Kontraster i verkligheten

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.

---

 

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där ute, tappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.

Jag var så väldigt nöjd med att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.

---

 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

Skymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 

Bland vårens inbundna spänningsromaner finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni Lindell. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin Fossum. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utredningen om sju skott drar ut på tiden

Ett diskutabelt inlägg, helt enkelt.

---

 

Tisdagen den 8 april klockan 4.15 låg jag och sov. En minut senare vaknade jag av sju stycken skott som följde tätt på varandra. Jag vet att det var sju skott, för jag räknade automatiskt. Det var som en reflex. Kanske för att jag nånstans har hört att man som vittne ska räkna antal skott om man hör några. Självklart önskar jag förstås att alla slipper räkna skott, än mindre vakna av dem.

Men jag blev väckt av skotten den där tisdagsmorgonen i våras och jag räknade dem till sju stycken. Det som hände var att en anhörig till en granne till mig blev skjuten av polisen. Mannen avled. Skjutningen föregicks av att mannen hade hotat sina anhöriga och därefter tillkallad polis med knivar. Säkert har massor av vittnen och grannar blivit förhörda, men inte jag. Och det nog ingen miss, jag tror inte att jag kan tillföra nåt.

Idag läste jag på Radio Upplands webbplats att utredningen drar ut på tiden. Det man anger som skäl till dröjsmålet är att det inte kommer några besked från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL (ja, man hette SKL långt före Sveriges Kommuner och Landsting snodde versalerna!) om de kulor och vapen som användes vid dödsskjutningen. Enligt vad det verkar prioriterar laboratoriet inte de fall där man redan vet vem som är inblandad och den/de inblandade inte är frihetsberövade på grund av detta.

Det är naturligtvis jättejobbigt för alla inblandade – såväl anhöriga som de skjutande poliserna – att utredningen, nu inne på femte månaden, tar sån tid. Inte blir saken mindre komplicerad heller av att det var en ganska känd person som sköts till döds av polisen – det var Mesut Sahindal, bror till Fadime. Du vet, hon som blev mördad av deras gemensamme pappa.

En vanlig tid för analys av vapen brukar vara nånstans mellan 20 och 30 dagar för SKL. enligt laboratoriechefen Tore Olsson. Men inte nog med att SKL inte tycks prioritera fallet – om jag nu tolkar inslaget på Radio Uppland rätt – man skyller på att det är brist på vapenanalysspecialister.

Min spontana reaktion är att det ytterst märkligt. Och så klart jag undrar vad det egentligen beror på att analyserna dröjer. Det kan ju liksom inte vara så mycket krångel, eftersom man ju har både vapen och kulor. Som allmänhet blir man i stället fundersam om det handlar om nånting annat. Jag tycker själv att ett fall där poliser är inblandade i en dödsskjutning borde få högsta prioritet. För vad hände med de tre poliserna som sköt mot mannen den där aprilmorgonen? Jobbar de eller är de tjänstebefriade?

Jag kan förstå att det uppstår kaos i en otroligt pressad situation där man känner sig trängd och hotad. Jag kan också förstå att de anhöriga vill få svar på om polisen agerade fel. Samtidigt undrar jag om man nånsin får det. En av kulorna träffade bevisligen Mesut i huvudet och han avled. Men berodde det på att polisen siktat på huvudet eller var det en kula som helt enkelt träffade fel, ett skott som avlossats i en trängd situation? Hur ska man veta?

Redan den 8 april kände jag att det bara finns förlorare i den här händelsen – en 34-årig man förlorade livet, en familj förlorade sin son och den polis av de tre på plats som avfyrade ett skott förlorade på sätt och vis sin oskuld.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 18 oktober 2013

Ett inlägg om det som inte händer mig utan runt omkring.

En kylig fredag har blåst igång. Jag tar en tur i cyberspace och kollar läget. Det verkar blåsa där också omkring somliga!..

 

Med på noterna?

Artister hotar stämma musikbolag. Det blåser runt Spotify. Igen. Fast den här gången hotar artister att stämma vissa musikbolag om de inte får högre ersättning för att deras verk kan spelas på Spotify. Musikförbundets jurist Per Herrey driver processen. Vad tycker vi om detta då? Mycket vill ha mer eller helt riktigt? Svårt att ha en åsikt tycker jag som inte vet vad artisterna får för ersättning idag. För övrigt jublar STIM å sin sida åt det nyingångna avtalet med Youtube.

Sömn rensar gifter från hjärnan. Har du funderat på det här med sömn och varför vi sover, egentligen. Varför är människan skapt så att h*n blir trött? Enligt amerikanska sömnforskare har sömn en livsviktig funktion: att rensa hjärnan på giftiga biprodukter. Enligt forskarna har hjärnan en begränsad mängd energi. Ibland måste den stänga för att städa, så att säga. Låter logiskt, tycker jag. Den som vill läsa mer om hjärnan, kan läsa om Susannahs hjärna som blev hennes fiende. Ruggigt!!!

 

Vapen i misshandelsaffär.

Man misshandlad med makrill. Eh… När man läser om mannen som misshandlades med en makrill tror man att man befinner sig i Midsomer county – där sker ju alltid mord på märkliga sätt. Nu överlevde mannen och historien utspelade sig i Sörmland.

Smugglade papegojägg i underkläderna. Folk får ha vad de vill i sina underkläder för mig. Men jag rekommenderar inte att smuggla papegojägg i kalsongerna. Papegojor kan ha starka näbbar och vad som kan hända den som har en snorrkas i kalsipperna då kan man ju bara föreställa sig – och grina illa åt…

14 dåliga vanor som kan kosta dig jobbet. Läs och lär!!! Social kompetens är i vissa fall viktigare än bara kompetens, typ.

 

Försäkringsbolagen är snåla, enligt en oberoende bedömare.

Försäkringsbolagen betalar tillbaka för lite till kunderna. Förra året behöll försäkringsbolagen hela 17 miljarder kronor av premieintäkterna. Och inte ett enda av Sveriges försäkringsbolag betalar tillbaka skäligt mycket till kunderna, enligt en oberoende bedömare. Att premierna är höga vet vi väl alla om, men visste vi detta? Inte jag, i alla fall.

Var socialminister – nu nekas hon äldreboende. Inte heller Gertrud Sigurdsen får komma på hemmet trots att hon både vill och behöver. Sverige, 2013.

Livet är kort.

Read Full Post »

Där ute

Ett inlägg om farorna i livet. För där ute, där känns det väldigt farofyllt just nu.

Uppdaterat: Idag kommenterade Fredrik Reinfeldt Husby på en pressträff.

Alltså vad är det som pågår där utanför min glasbur? Idag arbetade jag på femte våningen och kontoret är stort och luftigt och väggarna och dörren utåt är av glas – därav glasbur. Och just utanför min dörr händer ju inget, jag menar lite längre bort. Men inte mycket.

• Husby, till exempel. Inte så långt borta, några mil sydväst från där jag befinner mig just nu. Där pågår ingenting annat än rena kravaller. Kravaller, som är en reaktion på att polisen sköt ihjäl nån i måndags, enligt Megafonens talesperson Rami Al-Khamishi. Polisen fick larm om en bilbrand och togs emot av människor som kastade stenar, flaskor och smällare, säger närpolisen Jörgen Karlsson. Polisen sägs ha använt rasistiska glåpord och människor har kastat stenar och bränt bilar. Det är svårt att veta vad som är vad här där ord lite grann står mot ord. Eller… det handlar ju om sociala problem och klyftor i samhället som måste lösas/överbryggas. Dessutom måste dödsskjutningen utredas, liksom huruvida statens företrädare för lag och ordning har använt rasistiska tillmälen. Min åsikt är att våld inte är ett bra vapen. Våld är nämligen aldrig OK – utom i självförsvar. Min åsikt är att det är en politisk fråga. Men var är politikerna??? Statsministern tycks enbart ägna sig åt nöjen. Det kanske ligger lite mer i uppdraget att leda Sveriges regering..?
• Boden. Det ligger norrut. Där har man hittat kroppsdelar, just det… delar… från en människa. Det kan vara den 20-åriga kvinna som har varit försvunnen i över två veckor. Och eftersom det är just delar i en byggnad i ett gammalt militärområde är det med all säkerhet ett brott som ligger bakom. Det var personer från organisationen Missing People som hittade kroppsdelarna. Ingen identifikation är gjord ännu, men de anhöriga till den försvunna unga kvinnan är kontaktade. Varför??? Hur kan man inte bara ha ihjäl en annan människa, man stycker henne också? Hur kan en 20-årig kvinna var förtjäna en sån död???
• Oklahoma City, USA. Det ligger i ett annat land. Men ändå. Där har en tornado (tromb på svenska) dragit fram och orsakat skador ytmässigt motsvarande Karlstad. (Vi svenskar måste ju alltid ha nåt svenskt att relatera till för att förstå.) Men ännu värre är att mer än 90 människor har omkommit och minst 145 är skadade. Oklahoma City har i princip jämnats med marken. Hus, skolor och sjukhus är förstörda. Just där varm och fuktig luft krockar med kall och torr dito kan detta väderfenomen uppstå mellan fallvindar och uppvindar i intensiva åskmoln. Men hur kommer det sig att det är så vanligt med tornador i USA som det faktiskt är??? Tre av fyra uppstår ju där.

När fallvindar och uppvindar möts i intensiva åskmoln kan det uppstå en tromb. Eller en tornado, som man säger i USA.

När jag läser detta orkar jag inte spana mer i omvärlden just nu. Då känns alla andra irritationsmoment, som studsmattor  (nu kompletterad med vattenleksaker) utanför mitt arbetsrumsfönster hemma, trasiga persienner och till och med beslutsimpotens i arbetslivet så jävla futtiga.

Livet är kort. Nu måste vi göra nåt så att det blir bättre. På riktigt.

Read Full Post »

Blondes have more… fun?

Polisen i Sao Paolo  i Brasilien har avslöjat en blondinliga. Nej, det är inget skämt, även om det låter tramsigt. Och faktum är att dessa blondiner var ganska smarta till dess att de greps. Det kan man också skratta lite åt, men när man betänker att Brasilien är ett sånt utpräglat klassamhälle sätter man skrattet i halsen. Ljushylta människor anses nämligen vara lite… bättre än dem med mörkare hudfärg. Och rikare.

En medlem i Blondinligan? Tja, fast inte nån rik överklassare, precis…

De skurkaktiga blondinerna riktade in sig på unga överklasskvinnor som liknade dem själva. De hittade dem till exempel på lyxiga köpcentra. Offren togs till fånga och hotades med vapen allt medan skurkblondinerna tog deras identiteter och snodde det som fanns på deras kreditkort.

Blondinligan bestod av mellan fem och tio kvinnor – alla blondiner utom en som är brunett. Och så ligans ledare, som märkligt nog var man och mörkhyad…

Read Full Post »

En konversation

Min Storasyster och jag brukar höras minst en gång i veckan, vanligen, av nån anledning, på torsdagskvällar. I kväll blev det ovanligt mycket skitsnack, vilket kanske berodde på våra respektive krämpor.

Här följer delar av vår konversation, som inte på nåt sätt är hemlig eller privat utan bara får mig att brista ut i gapflabb – när jag som mest behöver få skratta. (Och ja, jag vet att det finns folk som missunnar mig det, men det skiter jag i!):

Storasyster (SS):

Jag såg din släkting på TV i kväll. 

Lillasyster (LS):

Han har det skittufft, de är inte snälla mot honom, grisarna.

SS:

Vilka bajskorvar!

LS:

Jag har tagit fram en chokladask, jag ska äta så jag spyr!

SS:

Men inte kräkas nu! U har inte kommit hem än! Och fy va jag avskyr den där kvinnan!

LS:

Ja hon är överallt!

SS:

Hon är hemsk! Känns inte Snyggve gay?

LS:

Klart han är bögare, det har jag ju sagt förut!

SS:

Jag tycker inte att han är snigg.

LS:

Varför tog de bort noisettepralinen ur Paradisasken?

SS:

Visst är det fräckt?!

LS:

F*n va jag mår illa…

SS:

Men lilla gumman…

LS:

😀

SS:

Ha ha, han såg ut som han var med i Mad!

LS:

Ja inte var han snygg. Usch, vad vi är elaka!

SS:

Vi är realistiska. Men hjälp va många färger han har på sig!

LS:

Beckers färgkarta…

SS:

Snipig tant…

LS:

Hon är lik en kompis morsa.

SS:

Men hon kanske är snäll?

LS:

Nej, hon var inte snäll!

SS:

Då var snipig rätt!

LS:

Har du sett nåt enda snyggt än?

SS:

Nä, bara fula saker idag.

LS:

Vapenfritt, tack!

SS:

Ja absolut! Har nog med böcker om krig här hemma… 

LS:

Knappsatsen till min mobil är helt utsliten.

SS:

Min med! Den bara hakar upp sig…

LS:

Vad gör du – pratar du i telefonen eller kissar du?

SS:

Ja jag pratade i luren lite. Vilken läskig pryl!

LS:

Prylen och kvinnan ser lika läskiga ut. Snacka om sådan herre, sådan hund…

SS:

Ser ut som en häxa… Kolla den där tanten då! Ser ut som en raggare!

LS:

Henne missade jag! Men du… Varför tror alla rödhåriga att de måste ha gröna kläder? Det är nåt som Fästmön och jag har undrat över!

SS:

Det undrar jag också. De skulle vara snygga i blått.

LS:

Den där, du… Vilken stjärna… Han trodde att det var… choklad…

SS:

Han blir lite upprörd, farbrorn.

LS:

Vilken röd jacka!

SS:

Väldigt röd! Sen är han lite korkad också.

LS:

GAH! Vilken gräslig väst!

SS:

Rutig. Gör ont i ögonen… Nu kommer U, lagom till ångmaskinerna!

LS:

Fattar du det roliga med ångmaskiner?

SS:

Nej, inte ett dugg. Ska det vara skoj det här? U är helt lyrisk!

LS:

Vi måste göra upp en strategi så vi tar ur U all dålig smak.

SS:

Absolut, det måste vi göra. Men U är ganska söt. 🙂

LS:

U är mycket söt! 🙂

SS:

Tanten, däremot, är ful.

LS:

Tänk att alla är fula utom vi! 

SS:

Det är faktiskt vi som är bäst!

LS:

Jag måste gå på toa innan det händer en olycka.

SS:

Gör så.

LS:

F*n va vi tycker lika om allt!

SS:

Vi är ju systrar! 

LS:

Är hon på smällen, tro?

SS:

Njae, hon börjar väl lägga på sig.

LS:

Vi är i alla fall inte rödhåriga som Judit & Judith!

SS:

Mycket snyggare och bättre på alla vis!

LS:

Vi slipper ha gröna kläder.

SS:

Jag har ätit mjölkprodukter…

LS:

Jag har ätit ärtsoppa…

SS:

Stackars dig! 😦

LS:

Mer synd om omgivningen.

SS:

Fnissar.

LS:

Kolla ringen!

SS:

Underbar ring!

LS:

Nej fy! Skitful ju! 😦

SS:

Jag tyckte den var cool!

LS:

Du vet ju att jag inte gillar saker som sticker ut.

SS:

Gapskratt.

Sen brakade det samman, mobilnätet…

Read Full Post »

Bloggeriprat på Högre Höjder

Iförd min tröja med fyrkanter på, som för övrigt inte är helsvart – plats för kors i taket! – såg jag ännu mer fyrkantig ut än vanligt när jag tuffade upp till Högre Höjder. (Nej, jag tänker inte avslöja vilken reklambyrå detta är, men det är en reklambyrå jag har haft ett gott samarbete med i tjänsten).

Min fyrkantströja i närbild.

Jag passade på att hoppa in på ett museum intill för att se om man fortfarande förde ”min tapet-bok”, en bok jag formgav för en herrans massa år sen. Det gjorde man inte. Och faktiskt hade jag ingen lust att tala om för dem i museishopen var de kan beställa böcker ifall de vill sälja! Jag tänker inte uppmuntra till kontakter med den arbetsgivare som inte ens tillät att man satte sitt namn på fina saker man producerat. (Ja, efter 20 år är jag fortfarande sur på detta!)

Idag passerade jag under ett valv igen, men nu fotade jag från en liten annan vinkel. Och det ser lite äldre ut än det jag plåtade förra gången, eller hur?

Ja, jag befann mig i en av stans äldsta byggnader…

Gamle kung Gösta tittade på mig och tycktes undra vad pöbeln gjorde där, när jag gick förbi. Jag stannade respektfullt och tog en bild av min namne från tonåren (för den oinvigde: jag kallades Gösta som tonåring).

Gustaf Wasa, eller gamle kung Gösta, undrade vad pöbeln gjorde där när jag gick förbi.

Idag smet jag in tillsammans med Högre Höjders VD. Stannade och morsade på vägen, åkte ända upp, men fick veta att min fyrbenta kompis tyvärr inte var därstädes idag. SORG! I stället blev jag road av Jonas, som var den som bjudit in mig,  och Plåt-Niklas. Jonas ville tydligen ta en svängom med Plåt-Niklas.

– Men Plåt-Niklas! Inte fäkta med vapnet så, nu dansar vi!

Plåt-Niklas verkade lagom intresserad och tyckte att Jonas skulle stoppa in skjortan i byxorna i stället.

– Jonas, stoppa in skjortan i byxorna! sa Plåt-Niklas. Men Jonas tyckte att Plåt-Niklas skulle hålla flabben…

Nog tramsat! Vi bänkade oss och det första inslaget på agendan var en urkul och nyproducerad film. Det var spännande att få se en helt ny sida av byråns produktion! Företaget som har köpt filmen får säkert en högtidsstund på sin kick off!

Sen blev det min tur. Jag inledde med att berätta att jag började blogga för tre år sen och varför jag gjorde det. Sen övergav jag mitt pratmanus och plötsligt hade 20 minuter blivit trekvart… Det var ett intresserat gäng som lyssnade, kommenterade och ställde frågor. Jag berättade också om hur samarbetet med min arbetsgivare Blogvertiser funkar. Vi pratade statistik, marknadsföringslag, lite grann om hur man blir läst, länkning, recensioner med mera. Vi pratade inte så mycket imageförbättring, varumärkesförstärkning och sånt, men det var liksom underförstått.

Roligt att få träffa ett blogg-intresserat gäng och att få berätta om min favoritsysselsättning! Och nej, Högre Höjder har INTE betalat för det här inlägget!

Tack för att jag fick komma!

Read Full Post »

Knäppa nyheter

Det var ett tag sen jag letade knäppa nyheter, men idag behövde jag inte leta, bara surfa ut på nätet!

• Först läser jag om en überorolig person som hade sett eldslågor inne hos en granne, i dennes TV, och larmade brandkåren. Bara det att eldslågorna var en DVD som den bortreste grannen hade lämnat påslagen… Det är lite skillnad, det, än de grannar som jag noterar allt som oftast lämnar tända ljus obevakade. Men det kanske är nån förhoppning om att ett av småbarnen ska bränna sig eller riva ner ljusen så nånting tar eld..? Vad vet jag, vad vet jag!.. Hur som helst, jag fick själv en sån DVD av Fästmön, den låg i en Absolute Christmas-CD som jag fick av henne för ett par år sen i julklapp!
• Mor och son övningskörde i Gävle i fredags. Bara det att bilen framfördes i 70 kilometer i timman – på en 30 kilometer i timman-sträcka… Den handledande mamman blev tack och lov av med körkortet. Snack om olämplig lärare som inte ser till att eleven följer hastighetsbegränsningarna…
• Polisen skickade vapen till en fånge på Kumla. Ja, du läser rätt! Jag såg nyheten redan igår, men fattade nog inte riktigt vad där stod. Polisen i Kalmar hade tidigare tagit vapnet i beslag. När beslaget hävdes tyckte de att vapnet skulle återbördas till ägaren – som sitter på Kumla för… mordförsök och vapenbrott. Hur tänkte polisen då? Eller tänkte polisen inte alls???
• Men snälla nån! Kan Expressen skriva om nånting annat än åtalet mot chefredaktören? Eller det är ju mest han själv som skriver om det, varje dag. Tänk om alla åtalade för brott hade samma möjlighet, att få skriva om det hela och ge sin version typ varje dag i en våra kvällstidningar? Nä, det är skillnad på skit och pannkaka, som sagt…
• En kriminalvårdare sjukskrev sig för att gå på hårdrockskonsert. Vårdaren fick inte ledigt från häktet i Karlstad för att gå på Iron Maiden. Då sjukskrev hon sig.  Straffet blir fem dagars löneavdrag. Ja, ja, skolkning var inte tillåtet ens i småskolan, liksom… Och den som inte har fattat att man jobbar för en arbetsgivare bör kanske ställa sin tjänst till arbetsmarknadens förfogande… Vi är många här ute som vill jobb…
• Rullstolsmannnen, han som lurat till sig 14 miljoner genom att hävda att han hade en funktionsnedsättning som krävde assistans, anser fortfarande att han är oskyldig. Trots att han bevisligen kunnat utföra arbete i sin trädgård har han hävdat att hans funktionsnedsättning var så svår att han till och med behövde hjälp med att borsta tänderna. Fy faaan, säger jag! Det är såna här puckon som sabbar för dem som verkligen behöver hjälp!!!

 

Read Full Post »

Månpockets decembersläpp

Så här i julklappsfunderartider kan Månpockets nyhetsbrev vara värt att läsa. Idag damp det ner i min inbox. Här är ett urval titlar från decembersläppet av pocketböcker:

Mot ljuset av Elin Boardy
Detta är en gripande berättelse om en kvinnas strävan efter kärlek och frihet. I efterdyningarna av andra världskriget följer den 24-åriga Elly med sin lillasyster på dennas bröllopsresa till Malaya (nuvarande Malaysia), där Annies make Laurids ska praktisera som läkare. Elly är kartriterska och under resan ser hon bokstavligen världens konturer veckla ut sig – haven med det oändliga blå, kusterna, länderna som just ska resa sig ur krigets ruiner. De tas emot av plantageägare och av den koloniala ordningen. Med pennan i hand får Elly utlopp för det som trängs inom henne. Djungeln gör något med henne, kläderna känns trånga och hon vill bryta sig loss. Hon låter sy upp shorts och skjortor och börjar klä sig som männen.

Bad boy av Peter Robinson
Alan Banks är på semester när en kvinna söker honom hemma på polisstationen. Hon är mycket upprörd och för Banks kollega Annie Cabbot berättar hon att ett vapen har hittats i dotterns rum, ett vapen som kan ha kopplingar till den undre världen. En polisstyrka skickas till huset för att undersöka saken. Men situationen utvecklas snabbt i fel riktning. Innan man vet ordet av har en person dödats. När massmedia får nys om saken blir det stora rubriker.

Flickan från Paradiset av Agneta Sjödin
Hittebarnet Yemen växer upp i oasen Paradiset, en plats präglad av trygghet och harmoni. Hon tar hand om sin fosterbror och mellan dem finns en kärlek och innerlighet som är få förunnad. Deras lycka gör fostermodern avundsjuk och hon säljer Yemen som brud till en resande handelsman. Yemen kan inte förhindra det som sker, och djupt sårad av moderns svek tvingas hon följa sin make till en annan oas.

Ilustrado av Miguel Syjuco
När den legendariske filippinske författaren Crispin Salvador hittas död i Hudsonfloden i New York bestämmer sig hans adept Miguel för att undersöka det märkliga dödsfallet. Han upptäcker snart att det med all sannolikhet hänger ihop med försvinnandet av Salvadors sista manuskript, en avslöjande skildring av korruptionen på Filippinerna. För att försöka förstå vad som har hänt börjar Miguel kartlägga Salvadors liv genom att läsa hans romaner och dikter samt andra dokument kopplade till honom.

Vintervålnader av Kate Mosse
Berättelsen utspelar sig under vintern 1928. Engelsmannen Freddie Watson åker i sin bil genom södra delarna av Frankrike på flykt undan sorgen över brodern Georges död i första världskriget. Trots att det är så många år sedan nu har han svårt att gå vidare. Freddie har vid berättelsens början kommit till gränsen mot Spanien, ett område som på 1200-talet härjades hårt av det religiösa kriget mellan olika falanger av kristna, och som skildrats i Mosses första roman på svenska, Labyrinten.

Read Full Post »