Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vapen’

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.


 

Snöig Clark

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där utetappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kranmunstycke

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattar

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.


Jag var så väldigt nöjd med 
att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.


 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstöttaDe utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

SkymningslandetSkymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livetMärkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 


Bland vårens inbundna spänningsromaner 
finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se digAlla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni LindellBrudkistan. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin FossumHelveteselden. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett diskutabelt inlägg, helt enkelt.


 

Sepiahimmel

Tisdagen den 8 april klockan 4.15 låg jag och sov. En minut senare vaknade jag av sju stycken skott som följde tätt på varandra. Jag vet att det var sju skott, för jag räknade automatiskt. Det var som en reflex. Kanske för att jag nånstans har hört att man som vittne ska räkna antal skott om man hör några. Självklart önskar jag förstås att alla slipper räkna skott, än mindre vakna av dem.

Men jag blev väckt av skotten den där tisdagsmorgonen i våras och jag räknade dem till sju stycken. Det som hände var att en anhörig till en granne till mig blev skjuten av polisen. Mannen avled. Skjutningen föregicks av att mannen hade hotat sina anhöriga och därefter tillkallad polis med knivar. Säkert har massor av vittnen och grannar blivit förhörda, men inte jag. Och det nog ingen miss, jag tror inte att jag kan tillföra nåt.

Idag läste jag på Radio Upplands webbplats att utredningen drar ut på tiden. Det man anger som skäl till dröjsmålet är att det inte kommer några besked från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL (ja, man hette SKL långt före Sveriges Kommuner och Landsting snodde versalerna!) om de kulor och vapen som användes vid dödsskjutningen. Enligt vad det verkar prioriterar laboratoriet inte de fall där man redan vet vem som är inblandad och den/de inblandade inte är frihetsberövade på grund av detta.

Det är naturligtvis jättejobbigt för alla inblandade – såväl anhöriga som de skjutande poliserna – att utredningen, nu inne på femte månaden, tar sån tid. Inte blir saken mindre komplicerad heller av att det var en ganska känd person som sköts till döds av polisen – det var Mesut Sahindal, bror till Fadime. Du vet, hon som blev mördad av deras gemensamme pappa.

En vanlig tid för analys av vapen brukar vara nånstans mellan 20 och 30 dagar för SKL. enligt laboratoriechefen Tore Olsson. Men inte nog med att SKL inte tycks prioritera fallet – om jag nu tolkar inslaget på Radio Uppland rätt – man skyller på att det är brist på vapenanalysspecialister.

Min spontana reaktion är att det ytterst märkligt. Och så klart jag undrar vad det egentligen beror på att analyserna dröjer. Det kan ju liksom inte vara så mycket krångel, eftersom man ju har både vapen och kulor. Som allmänhet blir man i stället fundersam om det handlar om nånting annat. Jag tycker själv att ett fall där poliser är inblandade i en dödsskjutning borde få högsta prioritet. För vad hände med de tre poliserna som sköt mot mannen den där aprilmorgonen? Jobbar de eller är de tjänstebefriade?

Jag kan förstå att det uppstår kaos i en otroligt pressad situation där man känner sig trängd och hotad. Jag kan också förstå att de anhöriga vill få svar på om polisen agerade fel. Samtidigt undrar jag om man nånsin får det. En av kulorna träffade bevisligen Mesut i huvudet och han avled. Men berodde det på att polisen siktat på huvudet eller var det en kula som helt enkelt träffade fel, ett skott som avlossats i en trängd situation? Hur ska man veta?

Redan den 8 april kände jag att det bara finns förlorare i den här händelsen – en 34-årig man förlorade livet, en familj förlorade sin son och den polis av de tre på plats som avfyrade ett skott förlorade på sätt och vis sin oskuld.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som inte händer mig utan runt omkring.


En kylig fredag
har blåst igång. Jag tar en tur i cyberspace och kollar läget. Det verkar blåsa där också omkring somliga!..

 

noter

Med på noterna?

Artister hotar stämma musikbolag. Det blåser runt Spotify. Igen. Fast den här gången hotar artister att stämma vissa musikbolag om de inte får högre ersättning för att deras verk kan spelas på Spotify. Musikförbundets jurist Per Herrey driver processen. Vad tycker vi om detta då? Mycket vill ha mer eller helt riktigt? Svårt att ha en åsikt tycker jag som inte vet vad artisterna får för ersättning idag. För övrigt jublar STIM å sin sida åt det nyingångna avtalet med Youtube.


Sömn rensar gifter från hjärnan.
Har du funderat på det här med sömn och varför vi sover, egentligen. Varför är människan skapt så att h*n blir trött? Enligt amerikanska sömnforskare har sömn en livsviktig funktion: att rensa hjärnan på giftiga biprodukter. Enligt forskarna har hjärnan en begränsad mängd energi. Ibland måste den stänga för att städa, så att säga. Låter logiskt, tycker jag. Den som vill läsa mer om hjärnan, kan läsa om Susannahs hjärna som blev hennes fiende. Ruggigt!!!

 

Rosa fisk

Vapen i misshandelsaffär.

Man misshandlad med makrill. Eh… När man läser om mannen som misshandlades med en makrill tror man att man befinner sig i Midsomer county – där sker ju alltid mord på märkliga sätt. Nu överlevde mannen och historien utspelade sig i Sörmland.


Smugglade papegojägg i underkläderna.
Folk får ha vad de vill i sina underkläder för mig. Men jag rekommenderar inte att smuggla papegojägg i kalsongerna. Papegojor kan ha starka näbbar och vad som kan hända den som har en snorrkas i kalsipperna då kan man ju bara föreställa sig – och grina illa åt…


14 dåliga vanor som kan kosta dig jobbet.
Läs och lär!!! Social kompetens är i vissa fall viktigare än bara kompetens, typ.

 

pengar

Försäkringsbolagen är snåla, enligt en oberoende bedömare.

Försäkringsbolagen betalar tillbaka för lite till kunderna. Förra året behöll försäkringsbolagen hela 17 miljarder kronor av premieintäkterna. Och inte ett enda av Sveriges försäkringsbolag betalar tillbaka skäligt mycket till kunderna, enligt en oberoende bedömare. Att premierna är höga vet vi väl alla om, men visste vi detta? Inte jag, i alla fall.


Var socialminister – nu nekas hon äldreboende.
Inte heller Gertrud Sigurdsen får komma på hemmet trots att hon både vill och behöver. Sverige, 2013.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om farorna i livet. För där ute, där känns det väldigt farofyllt just nu.


Uppdaterat: Idag kommenterade Fredrik Reinfeldt Husby på en pressträff.


Alltså vad är det som pågår där utanför min glasbur?
Idag arbetade jag på femte våningen och kontoret är stort och luftigt och väggarna och dörren utåt är av glas – därav glasbur. Och just utanför min dörr händer ju inget, jag menar lite längre bort. Men inte mycket.

blixt
När fallvindar och uppvindar möts i intensiva åskmoln kan det uppstå en tromb. Eller en tornado, som man säger i USA.


När jag läser detta orkar jag inte spana mer i omvärlden just nu. Då känns alla andra irritationsmoment, som studsmattor  (nu kompletterad med vattenleksaker) utanför mitt arbetsrumsfönster hemma, trasiga persienner och till och med beslutsimpotens i arbetslivet så jävla futtiga.


Livet är kort. Nu måste vi göra nåt så att det blir bättre. På riktigt.

Read Full Post »

Polisen i Sao Paolo  i Brasilien har avslöjat en blondinliga. Nej, det är inget skämt, även om det låter tramsigt. Och faktum är att dessa blondiner var ganska smarta till dess att de greps. Det kan man också skratta lite åt, men när man betänker att Brasilien är ett sånt utpräglat klassamhälle sätter man skrattet i halsen. Ljushylta människor anses nämligen vara lite… bättre än dem med mörkare hudfärg. Och rikare.

En medlem i Blondinligan? Tja, fast inte nån rik överklassare, precis…


De skurkaktiga blondinerna
riktade in sig på unga överklasskvinnor som liknade dem själva. De hittade dem till exempel på lyxiga köpcentra. Offren togs till fånga och hotades med vapen allt medan skurkblondinerna tog deras identiteter och snodde det som fanns på deras kreditkort.

Blondinligan bestod av mellan fem och tio kvinnor – alla blondiner utom en som är brunett. Och så ligans ledare, som märkligt nog var man och mörkhyad…

Read Full Post »

Min Storasyster och jag brukar höras minst en gång i veckan, vanligen, av nån anledning, på torsdagskvällar. I kväll blev det ovanligt mycket skitsnack, vilket kanske berodde på våra respektive krämpor.

Här följer delar av vår konversation, som inte på nåt sätt är hemlig eller privat utan bara får mig att brista ut i gapflabb – när jag som mest behöver få skratta. (Och ja, jag vet att det finns folk som missunnar mig det, men det skiter jag i!):

Storasyster (SS):

Jag såg din släkting på TV i kväll. 

Lillasyster (LS):

Han har det skittufft, de är inte snälla mot honom, grisarna.

SS:

Vilka bajskorvar!

LS:

Jag har tagit fram en chokladask, jag ska äta så jag spyr!

SS:

Men inte kräkas nu! U har inte kommit hem än! Och fy va jag avskyr den där kvinnan!

LS:

Ja hon är överallt!

SS:

Hon är hemsk! Känns inte Snyggve gay?

LS:

Klart han är bögare, det har jag ju sagt förut!

SS:

Jag tycker inte att han är snigg.

LS:

Varför tog de bort noisettepralinen ur Paradisasken?

SS:

Visst är det fräckt?!

LS:

F*n va jag mår illa…

SS:

Men lilla gumman…

LS:

😀

SS:

Ha ha, han såg ut som han var med i Mad!

LS:

Ja inte var han snygg. Usch, vad vi är elaka!

SS:

Vi är realistiska. Men hjälp va många färger han har på sig!

LS:

Beckers färgkarta…

SS:

Snipig tant…

LS:

Hon är lik en kompis morsa.

SS:

Men hon kanske är snäll?

LS:

Nej, hon var inte snäll!

SS:

Då var snipig rätt!

LS:

Har du sett nåt enda snyggt än?

SS:

Nä, bara fula saker idag.

LS:

Vapenfritt, tack!

SS:

Ja absolut! Har nog med böcker om krig här hemma… 

LS:

Knappsatsen till min mobil är helt utsliten.

SS:

Min med! Den bara hakar upp sig…

LS:

Vad gör du – pratar du i telefonen eller kissar du?

SS:

Ja jag pratade i luren lite. Vilken läskig pryl!

LS:

Prylen och kvinnan ser lika läskiga ut. Snacka om sådan herre, sådan hund…

SS:

Ser ut som en häxa… Kolla den där tanten då! Ser ut som en raggare!

LS:

Henne missade jag! Men du… Varför tror alla rödhåriga att de måste ha gröna kläder? Det är nåt som Fästmön och jag har undrat över!

SS:

Det undrar jag också. De skulle vara snygga i blått.

LS:

Den där, du… Vilken stjärna… Han trodde att det var… choklad…

SS:

Han blir lite upprörd, farbrorn.

LS:

Vilken röd jacka!

SS:

Väldigt röd! Sen är han lite korkad också.

LS:

GAH! Vilken gräslig väst!

SS:

Rutig. Gör ont i ögonen… Nu kommer U, lagom till ångmaskinerna!

LS:

Fattar du det roliga med ångmaskiner?

SS:

Nej, inte ett dugg. Ska det vara skoj det här? U är helt lyrisk!

LS:

Vi måste göra upp en strategi så vi tar ur U all dålig smak.

SS:

Absolut, det måste vi göra. Men U är ganska söt. 🙂

LS:

U är mycket söt! 🙂

SS:

Tanten, däremot, är ful.

LS:

Tänk att alla är fula utom vi! 

SS:

Det är faktiskt vi som är bäst!

LS:

Jag måste gå på toa innan det händer en olycka.

SS:

Gör så.

LS:

F*n va vi tycker lika om allt!

SS:

Vi är ju systrar! 

LS:

Är hon på smällen, tro?

SS:

Njae, hon börjar väl lägga på sig.

LS:

Vi är i alla fall inte rödhåriga som Judit & Judith!

SS:

Mycket snyggare och bättre på alla vis!

LS:

Vi slipper ha gröna kläder.

SS:

Jag har ätit mjölkprodukter…

LS:

Jag har ätit ärtsoppa…

SS:

Stackars dig! 😦

LS:

Mer synd om omgivningen.

SS:

Fnissar.

LS:

Kolla ringen!

SS:

Underbar ring!

LS:

Nej fy! Skitful ju! 😦

SS:

Jag tyckte den var cool!

LS:

Du vet ju att jag inte gillar saker som sticker ut.

SS:

Gapskratt.

Sen brakade det samman, mobilnätet…

Read Full Post »

Older Posts »