Bra och inte så bra

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd (ovanligt, va?), men är samtidigt glad över bra saker.

Nej fy te rackarns jag mår skit! Det började redan igår morse med värk i musklerna. Trodde att jag hade legat konstigt på natten, men idag är det etter värre. Näsan och ögonen kliar och jag får fruktansvärda nysattacker när allting bara sprutar åt alla håll okontrollerbart. Halsen gör ont. Dessutom är magen upp-och-ner. Därför tog jag en ingefärskaramell när jag kom hem. En sån där märklig sak från Indonesien, tror jag, som S på fakulteten brukade springa omkring och bjuda på bara för att få se reaktionen. Karamellerna är nämligen mycket starka. Min teori är också att de är mycket bra för att mota infektioner med. Så håll tummarna för att jag har rätt!

Dessa är inte att leka med, men förhoppningsvis att mota infektioner med.

Hemma i New Village körde jag igång en maskin tvätt genast. Av nån anledning är tvättunnan full. Jag ska köra två maskiner i kväll. Det är ju inte själva tvättandet som är jobbigt, det sköter ju maskinen, utan hängningen. Den första maskinen är nu klar och hängd.

KLAPPAR MIG SJÄLV PÅ HUVUDET OCH BERÖMMER MIG
EFTERSOM INGEN ANNAN GÖR DET!

Idag har det minsann inte varit nåt varmt och skönt sommarväder. När jag kom ut från portarna på jobbet för att åka hem undrade jag om jag skulle hinna hem före regnet. Det gjorde jag inte, men som tur var satt jag i bilen när de värsta skurarna kom.

Svart…

I kväll kommer Fästmön och Fritzlan hem. I skrivande stund är de på flygplatsen. Jag hade ett tag tänkt försöka möta dem, men jag mår inget vidare så jag får avstå. Tack vare störtskurarna på vägen hem gick det inte att stanna och tanka heller. Förhoppningsvis går det bättre i morgon. Jag blev i alla fall glad för jag fick vykort från Anna idag! Gissa om jag har saknat och längtat efter henne!!!

Anna har tagit en mycket bättre bild på Turning Torso än den som är på kortet, men visst ser det härligt ut nere i södern?!

Sen låg det mest reklam i postboxen – förutom ett litet lustigt, bulligt paket. Det är den gulliga Iréne som har varit framme igen och tillverkat en fantastisk Bläckis åt mig, i favoritfärgen orange, förstås! Denna ska bli min maskot och ska få sin plats i bilen! Tack snälla Iréne!

En maskot i postboxen idag!

Nu ska jag kura ihop mig i bäste fåtöljen och dra pläden över mig, kanske blunda och snarka en stund. Det lär dröja ett par timmar innan nästa tvätt ska hängas.

Nehej det gick inte, för mamma ringde och pratade en halvtimme. Hon ska få besök av kusin B med make på fredag och det ser hon fram emot! Dessutom har det snälla, goa paret lovat att… plantera tagetes på pappas grav! Vilka snälla människor det finns! TACK TACK TACK!!!

Slutligen ett idolporträtt som du kan skriva ut och sätta upp på väggen använda som toalettpapper!

Nattsuddare? Det är mörka ringar under ögonen, ser jag minsann…

Livet är kort.

Read Full Post »

Småkyligt, jobbtankar och igengrott hemma

Det är lite småkyligt ute, minsann. I morse visade min kökstermometer, som sitter i solen, nästan 15 grader kallt. Jag vet inte om det beror på kylan eller inte, men den här konstiga förkylningen, eller vad det nu är, vill inte riktig bryta ut. Jag har nysattacker och jag har ont i halsen, särskilt på kvällarna. En kväll hade jag feber. Men på morgnarna känner jag mig mest lite snuvig, inget märkvärdigt. Äh, gissar att jag överlever det här också. Har jag överlevt ett antal tumörer, varav den största var 13 centimeter i diameter, så…

Dagens morgontemp. Den övre är förstås utetemperaturen, den nedre temperaturen i mitt kök.

Igår betalade jag min bensinräkning. Den var ovanligt låg, vilket naturligtvis är glädjande. Jag har, av olika skäl, svårt att åka buss och måste därför ta bilen varje dag till jobbet. Det handlar om ungefär två mil, minst, per dag. Så klart det sliter på bilen, men jag lämnar in den på service en gång om året (vanligen i november). Och så snart nånting krånglar ringer jag verkstan. De är vanligen både snabba och hjälpsamma där, fast det kostar, förstås… Den 23 maj ska Clark Kent* besiktigas på eftermiddagen. Har fått en kallelse till stans privata bilprovning, vilken egentligen är densamma som alltid. Men innan dess ska ju vinterdäcken bytas till sommardäck, nånting som känns väldigt avlägset i skrivande stund… Kolla här vilka datum som gäller!

Veckans sista arbetsdag är det idag. Jag funderar på att delta i en pre-disp på institution 1 på förmiddagen. I övrigt fortsätter mitt husbygge, förstås. Igår gjorde jag en ”husesyn” på webbplatsen. Gick igenom allt, försökte få det hela logiskt och strukturerat, länkar i alfabetisk ordning etc. Min uppdragsgivare, Lille M, och jag fungerar jättebra tillsammans! Jag får bra återkoppling på det jag gör och jag får vettiga underlag som jag kan arbeta med. Vi träffas nån gång ibland när vi har mycket att avhandla, men oftast sker våra avstämningar via e-post.

Nästa arbetsvecka är det en spikning på institution 2. Efter den ska jag och prefekten ha avstämningssamtal, det där samtalet i februari som blev avbokat på grund av sjukdom. Gissningsvis blir det inte bara avstämning utan också prat om framtiden. Helst av allt vill jag ju fortsätta vara kvar här och jobba efter det jag har byggt upp och försökt implementera (införa, på svenska), men… Jag har också sökt flera jobb utanför organisationen och det är åtminstone tre som jag är väldigt intresserad av. En månads uppsägningstid har jag här, så jag skulle kunna börja nytt jobb tämligen omedelbart. Annars upphör min tidsbegränsade anställning den 1 juni.

Vad händer privat då? Tja, inte vet jag riktigt hur det blir i helgen, om Fästmön måste jobba eller inte. I såna fall åker jag ut en stund både på lördagen och söndagen och hänger lite med sjuklingen. Vi kan ju inte direkt göra nån utomhusaktivitet om han är snorig och hostig. Biltvätt går inte att göra nu när det är så här kallt och ett besök på Tropiska växthuset är inte heller så lyckat (att gå från kyla in i fuktig hetta när man är förkyld är ingen lyckad kombo). Men jag ska väl resonera lite med min kära vad som är tänkt.

Hemma hos mig blir det lite städning annars. Det gror igen så snabbt, jag fattar inte! Det måste vara Dammråttorna och Hårtomtarna som har partaj om dagarna när jag är och jobbar. I hallen tycks de lira beachvolleyboll, för där är det som en sandstrand varje dag.

Händer det nåt hos dig i helgen???

*Clark Kent = min lillebilman

Livet är kort.

Read Full Post »

HalvDAAANT

Vaknade vid åttatiden av att en person vars fan club jag definitivt inte tillhör levde rövare och kastade saker i golvet. Därefter stamp med lilla foten och diverse andra ljud. Men jag överlever. Jag somnade ju före klockan två i natt, så…

Pratade med kära Fästmön innan jag slöt mina ögon i natt. Vi diskuterade ett akut problem och jag kom med ett förslag till lösning som är mera tillfällig än permanent. Vi får se hur hon gör. Jag vill inte lägga mig i för mycket.

Jag känner mig halvDAAAN, som man uttrycker det i Metropolen Byhålan när man känner sig lite risig. Det är som om halsontet och förkylningen inte riktigt vill bryta fram – och det är baske mig plågsammare med taggtråd i halsen och nysningar i attacker (för att i nästa stund känna sig rätt OK) än att vara riktigt och totalt genomförkyld.

När en Toffla känner sig halvDAAAN är hon egentligen rätt risig.

                                                                                                                                                         På tal om Metropolen Byhålan har jag nu på morgonen utbytt lite intressanta tankar och idéer kring densamma. Vore kul om de kunde sjösättas under sommaren kanske.

Annars ser jag lite fram emot mammas reaktion när hon får sin namnsdagsgåva den 2 januari (ja hon heter faktiskt Svea, men har aldrig kallats för det – Svea var min mormor, liksom). Gåvan är ju en fotobok med några av mina bilder från Metropolen Byhålan. Om den gör succé kanske jag marknadsför den och säljer den här via bloggen – till självkostnadspris, förstås (liten upplaga = högt pris, dessvärre).

Den här bilden ingår i boken, bland annat.

                                                                                                                                                         Så har jag idag på morgonen fått tid och plats för kusin M:s begravning och jag ska kontakta kusin B i Hägersten som var intresserad av att delta. Tänkte vi kunde gå tillsammans och representera släkten. Övriga är ju lite spridda över landet och min mamma får nog inte riksfärdtjänst igen för att komma upp. Fast sen tror jag inte hon orkar med begravningar, man gör inte det när man kommer upp i åldrarna. Den sista begravning mamma deltog i var min pappas för fyra och ett halvt år sen, snart. Jag har i stället representerat oss på ett par stycken begravningar och varje gång blir jag påmind om vårt avsked av pappa. Det är så sorgligt, så sorgligt. Jag har emellertid noterat att mamma inte pratar lika mycket om pappa längre. Gissar att tiden har tagit över en hel del av smärtan och saknaden. Jag önskar ibland att tiden kunde äta upp allt som gör ont i mig, men det krävs mer av just tid för att få allt det onda att försvinna.

Read Full Post »

När juldagsmorgon glimmar…

Juldagsmorgon tänker man sig en lång, härlig och tyst sovmorgon. Men den gälla rösten studsar mellan betongväggarna och fortplantar sig ofrånkomligt – ackompanjerad av en manlig tordönstämma från annat håll – så glöm det. Juldagsmorgonen glimmar här, fast ljudmässigt, kan man säga. Äh, jag vet att jag låter som en gnällkärring, men det handlar om att jag är trött. Fästmön och jag pratade alldeles för länge och sent i telefonen i natt och vidare tycker jag inte att mina ”vitaminer” hjälper så särskilt: jag är just trött trött trött hela tiden och yr. Det gick bra att inta lite alkohol igår kväll, i alla fall, för se den lilla snapsen till sillen ville man ju ha. Eller ville jag ju ha. Mamma dricker inte alkohol.

Här är det livat i busken, så att säga…

                                                                                                                                                       Ryggen är SÅ mycket bättre och det är jag SÅ glad för! Men en krämpa ska väl bytas mot en annan och jag har haft ganska ont i magen. Igår natt så ont att jag blev tvungen att ta en värktablett, nu på morgonen en irriterande, molande värk. Och så lite ont i halsen på det och nysattackar som får mig att fundera om jag verkligen har dammat här de senaste åren eller inte. Men det har jag. Jag har dammat två gånger på en vecka.

Idag står inte mycket på agendan här. Jag skulle helst vilja läsa, jag har så många bra böcker nu, men två som jag har lånat och som jag därför vill läsa först. Det blir julbord idag igen, det finns gott om mat kvar och jag tror att den nog räcker till och med annandagen. Mamma har sagt att hon ska betala för vår mat de veckor hon är här, eftersom jag har köpt all julmat, men samtidigt har hon stuckit till mig pengar då och då så man kan säga att hon har betalat julmaten också.

Till kvällen blir det TV. Stjärnorna på slottet kör igång för säsongen på SvT 1 klockan 20 med Dan Ekborgs dag och klockan 21 i samma kanal hoppas jag på att äntligen få lite spänning den här julhelgen med första delen av två av Den fördömde, som är nån sorst svensk deckare/polisfilm. Stjärnorna på slottet kan också ge en viss spänning, för vid flera tillfällen har det blivit små intressanta utbrott i de olika konstellationerna. Sist fick jag se en sida av Jonas Gardell som jag tyckte betedde sig vidrigt och divigt, så då gjorde jag slut med honom och har inte läst nåt eller sett nåt av honom sen dess. Vill man vara med och leka får man leken tåla. Men Jonas Gardell ville bara leka på sin egen dag, inte på vissa andras och då är man bra… barnslig. Och lite divig, som sagt, tycker jag. För jag minns nämligen en ANNAN Jonas Gardell. En Jonas Gardell som torr i munnen av nervositet hade konstvernissage på RFSL-lokalen en gång i mitten av 1980-talet, strax före hans författardebut. DEN pojken skulle jag vilja ha tillbaka i stället för den store posören som nu har intagit Jonas Gardells kropp.

Årets stjärnor är förhoppningsvis varken diviga eller barnsliga. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                          Nu börjar jag bli rejält kaffesugen, så jag ska väl skutta upp och brassa igång perkolatorn. Det verkar som om mamma sover fortfarande, hur hon nu kan göra det i denna ”kackalorumboning”.

Read Full Post »