Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘asocial’

Ett inlägg om trevliga återseenden.


 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter

Teburkar som elefanter

Te för elefanter?


Sen fanns det… roliga saker. 
Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Kakbakarset Hot Summer rumpa

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?


Och det förbjudna…
För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…


Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT
på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tur i omvärlden via media på nätet.


En både bra och frustrerande dag
är snart till ända. Tre jobb är sökta, men mejleriet krånglar fortfarande. Ett tag på eftermiddagen kunde jag logga in och läsa alla miljoner mejl som trillat in, men strax före 18 var det kört igen. Så just nu är e-post inte ett bra sätt att nå mig på, tyvärr. Just sayin. Städningen är emellertid klar. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i omvärlden. Helt asocial behöver man ju inte vara, krånglande mejl till trots… Häng med på en svängom – om du vill. Annars struntar du i det.

 

 Bubbelvatten

Bubbelvatten kanske serveras om Vattentornet vinner.

Vattentornet kan få pris. Då snackar jag förstås om Uppsalas vattentorn. Tornet är ett av fyra ljusprojekt som är finalister till utmärkelsen årets Svenska Ljuspriset. Den 10 september presenteras vinnaren. Kul, kul och tummarna hålls, förstås!


The Beast skyddar Obama i Sverige.
Det känns lite som James Bond att titta på skisserna av den bil som president Barack Obama ska färdas i när han kommer hit till Sverige på onsdag. Bilen är liksom en bunker på hjul med brandsläckningssystem, bepansrad bensintank med skum så att den inte kan explodera, kaross som kan deformera projektiler, punkteringssäkra däck med mera. Och så en egen blodbank. Vi får hoppas att inget av detta behöver testas… Lite scary är det allt och jag är aningen nojig – jag läser just nu Lennart Pehrsons bok Familjen Kennedy

 

pengar

Det blir nog inte mer pengar netto för pensionärerna.

Sänkt skatt för pensionärer. Tänk, en hel hundring per månad blir det på plus för pensionärerna om regeringens förslag går igenom. Samtidigt väntas pensionerna sänkas med mellan 200 och 400 spänn i månaden för den som har jobbat heltid. Nån som ser logiken i detta???


Betalar du mer el än dina grannar???
Nä, jag gör inte det – än så länge. Men det diskuteras huruvida vi ska installera mätare i alla lägenheter i min bostadsrättsförening. Energimyndigheten ger lite tips på sånt som kan minska kostnaderna, till exempel energieffektiva lampor, rätt temperatur i kyl och frys, diskmaskin eller handdisk etc. Kanske bäst att läsa på lite…


Här ska crossfitsporten växa.
Det låter väl bra. Men vem 17 är killen till vänster på bilden bredvid ägaren Jenny Samuelsson??? Bildtext, tack! Eller nåt. Jag är nyfiken.

 

Elefant Var stark

Strunta i elfenbensprylar, tycker jag som gillar elefanter som de är. Eller i lera på sten.

Polisen beslagtog elfenben. För en vecka sen beslagtog polisen i Uppsala elfenben som annonserats ut på Uppsala Auktionskammare. Nu undersöks om benen kan härröras före eller efter 1947. För att få sälja elfenbenprylar tillverkade efter 1947 krävs särskilda intyg, nämligen. Jag tycker att man inte ska varken köpa eller sälja elefenbensprylar. Punkt.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!


Tyvärr hade två personer problem
med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.


Nu hoppas jag bara
att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).


Livet är kort!

Read Full Post »

Den gångna veckan undrade Tofflan om du är rädd för att vara ensam. Frågan engagerade många!

Så här fördelade sig de 33 inkomna svaren:

60,61 procent (20 personer) svarade: Nej, inte om jag har valt ensamheten själv. 

24,24 procent (åtta personer) svarade: Nej, jag är inte rädd att vara ensam, men jag föredrar att inte vara det. 

12,12 procent (fyra personer) svarade: Nej, jag föredrar att vara ensam, ensam är STARK! 

3,03 procent (en person) svarade: Ja, om jag blir lämnad. 

Ingen svarade: Ja, jag vill helst inte vara ensam en enda minut! eller Ja, ibland är det bara svårt att vara ensam!

Cattis kommenterade:

Det optimala är så klart att inte behöva vara ensam om man inte vill men kunna dra sig undan i avskildhet när man känner att man vill eller måste! Skulle ensam betyda alltid ensam vore jag nog rädd för det men det vore nog lika hemskt att aldrig vara ensam. Ibland betyder att vara ensam att få vara ifred och det behöver åtminstone jag.

Jontas kommenterade:

Jag är i och för sig väldigt stark mentalt, men om man är det av att vara ensam är svårt att säga. I mycket har jag valt ensamhet eftersom det är lugnast så. Någon rädsla känner jag inte av att vara ensam. Eftersom jag behöver mycket lugn, ro och vila så är ensamhet för mig en lisa för själen. Det betyder inte att jag är asocial eller inte vill umgås med andra. Frågan är vad man ska tolka in i ensamhet? Att man lever singelliv? Det är inte självvalt men jag sörjer det inte. What will be will be, typ. Jag har inte mycket till socialt liv på min fritid, och just nu känns det okej eftersom jag bor i mycket fysisk smärta. Som sagt – jag är väldigt social. Och enormt pratglad.

Tofflan kommenterade:

Jag tror att det är viktigt att klara av att vara ensam. Ibland föredrar jag också att vara ensam, särskilt när jag har ont/är sjuk, men inte alltid – ibland är jag liten och rädd och vill vara allt annat en ensam med det onda.
Fast ovan gäller att vi då snackar vi SJÄLVVALD ensamhet. Ensam ensamhet är inget jag eftersträvar i mitt liv. Jag tror ingen är gjord för att vara ensam helt och hållet. (Då menar jag inte singelliv utan ensam ensamhet generellt.)

Tatiana kommenterade:

Jag tycker mer och mer om att vara själv. Har de senaste månaderna förstått att den som man kan hålla i handen då åskan går är..jag själv.
Har bestämt mig för att inte bittra ihop utan ba gilla läget. Jag är faktiskt riktigt trevlig att umgås med 🙂

Stort TACK till alla som klickade ett svar och ett lite större TACK till dem som lämnade en kommentar! Jag hoppas att du kollar in den här veckas fråga, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågetecknet i rubriken? Tja, med det avser jag att en dag som bara är rätt igenom grå har man bara om man själv inte gör nåt åt gråheten. Som igår, till exempel. Trist väder, trist dag, helgen långt borta. Då firar vi två medarbetare som fyllt 40 respektive 60 med tårta i samband med institutionsmötet. Riktigt lyckat blev det, för jubilarer höll tal och tackade och en av dem berättade att h*n är på sitt trettionde år här. (Jag kände hur det högg till i hjärtat, för jag skulle ha fått guldklocka från min förra arbetsgivare förra året. Men den tog somliga ifrån mig.) Jag är inte i alla lägen den som tycker att det är bra att man stannar på en och samma arbetsplats hela sitt arbetsliv. Själv var jag på en tre, fyra platser i mitt förra liv, dock hos samma grundarbetsgivare. Den som stannar länge inom en organisation får en erfarenhet som borde vara guld värd – mer än en guldklocka! – för alla arbetsgivare, eftersom den är så ovanlig. Men bäst av allt är blandningen av gamla och unga – och det tyckte denna, kloka jubilar. Och jag.

Jordgubbstårtan var divine!


Igår kväll väntade Fästmön hemma
med spänning på att jag skulle ställa mig vid spisen. Det är nämligen ganska ovanligt, allra helst som att Anna var ledig. Och den som är ledig brukar laga kvällsmaten hemma. Anledningen till att jag tog över mitt eget kök var att jag skulle tillaga svampen jag hade fått av kollegan ML i måndags. Det blev var sin omelett med kantarellstuvning – och två påsar kantareller till frysen. Stuvningen blev lite klen, jag inser att jag behöver träna. Men det var ju svampen som var viktigast, inte redningen, så att säga.

Efter duschen jublade jag eftersom jag noterade att den svarta pricken vid vårtan försvann – och därmed vårtan. (Pricken är vårtans rot och den måste försvinna, annars är vårtan kvar.)Tänk att det svindyra medlet Vårtfri verkligen gör skäl för sitt namn! Jag är mycket nöjd.

Jag behövde stappla ut med sopor, men sen kollade vi på andra och sista delen av Edwin Drood, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Den slutade lite oväntat, vilket jag gillar. Men jag undrar om mr Dickens skrev klart berättelsen eller om nån annan gjorde det åt honom. Han sägs ju ha dött med verket i sina armar – och verket var då ofullbordat…

Vad händer idag? På jobbet ska jag göra ytterligare några sidor på webben åt en av institutionerna (igår gjorde jag sex eller sju, minns inte). Det arbetet fortsätter och jag ska även försöka få klar och publisera en nyhet på vår externa startsida. Dagens lunch blir tillsammans med min bok på gång på Thaistället, alltså av asocial art. Jag behöver det ibland. Och dessutom vill jag läsa ut boken jag fick låna av en av forskarna. Den här boken är väldigt speciell, men det har jag insett först nu mot slutet. I början kunde jag bli galen på all detaljrikedom.

Härom natten fick min mobil spel och laddade ur och började pipa och ha sig strax före klockan två, när jag sov som bäst. Det är verkligen dags att pensionera den, men jag älskar den och har svårt att skiljas från den. Så jag har tre batterier till den som jag alternerar. Igår laddade jag upp batteri nummer två och håll nu en tumme att det funkar som det ska under dan! Eftersom framtiden är så osäker vågar jag inte riktigt investera i en ny mobil, eftersom jag inte kan dra på mig nån återkommande månadsavgift ifall det värsta scenariot blir verklighet. Ja, jag är orolig och bekymrad, men jag försöker att fokusera på det som är positivt och bra. Att ingenting är säkert i livet – mer än att du alltid ska leva med dig själv. Det har jag fått lära mig med besked, så det är jag beredd på.

Jag hade väldigt ont i hälen igår kväll. Den till och med värkte, vilket den inte har gjort så mycket. Den har mest gjort ont att stå och gå på. Mina andra krämpor är som de är och jag känner av en molande värk hela tiden. Inte ett ljud har jag hört från Sjukstugan i Backen än, men det har ju bara gått två månader sen de fick remissen och de verkar ju mest vara bekymrade över att patienterna ser vad de har för underkläder… Men det är lite märkligt… När jag väl tog upp mina besvär med doktorn och han skrev en remiss eftersom han tyckte att det var liiite jävligt för mig, då har det problemet nästan blivit sekundärt. Kan kroppen hela sig själv? Kan kroppen mota bort en alien som tar en i besittning? På utsidan ser det likadant ut och när jag känner så känns det likadant. Men jag behåller livet inuti mig och det är en märklig känsla. Är det en prövning eller är det en gåva eller är det bara en tillfällig respit? Jag har inga svar, men jag kan meddela att jag bekämpar min alien med alla krafter jag har till övers. Alla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vaknade med skallebank. Det kändes som om jag var med på festligheter igår, men det var bara min fan club Grannarna som betedde sig. De vanligast förekommande oljuden från klubben är

  • renoveringsoljud
  • idiotflabb åt nån TV-serie
  • skrik och utbrott från bortskämda ungar

Men igår kväll slog man på stort och smällde av raketer vid tolvslaget och partajade i en av lägenheterna. Inte konstigt, dårå, att jag har huvudvärk… För övrigt kan jag meddela att både knogen och självsprickorna på tummen har blivit bättre! Självsprickorna behandlade jag med Idomin, en alldeles utmärkt salva som alltså inte bara passar för stjärten…

Klev ur sängen vid niotiden. Ute är det grått och blåsigt och ungefär fyra grader kallt. Skulle helst vilja stanna i sängen hela dan och bara läsa eller nåt. Det här vädret gör en asocial!

Läste i lokalblaskan om gårdagens Knutmassofirande i Gimo, årets höjdpunkt evenemangsmässigt på den lilla orten. Folk trotsade vädret och följde påpälsade karnevalståget. Lite märkligt blir det då att tidningens nyhetshef för Uppland tipsar om att det är knutmassokarnevalståg i Gimo i kväll. Fast det kanske är så att de kör två kvällar i rad??? Vad vet jag, vad vet jag. Nån gång vore det kul att se spektaklet.


En av Dupontarna i årets Knutmassotåg har tappat huvet. Fotograf är Emma Eriksson och bilden är lånad från lokalblaskans bildspel.


Vidare såg jag två annonser på säljesmarknaden
i samma blaska tidning och slogs av kontrasterna. I den ena annonsen ville säljaren avyttra ett databord, en trist laminatmöbel i imiterat körsbärsträ och gjord för en dator med stor skärm; den andra annonsen erbjöd ett stadigt och vackert dalabord med låda, en nätt och vacker möbel, troligen tillverkad av en duktig finsnickare. Om Tofflan själv fick välja skulle dalabordet hamna här hemma!

Tänkte slå på stort och laga till en überfrukost så här på lördagen – kokt ägg, rostat bröd med ost och lemon curd, yoghurt med müsli. Kaffe har jag redan bälgat i mig två baljor av. Sen är det kanske dags att ringa mamma, fräscha till sig och klä på sig samt kolla läget i Himlen.

Read Full Post »

Jahapp! Fredagskväll. Anna och alla barnen utom Slaktar-Pojken men till och med Fritzelina sitter och glor. På vadå? Tja det som alla svenskar tycks glo på utom jag. Idol. Jag säger som jag har sagt ända sen klockan 20:

Idol och Idomin – för barnrumpor!

Ingen jag hört hittills kan sjunga rock. Trist, men ett faktum. Just nu är det en tjej som misshandlar gamla, fina I surrender… SUCK!


Idomin – för barnrumpor, liksom Idol.

                                                                                                                                                       Jag nynnar därför:

På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest, men fredan är dagen jag gillar allra mest. Då blir det kyckling… laj laj laj

Det var alltså jag som skulle laga maten i kväll och då blev det grillad kyckling, potatissallad och baguetter. Fast Anna stod och huttrade i köket och hade börjat duka fram. Hon mår INTE bra, stackarn! Min mage, däremot, har hållit sig OK, MEN. Jag har nyst. Två gånger, alldeles nyss. Baskat, jag tänker INTE bli förkyld igen!

Remissen till de nya proverna kom idag och jag tänkte åka in och fixa detta på tisdag morgon. Jag måste nämligen vara fastande, så jag vill ju lämna proverna så tidigt som möjligt. På tisdag passar det bäst, för då skjutsar jag först Anna till jobbet 7.30.

Bror… nej Syster Duktig sitter annars som vanligt vid Elias skrivbord och har förberett fyra inlägg till bloggen där jag gästspelar ett par dar till. Sen ska jag försöka tillbrina lite tid med familjen, det har blivit dåligt med det. Jag känner mig totalt asocial den här veckan.

Ska gå och kolla om det hänt nåt lustigt ute i världen…

Read Full Post »