Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘värt ett försök’

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

TVtidning och blåspip

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.


Det som slog mig
var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.


Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »

Lite kul var det allt när jag satt i bilen på väg hem och Bemanningsföretaget ringde. Jag blir troligen en av tre som de rekommenderar Företaget att träffa och intervjua! Om jag nu har uppfattat saken rätt… Spännande är det och roligt att det rör på sig.

I övrigt har jag fått underlag för min lilla presentation/dragning fredag nästa vecka för Högre Höjder. Jag tror att det kan bli riktigt intressant att få prata om sin favoritsysselsättning – även för mig själv.

Mindre kul – ja, sånt måste ju alltid förekomma i mina blogginlägg – var dagens post: tre stycken fönsterkuvert. Och ja, jag är medveten om att prenumerationen på Antik & Auktion för 499 pix är en lyx, men den tänker jag unna mig! Jag får faktiskt lön den här månaden också!


En trio fönsterkuvert låg i postboxen idag. Roligare post kan man ju få…


Pratade lite med a-soon-to-be-former-colleague
och har jag tur kan hon prata lite fint med en viss chef på ett visst slakteri på torsdag. Inget säkert, men ändå värt ett försök. Det är så synd när en ung person har ansträngt sig hårt och inte får ”rätt” besked. Jag har insett att det här med kontakter är A och O…

I kväll borde jag gå ut med en massa sopor, men först av allt ska jag ringa lilla mamma och kolla läget. Kvällsmat blir nog flingor och mjölk och kanske en rostad macka till. Det slinker ner innan jag telefonerar med Fästmön. Och så rundas kvällen av med en utläsning av min-bok-på-gång, tror jag bestämt! Funderar redan på vilken på i läsehögen jag ska ta härnäst. Mest sugen är jag på Underbara dagar framför oss, men den är en tegelsten och inte så lätt att släpa med i jobbväskan (ja, jag har alltid en bok med mig, överallt!)…

Read Full Post »

Läser om folkpartiledaren Jan Björklunds uttalande om att skolk ska synas i betygen i diverse ledarespalter idag. Jan Björklund har ju ibland förmågan att komma med mindre lysande förslag, men just detta förslag tycker jag personligen är ett av de bättre.

Jan Björklund har redan fått kritik av både Barnombudsmannen och Skolverket. Sossarna tycks ha gjort en kovändning efter att man under valrörelsen haft åsikten att man ska vara närvarande om man går i skolan. Är man sjuk så är man sjuk. Förra utbildningsministern Ylva Johansson sa bland annat:

[…] Jag har inga problem med förslaget. Men man ska inte ha en överdriven tilltro till att det löser alla problem. […]

Nu är emellertid partiledare Juholt

[…] oerhört upprörd […].

Frågan är vad han är upprörd över. Enligt Svenska Dagbladet är det att frånvaron syns på betyget, inte att frånvaron i sig rapporteras. Och då snackar vi terminsbetyg, inte slutbetyg.

På Aftonbladet har man synen att Jan Björklund är väldigt ensam i sitt förslag. Man menar att utbildningsministern struntar i skälet till den ogiltiga frånvaron. Att få ett IG i betyget skulle inte förbättra något, menar man. Och problemet läggs på eleven i stället för på skolan.

Men hallå! När vi jobbar kan vi inte bara utebli en dag utan giltig orsak. Varför är det så fel att våra unga får veta att skolk inte är OK? Att man tidigt tar lär sig ta ansvar för sig själv. Om sen skolket beror på att eleven är mobbad är det fortfarande skolans ansvar, detta är naturligtvis inte förändrat. Björklunds förslag innebär väl för 17 gubbar inte att all kommunikation mellan skola-elever-föräldrar ska upphöra?

Expressen menar att det hela ändå är värt ett försök. Syns frånvaron i betygen borde nämligen nån vuxen, alltså nån från skolan eller föräldrarna, reagera. Jag tror att detta tydliggör problem som mobbning eftersom man som vuxen i elevens närhet rimligen måste fråga sig vad frånvaron beror på och ta tag i det hela.

Självklart är jag medveten om att problem med skolk inte löser sig till hundra procent genom att frånvaron syns i betygen, men jag är benägen att hålla med Expressen och tycker att det ändå är värt ett försök. Det kanske blir bättre. Och vuxna kanske också lättare kan se när det är dags att agera…

Vad tycker du???

Read Full Post »