något, om man ska tänka positivt.

Idag har jag lärt mig nåt nytt som är både somrigt och kärleksfullt. I Metropolen Byhålan fanns förr i tiden nåt som hette Sista kyssen. Det var en sorts gräns i stan mellan affärsmännen och hantverkarna i stan och industriarbetarna vid verkstan. En både sorglig och söt historia, den om Sista kyssen. Framför allt en bild av samhällsutveckling, men även livslång kärlek…

stenbänk

Inte Sista kyssen, men fin ändå. Klicka på länken i textstycket ovan så får du veta vad Sista kyssen är! Eller vad det var, rättare sagt.


Slutligen nåt riktigt positivt i sommar. 
Det har kommit upp ett staket på ett ställe vid järnvägsspåret där många har tagit och tar livet av sig. Ludmillas dotter var en av dem som tog livet av sig där 2008. Först sju år och ett antal andra självmord senare kom staketet upp. Att sätta upp hinder där det är möjligt är bra sätt att förhindra att fler tar livet av sig. Det känns lite mer… effektivt än att rita eller tatuera ett semikolon på sin handled.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


För tio år sen
debuterade journalisten Britt-Marie Mattson skönlitterärt – enligt omslaget till Bländad av makten. Jag hittade den på loppis för 20 kronor och slog till! För självklart vill jag veta om nyhetsskribenter också kan skriva romaner.

Bländad av makten

En bok av en journalist om två journalister.


Största delen av den här boken
utspelar sig i USA, men även i Sverige. Huvudpersonerna är Caroline och Victoria, väninnor och journalister. De rör sig i närheten av en affärsman, favorit i media, när Caroline sviks å det grövsta av sin älskare.

Ett antal lustiga vändningar blir det i berättelsen. Händelserna utspelar sig i ett tillsynes rasande snabbt tempo. Ja, ibland går det så fort att jag inte riktigt hinner med. Det vill säga, jag får inte helt ihop delarna. Det blir inte bra.

Men, en del humoristiska skildringar, till exempel av ett svenskt, heterosexuellt midsommarfirande, skrattar jag åt. Boken är välskriven och det märks tydligt att skribenten är professionell just som skribent. Jag hittar bara ett enda, slarvigt korrekturfel.

Ändå blir det inte mer än medelbetyg för den här debutromanen. Den spretar för mycket.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om söndagens Miss Marple-film.


Det har verkligen blivit tradition nu
att glo på Miss Marple-filmer på Sjuan på söndagar. Ett tag tyckte jag att den typen av film var ganska trist. Nu kan jag bli smått road av dem, kanske för att de inte är så fruktansvärt blodiga även om det mördas ganska friskt i dem. Igår gick filmen en timme senare än vanligt, men Fästmön och jag laddade med lördagsgodis (ja, vi hade ju inte ätit det, kom vi på!) och tittade på Miss Marple: A pocket full of Rye (2008).

Miss Marple A pocket full of Rye

En ”ny” miss Marple kvällen till ära!


Kvällen till ära (?)
var det en ny miss Marple som vi fick se. Ja, det vill säga en ”ny” skådespelare. Julia McKenzie, som starkt påminner mig om en av mina före detta chefer, ersatte från och med 2008 Geraldine McEwan i rollen som miss Marple. Båda gör egna tolkningar av rollen. Jag måste säga att jag gillar Julia McKenzies mycket!

I söndagens film mördas en affärsman. Han dör plötsligt på jobbet, men det visar sig att han har blivit förgiftad hemma, vid frukosten. I hans fick hittas råg. Snart mördas fler personer. Miss Marple kände en av dem och reser därför dit för att erbjuda polisen sin hjälp. Detta är en mindre blygsam miss Marple, nämligen. Naturligtvis ser hon snabbt kopplingen till ett nursery rhyme. Dessutom kommer hon förstås på vem som är mördaren.

Det var roligt att se en ny miss Marple, en äldre kvinna som tar för sig mer. Välspelat, lite humor och lite spänning. Inte blir det högsta Toffelbetyg, men högt blir det!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »