Tofflan undrade: Vad gör du helst en REGNIG sommardag?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Andra må ta semester, somliga får värmeslag. Tofflan undrade den gångna veckan vad du helst gör en regnig sommardag. Tro det eller ej, men det var några stycken som hade svar på det.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

64 procent (14 personer) svarade: Håller mig inomhus och läser eller ser på film eller gör nåt annat jag gillar.

Nio procent (två personer) svarade: Jag går å fiskar! 

Nio procent (två personer) svarade: Går på museum och tittar på gamla saker.

Fem procent (en person) svarade: Åker på shoppingtur.

Fem procent (en person) svarade: Tar på mig regnkläder och går en promenad.

Fem procent (en person) svarade: Träffar en kompis.

Fem procent (en person) svarade:
Other:
tar på mig en tröja o sitter på balkongen,som vanligt 🙂

Ingen svarade: Dansar i regnet.

Stort TACK till dig som orkade svara! Jag hoppas att du har lite ork kvar att kolla in den nya frågan, den som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha… mer höst… Mer höst!

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.

De flesta tycker att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.

I skrivande stund vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.

Ibland efter regnet kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Bilden ovan, på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.

Vid samma tillfälle fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Hösten är emellertid en sorgeperiod för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.

Lite sorgligt var det också att se idag att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

En mulen dag blir kulig utflykt

Ett inlägg om dagens utflykt.

Dagen är mulen. Icke desto mindre kvav och varm. Det måste bli oväder idag, det bara måste! Frågan är därför om jag ska kånka omkring på en tröja i min rygga eller inte. Jag ska ju ut på utflykt idag.

Ska jag slänga i en tröja eller inte?

Om det kommer ett skyfall och jag är utomhus lär jag bli soaking wet. Några vettiga regnkläder har jag inte, bara svettiga. Så i såna fall får jag knöla ner en hoodie som skyddar min fina frisyr – ett minne blott sen måndag kväll, kan jag meddela. Nu är jag mig lik igen! Vaknade med nån sorts blandning av tuppkam och tantfrisyr. Inte så snyggt…

VILKA I-LANDSPROBLEM!!!

En del blev tanter redan tio år före födseln…

Jag ska åka ensam på min utflykt och målet är Stockholm. Det krävs energi för att klara ensamresande, men jag känner mig stark idag, så det ska nog gå bra. I centrum ska jag träffa en annan Anna än den ordinarie. Jag vill nämligen höra lite om hur det är att jobba som konsult för ett företag i min bransch (kommunikationsbranschen). Och sen är det ju förstås bara kul att träffa en ny människa som jag har haft kontakt med ett tag via Twitter. Vi träffades tack vare de där webinarerna som Havspappan anordnar. Webinarer som jag hoppas kunna delta i under hösten, trots att jag inte har nåt jobb. Men idag ska vi inte webinara utan prata och luncha.

Naturligtvis har jag gjort en tidsplan, det vill säga bestämt vilken buss jag ska ta och vilket tåg det blir. Måste hinna köpa biljett innan jag kliver ombord. Jag har tagit gott om tid på mig, alarmet gick igång klockan sju. Sov lite rackigt i natt, måste vara värmen… Min bok på gång följer med, alltid bra att gömma sig bakom.

Så nu är det bara att sätta fart med morgonbestyren! Du lär inte höra från mig förrän till kvällen. Om jag nu inte möter nåt spöke i Stockholm…

Skriv gärna några rader om vad du har för dig! Alltid kul att läsa!!

Livet är kort.

Read Full Post »