Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sött och gott’

Ett inlägg om trevliga återseenden.


 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter

Teburkar som elefanter

Te för elefanter?


Sen fanns det… roliga saker. 
Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Kakbakarset Hot Summer rumpa

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?


Och det förbjudna…
För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…


Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT
på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nedräknande inlägg.


 

Gammal trampbil

I bilen kan jag bo som miljonär.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Det är med dubbla känslor jag lämnar byggnaden sen. Mest har jag mått rätt dåligt av att vara här, om vi nu ska vara ärliga. Men det har varit en lärorik tid och jag är en erfarenhet rikare. Eller många, egentligen. Det sägs att man går starkare ur varje tillfälle som är jobbigt. Jag känner mig argare samtidigt som jag känner mig mattare. För att ha det tufft och att vara ledsen och/eller arg tar på krafterna. Att ovanpå det inte ha haft nån säker inkomst på fem och ett halvt är konstant oroande, kan jag meddela den som inte har upplevt det. Jag är i och för sig miljonär. Jag kan göra som en del av stans tiggare sen, bo i bilen. Och frysa arslet av mig. För det kommer ju en vinter i Sverige. I bilen kan jag ha roligt med alla mina pengar. Who cares?

Det är inte så mycket jag kommer att sakna härifrån. Mest av allt är det stunderna i bilen i rullning på morgnarna (den kommer inte att rulla sen när jag ska bo i den) när jag lyssnade på Adams riksdalerRix FM, där Adam Alsing tävlade i allmänbildning med lyssnare som ringde in. Men jag övar den här veckan – Adam och hans två sidekicks Brita och Marko har semester, så jag får vara utan dem redan nu. Två vikarier har tagit över morgonstudion. De har säkert fått dessa sommarvik för att de är kändisar. Särskilt bra radio gör de inte. Jag menar, Relationsakuten, det känns rätt… 90-tal i mina öron.

Vad mer ska jag sakna? Lunchstället jag brukar gå till och dess trevlige ägare Kurre, förstås! Kurre och hans personal är alltid så vänliga och inkännande vilket humör gästerna är på. Och naturligtvis mitt nya favoritkafé, Systrarnas bullbod, med ägaren som alltid bjuder på nåt sött och gott. När vi nu ändå är inne på mat, så lär jag väl sakna Nondini också. Det stället ska jag säga hej då till idag när jag har lunchdejt med Bokmannen.

Ringbärare

Bokmannens väldigt nya vigselring.

Människor då? Förutom Bokmannen, som jag nyss lärt känna, naturligtvis Den Kymriska Draken, men vi ses troligen på Pride i sommar eftersom Draken ska jobba där. Och så förstås några som arbetar i Kexfabriken/Besticklådan, som K, A, Y, S, B, I, M, P, R, M2, C, ungefär. Resten kommer jag att glömma så snart dörren har stängts efter mig här sista gången – och det är förstås ömsesidigt. Jag är inte Nån för nån här, har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Bara en skugga som fanns här ett tag.

Idag har jag fyra arbetsdagar kvar. Jag betar av dem, timme efter timme. Jag går ut i arbetslöshet, jag, som älskar att jobba, ska uppenbarligen inte få ägna mig åt det. I min förtvivlan undrar jag varför min Gud har övergett mig. Han övergav mig just som jag stod i min blommande trädgård med så mycket vackert framför mig. Men det är nog inte riktigt så att Gud har övergett varandra. Vi har i själva verket sökt varandra i många år, min Gud och jag. Det är nog snarare så att jag inte går starkare ur varje jobbigt tillfälle, utan jag kommer ett steg närmare Gud. Det eviga. I evighet. Amen..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »