Den fjärde italienaren: Grande Alberone

Ett inlägg om vin.

---

 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tre har jag provat och i helgen och häromdan var det dags för den fjärde italienaren. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer fyra, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt i helgen.

 

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Grande Alberone provade jag till både ostbågar och vällagrade och smakrika ostar.

Grande Alberone var ett av de tre billigare vinerna av dem på bilden. Men för de 99 kronor flaskan kostade kan en få bra viner. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av plommon, choklad, kaffe, kardemumma och körsbär. Serveras vid cirka 18°C till rätter av lamm- eller nötkött eller till lagrade hårdostar.

 

 

 

 

Nej det var ingen höjdare.

På min förra arbetsplats hade nån talat sig varm för kombon rödvin-ostbågar. Eftersom jag gillar båda bestämde jag mig för att prova. Men fy så besviken jag blev! Ändå bör noteras att jag åt prästostbågar. Nej, det smakade inget vidare. Jag håller mig till öl när det är ostbågstajm nästa gång.

I tisdags kväll plockade jag fram några bitar Cambozola Finesse med vitlök och den egoistiska ekologiska grönmögelosten Blå kornblomst och serverade mig ett glas Grande Alberone till. Och se då blev det fullträff! Det här vinet ska definitivt drickas till smakrika och vällagrade ostar. Det var helt ljuvligt…

 

Grande Alberone får högt omdöme.

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Matfixerad och jagad av det förflutna

Ett smått matfixerat inlägg med en touch av det förflutna och en del teknikstrul. Det vill säga… om livet, helt enkelt/komplicerat.

---

 

Den ljuvligaste middagen på länge.

När en har problem med magen är det inte ovanligt att en blir matfixerad. För tillfället har jag svårt att få i mig fast föda igen, men igår bestod middagen av en underbar leverpastejmacka. Jag tuggade långsamt och i en evighet, kändes det som. Det gick bra. Det gjorde inte ont/ondare i magen. Jag tog en till. Om du visste hur ljuvligt dessa mackor smakade… Och för att de skulle bli lättare att smälta avnjöt jag inte sedvanlig litteratur vid middagen, utan även den var i en lättare form – veckans TV-tidning.

Magen vägrar emellertid fortfarande att samarbeta. Därför gjorde jag igår kväll iordning en liten pyts med linfrön i blöt. Genom att lägga fröna i blöt blir de geleiga, nåt som är bra för tarmen. Tar en bara linfrön som de är på till exempel filen kan de däremot verka än mer stoppande!

Linfrön i blöt över natten.

 

Festmåltid med fil och linfrön. Detta krävde dock en deckare.

I morse vaknade jag ännu tidigare än igår. Klockan visade 5.21. Vid sex-tiden gav jag upp försöken att somna om och klev upp. Satte mig vid datorn och sökte några jobb. När klockan hade passerat sju startade jag en maskin tvätt. Sen gick jag med dammvippan – aprilsolen lyste skoningslöst upp varje dammkorn idag och sånt står jag bara inte ut med. Belöningen blev frukost, en riktig festmåltid (^== ironi).

Jag gillar att Instagramma och därför finns flera av bilderna i det här inlägget att se på mitt Instagramkonto också. Jag gillar också att min operatör Telia numera inte drar nån surftid när jag Instagrammar. Hur somliga kan få detta till en yttrandefrihetsfråga begriper jag icke! Det är väl bara att tacka och ta emot – om en är Teliakund, vill säga. Är en inte det kan jag förstå att somliga blir sura. Men min mobil krånglade idag och stängde ner sig och startade om just under Instagrammandet – och samtidigt som jag fick ett spännande sms och Wordfeudade lite. Ja, alltså jag fattar. Det är åldern. Åldern på mobilen. Den blir tre år i sommar och det är väl ungefär hela dess livslängd…

Åldern kan däremot inte min webbläsare skylla på. Jag uppdaterade den igår kväll för jag tyckte att den uppförde sig dåligt. Inte fan hjälpte det. Idag har den bara krånglat ännu mer. Så då sitter jag med två webbläsare igång samtidigt. Teknikens under, my ass!..

Samkörs inte register och patientjournaler?

Ovanpå teknikstrulet, som jag dock lyckas komma runt rätt hyfsat, känner jag mig smått jagad av det förflutna. Det är inte så att jag inte vågar se bakåt, men nu har det gått så lång tid att jag främst vill se framåt och verkligen lägga vissa saker bakom mig. Det började med att det kom ett brev från Sjukstugan i Backen – med en inbjudan till undersökning av ett organ som de opererade bort för ett antal år sen på mig! Tack för påminnelsen, liksom… Men hallå! Samkörs inte registren på nåt sätt med patientjournalerna? Hur svårt kan det vara när såväl register som journaler är elektroniska?!

Ett av gårdagens möten rev också upp en del av såret från Det som hände, fast inte så att det gjorde alltför ont. Men när en snubbe från Arbetsförmedlingen ringde idag och ville lämna mig som kandidat till en tjänst inom Organisationen, kunde jag hålla mig för skratt. Som om jag skulle vilja jobba inom Organisationen som förstörde det liv jag en gång hade?! Jag fick behärska mig rejält, men jag ville ju inte skjuta budbäraren (han kunde ju inte veta), så jag försökte förklara och fick acceptans. Annars tycker jag att det är jättebra att Arbetsförmedlingen nu tycks jobba lite mer förmedlande! Fortsätt med det – fast tipsa mig inte om tjänster inom Organisationen…

Efter chocken tog jag att varv med dammsugaren där jag verkligen använde vida gester, allt för att bli av med det som gjorde så ont. (Hur fan kan det fortfarande göra så ont?)

En av böckerna i de många bokpaketen från Karin var Varför gråter inte Emma?

Mitt liv går vidare, men vänt har det inte gjort än. Det har emellertid Emma Jangestigs liv gjort och henne tänker jag titta och lyssna på i kväll när hon samtalar med Anja Kontor i När livet vänder. I september 2011 läste jag boken som Emma skrev tillsammans med journalisten Magnus Wennerholm, Varför gråter inte Emma? (Den som har lånat boken får gärna lämna tillbaka den!!!) Även om jag inte tyckte att boken höll nån högre litterär klass än medel var jag naturligtvis gripen av ödet. Så här nästan fem år senare minns jag trots allt ändå mest givaren av boken, Karin. Karin, vars bokpaket trillade in då och då under några riktigt tuffa år. Både bokpaketen och Karin var enormt uppskattade. Men Karin is no more. Hennes liv tog slut alltför tidigt.

 

 

Fiskbullar av torsk från Bornholm i hummersås… Vi får se om de slinker med behag i kväll. Såsen matchar i alla fall mitt köksgolv.

Och detta leder mig över till det faktum att jag far neråt landet på en begravning i slutet av nästa vecka. Livet är kort för en del, långt för andra. Har det kvalitet spelar kanske inte längden nån större roll. Jag fick sällskap till Tokerian av en granne som undrade om hon inte vid nåt tillfälle kunde få följa med neråt Metropolen Byhålan, eftersom hon har en bror i krokarna. Självklart får hon det! Nästa vecka blir det emellertid inte, men nästa gång. Så hon lurade mig att köpa en ny sorts fiskbullar i stället. Se där, nu är jag tillbaka till det här med maten. Fiskbullar av torsk i hummersås blir kvällens gastronomiska höjdpunkt. Såsen matchar i alla fall mitt köksgolv – snygg-orange!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte ett/en moln/jobb/minusgrad

Ett inlägg om inget.

---

 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.

*ballen = balkong

PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att vara behövd, grisar och konstiga leksaker

Ett inlägg om att försöka få sig på bättre humör.

Nej, det hjälper mig inte ett dugg att sitta här hemma och glo. Det hjälper inte ett dugg heller att få veta att det alltid finns människor som har det värre än jag – det vet jag, men det skiter jag i just nu, i ärlighetens namn. Jag har fullt upp att överleva varje dag, ifall nån ville veta det. Eller det kanske de flesta skiter i också. Vad vet jag, vad vet jag.

En Twitter-vän har tänt en hoppets låga som skulle kunna ge nånting kortsiktigt. I övrigt är det pitch black. Idag har jag inte hittat ett enda jobb att söka. Inte ett.

Eftersom Fästmön hade några ärenden idag hängde jag på. Behövde tanka bilen ifall, ifall jag ska… åka nånstans längre än i stan, så jag skulle ändå ut. Dessutom är det skönt att känna sig lite behövd, för att skjutsa Anna i bilen underlättade på flera sätt idag.

Vi tog oss till Stormarknaden där jag tittade på konstiga – och då menar jag verkligen konstiga leksaker!.. Vad sägs om… Dumma mej, till exempel?

Dumma mej – en passande leksak för undertecknad.

Och så ÄNTLIGEN fick jag chansen att göra ett nytt försök att filma grisen. Jag fattar inte hur människorna som arbetar i leksaksaffären i fråga står ut hela dagarna… (Du måste ha ljudet på!)

Inne i sagda leksaksaffär fanns ännu mer prylar som LÄT väldigt illa. Fast den här saken åker fett upp på min önskelista till tomten! Notera att jag trycker på en knapp, det är INTE jag som låter!

Ingen av leksakerna på filmerna fick följa med hem utan i stället införskaffades ett högst ordinärt spel som ska bli en present i helgen.

Mycket folk i rörelse gjorde att vi for vidare ganska snart. Nästa mål blev Röda korsets second hand-butik i Boländerna. Där visste jag sen tidigare att det finns gott och billigt fika, så vi slog till med var sin mugg underbart kaffe.

Kaffet smakade ljuvligt!

Slog på stort och tog var sin havrekaka till. Måste ju fylla på med lite energi.

Havrekaka till kaffet. Fikat på Kupan, som Röda korsets second hand-affär heter, kostar nästan ingenting!

Nytt på Kupan, som Röda korsets second hand-affär heter, var ett litet vintagerum. Det var dock flera olika 1900-talsårtionden som trängdes där. Men utanför möttes vi av 1960-talets största pingla, Marilyn Monroe. Hon var dock inte till salu!

1900-talets största pingla!

Anna gjorde ett riktigt fynd som vi sen for ut till Himlen med. Det var mest här som behövdheten kom in. Det är gott att kunna hjälpa till, att hjälpa sin älskade lite praktiskt.

Själv fyndade jag som vanligt böcker, bland annat en bok av en av mina svenska favoritförfattare, Göran Tunström. En Selma gav jag för dessa två:

Berömda män som varit i Sunne och Tänk på ett tal – för tillsammans 20 kronor.

Nu har det blivit kolsvart utanför och magarna knorrar. I kväll blir det körv och potatisklyftor till. Jag är glad så länge det finns mat att ställa fram på bordet.

Vad ställer/ställde DU fram på köksbordet till middag idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha… mer höst… Mer höst!

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.

De flesta tycker att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.

I skrivande stund vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.

Ibland efter regnet kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Bilden ovan, på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.

Vid samma tillfälle fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Hösten är emellertid en sorgeperiod för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.

Lite sorgligt var det också att se idag att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vackert, magiskt och väldigt nöjd

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Fyra klockor har slagit ut.

Den har också en femte på gång, men den är än så länge bara en knopp.

En femte klocka på gång!

I afton bjöd jag min älskade på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var så skönt och jag är så nöjd med mig själv!

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?

Det var en vacker kväll och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.

Och nu kommer lite bilder på mat och dryck. Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten i glaset.

Trots fisken tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Men hur hamnade handen i vinglaset???

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Vitlöksbröd med oliver och aioli.

Laxen var knaprig, men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax.

De utlovade handpillade räkorna var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Handpillade? Nej, snarare från burk.

En lime hade letat sig till tallriken. Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.

Lite färska grönsaker till, mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt.

I stället för potatistoppar valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

Restaurangens egengjorda pommes.

Notan slutade på 728 kronor och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Festligheter

Äh, inte har jag några festplaner, inte! Jag orkade ju med nöd och näppe vara vaken till klockan 22 igår kväll. Hade två synnerligen spännande och snabba partier Wordfeud på gång – förlorade båda.

Min älskade hade ju lyhört snappat upp att jag var sugen på keso och Mariekex. Gårdagens middag blev därför rena festen – nyponsoppa med just keso och Mariekex. Det ser INTE gott ut, men det smakade ljuvligt!

Det ser mera ut som nåt hunden har hostat upp, men det var ljuvligt gott.

Medan jag åt studerade jag dagens post – tidningen Journalisten och ett julkort från fru Klon. När det gäller Journalistförbundet, till vilket jag är dubbelansluten, noterade jag med glädje för ett par dar sen att man skaffat ett presskortsombud här i Uppsala. Det blir en sak att försöka fixa i mellandagarna, det vill säga ta kort på mig själv och knata iväg till ombudet med dessa plus leg. Mitt gamla presskort gick ut i oktober och jag har inte haft möjlighet att åka till Stockholm och förnya det på kontorstid, knappt, vardagar, sen dess.

Dagens post – fast igår, dårå.

I morse vaknade jag irriterande tidigt av att nån i huset – gissa från vilket håll: vänster (för långt för att höras till sovrummet), höger, över (har ingen över mig), under – slängde en stol i golvet, lät det som. Jag har verkligen ingen lust att gå upp klockan halv sju en lördagsmorgon! Så jag gjorde en FEM, läste lite i sängen, alltså, och sen – HEPP! – slocknade jag. När jag vaknade var klockan nästan tio…

Dagens lilla projekt blir att duscha och tvätta håret. Jag vet inte vad hårtomtarna gör med mitt hår om nätterna, men jag har fått en ännu värre Tintin-frisyr än jag hade på sjukhuset. Se själv:

Tintinfrilla.

Dagens andra lilla projekt består av att ta en lite tur utomhus. Jag har ju fått friplåt till Allstar och dit vill jag ju självklart gå i kväll – NOT!!!

Allstar – nästa skilsmässohäng, eller?

Nej tack, jag är verkligen inte sugen på att ge mig ut och roa mig på det sättet. Jag tänkte mest ta mig en liten tur till soprummet – om jag pallar.

I övrigt kommer min sprutsköterska nån gång och så ska jag spela klart en spännande Wordfeudmatch med en som jag inte har klått en enda gång (men oj, vad jag kämpar på det! 😉 ).

Jag har också ett par idéer till mer seriösa blogginlägg. Känner att det är dags för lite sånt och inte bara en massa skittrist om mina krämpor.

Vad har du på gång idag, tro??? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Många sätt att dö på, men…

Idag är jag inte go att tas med. Det blir man inte när en av ungarna i huset har stepp- och skrikskola varje morgon mellan sex och sju (samma tid på kvällen, läggdags?). Hade jag varit frisk hade jag köpt ungen två par feta sockar – ett par till fötterna, ett par till käften.

Och så har jag ont, det påverkar humöret. Jag vaknade av ett tryck – och insåg att jag inte hade varit på toa hela natten. Tänk, jag får sova hela nätterna nu! Det är underbart! Kröp tillbaka till sängen en stund innan nästa tryck: tarmen! Ja, den kom igår och vi ska inte ägna den här bloggen åt skitsnack för då blir somliga så upprörda, men… Kan du förstå hur ljuvligt det är att skita när man inte har gjort det på många dar? Det var emellertid premiär redan igår. Eftersom jag inte får i mig så mycket fast föda trodde jag inte tarmen skulle innehålla nåt. Joråsaatte…

Jag har perkolerat lite kaffe och lagt fram dagens lokalblaska för läsning. På dagens agenda står dusch och hårtvätt. Fästmön har ställt in en pall i duschen som jag kan sitta på om jag inte orkar stå. Men bara tanken på att stå i en kvart, 20 minuter gör mig trött, så jag väntar ett tag.

Anna dyker upp vid 15-tiden med nyponsoppa, TV-tidning och för att sticka mig. Men sen måste hon fort hem till De Utsvultnas Skara. Den stackarn, hon får fara som ett torrt skinn! I nyår hoppas jag att jag mår mycket bättre och då ska hon få vila här och jag ska försöka pyssla om henne så gott det går.

Nu ska jag försöka snyta mig. Det är inte roligt. Det gör ont att ta i. Igår nös jag och trodde att hela jag sprack som ett korvaskinn i ugnen. Men se dö tänker jag inte ännu!

Förresten påminde mig Anna igår om att det finns många dumma sätt att dö. Här hittar du några:

Livet är kort. Gå inte bort än, lille Per!

Read Full Post »

Söndag, sista lediga dan på ett tag…

Smaka på orden i rubriken… För mig smakar de… ljuvligt! För jag är så lyckligt lottad att jag har ett jobb att gå till i morgon, efter fyra veckors betald semester. Men det är tyvärr inte nåt fast jobb utan endast ett tag till. Det är oroande. Det tär. Jag försöker slå bort det och tänker i stället

ETT STORT GRATTIS TILL ARGA KLARA!

Den som kan almanackan förstår säkert varför!!! Och då menar jag inte den personliga almanackan som du kan tävla om inne hos Klara, utan almanackan rent generellt. Se där, se där! Du behöver kanske en almanacka trots allt! Hoppa in till Klara och tävla då, än är det inte försent!

Jag har varit hemma i New Village i ett par timmar. Timmar som har gått åt till att telefonera med mamma, packa upp, fixa ett par blogginlägg, ta fram jobbväskan och packa den, hänga fram kläder… Nu återstår att försiktigt flukta i almanackan om det är nåt viktigt på gång nästa vecka. Vet inte om jag vågar, riktigt. Och vad har jag för kod till passerkortet? Lösenordet till datorn? Nej, snacka om att jag har kopplat av i fyra veckor…

I morse hade Fästmön och jag den sista gemensamma frukosten fram till lördag, hoppas jag. Dagens intressanta samtalsämne var kroppsutsöndringar och jag fick lova dyrt och heligt att inte referera nånting från vår dialog. Så håll tillgodo med en smaskig macka i stället:

Mackor som var betydligt smakligare än vår dialog vid frukostbordet i morse förmiddags…

Innan jag for iväg med vinden till New Village hann jag notera ytterligare en lösning i Annas högst personliga serie

Man tager vad man haver!

I kläm???

Man kan tro att nånting har kommit i kläm här, men ärmen i fråga hindrar dörren från att stå och slå i draget. Smart, va?! Min älskling är bäst!

Kvar att göra nu är att skriva lite till, bland annat en jobbansökan. Tyvärr måste jag traska över till Tokerian för jag har inte tänkt på nån middagsmat till idag och dessutom måste jag lämna in Lottot. Mamma och jag lämnade in nya rader förra veckan och då vann vi hela 41 kronorna, det vill säga halva vår veckokostnad för Lotto… Så idag kanske vi har vunnit… hela..? En maskin, minst, måste tvättas, och så har jag lite tidningar att läsa ikapp också. Och oj… vad sitter jag här och bloggar, för..?

Livet är kort.

Read Full Post »