Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘överdriven’

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

I rymden finns inga känslor

En film om en kille med Asperger.


Bröderna Sam och Simon
delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har varit på utflykt till Högre Höjder. Det är så märkligt, när jag kom hit till fakulteten i höstas, tyckte jag att jag hade kommit till Paradiset. Men nu kan jag meddela att mitt första intryck av Högre Höjder var

nära Himlen…

Men begreppet Himlen är, som bekant reserverat för min Fästmös boning. Hur som helst, första känslan jag fick när jag kom in i Fort Knox (ja, det var inte helt lätt…) var

trivsam arbetsplats och trevliga arbetsmyror

Och faktum är jag ju vill lita på min intuition…


Tidig morgon utanför Högre Höjder!  


Jag möttes av J som nog är en av de mest positiva människor
jag känner till – utan att vara överdriven.

Smitta mig!

fick jag lust att skrika, men det gör man ju inte när man är bortbjuden till nån på förmiddagskaffe första gången!

Jag fick hälsa på såväl tvåbenta som fyrbenta varelser och jag kan nog säga att om den fyrbenta hade fått bestämma så skulle jag ha fått jobb där direkt. Som hakkliare! Underbar liten ullig hund som låg vid min fåtölj och lät sig klias under hela fikastunden.

Det var intressant att höra om Högre Höjders spännande och divergerande, minst sagt, kunder och att få tillfälle att berätta lite om mig själv. Men jag kände nog att det blev lite ostrukturerat från min sida. Vi kom in på så många intressanta saker, helt enkelt! Och plötsligt hade över en timma passerat… Innan jag gick tillbaka under valvet till bilen hälsade jag på nere hos E. Sen blev det nästan bestämt att jag ska komma dit en fredagseftermiddag och prata lite… bloggande! Jaa, det är sant! Jag ska få prata om en av mina favoritsysselsättningar! Och eventuellt kan det bli föreläsning för företag också under nån temadag. Ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter…


Det här valvet passerade jag under två gånger.


Märkligt hur det kan svänga i tillvaron.
Häromdan var jag helt förtvivlad för att nu plötsligt ha flera intressanta eventuellt-på-gång-saker…


Stort TACK till J som bjöd in mig på besök!


PS Om Högre Höjder hade köpt det här inlägget av mig via
Blogvertiser – knapp i högerspalten! – hade jag skrivit ut dess korrekta namn samt länkat! Nu får ni som läser fundera och fantisera om vilket häftigt ställe jag har varit på!!!

 

Read Full Post »

Rubriken kan tyckas förfärlig och överdriven, men enligt de senaste forskarrönen i USA handlar det om dagsens sanning. Socker och fett är otroligt beroendeframkallande. Och allra värst är de i kombination – som i en kanelbulle.

Själv var jag sen till förmiddagsfikat idag, men mina snälla (?) kollegor hade lämnat lite sött åt mig att inmundiga i min ensamhet. Frågan är om det var snällt eller om de vill få mig beroende..?


Mina kollegor är snälla. Eller vill de få mig beroende???

                                                                                                                                                                      Efter djurförsök kom man på att fett är minst lika beroendeframkallande som socker. Men när det gällde de båda i kombination, fett och socker, visade suget vara

[…] i nivå med lockelsen från alkohol, kokain och heroin. För att tillfredsställa sig är mössen beredda att gå över ett elektriskt golv, […]

Forskarna inser nu att det är nåt i hjärnan som måste blockeras för att få bukt med suget. Genom att blockera beroendecentrumet i hjärnan kan man motverka narkotikaberoende, men också fetma. För ungefär fem år sen lanserades ett läkemedel mot fetma som hade bra effekt. Dessvärre hade det mindre bra effekter på psyket och därför drogs det tillbaka.

I Sverige finns det ingen diagnos som stavas Sockerberoende. Men det klart att vi svenskar också kan känna sug liknande det efter knark, cigarretter och alkohol. En fördel med att vräka i sig sött är emellertid att man inte riskerar att gå över till tyngre prylar. Man blir bara tyngre i sig själv. Fast genom att röra på sig, undvika fett och socker och gå ner i vikt får man fart på de farliga kolhydraterna. Det gäller bara att hitta motivationen…

Read Full Post »

Idag skulle ju Clark Kent* få lite nya prylar för att han hade varit så duktig igår hos glasmästaren. Och det passade bra, för Fästmön handlade lite mat till fredag på samma gång eftersom barnen kommer hem då.

Första stopp blev Biltema. Jag hade tänkt titta på en billig kaffeburk där också eftersom min gick sönder häromdan. Men där fanns nästan ingenting av intresse och allting var flyttat på och ologiskt organiserat. så det blev bara en parkeringsbiljettklämma till vindrutan – för tio kronor. Den hittade jag bland… spännbanden…


En fiffig liten klämma för parkeringsbiljetter. Den jag hade försvann ju igår med den trasiga rutan.

                                                                                                                                                                      På vägen till ICA Kvantum stannade vi till vid Ö&B för att kolla främst kaffeburk, rengöringsmedel och en lunchbox för smårgåsar (till Anna). Jag hittade flera lunchboxar till Anna, men antingen var de för små eller för stora. Fast den här tyckte jag var bra. Dock inte Anna själv.


Anna lunchbox var väl som hittat för en som heter Anna? Men det tyckte inte den som heter Anna, konstigt nog…

                                                                                                                                                                  Fina kaffeburkar hade de inte heller på Ö&B. Jag tycker att deras benämning

Kaffeburk m dekor

känns en smula… överdriven. För inte var den dekoren – eller burken – snygg, heller!


Kaffeburk m dekor för 45 pix på Ö&B = nej tack!

                                                                                                                                                                    I stället blev det för min del lite rengöringsmedel. Och så fick Clark sin doftgran för 15 kronor.


Wunderbaum New Car Scent till Clark Kent som fått ny vindruta.

                                                                                                                                                                  Lite ny musik tyckte jag också att Clark behövde, så jag köpte en billig dubbel-CD med lite tung musik från Bandit – endast 50 kronor. Anna köpte nämligen också en skiva och då fick vi två för 99!


Lite tung musik på två CD till bilen.

                                                                                                                                                                Anna hittade några klädesplagg till Elias och lite smått och gott och jag hittade KN. vi pratade länge. KN är bra på att prata, särskilt om sitt favoritämne, en gemensam bekant i grannskapet som vi båda avskyr…

Så blev det dags för stora varuvagnen och ICA Kvantum. Anna handlade fredagsmiddag och jag köpte en kycklingkorv som jag strax ska steka. I samma veva ringde min lilla mamma och berättade att hon varit och satt in 3 500 kronor till mig! Det var ju 2 000 kronor mer än vindrutan kostade och dessutom var hon fortfarande sjuk, så jag kände mig jättedum. Men tacksam! Stackars mamma hade åkte färdtjänst till sin bank och sen traskat uppför en backe till min bank – bara för att få höra att de inte tar emot kontanter där efter klockan tolv. Men hallå! Vad hände med fenomenet

service?

Det var bara för lilla mamma att rolla ner till sin egen bank igen och där fick hon hjälp. Jag ska ringa henne i morgon och prata lite mer, för jag vill tacka ordentligt och höra hur hon mår!

Den extra slanten gjorde emellertid att jag kunde trippa in på MIQMAQ och köpa en tjockis-svart och riktigt snigg kaffeburk! Tack, mamma! 😛


Svart och snigg kaffeburk kom med hem!

                                                                                                                                                              Så for vi ut med maten och Annas prylar samt några papper som Slaktar-Pojken behöver till i morgon till Himlen. Anna passade på att byta jeans och ta på sig gympadojorna också. Idag har vädret emellertid varit soligt och varmt, men regnet känns alltid nära.

Nu ska jag steka lite potatisrester, ägg samt kycklingkorv, för nu känner jag mig lika utsvulten som ungen som illvrålar på baksidan troligen är. Fast jag kan ju, till skillnad från barnet, behärska mig. Något sånär, i alla fall…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »