Hellre Paradiset än lärarhögskolan

Ett inlägg om hur det är nu för tiden.

---

 

Fler unga vill bli dokukändisar än lärare. (Bilden är ur filmen Hets från 1944.)

En av gårdagens snackisar, förutom allt eftersnack kring valet och ny regeringsbildning, var väl den om Paradise Hotel vs. lärarhögskolan. Valet i det senare fallet utföll till Paradise Hotels fördel. Det är alltså fler sökande till TV-serien Paradise Hotel än till lärarhögskolan, enligt lajkat.se Ganska hårresande fakta, if I may say so… Paradise Hotel är en dokusåpa av allra lägsta kvalitet, anser jag. Allt går ut på en sak: att ligga så mycket som möjligt framför kameran (ja, jag har sett ett par avsnitt).

Inför den sjätte säsongen av inspelningarna av dokusåpan sökte 11 000 unga personer in för att vara med i serien. Till lärarhögskolan sökte ”bara” 10 198 personer förra hösten. Det handlar inte om behörighet, som man kanske skulle kunna tro vid första anblicken. De flesta som sökte till Paradise Hotel skulle troligen vara behöriga att söka utbildning till lärare.

Nu ligger siffrorna ändå ganska nära varandra, men lite skrämmande tycker jag allt att de är. För till mig talar de sitt klara och tydliga språk: det handlar om att unga människor vill bli berömda, sedda och rika snabbt, inte fasen vill de skaffa sig en utbildning och jobba för en rätt medioker lön – bland unga människor som vill bli berömda, sedda och rika snabbt.

I mina ögon är detta helt sjukt. Samtidigt måste man studera närmare vad i det hela som är sjukt. Uppmärksamhetsbehovet, kanske? Eller det faktum att unga idag inte orkar kämpa för nånting, beror det på att de har blivit serverade alltför mycket för lätt?

Jag har inga barn själv och det är säkert tur. För jag skulle nog ställa en hel del krav. Men jag skulle samtidigt ge barnen uppmärksamhet och framför allt uppskattning om de gjorde nåt bra. Är det kanske så att dessa Paradise Hotel-brats inte fick nån uppskattning när de gjorde bra saker som barn?

Inför framtiden tycker jag att det här är skrämmande. Allra helst som undersökningar i samband med valet visade att skolfrågor är de viktigaste frågorna enligt svenska folket. Samtidigt kan vi se att antalet sökande till lärarutbildningar är högre än antalet utbildningsplatser. Nu var många som sökte inte behöriga till utbildningen, men det var nästan 4 000 behöriga som inte blev antagna hösten 2013.

Det mesta i detta låter helt rörigt. Skolan var den viktigaste valfrågan, men våra unga är mer intresserade av att vara med i dokusåpor än att utbilda sig till lärare. Ändå sökte många utbildningen och många behöriga kom inte in. Råder det inte brist på lärare? Råder det inte brist på bra lärare? Lärare som är så bra att de till exempel inte låter normalbegåvade stanna kvar i en särskoleklass under hela grundskolan, såsom skedde med min yngsta bonusdotter? Vad har hon för framtid nu? Hon kan ju inte få grundskoletiden tillbaka. Är alternativet månne att söka till Paradise Hotel..? Nä, jag tror att vår Frida är klokare än så. Om hon får rätt stöd och hjälp att komma vidare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säna, Norénpjäs och utflyktsplaner

Ett inlägg där Tofflan berättar om sin helg och pratar mat – och sovvanor med mera.

Ledig helg – i alla fall för somliga. Andra måste arbeta. Men vi fick i alla fall några timmar på eftermiddagen och kvällen igår, så man ska väl inte klaga. Fast det är ju så, att mycket vill ha mer… Och jag får aldrig tillräckligt av Anna.

Anna jobbade en ganska kort dag igår, så när vi hade handlat middagstillbehör till alla och prästostbågar till mig fick vi en stund på Annas balle*. Jag sprättade en bira och Anna frös. Så trillade det in ett jobbmejl som jag inte blev så glad åt. Ett par timmar senare tog jag fram datorn och loggade in, bara för att konstatera att det mycket riktigt var så illa som befarats. Nu får vi vänta till måndag med att förhoppningsvis få hjälp, för behörigheten som krävs för ett ingrepp har bara två personer på hela jobbet. Rätt fantastiskt, egentligen… Vad händer om båda dessa är bortresta eller sjuka och nån behöver akut hjälp? Jag måste faktiskt ta och kolla upp det! *antecknar på att-göra-listan*

Det blev kyckling till middag igår. Barnen vet att det allt som oftast vankas pippi när jag är här. Anna kan konsten att få till så många olika rätter, jag är inte lika fantasifull. Till kvällen kommer ett nytt recept ur Tofflans Svarta Bok här på bloggen, men det är ett fiskigt sådant. Av nån anledning låg det en stjärna vid min tallrik. Eller säna, som mitt jeta Anna brukade skriva när hon var liten kicka. Hedersgäst? Bäst? Nja…

En säna vid min tallrik.

Vi kollade först på sista delen av Unge kommissarie Morse och denna gång var det min tur att nästan somna – trots att jag inte hade druckit nåt vin utan bara två öl (en på eftermiddagen och en till maten). Men sen blev det lite Norénpjäs igår vid läggdags. Det slutade med att jag och Prinskorven låg i dubbelsängen och Anna i Prinskorvens säng.

Det var väldigt varmt i natt och jag hade svårt att somna sen när allt hade lugnat ner sig. Vaknade till vid sjutiden i morse av nåt svagt ljud från Ajfånen (nej, den är inte särskilt ljudlös även när den är inställd på ljudlöst), men sen somnade jag om. Vi klev inte upp förrän vid halv tio. Nu har vi ätit frukost utan att jag fick i Prinskorven nån ostbit. Innan vi sticker ut nånstans blir det dusch och hårtvätt för hans del. Skönt för alla parter om mamma slipper göra det i kväll när hon är trött efter jobbhelgen. Vi funderar på att ta en utflykt till Valsgärde innan vi hämtar mamma/Anna och sen fara i gemensam tropp till Gamlis för en glass och en kaffe/saft. Mormor ska få ett telefonsamtal idag också. Vi vill alla veta hur det går för henne att vara hemma och nyopererad. I början kan det mest kännas skönt, men efter ett tag kan det bli jobbigt på olika sätt.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Annas balle = Annas balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Haveri och återhämtning

Det är som om allting går sönder runt omkring mig. Det är nog jag som tar sönder saker och ting. Och människor. Gör dem olyckliga och arga, ledsna och besvikna. I förra veckan upptäckte jag att jobbdatorn hade blivit ledsen på mig. Eller inte datorn i sig utan webbredigeringsverktyget. Plötsligt hade jag inte behörighet att göra vissa saker och plötsligt hittade jag inte filer och dokument. Sånt kan vara otroligt stressande, eftersom jag ändå förstod att det måste vara nåt tekniskt problem.

Det tog tid att hitta nån som kunde verkligen kunde hjälpa, även om det var många män inblandade. Och äntligen fungerar det som det ska nu! Men först fick vi krascha mig totalt, rensa bort mig och sen återskapa mig. Vem vet, det kanske också är en Tofflan-klon som har skrivit dessa rader?

Vem av dem är jag?

Haveriet och återuppbyggnaden är det jag har ägnat mig åt från det jag kom hit i morse vid halv åtta och fram till strax före lunch. Då fick jag ta ett möte som jag skulle ha haft tidigare på förmiddagen. Nu har jag precis fått lite lunch i mig. Eftermiddagen ska jag ägna åt att återställa utseende och filer och annat såsom jag vill ha det. Det är liksom ingen idé att jag försöker jobba ikapp just nu.

När jag inte har kunnat jobba med det som just för tillfället är mina primära arbetsuppgifter har jag ägnat mig en hel del åt möten med människor. Jag har insett att de allra flesta vill ha nån som lyssnar på dem. Människor vill bli sedda, vill att nån ska höra deras tankar och åsikter. Det är värdefullt att bli insläppt! Jag har också lärt några personer hur man gör personliga hemsidor. Det är ganska häftigt att lära såväl intellektuella som intelligenta människor, för dem jag har ”undervisat” hittills har snappat allt på en gång! Fascinerande…

Igår kväll glodde jag på första semin i Eurovision Song Contest 2012. Jag livebloggade och efter att programmet var slut var det synnerligen hög tid att gå och lägga sig. Jag går ju upp klockan sex varje morgon när jag jobbar – med påföljd att jag bör vara nattad och klar absolut senast klockan 23. Varje kväll brukar jag skriva ett par inlägg till bloggen. Inlägg som jag sen tidsinställer publicering för vid olika klockslag dan därpå. Det orkade jag inte igår och därför har det varit ganska tyst här idag. Det här inlägget skriver jag på arbetstid eftersom jag inte hade nån rast på förmiddagen och bara fick ta en mycket snabb lunchrast.

Efter jobbet idag ska jag tvätta bilen. Ett tag såg det ut som om det skulle bli regn, men nu verkar solen titta fram igen. I morgon har jag introduktion hela förmiddagen, men måste smita iväg nån timma för att prata i ledningsgruppen om min kommunikationsplan. Det är detta jag också tänker fokusera på i eftermiddag. Jag kan ju inte stå bland alla chefer och professorer och inte kunna tala för mig… I morgon eftermiddag sen smiter jag iväg till bilbesiktningen. Jisses, jag känner mig nästan som en förälder som ska till doktorn på hälsokontroll med sitt barn…

Read Full Post »

Jag vann!

Minns du morgonens referat av ett goddag yxskaft-mejl..? Om inte, så här är det i avkodad version (kursiveringen är min):

Hej Tofflan!

Ditt ärende angående Användarstöd – (SR), Centrala Tjänster..Centrala System..EPIservermed ärendenummer:xxxxx har nu stängts.

Din ärendebeskrivning var: Behörighet

Lösningsbeskrivningen är: Denna beställning måste göras av någon som redan är redaktör eller av prefekt eller motsvarande. Se intranätsidan XXXX

De som redan är redaktörer på XYZ är:

Kalle Anka
Kajsa Anka
Musse Pigg
Alexander Lukas
Tofflan
Fru Chef1

Med vänliga hälsningar IT

Jag tog fram min myndigaste stämma och stöd av webbstrateg. Då kom ett nytt mejl från IT med följande lydelse, avkodad, förstås

Lösningsbeskrivningen är:

Behörigheterna på underliggande sidor till XXavdelningen är ändrade så att XXavdelnings-redaktörer och skribenter nu har de rättigheterna de ska ha även på underliggande sidor.

Med vänliga hälsningar IT

Jag vann, alltså! Men att man ska behöva bli arg är inte alltid roligt…

Read Full Post »

Som en polkagris

Jag har kommit på att det går alldeles utmärkt att böla i bilen på väg till jobbet. Då stör jag ingen och ingen hör eller ser mig, för det är fortfarande mörkt ute. Bara det att jag ser ut som en polkagris i ansiktet när jag kommer in på jobbet.

Decembermörker.

                                                                                                                                                           Köer, köer, köer var det i morse. Men jag klagar inte, jag är glad att jag än så länge har ett jobb att åka till. Ett tag till.

I kväll eller i morgon kväll ska jag försöka återlämna pusslet. Det blir lite jobba över i kväll, trots att jag bestämt mig för att inte göra det. Jag har ju inget flexkort, så varför skulle jag bjuda på timmar? Men jag ska ju göra en intressant intervju, förhoppningsvis, och då är det värt tiden.

Men innan dess ska jag boxas lite med IT. Jag begärde utökad behörighet från dem igår till webbsidorna och fick då följande svar (kursiveringen är min):

Hej Tofflan!

Ditt ärende angående Användarstöd – (SR),Centrala Tjänster..Centrala System..EPIservermed ärendenummer:xxxxx har nu stängts.

Din ärendebeskrivning var: Behörighet

Lösningsbeskrivningen är: Denna beställning måste göras av någon som redan är redaktör eller av prefekt eller motsvarande. Se intranätsidan XXXX

De som redan är redaktörer på XYZ är:

Kalle Anka
Kajsa Anka
Musse Pigg
Alexander Lukas
Tofflan
Fru Chef1

Med vänliga hälsningar IT

Eh…? Är det nån som är… inte så smart, eller..? (Mitt namn finns alltså i listan över redaktörer…)

Read Full Post »

Haveri, lax och annat grejs

Det var verkligen ingen bra natt i natt – se morgonens inlägg! Så gissningsvis slocknar jag tidigt i afton. Morgonen blev seg. Jag satt i köket och huset var alldeles tyst. Tror inte att jag nånsin har hört köksklockan ticka så högt nån gång! Sen tog jag mig samman och åkte.

På jobbet hade jag fått ett mejl med en uppgift som fick mig att undra om jag hade fått totalt hjärnsläpp eller bara ett mindre. Men så visade det sig att det var behörighet som saknade. Haveri, haveri. Och eftersom jag ska sluta är det ju ingen idé att… och så vidare, och så vidare.

Haveri.

                                                                                                                                                               Framåt tiotiden dog sen nätverket. Datorskärmen blev helt svart och jag trodde att min dator hade pajat. Haveri igen, alltså. Jag försökte starta om ett par gånger och till slut vaknade datorn till liv och hittade kontakten med nätverket igen. Eftersom det pågår grävarbeten på området är det inte svårt att föreställa sig att det grävs av kablar då och då…

Bad fortune cookies i nätverket? Eller en avgrävd kabel?

                                                                                                                                                                      Jag  väntade och väntade och väntade på att min uppdragsgivare skulle göra entré på jobbet. Till sist blev det så och det visade sig att jag hade ändrat min tandläkartid i onödan. Hur som helst, jag har tid i morgon klockan 16.30 och det känns ju lite… Pirrigt. Det var liksom ett tag sen. Så det är väl bara att räkna med… haveri… Fick i alla fall en intressant pratstund med gullige S, en person som stärker mitt självförtroende nästan varje dag! TACK!

I eftermiddags agerade jag bläckfisk. Jag var reporter, fotograf, sladdfixare, nålletare, receptionist, cateringkonsult och vik. kommunikatör. Det gick bra, men jag var slut efteråt. Skönt att komma hem och att goa Fästmön lagade lax till middag. Jag hade ätit en skål yoghurt i morse, ett par bitar kaka på förmiddagen och en liten bit morotskaka på eftermiddagen. Det var liiite liiite.

Mina linser kom idag och Anna har varit på stan med sin mamma och kollat synen. Det blir intressant att se vilka bågar hon väljer, hon har det inte lätt med beslutsångesten, Anna…

Vidare hann jag fixa en tid hos frissan åt mamma mellan jul och nyår och så hoppas jag att jag har fått tag i den perfekta presenten till vännen FEM!!! Men jag är inte riktigt säker. Only time will tell…

Read Full Post »

En av-och-till-dag med tomt bås

Dagen började som igår – med ösregn. Det har varit höst i luften, med grå himmel, regn av och till samt blåst. Men när jag skulle åka hem sken solen en kort stund, så solbrillorna åkte på. I skrivande stund är det ett riktigt skyfall… Snacka om av-och-till…

Jag tog en annan väg hem och den gick fortare i rusningstrafik nu på eftermiddagen. På morgonen lär det bli den väg jag hittills har kört. Det är bitvis ganska långa köer och jag är förvånad att det är så med tanke på ”nya” E4:an. En del av vägen åkte jag i mitten av 1990-talet till mitt dåvarande arbete och faktum är att inte mycket har förbättrats vad gäller trafikframkomligheten… Man har petat in ett par, tre rondeller som ärligt talat varken gör från eller till.

Artikeln jag skrev igår hade blivit citat- och faktagranskad av intervjuoffret. I morse låg ett

Helt OK!-mejl

i min mejlbox. Kul! Det kändes bra också att få iväg det i tid för manusstopp. 

Resten av förmiddagen har jag mest jobbat med texter till webb och intranät, främst det senare. Det blev hela sju stycken, ett resultat som man väl får vara nöjd med..? Tyvärr kunde jag inte publicera dem eftersom jag inte har fått behörighet än – och det tycks ta tid… Vi får hoppas att det är grönt ljus i morgon.

God lunch idag blev den förfinade thaisoppan som Fästmön hade lagat till igår. Fast jag hittade bara en enda räka i den idag och dessutom skrev jag fel igår: det var inga bönor i, det var ju sockerärtor!.. En viss skillnad… Och jag ska vara halvvegetarian… 😳

Thaisoppa med purjolök och sockerärtor – och en räka idag.

                                                                                                                                                            Hemma i kväll möttes jag av ett tomt bås. Anna har gått/åkt och jobbat och jag ska hämta henne klockan 20. Det känns tomt och tyst och ensamt och konstigt – jag har blivit riktigt bortskämd av ”min” hemmafru de här senaste dagarna!

Jag vet inte riktigt vad det blir till middag i kväll, men det finns två raggmunkar i frysen, lingonsylt och kalkonskivor. Eller också tar jag det med mig i lunchlådan i morgon. Jag tror nästan det får bli så. Jag har just glufsat i mig en Crisp & Cerealbar mandel och tranbär och så kanske det blir nån rostad macka och ett glas mjölk som komplettering.

Min kväll ska jag främst ägna åt att beta av en strykhög som nu blivit gigantisk. Nu är det min tur att leka hemmafru. Eller husmor, som jag gillar att kalla mig. Jag är ju både så huslig och moderlig – NOT!

Read Full Post »

Till bildoktorn!

I morse ringde jag Dyra Märkesverkstaden angående Clark Kents* gnissel och kärvande bakbroms. Ingen kunde ta mitt samtal när jag ringde, men efter cirka en och en halv timma blev jag uppringd av bildoktorn! Det ska bli skönt att få en expert som tittar och lyssnar på min gullplutt, för detta oljud måste åtgärdas. Sen gör ju en kärvande bakbroms att bränsleförbrukningen faktiskt ökar också. Och pengar har vi, som bekant inte så gott om, Clark och jag.

Min snygging!

                                                                                                                                                                  Clark ska till verkstaden på fredag. Då ska de kika och plocka isär och kanske smörja. Kolla om det eventuellt måste bytas nån del. Under dagen får jag ha en lånebil, tack och lov! Ibland är det faktiskt värt att vända sig till märkesverkstaden… Den här månaden fick jag ganska bra med pengar från a-kassan – för hela sex veckor. Gissar att de låg efter med två veckor. Och då följde ju inkomstförsäkringen med. Det blev nästan som en hel nettolön i mitt förra liv… Inte klokt, egentligen. Jag tjänade ju jättebra på den tiden…

Så ringde min snälla mamma på eftermiddagen och sa att om jag behöver får jag gå till hennes bank och plocka ut pengar från nåt av hennes konton för det har jag behörighet till! Fast det gör jag ju verkligen inte om det inte blir totalkris – och då skulle jag ju först prata med henne om det! Men det är skönt att veta att jag har ett litet, litet skyddsnät. För minsta lilla extrautgift känns ju tuff just nu.

Mitt möte med min egen bank härom veckan föll ju också bra ut och jag har sänkt lånekostnaderna med ungefär 2 000 kronor i månaden. Det tycker jag var väldigt bra gjort av en Toffla som inte alltid har så där jättemycket skinn på näsan som alla tror…

                                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Socialstyrelsen vill öppna register över legitimerad vårdpersonal

Socialstyrelsen har skrivit till regeringen och bett att få öppna det register som finns över all legitimerad vårdpersonal inom Hälso- och sjukvården, HOSP. Detta innebär att allmänheten på nätet kan få reda på vem i vården som fått inskränkningar i sin behörighet.

Uppgifterna ÄR redan allmänna idag, men de ska göras tillgängligare, förtydligar man från Socialstyrelsen. Registret innehåller inte information om anmälningar eller varningar och erinringar utan enbart vårdpersonalens namn och legitimationer och om de har några inskränkningar i rätten att utöva yrket. Troligen ska alla nordiska länder samordna sina register.

Detta register ska inte jämföras med vissa hemsidor där läkare får betyg av allmänheten. Tanken med registren är att kunna göra rätt bedömning när man ska anställa personal så att man till exempel inte anställer en kirurg som blivit av med sin specialistkompetens i Danmark, ett nyligen uppmärksammat fall. Läkaren anställdes vid ett sjukhus i Sverige.

Jag tycker att det är bra om man är så öppen som möjligt med såna här uppgifter. Om uppgifterna dessutom redan ÄR öppna för allmänheten bör man göra det lättare att hitta dem. På så vis kanske hemsidor med bedömningar av läkare försvinner – jag kan känna att dessa bedömningar ibland är gjorda efter alltför subjektiva och kanske känslomässsiga uppfattningar. Jag menar, man kanske inte tycker att man skulle ha fått en viss behandling och så skriver man att läkaren är dålig. Men så funkar behandlingen. Typ. Men däremot ska man naturligtvis inte som patient finna sig att bli felbehandlad. Då ska man vända sig till Patientombudsmannen och få hjälp – om man inte vågar/orkar stå på sig i vården, vill säga.

Vad tycker du???

PS Jag kan också tycka att det borde finnas ett positivt register där man lyfter fram alla dem som faktiskt gör bra saker i vården… Jag menar, många får ju inte se det själva i sina lönekuvert…

Read Full Post »