Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Det är advent

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Det regnar på fönstren på baksidan

Ett inlägg om läget just nu.

---

 

Dagarna tickar ner rätt fort…

Idag vaknade jag sent, det vill säga hela 25 minuter över sju. Jag hade lite svårt att somna och komma till ro igår kväll. Dels såg jag på första delen av Undeniable (jag började titta vid 22.40), dels har en klump av oro slagit rot igen i magen. Det går inte att komma undan den klumpen. Eftersom jag hade jobbat sju, nästan åtta månader trodde jag att jag skulle få nya a-kassedagar. Jag trodde att man bara behövde jobba sex månader för detta. Det var uppenbarligen fel. Och dagarna tickar ner eftersom jag ju använde en del av dem förra hösten. De tickar ner rätt fort, dessutom.

Jag borde vara lugn och ha is i magen, för jag har sökt över 100 jobb sen den 1 juli och nåt av dem borde ge resultat. Jag borde kunna få vila en stund i den förhoppningen. Men det kan jag inte. I stället driver jag på mig själv med mitt poängsystem och söker nya jobb varje dag. Idag hittade jag tre riktigt intressanta lediga tjänster. Fast jag ligger ett poäng minus från fredagen, så jag får jaga lite till.

Det regnar hos mig idag. Det regnar på mina fönster på baksidan. På framsidan är fönstren inte prickiga av regndroppar alls. På min att-göra lista står sen länge

Putsa fönster!

Men i sommar har det inte varit nån idé eftersom solen har legat på (man ska inte putsa fönster i solljus, då blir de flammiga!) och nu regnar det varje dag. Jag får se om det är nåt jag kan ta tag i den kommande veckan.

Det regnar på fönstren på baksidan.

Det är många andra saker jag ska ta tag i med start nästa vecka – om inget oförutsett händer. Fönsterputsning är en sak. Men sen behöver jag sköta om mig själv lite. Jag har fortfarande inte skaffat simkortet, till exempel. Det beror på att det billigaste går på 495 spänn och kan bara utnyttjas på vardagar fram till klockan 14.30. Eftersom jag har flera jobb på gång som innebär pendling skulle det kunna innebära att jag kastar pengarna i sjön om jag plötsligt ska börja jobba och pendla. Jag behöver också kontakta tandläkaren. Jag fick en kallelse till undersökning i början av maj, men den fick jag avboka – eftersom jag jobbpendlade. Jag tycker nämligen inte att det är OK att vara borta från jobbet minst en halv dag bara för ett tandläkarbesök som omfattar undersökning och röntgen. Det var så det hade blivit.

Och så är det det här med boken. Den gnaver och skaver. Så nu har jag bestämt mig för att ta nya tag från och med nästa vecka – om det nu inte plötsligt blir så att jag får ett jobb som börjar omgående. Förlaget är intresserat, men vill

[…] se mer.

Förlaget har fått 30 sidor. Jag har skrivit åtskilligt mer sen dess, kanske en tredjedel av hela boken. Det saknas två tredjedelar. Sen kan jag fade away. Alternativt planera del två och del tre. För nu tänker jag mig en trilogi bestående av en självbiografisk del, en absurd roman och en bok om coachning. Visst låter väl det som en lysande idé? KONSTIG framför allt…

Det vore en perfekt dag idag att städa min dammiga lya. Men se idag har jag andra planer, så det får anstå till i morgon eller torsdag! Jag ska simma hasa över till Tokerian när det har slutat regna lite och köpa fisk till middag. Sen åker jag in till stan och går till banken och sätter in mina mynt. Och så ska jag träffa Pe. Jag tror att vi sågs sist förra hösten. Pe har ringt flera gånger, men då har jag jobbat  eller varit upptagen med annat. Jag har sms:at ett par gånger. Jag är skitdålig på att hålla kontakt med människor jag gillar. Det måste jag jobba med så att jag blir bättre!

I morgon har jag tid för klippning. Det har jag lagt undan pengar till. Jag känner mig mycket långhårig, så det ska bli skönt. Därefter blir det familjemiddag med fokus på äldsta bonusdottern som flyttar i helgen – ända till Umeå…

Vad händer hos dig??? Vad gör du om dagarna och kvällarna? Skriv gärna några rader så jag får lite input. Jag behöver det! Tack!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tiggare – vad är problemet?

Ett inlägg om ett ämne som de flesta har åsikter om.

---

 

Tiggarna. Vi ser dem över-allt, vanligen utanför affärer. Där sitter de, ofta insvepta i sjalar och halsdukar. En pappersmugg med några mynt i som de sträcker fram mot oss när vi passerar. Ibland säger de ”please!”, ibland ”please money!” eller ”en krona, tack så mycket”. De har brunbrända ansikten – de sitter ju utomhus hela dagarna. Insjunkna kinder, lindrigt rena… Kanske en lukt runt omkring sig. Kvinnorna är i majoritet. Och detta är Ett Problem i Sverige 2014.

Många av oss har åsikter om tiggarna. Somliga tror att det är organiserade ligor som ligger bakom, andra anser att det är människor som inte vill jobba och som bara sitter och försöker sno åt sig pengar dagarna i ända. En del hävdar med bestämdhet att tiggarna minsann har senaste modellen mobiltelefoner och åker Merca.

Sen finns det människor som inte tänker så mycket utan agerar. De skänker några mynt eller kanske nåt ät- eller drickbart. Eller sätter sig ner bredvid tiggaren och pratar en stund.

Jag tycker att det är ett problem med tiggarna. Men exakt vad är problemet? Jag måste verkligen rannsaka mig själv. Och då kommer jag fram till att tiggarna… skaver. De skaver så in i helskotta i min värld där jag har mat bordet och bordet står under det tak jag har över mitt huvud. Grundtryggheten skaver tiggarna emot. Jag får så svårt att ta in. Kan inte möta deras blickar. Pallar inte att se… eländet. För även om jag personligen lever i en oviss tillvaro har jag än så länge nånstans att bo, jag har mat i kylskåpet och jag har lite pengar på mitt konto. Ganska ordnade förhållanden.

Så problemet – eller en del av det, i alla fall – ligger hos mig. Betraktaren. Eller den som inte orkar betrakta. Den som blundar, den som inte vill se.

Fast självklart är problemet större än så. Vem i hela friden, som är vid sina sinnens fulla bruk, kan tro att tiggarna sitter där frivilligt? Vem kan i sin vildaste fantasi få till det att de sitter och tigger för att tjäna pengar så att de kan köpa skitfina mobiler och bilar? Tänk efter lite, om du har såna funderingar. För finns det nån som vill förnedra sig så till det yttersta att den tigger för sitt uppehälle av andra människor?

Ja, tiggarna är ett problem. En del av problemet ligger hos mig och alla som ser på. Men problemet måste lösas av dem som har makten att förändra. Vi kan inte låta människor ha det på det här viset. Vi måste göra nånting. Vi måste förändra oss och samhället så att även den som tigger får ett drägligt liv. För detta liv tiggarna lever idag är förnedrande.

Jag tror inte att det hjälper att vi skänker några guldpengar i deras pappersmuggar. Det måste till andra insatser. Men vilka? Har du några tankar och idéer om detta? Skriv gärna några rader i en kommentar.

Rent rasistiska kommentarer publicerar jag emellertid inte. Sånt tar jag bestämt avstånd ifrån. Igår, till exempel, avföljde jag några stycken på Twitter som borde vara goda förebilder för de yngre generationerna, men som i mina ögon inte agerar eller uttalar sig på ett bra sätt. Alla har rätt till sin åsikt, men jag tänker varken följa eller understödja rasister och rasism.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

GAH vilken daaaa’!!….

Ett halvt förtvivlat inlägg.

Idag har det varit en blandad dag på jobbet. Jag har varit så flexibel att jag har ändrat om 90 procent av min planering. Ändå räcker inte det. Till sist blev jag tvungen att sätta ner foten och säga

Stopp och belägg! Jag kan inte ägna mer tid åt någonting som försvinner i morgon.

Ungefär. Lite omskrivet. Jag vill ju inte hänga ut nån eller nåt.

Min armbåge är tack och lov bättre, men i stället har jag dragits med en krånglande lins. Misstänker att den helt enkelt har varit felvänd. Det känns mycket bättre i ögat när jag har plockat ut den. Det är väldigt irriterande att jobba med precisionssaker när det hela tiden skaver i ögat. Jag hoppas att det jag har åstadkommit inte ser för jäkligt ut.

Det kanske blir glasöga i morgon i stället efter dagens linsskav.

Ett väldigt bra möte hade jag på eftermiddagen och ett väldigt gott samarbete känner jag att jag har med en chef i huset. Det är bra. Sånt underlättar, nämligen.

Fästmön är hos mig sen i fredags, men i veckan piper hon ut till Himlen för att vara mamma på heltid ett par dagar. I kväll sammanstrålar vi dock över var sin varmkorv med bröd hemma i köket i New Village. Jag har ju matansvaret och då blir det som det blir. Får försöka hitta på nånting lite bättre till helgen. Anna jobbar visserligen då, men middag måste hon ju, oavsett om den står på mitt köksbord eller ligger i en matlåda.

Insåg, när jag bläddrade i min kalender, att vi har en födelsedag snart i familjen. Jag får försöka åka ut i helgen på presentjakt. Samtidigt är jag lite småpank trots att det är löneutbetalning idag. Det har nämligen blivit fel på min lön. Efter ett antal vändor med lönespecialisterna på jobbet var det bara att återigen skicka efter en skattsedel som sen ska lämnas in. Tröttsamt, jag hade behövt de tusenlappar de har dragit för mycket.

Ett paket eller två måste fixas snart.

Nä, nån jättebra dag har väl denna inte varit, sammanfattningsvis. Så jag hoppas att kvällen blir bättre. Jag får i alla fall umgås med min Tamburmajorska och då brukar jag bli så glad.

Händer det nåt hos dig i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tuff eftermiddag, goda ord och några operationer

Det blev en tuff eftermiddag. Jag bet ihop. Rejält. Och klarade mig helskinnad – tills jag kom hem och ringde Fästmön för att höra om morgondagen. Det är så mycket besvikelse och maktlöshet som finns inuti mig. Jag kan inte säga annat än förlåt.

Alla tårar föll trots att jag hade med mig goda ord som verkligen peppade mig från den kloka L. Om nu L är klok vad gäller mina kompetenser, men… Jag fick beröm som var som salva för allt som skaver inuti och även om jag inte har gjort nånting revolutionerande är jag faktiskt väldigt stolt över mitt Husbygge, webbplatsen jag byggde på i princip 16 dar. Jag gömmer därför L:s ord, även A:s omdöme som jag fick på köpet, långt där inne i det trasiga kommunikatörshjärtat. Det hjärta som brinner sååå för att göra nånting som betyder nåt för nån. Och jag har fått veta att det gör det. Varför är jag så trasig då?

Ett bra sätt att mota tårar för min del är att lösa sudoku. Skitsvåra ska de vara. Så det satte jag mig med en stund medan jag lät effekterna av emla verka. Sen opererade jag. VAD jag opererade bort på mig själv vet bara den stackars äcklade Anna som fått se en bild. Jag tänker inte lägga ut den här, bara meddela att jag är sju stycken fattigare.

Postop dukade jag fram gamla ostar och vindruvor från påsken samt kex och hällde upp ett glas hemgjort rött. Det blev ett glas till, kan jag meddela.

Du får se den här, betydligt trevligare bilden, än nån bild från kvällens operation.

Huvet sitter kvar, men jag har blött ganska mycket på vissa ställen. De två värsta fick plåster på sig eftersom det rann ganska friskt. Jag KBT:ade min blodskräck och svimmade INTE. Hail Tofflan!

Har du genomgått några operationer eller så i afton? Rita gärna och berätta. Eller skriv en rad i en kommentar.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Två prinsar på jobbet och ett läkarbesök

Den här dan blev helt annorlunda än vad jag hade tänkt mig att den skulle bli. Tyvärr är det så att jag inte är riktigt frisk än efter operationen. Nånting reagerar jag på i alla fall. Så jag fick börja med att ringa mottagningen när den hade öppnat och fick en tid klockan 14.

Jag försökte jobba bäst jag kunde på förmiddagen, men det gnavde och skavde och oroade. Dagens goda gärning utfördes i alla fall och det blev att låna ut ett par handskar till Johan. Man kan inte vara utomhus i den här kylan utan handskar. Jag satte honom även i lite arbete – ja, vi är ju jobbarkompisar numera. Som tack för det fick jag ta en bild. Så nu har jag två prinsar på jobbet – i alla fall på min anslagstavla!

Prinskorven och Kronprinsen på min anslagstavla på jobbet.

Bilrutorna behövde skrapas före läkarbesöket. Det var inte skönt för den skröpliga kroppen, men det gick. Det måste ju gå.

Först fick jag träffa en sköterska som tittade, kände, klämde och frågade. Sen en doktor som gjorde detsamma. Vi pratade om sprutor hit och dit. Ärret ser bra ut och rodnaden och upphöjningen var följsam och blev vit vilket tydde på att den inte var djup. Jag har i vart fall fått förhållningsorder och ska behandla det röda området under helgen. Får jag feber = akuten direkt. På måndag bör det vara bättre, annars blir det mottagningen igen. Eller akuten. Jag orkar fan inte vara sjuk mer… Men, det gäller att tänka positivt och jag ska behandla enligt doktorn och så får vi hoppas att fläcktyfusen har försvunnit till måndag morgon.

To be continued…

I kväll blir det lugna puckar. Jag glömde köpa nån mat, men jag har ju ätit lunch med S idag, lite impromptu, så jag får klara mig på det. Kanske hittar nåt i nån utgrävning om jag känner mig utsvulten.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Lite bra och lite mindre bra

Varning för läskig bild i slutet!

Trött och frusen har jag varit i kväll. Rätt seg. I morgon är det fredag, veckans sista arbetsdag för min del, så då får jag kanske vara lite trött i kväll.

Jag har mest suttit i fåtöljen och läst min bok på gång. Den börjar närma sig slutet och polisen Ann är mördaren på spåren. Antikrundan från Halmstad har jag sett på och spelat lite Wordfeud inemellanåt med Fästmön.

Pratade en stund med M innan jag gick hem från jobbet idag. Det verkar som om lönen är på gång, kanske till och med en ny lön, alltså en höjd lön. Men jag har inte fått nåt besked än på papper om varken anställning eller löneförhöjning, så jag tar inte ut nåt i förskott.

Det dröjer ytterligare en vecka innan min kära kommer till mig, men jag har beställt en DVD som vi pratade om att se under nyår. Det blev inte av, jag var ju inte så jättepigg. Nu har jag beställt den i alla fall. Och lite vacker musik att ha i bilen. Jag blir galen på de skitkanaler som har ersatt Bandit rock, nämligen. Orkar inte med överenergiska radiopratare på morgonen, såna som älskar sina egna röster och såna som skriker i munnen på varandra och avbryter varandra hela tiden. Usch, jag vill ha hårdrock igen!!! Men Sarah Dawn Finer går också bra!

Den här vill vi se!

När jag satt i min fåtölj i kväll kändes det plötsligt väldigt konstigt kring operationsärret. Idag är det fem veckor sen min operation. Allt har gått bra, ärret har läkt fint. Men nu i kväll upptäckte jag att det inte alls är så fint. Det är rött, varmt och lite svullet. Det kan ju bara vara så att jag har råkat sitta emot ärret eller att kläderna har skavt eller nåt. Jag avvaktar och ser vad som händer. Nu ska jag borsta tanden och krypa ner i sängen för att läsa ut min bok!

Nu kommer den läskiga bilden:

Så här rött borde det nog inte vara…

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundringen 2013: Tjuvstarten

Alltså i kväll, efter första arbetsdagen, är jag überüberalles müde. Därför tjuvstartade jag min lilla julgransplundring. Du vet, den jag traditionsenligt först skulle ha på söndag när det är Tjugondedag Knut, sen i morgon, lördag, eftersom jag ska på en annan julgransplundring, i Himlen på söndag. Jaa, jag är inte alltid en kvinna som står för mina ord, det är tydligt, det.

Det var skönt att kliva ur kläderna och hälla ner sig i mjukiskostymen. Även om jag numera tappar jeansen är knappar och nitar skaviga mot ärret. Hälen har gått alldeles för mycket idag och är OND! Hade det synts hur ond den är utanpå hade den varit ilsket röd.

Som sagt, när man är überüberalles müde sätter man, om man heter Tofflan i cyberspace, igång med julgransplundring. Jag har plockat bort alla tomtar och skit, slängt juldukarna i tvätten, dammat och tagit fram säsongsneutrala textilier. Min lilla sockertoppsgran är strippad från stjärna och silverkulor, vattnad och placerad på ballen*. Faktum är att granen lever och frodas, det trillade bara några enstaka barr från den. Frågan är vad jag ska göra med den nu. Jag kan bara inte slänga den när den är så fin!

Min lille julgran 2012 som Fästmön hade införskaffat åt mig. Ävenså hade hon köpt blåa hyacinter, knäck, ischoklad och den underbara polkaamaryllisen. Den där Anna, vet du, hon går inte av för hackor!!!

Allra sist plockade jag ner de sex sköra julfigurerna som har hängt i köksfönstret.

Snögubben är den av figurerna jag har haft längst.

Jag virar in figurerna i sån där plast med bubblor i. Motstår frestelsen att smälla bubblorna, faktiskt.

MUSikanten är söt, tycker jag.

De här figurerna var de enda jag ursprungligen hade tänkt ta fram till jul. Men som så ofta blev det lite till. Dock inte på långt när så mycket som det brukar vara. Luciafigurerna, till exempel, fick ligga kvar i lådan, för på Luciadagen opererades ju jag och då sket jag totalt i figurer med ljus i håret. Fast jag hade så gärna velat se Lucia i TV, som ju var från Uppsala Domkyrka.

Tomten har flugit ner i lådan.

Till i morgon har jag sparat lite att plundra. Det blir stakarna och stjärnorna som åker ner i kartonger och ut i förrådet då. Jag orkar inte hålla på att klättra och klänga så här på kvällskvisten.

Julängeln/fén och bakom henne, den frodige tomten, har hängt klart. 

Jag har varit ute i förrådet med mina två stakar för levande ljus. Och så har jag hämtat in kartongerna/askarna/påsarna som adventsstjärnorna och -stakarna ska slumra i. Jullådan är packad med julfigurer och försedd med lock, men jag väntar till i morgon med att bära ut den, den är lite tung.

Guldtomten vinkar adjö för den här gången!

Det kändes konstigt och ensamt att komma hem till en mörk och tom lägenhet, men Anna behöver ju vara mamma på heltid ibland. Nu funderar jag på om jag ska ta mig en knäckemacka och ett glas mjölk. Läsa lite, softa framför TV:n. Klockan 23 är det nån spännande film, men jag är osäker på om jag orkar vara uppe. Jag har ju arbetat idag…

I morgon fortsätter julgransplundringen. To be continued, alltså…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Genomskinligt på Sjukstugan i Backen

Det jäser bland personalen på Sjukstugan i Backen. Ja inte så att personalen jäser av för höga löner – de höga lönerna är reserverade för Sjukstugans direktörer, en samling som gör… vad vet jag. Nej, det handlar om Sjukstugans nya personalkläder vars tyg är så tunt att underkläderna syns igenom.

Trosor med mönster syns igenom sjukhuskläderna.

I lokalblaskan uttalar sig doktor Bengt von Zur-Mühlen – som i vanliga fall inte är surmulen. Han gillar inte att hans kalsonger syns genom arbetskläderna. För det är så att den som tittar närmare kan se mönstret på hans kalsonger. Frågan är vem/vilka som tittar närmare. Möjligen uttråkade patienter som väntar på behandling. Doktor von Zur-Mühlen säger:

Vissa kan kanske tycka att det är pjoskigt. Men har man underkläder med personlig text eller nåt sånt så är det kanske inget man vill att patienterna ska se.

Tyget är inte bara tunt, storlekarna är konstiga. Resåren, gjord av latex, sitter på insidan och skaver. En del är också överkänsliga mot latex, vilket naturligtvis är problematiskt på riktigt. Doktor von Zur-Mühlen gillar inte heller att företaget som tvättar kläderna har sitt namn tryckt på ärmarna, det anser han vara reklam.

OK, jag har skrivit ovanstående med en viss glimt i ögat. Men också allvar. För om arbetskläder är obekväma och även orsakar allergiska problem är det ju inte bra – personalen använder dem ju ett helt arbetspass. Så frågan är om ledningen har valt det billigaste klädalternativet före ett som kanske var lämpligare. Gissningsvis för att få råd att betala alla sina direktörer, en ny anställdes visst häromdan, med bland annat uppgiften att ta hand om Sjukstugans… ekonomi… Direktörerna är ju så välbetalda att de får köpa sina arbetskläder själva. Och det lär ju inte gå åt så många kläder med tanke på att de knappast skitar ner sig vid sina skrivbord eller i möteslokalerna. Fast det klart, det är ju aldrig kul att spilla kaffe över sig, det är det ju inte. And by the way, en direktörslön på Sjukstugan i Backen motsvarar mellan tre och fyra sjuksköterskelöner på samma ställe. Varför skriver inte lokalblaskan om detta i stället för om genomskinliga kläder..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Shoppingäventyr

Det har regnat hela dan idag, av och till. Ganska blött. Vi ska på utflykt söder om söder i morgon och mamma ville shoppa sig nåt nytt i klädväg. Som jag tidigare nämnt har jag inte fått nån shopping-gen. Kläder är jag också totalt ointresserad av. När man är smällfet som jag är kläder bara ett nödvändigt ont, nåt som klämmer, skaver och är allmänt missklädsamt.

Men det enda mamma hittade i klädväg var strumpor. Och jag köpte billigt kaffe, för sånt går ju åt.

Tre för 89 pix på ICA Kvantum var inte fy skam. Synd bara att den som gillar det här kaffet är på resande fot.

Jag shoppade också loss inne på apoteket. Det blev ett par nya inlägg för min häl är ondare än ondast idag och så medicin. Vilken tur att jag har en arbetsgivare som är generös med att betala en del av mina läkemedel! Det gör ganska mycket, kan jag säga, trots skatt.

Suveräna inlägg, men dyrare på Kronans Droghandel än Apoteket Hjärtat…

På apoteket skulle jag också ha CCS fotcreme som är den bästa fotcremen som finns. Fast det fattar varken Kronans Droghandel eller Apoteket Hjärtat för det är bara Apoteket Apoteket som tycks sälja cremen…

Nåt mer till mig själv blev det inte, men väl en sista present till en kille jag känner som snart fyller år. Ett hårt – och knöligt – paket.

Ett hårt och knöligt paket till en kille som snart fyller år.

När jag kom ut från affären jag köpte paketet i, var mamma försvunnen. Vi hade avtalat att ses på Kicks, men där fanns ingen mamma. Inte ens ett spår av hennI. Jag kände paniken komma – Stormarknaden är STOR. Mamma har inte sin mobil med sig hit. Hur skulle jag hitta hennI??? Kan förstå ångesten hos småbarnsföräldrar vars ungar försvinner… Jag var orolig att nån hade knuffat omkull mamma och snott handväskan. Till sist, efter tio minuter när jag hade blivit mer och mer rädd, kom hon rollande – på helt fel gång. Hon hade gett sig iväg åt galet håll i tron att affären jag var inne på låg där! Jag fick nästan skälla lite… För om man kommer ifrån varandra på Stormarknaden, hur ska man hitta varandra igen när bara en har mobil på sig??? 

Nu har vi landat med var sin kopp kaffe och var sin bulle i magarna. Jag softar lite vid datorn innan jag ska duka fram mat. Mamma ville ha rostbiff och kallskuren, kokt skinka. Till mig har jag köpt fem små kycklingspett. Klegget till blir Kvantums egna, lite kryddigare potatissallad samt mimOOOsa sallad (östgötskt uttal med rejält O, inget Å, inte!)

I kväll blir det dusch, tvätt av tjockis-svarta klädesplagg samt en titt på ett allsångsprogram på TV. Jaa, jag ska kolla i en och en halv timma och får stå ut med Svante Thuresson och Andreas Weise (jag känner hans syster Madde och henne estimerar jag mer än lillebror), för att nämna det värsta. Visst låter det hemskt? Hemskt så tillvida att dessa tu inte ingår i min musiksmak. Men skälet är att jag ju inte vill missa att se två som jag känner som råkar befinna sig på Liseberg i afton… Kändiskåt, du vet…

Mamma betalade dagens matkasse och det är jag tacksam för.

Tack för matkassen, mamma!

Nu är det dags att stöka lite i köket innan jag slänger mig i duschen.

Livet är kort. 

Read Full Post »