Dödlig åtrå

Ett inlägg om en bok.

---

 

Erotisk deckare… Kan det verkligen vara nåt för mig? Jo deckare gillar jag ju, erotik också. Men det senare gör mig så ofantligt generad – även om jag ”inmundigar” det i min ensamhet. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på Susanne Ahlenius debutbok Dödlig åtrå (utgiven 2014 på Hoi förlag). Detta uppfattade författaren och var så vänlig att hon sände mig ett exemplar med en hälsning på försättsbladet. En hälsning där hon målat röda hjärtan, en symbol som återkommer i boken och som gjorde mig lite nervös när jag senare under läsningen påmindes om hälsningen…

Alice Wiklund är en ung polis som jobbar på Rikskrim i Stockholm. En dag får hon chansen att åka till England och jobba vid Scotland Yard. Fallet hon ska jobba med handlar om en seriemördare. Det är en otäck person som kidnappar unga och ganska framgångsrika kvinnor. Han håller dem vid liv ett tag och utnyttjar dem sexuellt innan han dödar dem. Offren lämnar han märkta med en sorts kärleksförklaring. Dessutom skriver han till polisen Tyler, som blir Alice kollega. Jakten på mördaren är spännande i sig, men minst lika spännande är den mystiske bartendern på kvarterspuben – tycker Alice, i alla fall.

Självklart vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men författaren har jobbat med några få och väldigt tydliga symboler – röda hjärtan och röda scarves. Den senare symbolen får mig att tänka på Maria Langs debutdeckare, Mördaren ljuger inte ensam (och det är inte dåligt!). Annars är det inte mycket som påminner om Langs ofta ganska ”snälla” mord. Den här mördaren är förslagen, manipulativ och väldigt… skruvad.

Dödlig åtrå börjar aningen trevande, tycker jag. Meningarna är väldigt långa och ibland upprepas ord på ett lite irriterande sätt. Nåt korrekturfel ser jag också. Vidare hänger jag upp mig på att en professor stoppar en glasögonbåge i käften – det han stoppar i sin mun är troligen en glasögonskalm (en båge lär knappast få plats ens i en väldigt stor trut). Inte heller är det trovärdigt med en engelsman som inte vill ha nåt i sitt te (varken mjölk eller socker). Men var lugn – boken blir väldigt bra! Susanne Ahlenius lyckas bygga upp en spänning som håller fullt ut. Den kommer visserligen inte till mig förrän jag har läst två tredjedelar av boken, men den kommer. Och då blir det riktigt ruskigt!

Ytterligare pluspoäng får författaren där hon skriver dialog som sker på engelska men som återges på svenska. Jag kan nästan se dialogen framför mig på engelska. Och det är mycket bra språkligt sett! Vidare gillar jag bindningen vars omslag består av mjuk pärm med flikar, så kallat flexband. Inlagans lätt gultonade papper gillar mina ögon.

Jag tror att Susanne Ahlenius lär vara med i kampen om titeln Ny svensk deckardrottning de kommande åren. (Med kortare meningslängd!) Nu väntar jag med otåligt på Alice nästa uppdrag.

Toffelomdömet blir högt.

Tack för boken, Susanne Ahlenius!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Engelskt, persiskt och svenskt

Ett inlägg om trevliga återseenden.

---

 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter…

Te för elefanter?

Sen fanns det… roliga saker. Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?

Och det förbjudna… För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…

Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunalrådet, dockorna och systersonen

Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…

---

 

Kommunalrådet i maktens korridorer.

Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.

Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.

Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.

Docka vit docka röd halades fram.

Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…

Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.

Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!

Kommunalrådet vet att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!! 

Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.

PS Kommunalrådet bloggar här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 8 juni 2014

Ett citerande inlägg.

---

 

Håkan Nesser är inte nån av mina favoritförfattare. Men nu läser jag De ensamma och den handlar om… ensamhet, förstås, fast också om Uppsala. Därför är den här Nesser-boken bra.

Boken, som jag har lånat av Fästmön, handlar också om döden. Vi måste ju våga prata om den, döden, vilken nytta det nu gör, pratandet…

[…] Hej, min förra pojkvän har just kört ihjäl sig. Har du lust att komma över på en kopp te?
Jo, det skulle kanske fungera. Vem som helst skulle väl ställa upp i ett sådant läge, men det var inte det saken gällde. Hon behövde inte vem som helst. Och varför… varför skulle man prata bort döden? Varför inbilla sig att det gick att bota förtvivlan med små, fjantiga plåster av samtal? Med te? Varför ens försöka? Muntra upp sig genom att tala om annat… varför i helvete skulle man tänka på annat? […]

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsförkylning

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.

Uppdaterat inlägg: Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…

Redan igår kväll kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:

Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Fisherman’s friend och pepparkakor

Ett rätt torftigt och gnälligt inlägg.

Nä, jag blir mer och mer övertygad om att jag har en infektion i kroppen. Det gör ondare än vanligt när jag andas och näsan ska vi inte tala om. Den är ful och gigantisk i vanliga fall. Nu känns den dessutom ömsom lite täppt, ömsom lite rinnig. Jag är väldigt bra på att ge andra goda råd när det gäller infektioner, men för egen del är jag sämre på att ta till mig dem.

Kanske blir det lite te med honung i senare. Note to self: Vattnet ska inte koka upp, annars fäller honungen inte ut propolisen. Till dess har jag tagit en Fisherman’s Friend och en bunt pepparkakor. I originalreceptet till pepparkakor ska det nämligen vara ingefära. Ingefära är bra mot mycket.

Ju äckligare desto effektivare…

Jag är av den åsikten att ju äckligare nånting smakar desto effektivare och nyttigare är det. Fisherman’s Friend är inte gott. Det är äckligt. Pepparkakor är visserligen goda, men inte i kombo med Fisherman’s Friend. Så nu avvaktar jag med spänning mitt snabba tillfrisknande.

Nu är jag solokvist ett par timmar medan Fästmön jobbar. Jag ska komplettera kostcirkeln med ett par rostade mackor med ost på. Ost är säkert inte nyttigt, för det är ju gott.

Har du nåt bra recept mot infektioner som förkylning, halsont och hosta??? Dela gärna med dig – helst innan jag avlider i denna svåra åkomma.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 3: Belgiska sjöfrukter och Svenska rövlukter

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.

Torsdag morgon och dags för en tillbakablick på veckan som varit. Och då menar jag de Tofflianska höjdpunkterna (Belgiska sjöfrukter) och dalarna (Svenska rövlukter). Svårare än så här är det i alla fall inte:

Belgiska sjöfrukter

• Frossa (Ibland måste man unna sig lite.)
• Världens bästa te, i världens finaste burk, skänkt av världens mest älskliga Fästmö (Anna rules!)
• Liv & Ingmar (En fin dokumentär!)
• Fjärilseffekten (En riktigt bra bok. TACK, FEM!)
• Antikrundans app (Lite glapp, men kul!)

Svenska rövlukter

• Tvättex (Som gång på gång ringer mig och vill sälja saker. Nu har jag anmält företaget.)
• Postkodlotteriet (Försökte nya tricks men backade, tack och lov.)
• Snö och kyla (Jag vill emigrera.)
• Besvikelse (Varje nej gör så ont.)
• Hälsporre igen – fast i andra foten (Faaan…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Oväntat besök…

Ett inlägg om en ängel och te.

Det är så märkligt. Jag har haft oväntat besök… En ängel kom förbi utanför mitt köksfönster. Tyvärr stannade ängeln bara en kort stund, men tillräckligt länge för att göra avtryck av sina vingar mot rutan. Se själv!

Änglavingar på fönstret.

Nästa gång ska jag vara bättre förberedd och koka te. The best tea in the world. Såväl teet som burken är en gåva från älskade Fästmön.

The best tea in the world – en gåva från Anna.

I kväll får jag dricka te ensam. Ängeln kom, gjorde sitt avtryck, och vände om. Som många änglar gör.

Livet är kort.

Read Full Post »

Regnigt och lerigt…

Nej fy. Vädret är lika risigt som jag känner mig. Fästmön känner sig väl snäppet piggare, men inte är det nåt stort snäpp. Då var det lite kul att vittja postboxen och hitta ett kort från Annas mamma och L, avsänt från Zell där det väntas komma hem senare i veckan.

Jag uppskattar ALLTID att få vykort!

Mindre kul var det med brevet från Sjukstugan i Backen med diverse instruktioner inför måndagens övning. Inser att jag måste ringa i morgon under den halvtimma det är telefontid. Passar bra, för jag ska ändå ringa fastighetsskötaren som har exakt samma telefontid. (=ironi)

Just när jag skulle åka från jobbet tog regnet i. Tidigare idag var vädret ganska OK, ändå. Nästan solbrilleväder mitt på dan.

Hemma ser det ut som 17 – fast i min lägenhet är det fint. Jag menar utomhus. Gräsmattan på baksidan är alldeles förstörd efter att de kom med skylift igår och hämtade de gamla fönstren.

De leriga spåren efter skyliften är nästan som sår i gräsmattan på baksidan.

Gräsmattan på framsidan är belamrad av Dalkarlarnas prylar. I skrivande stund är det bland annat två skräpcontainrar och en container med lister och grejs i samt en bil. Sånt gör inte heller under för gräset…

Belamrad gräsmatta genom regnigt, men nytt fönster.

Nu ska jag begrunda lite saker kring min navel eftersom jag måste… Ja, det är sånt jag skriver om under lösen.

Kvällens höjdpunkt blir glass, te och Dallas, i kombination. Jag mår inte alls bra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Toff.. nej, Tomten har redan varit här!

I natt hörde jag minsann att det prasslade utanför sovrumsdörren. Och tänk, det var Toffel-Mamman Tomten!!! Tomten lämnade en julstrumpa med julklappar till den snart 50-åriga Tofflan.

En strumpa med fina paket! 

                                                                                                                                                                 Oj oj, nu måste jag slita upp dem! Det första var liiitet och innehöll ett datumblock. Det andra doftade… kanel? Hmm… te? Nej, två tvålar varav en lavendel och en kanel! Jag älskar kanel!

Ytterligare ett väldoftande paket. Härligt, det var glöggtryffel i strut från Åre chokladfabrik!

Slutligen ett ganska lätt paket, en liten ask… Med två trisslotter!!!

Härligt! Vilken snäll Tomte! Nu kan jag se vilken dag det är, tvätta mig, äta choklad och kanske skrapa hem en rejäl vinst så jag slipper a-kassehelvetet!!!

Tack snälla Tomten!!!

Väldofter och välsmaker låg i julstrumpan i år!

                                                                                                                                                            Den här julstrumpan, för resten… Den har hängt med i typ 45 år nu. Jag fick den som barn av min farfar som var av engelsk härkomst på mödernet. Och varje julaftons morgon – för att försvenska det hela – har jag sen jag var fem år, fått den här strumpan med paket! (Utom det år jag bodde i England, förstås!)

Nu vill jag önska er alla läsare – utom stalkern, DLF* och såna, förstås (skaffa er egna liv eller ägna er åtminstone åt era egna, trista bloggar!) – en riktigt god jul!!!

                                                                                                                                                                *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats. Av somliga på min nya arbetsplats kallad Fantasilönen (nej, min Christmas spirit räcker inte till att vara snäll mot DLF!)

Read Full Post »