Flickan i rött, kattgos och baksmask – och lite blåljus på det

Ett gott och gosigt inlägg i såväl rött som blått.

---

 

Den mest älskades födelsedag har snart passerat. Jag skulle ju har varit där i morse, men verkligheten tillät inte det. Därför åkte jag över på eftermiddagen och avlöste tidigare gäster. Födelsedagsbarnet var lika soligt som vädret. Dessutom var hon extra söt idag i sin röda piké, numera passande den ”nya” kroppen. Jag fick tillstånd att ta flera bilder, men eftersom det alltid ska göras miner lägger jag ut den första jag tog, den när Anna öppnar presenter. Ja, min fantasi är ju ganska enkelspårig när det kommer till födelsedagsgåvor. För att tala klarspråk ger jag helst bort sånt jag skulle vilja ha själv: böcker och rödvin. Sen beror det lite på att födelsedagsbarnet faktiskt också har önskat sig detta, förstås.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Födelsedagen firas emellertid även under tisdagen och då med en utflykt på landet eftersom Anna är ledig från jobbet.

Att det inte är så lätt att baka kakor utan socker insåg min kära redan igår kväll, men självklart lyckades hon ändå.  Och fast jag inte skulle… kunde jag inte låta bli – det hade ju varit snudd på oförskämt att inte äta de hemrullade chokladbollarna av LCHF-typ samt den hemgjorda hallontårtan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Familjen Katt var förstås med och firade och av mina fyra bonusbarn endast ett. Tjejerna bor på andra ställen i vårt avlånga land och äldsta bonussonen arbetade. Kattungarna hade fått nya leksaker, men gillade också presentpappret. Mamma Mini sussade mest, fast när hon vaknade var hon mest intresserad av grädden på tårtan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Poliser under utryckning fastnade vid järnvägsbommarna tillsammans med mig och några till.

Efter en runda på den lokala ICA-affären fick Anna med sig middagsmat till sig själv, grabbarna och katterna. Jag åkte tillbaka till stan och såg tre polisbilar med blåljuset på. En av dem fastnade tillsammans med mig och några andra bilar vid järnvägsbommarna och det måtte ha varit otroligt stressande under en utryckning! Lyckligtvis för min del var de inte ute och jagade mig. Jag sitter ju här och bloggar. Eller är detta inlägg tidsinställt från Hotell Gripen*, tro..? Det spörs, det…

 

 

 

*Hotell Gripen = häktet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livstid

Ett högst personligt inlägg.

---

 

Kanske var jag inte mer än fem år när jag visste. Då fanns inte orden. Det skulle dröja många år till dess att orden fanns. Instinkten sa till mig att tiga. Jag bar både skam och längtan.

Mina drömmar… Alla gick de ut på att jag en morgon skulle vakna och allt var annorlunda, förändrat, rätt. Som om ett mirakel skett den gångna natten. Ett under, som ingen ifrågasatte.

I mitt nya liv skulle lögnerna vara borta. Jag skulle ses för den jag var, inte den jag omöjligen kunde vara. Det skulle vara paradiset att slippa låtsas.

Men vi vet ju att mirakel sker ytterst sällan. Den som tror på under och drömmar lever inte riktigt i den här världen. Och åren gick. Jag blev 15, 25, 50… Skammen och längtan var fortfarande mina. Skillnaden var, emellertid, att det hade blivit försent. Mina ögon hade förlorat sin barnsliga glans. Hoppet hade flugit sin kos. En livstid hade gått till spillo. För jag var ju inte…

 

Vill du veta vad det var jag inte var??? Vill du läsa mera??? Då får du ge dig till tåls ett par dar. Det här inlägget är nämligen tidsinställt och jag är bortrest utan dator.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 23: Röda dagar och Döda dagar

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Torsdag är det och när det här inlägget publiceras (det är tidsinställt som en del andra inlägg) är Tofflan och Clark Kent* på väg till bilverkstan. Kanske. Men hur den gångna, Tofflianska veckan ser ut vad gäller toppar (röda dagar) respektive dalar (döda dagar) kommer här:

Röda dagar

• Tre spännande sommarpratare i år! (Biskop Antje, Svante och ”Lolles” syrra!)
• Jag har vågat! (Jag har tagit en påfyllnadsdos som förts in via en nål i armen. Jag känner mig modig!)
• Lediga dagar (En torsdag är det inte så dumt att vara ledig, till exempel.)
• Den innersta kretsen (En oväntat bra film på TV!)
• En BRA artikel om vår blivande ärkebiskop i UppsalaTidningen (Riktigt intressant läsning!)

Döda dagar

• Handläggare på Arbetsförmedlingen som gör fel (De får inget straff som löneavdrag, till skillnad från en arbetssökande som gör fel och får avdrag på ersättningen. )
• Särskrivningar (Nej, det är inte bra. Vårt svenska språk utarmas!)
• Grillgrisar och rökare i min närhet (Jag blir sjuk av er.)
• Känslan av att vara livegen (Det går som vanligt inte att planera nån sommar och ledighet som omfattar både familjen och mig.)
• Ljudkänslighet och grapande grannar (Ingen bra kombo.)
• Vad är det i fotkrämen IJENKLIEN??? (En massa läskigheter, när jag började forska…)
• Journalistproffs på Expressen (Borde man inte kunna stava när man har skrivandet som yrke?)

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mottrafikanter?

Ett inlägg där Tofflan bestämt hävdar att det inte finns några medtrafikanter.

I morse var det som förgjort i trafiken! Jag var sen. Vad händer då? Alla medtrafikanter transformeras till mottrafikanter! Det finns inte en enda som är nånting med ”med”. Bara ”mot”. Det började redan hemmavid när jag sprang (nåja…) till garaget. NÅN hade då gjort en livsfarlig felkparkering på en av gångbanorna…

Livsfarlig felparkering! 

Nej, att barn varken är rädda för eller om gamla tanter, det vet jag, men de kanske ändå borde uppmuntras att vara rädda om sina saker. Den här bilen kunde lätt ha blivit krossad under Tofflans tunga fot… Lätt…

Just när jag sen körde ut från garaget kom en jävla låååång bil med skylift inrullandes på parkeringen. Jag måtte ha sett grym ut, för den snälla chauffören backade in på ena sidan så att jag kunde smita förbi.

Därpå svängde jag höger-höger för att ta mig ut till gamla E4:an. Där var det en lååång radda bilar, ledda av en bil som blinkade orange. Snyggt ljus, men inte på morgonen när man har bråttom! För det var en följebil till ett annat lååångt fordon… Det gick i 30… Före mig var det fyra vanliga personbilar, efter mig växte raddan. Strax före stora vägen svängde såväl följebil som lååångt fordon vänster och vi kunde köra förbi.

Sen var det hyfsat flyt ett tag på 70-vägen. Bara nån blå VW som gjorde en märklig omkörning. Till och med på Kögatan, jag menar Stålgatan, flöt trafiken rätt OK. Det var först när jag svängde ut på Kungsängsleden som folk för miljonte gången bevisade att de inte kan grunderna i filkörning. Som att använda blinkers innan man byter fil, till exempel… Efteråt är det ju rätt meningslöst.

Vid det här laget kokade mitt blod. Blodtrycket var säkert uppe i minst 300 och hjärtinfarkten nära. Så när en TRAKTORJÄVEL försökte svänga ut precis framför mig på Dag Hammarskjölds väg trampade jag gasen i botten så han fick tvärnita. Nån måtta får det vara! 

Jag anlände till arbetet tre minuter före arbetsdagens starttid…

Hur var din morgon i trafiken??? Skriv gärna en rad och berätta medan jag blir intervjuad för ett jobb! (Jaa, detta inlägg är tidsinställt.)

Livet är kort.

Read Full Post »