Bland bilar och rökare och en och annan riksdagsperson

Ett inlägg om dagens shoppingtur och ett trevligt återseende.

Idag åkte vi till Märkesverkstaden och tittade på ny bil samt fikade med nougat för tio kronor.

En Toyota Cruiser, kanske..?

Men vi åkte därifrån med Clark Kent*, han är i alla fall bäst! Och lagad blev han för endast 58 kronor!

Vi skulle iväg och shoppa lite middag, men mellanlandade på en annan butik. Och det var riktigt trevligt! Jag såg nämligen En Riksdagsperson smita in och jag sprang efter. Det blev ett kärt återseende med I! Inte så ofta vi ses nu eftersom I jobbar i Stockholm.

Vidare var det en riktigt utvecklande dag. Det jag trodde var mer eller mindre ett skämt från min sisters sida visade sig vara sanning: en kaka man kan ha i håret fanns att beskåda! (Sister har lagt ut en instruktionsfilm till och med.)

Hårdonut! Har aldrig sett nån sån förr!

Det hamnade lite doftljus, duschcrème och godis i min korg. I Fästmöns likaså. Där hamnade den enda sortens rökverk jag tycker är OK – lakritspipor!

Anna med godkänt rökverk – lakritspipa.

Sen gick mina solbrillor sönder, så nya fick inhandlas att ha i bilen. Men dem får du inte se på bild, för jag är lite stressad. Anna står och wokar fisk och vi ska hinna äta innan mitt jättetråkiga viktiga möte klockan 18.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort. Det här inlägget också.

Read Full Post »

Bloggeriprat på Högre Höjder

Iförd min tröja med fyrkanter på, som för övrigt inte är helsvart – plats för kors i taket! – såg jag ännu mer fyrkantig ut än vanligt när jag tuffade upp till Högre Höjder. (Nej, jag tänker inte avslöja vilken reklambyrå detta är, men det är en reklambyrå jag har haft ett gott samarbete med i tjänsten).

Min fyrkantströja i närbild.

Jag passade på att hoppa in på ett museum intill för att se om man fortfarande förde ”min tapet-bok”, en bok jag formgav för en herrans massa år sen. Det gjorde man inte. Och faktiskt hade jag ingen lust att tala om för dem i museishopen var de kan beställa böcker ifall de vill sälja! Jag tänker inte uppmuntra till kontakter med den arbetsgivare som inte ens tillät att man satte sitt namn på fina saker man producerat. (Ja, efter 20 år är jag fortfarande sur på detta!)

Idag passerade jag under ett valv igen, men nu fotade jag från en liten annan vinkel. Och det ser lite äldre ut än det jag plåtade förra gången, eller hur?

Ja, jag befann mig i en av stans äldsta byggnader…

Gamle kung Gösta tittade på mig och tycktes undra vad pöbeln gjorde där, när jag gick förbi. Jag stannade respektfullt och tog en bild av min namne från tonåren (för den oinvigde: jag kallades Gösta som tonåring).

Gustaf Wasa, eller gamle kung Gösta, undrade vad pöbeln gjorde där när jag gick förbi.

Idag smet jag in tillsammans med Högre Höjders VD. Stannade och morsade på vägen, åkte ända upp, men fick veta att min fyrbenta kompis tyvärr inte var därstädes idag. SORG! I stället blev jag road av Jonas, som var den som bjudit in mig,  och Plåt-Niklas. Jonas ville tydligen ta en svängom med Plåt-Niklas.

– Men Plåt-Niklas! Inte fäkta med vapnet så, nu dansar vi!

Plåt-Niklas verkade lagom intresserad och tyckte att Jonas skulle stoppa in skjortan i byxorna i stället.

– Jonas, stoppa in skjortan i byxorna! sa Plåt-Niklas. Men Jonas tyckte att Plåt-Niklas skulle hålla flabben…

Nog tramsat! Vi bänkade oss och det första inslaget på agendan var en urkul och nyproducerad film. Det var spännande att få se en helt ny sida av byråns produktion! Företaget som har köpt filmen får säkert en högtidsstund på sin kick off!

Sen blev det min tur. Jag inledde med att berätta att jag började blogga för tre år sen och varför jag gjorde det. Sen övergav jag mitt pratmanus och plötsligt hade 20 minuter blivit trekvart… Det var ett intresserat gäng som lyssnade, kommenterade och ställde frågor. Jag berättade också om hur samarbetet med min arbetsgivare Blogvertiser funkar. Vi pratade statistik, marknadsföringslag, lite grann om hur man blir läst, länkning, recensioner med mera. Vi pratade inte så mycket imageförbättring, varumärkesförstärkning och sånt, men det var liksom underförstått.

Roligt att få träffa ett blogg-intresserat gäng och att få berätta om min favoritsysselsättning! Och nej, Högre Höjder har INTE betalat för det här inlägget!

Tack för att jag fick komma!

Read Full Post »

Lagen om alltings djävulskap

Häromdan fick jag en kommentar på ett inlägg jag hade skrivit. Det är faktiskt så att jag granskar kommentarer och den här bara kunde jag inte släppa igenom. Men jag kan inte låta bli att citera några valda delar, för jag önskar ibland att jag hade lika stark tro på att Nån Annan ska fixa mina problem och inte jag själv:

[…] I Bibeln står det; ” Min är hämnden säger Herren.” […] Jag tycker det är jätteskönt att slippa hämnas när folk gjort mig illa. Det tar Gud hand om och så får de igen, […] Jag är så lycklig över att jag är härligt frälst och det har hjälpt mig igenom alla svårigheter som jag råkat ut för i livet. Med Guds kraft kan jag flytta problem stora som berg! Jesus dog på korset för vår skull. Tack Jesus! Tack Gud för att du frälste mig! Halleluja! […]

Idag halkade jag iväg för att äta lunch för den sista markeringen på mitt lunchkort. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade nån i hasorna. Men jag smet in i restaurangen, rev åt mig kaffe och en macka och betalade kontant. Det fanns inget tilltalande alls på menyn. Bland mackorna fanns det en enda som gick an – den dyraste, förstås, den med räkor och nåt jädra klegg. Alla andra mackor hade kött av nåt slag eller rivna morötter. Inget av dessa tu kommer innanför mina käftar, jag lovar!

Hämnden för min smitning kom emellertid ganska omedelbums i form av två saker:

1. Jag spillde ner framsidan av min rena tröja
2. En gubbe passerade mitt när jag satt och åt och la av världens giga-rap

Så lagen om alltings djävulskap är nog en riktig naturlag, för den verkar stämma. Om det sen är Gud eller Den Andre som tar hand om andras problem. För egen del försöker jag lösa mina problem själv, med varierande framgång. Men jag tar ansvar! Därmed inte sagt att jag inte har en Gudstro. För det har jag. Min tro kanske är snubblande, förvillande och ordbajsande lik den där kommentatorns ovan, skulle somliga läsare säkert mena. Men jag tror att

den som gör nån annan illa får för eller senare smaka på sin egen medicin

Detta är emellertid ett gammalt Toffelordspråk och inte ett ord från Den Heliga Skrift.

Read Full Post »