Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nokia N95’

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.


De flesta tycker
att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

Regn på busskurens fönster

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.


I skrivande stund
vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

regnbåge

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.


Ibland efter regnet
kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Höstträd mot blå himmel

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.


Bilden ovan,
på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.


Vid samma tillfälle
fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

gult träd i dimma

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.


Hösten är emellertid en sorgeperiod
för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Pappa 1947

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.


Lite sorgligt var det också att se idag
att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jämförande inlägg.


Nu har jag varit med iPhone 5
i lite mer än en vecka. Tänkte sammanfatta vad jag tycker om den jämfört med 4S-modellen, som jag har haft som tjänstemobil.

iphone-4s

iPhone 4S – som i min tjänstemobil.


I början av december förra året
skrev jag om mina första två månaders intryck av iPhonen. Det jag då främst gillade med den var apparna (jag hade haft en Nokia N95 tidigare). Apparna för blogg och Twitter uppskattade jag mest liksom möjligheten att kunna läsa tjänstemejl via iPhonen. Klockans funktioner gillade jag. Gratis är gott och att kunna skicka gratis iMessage mellan iPhonear fanns också på plussidan! Det jag tyckte var dåligt med iPhone 4S var främst kartappen, den korta batteritiden, kameran (som ju var skitbra i Nokian!) och den känsliga displayen (inget bra skydd för framsidan).

iphone5black

iPhone 5. Det som skiljer utseendemässigt är främst att den är plattare och längre.


iPhone 5 då?
Jo, att kopiera över kontakter, kalendarieuppgifter och appar fungerade inte! Kontakter och kalendarieposter fick jag skriva in själv och jag fick installera om flera appar. Dåligt!

Mina mejl kan jag läsa på iPhone 5, men det går inte att koppla home.se-kontot till mobilen utan jag får surfa. Dåligt – men det är inte iPhonens fel utan home.se:s/Sprays!

Klockan och iMessage gillar jag förstås fortfarande. Bra!

Ännu sämre än på iPhone 4S är batteritiden. Jag får ladda två, tre gånger om dan om jag använder iPhone 5 mycket och ofta! Dåligt!

Kameran är det riktigt stora pluset! Jag har svårt att fatta skillnaden, men iPhone 5:s kamera är så mycket bättre än 4S! Den är riktigt, riktigt bra, vilket glädjer mig som fotar mycket!

Displayen/framsidan är fortfarande väldigt känslig för repor etc. Det borde man ha kunnat förbättra! Dåligt!

Det som drar ner betyget rejält för iPhone 5:an är emellertid wi-fin! iPhone 5 har betydligt svårare att hitta min router hemma, trots att dess signal är på topp. iPhonens signal har i vissa rum varit obefintlig. Hur kul är det att betala flera hundra i månaden för nåt som inte funkar optimalt? Inte alls. Nu har jag placerat om routern, vilket ger en något högre signal på iPhone 5:an. Vi får se om det håller i sig. Jag har kollat runt på nätet och sett att detta är ett vanligt problem hos iPhone 5. Riktigt, riktigt dåligt!

Utseendet då? Tja, iPhone 5 är plattare, men längre och har därför en något större skärm. Bra!

Sammanfattningsvis: Fem dåligt varav en riktigt, riktigt dåligt och en dålig som inte är iPhonens fel samt tre bra varav en riktigt, riktigt bra. Dessutom är det en annan laddare till 5:an än till 4S:en, vilket jag tycker är dumheter!

Totalt blir det knappt medel i Toffelbetyg… 

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Fru Hatt, och då menar jag inte min Sister utan IT- och energiminister Anna-Karin Hatt, vill att uppsägningstiden för abonnemang för TV, mobil och bredband blir kortare. Och det kan man ju bara hålla med om nu när man snart är tvingad att köpa en ny mobil. Men sen läser jag att det handlar om att fru Hatt tycker att uppsägningstiden på tre månader för mobiler är för lång. Själv tycker jag att bindningstiderna är alldeles för långa – hos Telia är de till exempel 24 månader för ett mobilabonnemang om man tar ett nytt sådant och samtidigt ”köper” en ny mobil. Regeringen föreslår också att låsningen ska upphöra när bindningstiden går ut.

iphone-4s
En sån vill jag ha, men vilket abonnemang ska jag välja?


Jag vill behöver som sagt
snart köpa en ny mobil eftersom min gamla Nokia N95 inte funkar som den ska. Än så länge har jag kvar mitt mobilabonnemang hos Telia för Nokian, men det lär inte vara så smart att föra över på en ny iPone. Nokiamobilen är ju varken smart eller surfvänlig vilket ju iPhonen är – men man tar för jäkligt bra bilder med den!

När jag surfar runt inne hos Telia för att kolla vilka olika mobilabonnemang de har känner jag mig inte särskilt mycket klokare. För en iPhone 5 får jag betala 500 spänn i månaden, vilket inkluderar själva telefonen samt ett mellanabonnemang. Och jag binder mig för ett abonnemang hos Telia i 24 månader. Det är två år, det. Väljer jag tolv månader, ett år, får jag betala en hundring mer i månaden – PLUS en engångskostnad på nästan 1 600 spänn. Nej, jag lutar nog åt att slänga upp nästan 6 000 spänn och sen ta noll bindningstid för 349 kronor i månaden. Eller kanske nöja mig med modellen innan, som går på lite mer än 5 00o kronor hos Telia. Spotify är jag inte intresserad av och Storytel vet jag inte vad det är är en ljudbok i mobilen och jag vill läsa böcker på ett för mig normalt sätt. Dessa två kan jag klara mig utan alltså (de ingår om man binder sig för två år).

Det är dessa bindningstider jag tycker att regeringen borde se över. Två år, det är väldigt lång tid, det. Frågan är om en iPhone ens håller så länge. Och hur kul är det att fortsätta betala på nånting som inte fungerar – KANSKE..? Vidare undrar jag hur det blir om jag hittar en billigare iPhone i nån affär och går till Telia för att fixa abonnemang. Vad får jag betala då? Och varför uttrycka sig i månader? Som om 24 månader skulle låta som kortare tid än två år… Lite kan jag räkna, i alla fall. Eftersom jag redan har ett mobilabonnemang hos Telia kan jag inte tänka mig att byta bolag, för övrigt.

Det tål att tänkas på, detta. Nån som har nåt råd att ge??? (Jaa, kors i taket, Tofflan BER om råd!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Vårsolen är obarmhärtig. Det märkte jag när jag klev ur sängen idag. Nog dammade jag igår kväll, men det syns inte. Solen är förresten inte bara ombarmhärtig, den är förrädisk också. Trots sin styrka visade min termometer en utetemperatur på minus nio grader – i solen, just.

sol genom persiennenObarmhärtig och värrädisk.


I morse blev jag väckt kvart över sex
av att jag hade fått ett tweet. Dumma mig som hade glömt stänga av signalen på Ajfånen! Lyckades somna om ett tag – efter att ha stängt av signalen – bara för att vakna nån timma senare igen. Ajfånens signal var av, men den vibrerarde. Nytt tweet. Det måste finnas ett sätt att stänga av alla jävla signaler under den tid jag vill sova! Men om man ska använda Ajfånen som väckarklocka sen, hur blir det då? Inte vet jag om det är nåt jag ska lära mig, för det finns ju en viss risk att jag måste returnera Ajfånen den sista maj – det är ju en tjänstemobil. Kanske köper jag en privat sen, men det är det här med kameran… Den är faktiskt värdelös i Ajfånen jämfört med min Nokia! Och tyvärr måste man ha sim-kort istoppat i Nokian för att man överhuvudtaget ska kunna starta den. Det funkar ju inte om jag stoppar mitt privata simkort i en nyinköpt Ajfån. Som sagt, tål att tänkas på…

Jag var lite rastlös när jag kom upp i morse. Kaffet perkolerades fort och fint, men det var ju det här med morgontidning. Idag känns det tomt, det ska jag erkänna. Men att efter +30 år som prenumerant på lokalblaskan och ett antal besvarade läsarenkäter få två trisslotter som tack, det är snudd på lika vänligt som att inte få nån avtackning  efter nästan 23 års jobb (jorå, den har jag varit med om). Så jag vet att jag har fattat rätt beslut och att jag hellre lägger de 2 750 kronorna på till exempel mitt trådlösa internet. Det kostar en del, särskilt som jag har valt att ha kvar linan till stordatorn. Hur som helst, jag skrapade ju mina Trisslotter och vann 30 kronor för ett tag sen. Hämtade en ny lott och den skrapade jag igår kväll med detta resultat:

trissvinst 30 pix
Vad ska jag göra för denna vinst på 30 pix?


Jag kan alltså fortfarande bli miljonär!
Och , om jag blir miljonär, alltså,  ska jag tänka en och annan snäll tanke om lokalblaskan, men inte förr. Min nästanbror blev i alla fall erbjuden två månaders gratis abonnemang på tidningen, för min del var det bara tack och hej. Trisslotterna var ju ersättning för läsarundersökningarna, dessutom, och inga hej då-presenter.

I köket står lilla datorn och på den läser jag morgontidningarna på nätet. Det går ju inte att läsa

allt

för

allt

läggs ju inte ut, men man får ändå ett hum om vad som är på gång.

På gång här är att gå ett varv med Snabeldraken. Jag har åtminstone tagit fram den, ställt den i hallen och stoppat in sladden i vägguttaget. Den ser onekligen ut som ett utropstecken här ifrån, där jag sitter på kökssoffan.

Det året jag avslutade mitt förra arbetsliv brukade jag städa till Agnetha Fältskogs dubbel-CD My very best. Häromdan läste jag om att hon släpper en CD med nyskrivna låtar i maj. Den ska jag förstås köpa! Sarah Dawn Finer och jag sjunger visserligen fortfarande duett varje morgon och kväll i bilen, men man måste variera sig lite med damerna.

Igår tittade jag för en gångs skull på Skavlan på SvT1. Jag förstår inte riktigt varför

alla

tycker att han är så bra, men igår ville jag titta därför att Agnetha Fältskog skulle vara med. Och vilken stjärna hon fortfarande är! Hon satt där och riktigt lyste bland övriga gäster, svarade lugnt och avspänt, även på lite jobbiga frågor. Och som avslutning på programmet fick vi höra och se ett framträdande av… Loreen. MEN HALLÅ! Det var väl ändå Agnetha Fältskog som alla som såg programmet ville vila ögonen på och lyssna till???

Världen är full av tjafslisor och ibland blir jag lite trött. Nu ska jag själv inte tjafsa för mycket utan hälla i mig mitt kaffe medan jag typograferar och taggar detta inlägg samt lägger in bilder. Därefter blir det ett stadigt grepp om Utropstecknet i hallen innan jag duschar och far ut till snorig och hostig liten pojke i Himlen. Lilla gubben, inte lätt att vara lite och ämlig. I övrigt blir det intressant att se om hans mamma klarar av att arbeta idag med sitt ryggskott. Ingen bra kombo det där, ryggskott och vårdjobb.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad i en kommentar här, INTE på Twitter, Mie!


Livet är kort.

Read Full Post »

Synnerligen nöjd med denna dag, har jag just intagit belöningen: Fästmöns kycklingfärsbiffar med gräddsås, potatis, lingon från Mammakusinen B och smörgåsgurka. Kan det vara godare? Nej.

Kycklingpannbiffar m sås o potatis

Bilden, däremot, kunde ha varit bättre. Jävla Ajfån! Nokia N95:an, min pensionerade mobil, har Carl Zeiss-optik och skillnaden är tydlig!


Allt som jag hade tänkt göra idag
har jag gjort. Då blir jag nöjd. Då blir jag lugn. Särskilt trött är jag inte heller, bara behagligt mätt i skrivande stund. Städningen gick galant och när jag pausade ringde jag mamma. Slog också en signal lite senare till Annas mamma, som har värk, besvärlig sådan, de senaste dagarna, berättade en liten fågel igår.

Hämtade min kära när hon slutade arbetet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Solen där hon skulle kompletteringshandla innan vi angjorde Himlen. Jag handlade ingenting där, hade i stället fullt sjå att freda mig från att bli påkörd av  först en dum unge som absolut inte hade körkort för varuvagn, därpå av en personal. Mamman till den dumma ungen reagerade inte ens. Men hallå! Är jag osynlig, eller vad?!

Snodde några vitlökspussar från Anna innan Clark Kent* och jag åkte hemåt igen. Hoppade in på Tokerian och lämnade in Lottot hos Loppan – 39 kronor hade mamma och jag vunnit! Berättade för Anna att jag är lite sugen på en tur till IKEA – har ju 19 kronor och 50 öre i vinstpengar att spendera – nästa helg. Jag vill nog ha en svart rullgardin till sovrummet och så behöver kökssoffan få nytt tyg – det gröna tyget jag har nu är väldigt slitet. Men att åka till IKEA är en riktig utmaning för min hjärna – och min onda häl, så vi får se.

Medan potatisen kokade strök jag min hög. Insåg att jag stryker en t-shirt på under tre minuter. Detta innebär att jag inte lägger ner alltför mycket tid på strykning. Men jag gillar att stryka och dessutom pressar man ner fibrerna i kläderna, vilket gör dem mer smutståliga. Och jag vill inte ha några kommentarer om strykning. Jag stryker i princip allt – utom underkläder och lakan. Hur andra gör är upp till dem.

Nu blir det en stunds läsning i Den frusna trädgården. Jag hade tänkt tipsa mamma om dem, men jag sa inget än. Vill läsa ut den först för att se om det är lämplig litteratur för henne. Hon kan nämligen vara ganska känslig när det gäller böcker. Inte heller tog jag upp påsken, men jag har nämnt för Anna att jag kanske ska bjuda hit mamma då. Bara det inte blir tre veckor, för det orkar jag inte blir lite lång tid!..

Innan jag kryper ner mellan rena lakan ska jag förstås se den andra delen av fyra av En pilgrims död. Mamma förvånade mig genom att berätta att hon tittar på den. Hon brukar inte fixa spännande TV-serier.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag hoppas att jag har energi nog att klara den. Jag har en lunchdejt med ”Lisbeth”, så det blir i vart fall lite påfyllning av skrattförrådet mitt på dan.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, jag hade inte tänkt att skriva nån årskrönika. Men jag är ju på bättringsvägen och nu ska jag göra ett försök att beskriva 2012 – Tofflans år.

 


Jag önskar alla läsare ett riktigt gott 2013! Men glöm inte bort att livet kan vara  kort.

 

Read Full Post »

Den här morgonen har ägnats mycket åt spelerier. Fästmön och jag har två Wordfeudmatcher igång – vi råkade bjuda in varandra samtidigt igår – och vi spelade när hon var på väg in till jobbet i stan. Vi leder var sin match, så du må tro att det är spännande!

Igår kväll skickade jag ett par inbjudningar till två vänner varav den ena är ny för mig som motståndare. Först idag svarade hon – och jag gick ut hårt:

Wordfeudmatch m Gugge

Wordfeudmatchen med gugge1967 är inledd. (Bilden är tagen med Nokia N95, därför skarp.)


Och ja, du läser rätt!
Jag la ett ord som gav 144 poäng. Sen dess har det varit tyst från gugge1967. Men jag tror väl inte hon ger upp så lätt, eller???

Wordfeud 144 p

En drömstart för mig med 144 poäng. (Även denna bild är tagen med Nokia N95.)


Samtidigt som jag ordfajtades
med damerna gav jag mig på ett jättesudoku som kom med lokalblaskan idag – det enda läsvärda i tidningen, för övrigt. Suck, jag är allt mer övertygad i mitt beslut att inte förlänga prenumerationen.

Jättesudoku

Jättesudokut som jag har påbörjat. (Bilden är oskarp – och tagen med Ajfånen.)


Jag har ätit frukost
bestående av nyponsoppa med keso och Mariekex och känner mig rätt pigg och redo att möta dagens prövningar. Undrar om det känns bättre att bli av med stygnen..? Jag tycker inte att de stramar nämnvärt, men… Lite rädd är jag förstås att såret inte har läkt som det ska, men Anna säger att det såg bra ut på bilden, så jag får lita på det. Jag tänker be dem ge mig sista sprutan på sjukhuset också. Och den spruta som blir över och som jag egentligen ska ha i morgon på julafton tänker jag lämna in. Var ska jag annars göra mig av med denna vassa tingest???

Just när jag skulle gå in i badrummet plingade det på dörren. Utanför stod ett blombud med ytterligare en fantastiskt vacker tulpanbukett, denna gång från jobbet, institution 2. Otroligt vackra tulpaner!

Blommor från jobbet

Blommor från jobbet. (Den här bilden fick jag ta om fyra gånger för att få den skarp. Jag är verkligen missnöjd med Ajfånens kamera. VERKLIGEN!)


Nu ska jag ta mig en kaffeslurk
och sen väntar tandborstning. Jag är lite nervös för bilkörningen idag och för att det ska ligga en massa snö framför garaget. Och tänk om Clark Kent* inte ens vill starta? Ja ja, det är smällar jag får ta om ett par timmar.

Slutligen, vännen FEM är en riktig vän, en sån som är omtänksam och bryr sig!  Jag skulle önska att alla hade en FEM i sina liv. Tack för att du finns, FEM, och för att du ”tomtar” för mamma i morgon!!!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »