Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘cigarretter’

Ett inlägg om det goda och det hårda i tillvaron.


 

Kakfat med godis stenar och div

Allt på kakfatet är inte sött, gott eller ätbart…

Idag har det varit en rätt omtumlande dag. Jag tänker inte gå in närmare på vilket sätt den har varit omtumlande, men… tillvaron kan vara ganska hård ibland. Och även mjuk och söt… Det är väl dessa variationer som förhoppningsvis får oss att gilla de bra dagarna.

Jag tuffar på under arbetsdagarna. Inside information har gett vid handen att många känt sig manade och få har blivit kallade. Jag är inte en av dem. Det kanske är rätt bra det, för jag upptäckte en riktig surdeg idag som hade gömt sig underst i en hög, pinsamt nog för mig. Tur att att de inblandade i den inte är sura utan glada och trevliga. Min arbetsdag har alltså inneburit lite gott och blandat, mest lay out, en del Photoshoppande och ett par korrektursvängar.

NK* och jag tog en restauranglunch idag. Det behövde vi, även om tankarna var på annat håll. Fint sällskap fick vi också just när vi nästan skulle gå – kollegan D och självaste generaldirektören… Det blev till att sitta kvar och prata en stund till.

Pappas cigarrettlåda

Pappas cigarrettask finns i min ägo, men den är förstås tom.

Humöret försöker jag hålla uppe. Ibland går det bra, andra gånger… mindre bra. Om morgnarna, när jag hissar upp persiennerna, brukar jag flina lite åt rökarna mitt emot. De sitter som svarta Mårror på sina ballar** och blossar på sina stinkpinnar. Det känns som om de glor rakt in i mitt hem, på mig. Men det får de så gärna göra om de tycker att det är kul – jag har inget att dölja. Jag är bara glad att jag själv inte är nån blossande Mårra på en balle i New Village… Det var elva och ett halvt år sen, snart, som jag slutade med dumheten att röka. Det ser bara så dumt ut, tycker jag nu, när folk stoppar en vit, rykande och stinkande sak mellan sina läppar. Att medvetet göra sig själv – och omgivningen – sjuk… Hur kan en vara så… korkad?!

Nä, nu till det goda i tillvaron. I afton är det ju Antikrundan och den spelades in i Uppsala i augusti förra året. Den som tittar kanske får se en och annan Uppsalaprofil fladdra förbi… Jag tänker i vart fall glo och värdera med min app. Det är både roligt och lärorikt.

Annat gott i tillvaron är att läsa böcker. Det rekommenderar jag alltid alla att göra. Just nu läser jag trivsamma Kristina Appelqvists deckare i universitetsmiljö, Flickan framför muren – och får hela tiden associationer till Den Bästa Arbetsplatsen.

Flickan framför murenSjuka själar


För den som gillar en annan deckarförfattare,
Kristina Ohlsson, kan jag tipsa om en tävling som Akademibokhandelns vänner har, Författare i fokus. Genom att svara på sex frågor om Kristina Ohlssons författarskap samt skriva en motivation varför just du ska vinna kan du ha chans att roffa åt dig ett bokpaket – eller ”i sämsta fall” ett signerat exemplar av Kristina Ohlssons senaste bok, skräckromanen Sjuka själar. Här har du länken till tävlingen!

 

*NK = Närmaste kollegan
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur svårt det är att kommunicera.


 

Communication Error

Med detta på skärmen är det svårt att kommunicera…

Mina luftrör mår fortfarande inte bra idag efter dubbel-grillningen och cigarrettrökningen under min balle* igår kväll. Jag var inte tillräckligt kvick att hoppa in och stänga fönster och dörrar, helt enkelt. Om sommaren, som knappt har börjat, ska fortsätta i samma stil är det ju ingen mening med att jag investerar i trätrall till min balle – jag lär ju inte kunna sitta där när det grillas och röks.

Vi har en jättefin murad grill med tillhörande bänkar och bord på området, knappa fem minuters gångväg från huset där jag bor. Den får vi som bor här utnyttja så länge inte festlokalen, som grillplatsen ligger i anslutning till, är uthyrd. Gratis. Men alla som bor i vår bostadsrättsförening kanske inte vet det. Det kanske inte har kommunicerats på rätt sätt så att alla mottagare har tagit emot och förstått budskapet?

Men jag förstår självklart att man hellre grillar på sin altan än att gå runt huset för att laga mat. Samtidigt har jag svårt att förstå att man inte fattar att rök stiger uppåt och att det kanske inte är så roligt för den som sitter en trappa upp att få in rök – vare sig på ballen eller i lägenheten. En del tycker inte bara att det är okul, vi är många som blir sjuka av rök.

Jag förstår inte heller hur man vågar ha en elektrisk golvfläkt påslagen vid sin kolgrill, en fläkt som igår bara stod några decimeter från grillen ur vilken det flög glöd. Eller att man kör igång grillning efter klockan 22 på kvällen. Och sist, men inte minst, förstår jag inte hur man kan röka. Jag har själv rökt i nästan 30 år och lyckats sluta. Min mamma rökte i 50 år och kunde sluta. Det går alltså att sluta röka. Om man vill. Och det är faktiskt inte upp till var och en om man röker eller inte eftersom man sprider sin giftiga rök till andras kroppar, inte bara sin egen.

När jag försökte kommunicera med tidigare grannar om detta fick jag inledningsvis suckar och stön till svar samt att man flyttade sin rökspridare en meter (vilket inte hjälpte). I stället för att jag vände mig till styrelsen då, skrev jag av mig på min blogg. Jag skrev ganska elakt. Då gick rökspridarna till styrelsen i stället. När styrelsen skrattade åt dem, gjorde man som man brukar göra med människor som är obekväma eller inte passar in: man gick med en lista bland övriga grannar och försökte få mig vräkt. (Flera såna listor ur dessa grannars händer cirkulerade. En lista handlade om att man vill få en utvecklingsstörd man vräkt för att man påstod att han glodde på deras barn. I själva verket snuskringde han – till mig, inte till några barn.)

Inte heller med hjälp av nån lista gick det att bli av med mig. Så jag är kvar och mina kassa luftrör blir sämre och sämre. Igår medicinerade jag. Idag fick jag fortsätta medicinera. Det är väldigt ångestladdat att ha svårt att andas. Det gör ont att andas dessutom. Och så hostar jag. 

Frågan är nu hur jag ska kommunicera detta till mina nya grannar, att jag faktiskt blir sjuk av deras matlagning och av att de röker cigarretter och vattenpipa. Mina nya grannar, till skillnad från de förra, kommer från en annan kultur. Jag har hejat på dem, men jag har ingen aning om de pratar svenska. Som ensam är det inte alltid så lätt att våga möta och kommunicera med flera…

Hur är det i DIN bostadsrättsförening? Vad har ni för regler kring rökning och grillning??? Och hur kommunicerar ni föreningens regler??? Skriv gärna några rader och berätta!


*under min balle = under min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår läste jag om att rökförbudet, det där som infördes för ett antal år sen för allmänna platser, kanske är på väg att utökas till att gälla vissa platser utomhus, särskilt platser där barn vistas. Det finns till och med tankar om att förbjuda rökning i privata bilar. I december ska Folkhälsoinstitutet lämna ett förslag till regeringen. Just nu undersöker man vilka risker det finns på allmänna platser där ickerökare kan utsättas för passiv rökning. Men några vill gå så långt som att införa ett totalförbud senast 2025.

Jag har själv varit rökare. I nästan 30 år blossade jag varje dag. Mot slutet upp till 30 cigarretter om dan. Inte nog med att jag har låtit en massa pengar bara gå upp i rök, jag har utsatt min kropp och min hälsa för detta elände. Dessutom har jag utsatt andra i min närhet för passiv rökning.

rök
Usch och fy!


Om man hade ”uppfunnit” ciggen idag
skulle den säkerligen beläggas med förbud. Det är farligt för den egna och andras hälsa att röka. Man blir beroende, precis som av vilken drog som helst, och man betalar för det. Jamen, du hör väl hur jäkla dumt det låter???

Det vore väl en sak om rökarna bara förstör för sig själva. Det de flesta tycks/låtsas vara omedvetna om är att deras blossande faktiskt kan göra andra människor sjuka också eftersom omgivningen råkar ut för passiv rökning. När man påtalar det för rökarna blir de bara förbannade. Men faktum är att jag får svårt att andas när jag är i närheten av nån som röker eller har rökt. Jag har också svårt att till exempel gå in i en hiss efter att en nyrökt person har vistats där inne. Och det handlar inte bara om att jag tycker att det luktar ÄCKLIGT, mina luftrör protesterar.

Nu är det inte andra som i grunden har gjort så att mina luftrör protesterar utan det är faktiskt jag själv. Jag har fått bestående skador av mitt före detta missbruk. Ja, jag tycker att rökning är ett missbruk! Men om jag inte hade slutat skulle jag kanske inte trampa den här jorden idag. Och om jag fanns kvar här, skulle jag kanske inte orka trampa jorden, för jag skulle få bära omkring på syrgasutrustning.

Ofta, ofta säger jag att det bästa jag har gjort är det jag gjorde den 7 september 2004: jag slutade röka. Jag gjorde det med hjälp av ett läkemedel som jag åt i sju veckor, men jag gjorde det mest av egen vilja, för att jag hade bestämt mig att det fick vara nog.

Igår blev jag kontaktad av ett företag som ville betala mig för att jag skulle skriva ett blogginlägg och lägga in länkar i det till en snussajt. Nu är snus inte lika farligt för omgivningen som röken från en cigarrett. Men naturligtvis skulle jag aldrig, aldrig, aldrig göra reklam för (för det anser jag att det var!) snus på min blogg lika lite som jag skulle göra det för cigarretter. Snus är nämligen inte heller bra för hälsan. Och nåt som jag personligen tycker är äckligare än cigarrettfimpar på marken är snuskluttar. Fy och usch! Vi säger till våra Jag säger till andras barn att inte slänga skräp på marken utan använda papperskorgar. Hundägare plockar upp sitt husdjurs skit efter dem. Hur kan det då vara OK att halvvuxna och vuxna slänger fimpar och snuskluttar på marken? 

Nej, sluta förpesta luften för dig själv och andra och sluta släng fimpar och snuskluttar på marken där småbarn lätt kan hitta dem och stoppa dem i munnen! Om jag kunde så kan du. Du har inte att skylla på. Det finns inget som är bra med att röka och snusa.


Livet är kort. Och kortare blir det om du fortsätter blossa.

Read Full Post »

Urk! Jag har sett nåt av det läskigaste på länge, The Strangers (2008). Det var länge sen jag blev så rädd när jag såg en skräckfilm! Filmen gick härom natten på TV4 och jag spelade in den  på DVD-hårddisken.

The Stranngers
De tre främlingarna…


Ett ungt par åker till en stuga på landet.
Uppenbarligen har killen friat till tjejen, men fått nobben. Båda två är ledsna och uppgivna. När klockan är fyra på morgonen knackar det hårt på dörren. Paret öppnar och utanför står en kvinna som frågar efter Tamara. De avvisar henne, men hon återkommer efter en stund när mannen försvunnit ut för att köpa cigarretter (mitt i natten liksom…) Det visar sig att kvinnan bär en mask – och hon har också två maskförsedda kompisar med sig…

Fy te rackarns så rädd jag blev! Och ändå känns det som om filmen inte har nån djupare mening eller handling. Märkligt nog är det verkliga händelser som har inspirerat till filmen.

Jag ger den högsta Toffelbetyg för jag vågar inte annat. Jag är skitskraj! Och nu ska jag gå och sova. Ensam…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi pratade om drömmar häromdan på jobbet. S berättade om en dröm om en släkting, en dröm som hade varit så tydlig, så tydlig men som gick ut på att släktingen inte levde. Så på morgonen var S tvungen att ringa sin släkting – som fortfarande levde, visade det sig – och är för övrigt fortfarande högst levande, trots att åldern närmar sig 100.

Änglalik? Njaa…


Jag avslöjade
att jag är bra på att hitta saker. Att se var saker som har kommit bort är. Bland annat. Jag har fler liknande förmågor, men inget jag avslöjar för vem som helst. Som ett litet test fick jag då i uppdrag av S att hitta ett föremål som var försvunnit. Jag svarade:

Det ligger i en plastpåse som står lutad mot ett skåp. Jag vet inte var, men jag ser trä.

Det tog mindre än en kvart så kom S och sa att jag hade sett ett likadant föremål, dock inte det rätta. Och så visade S mig var och hur. Inte minns jag att jag har lagt märke till det, men det kan jag naturligtvis ha gjort. Föremålet låg på en träskiva. Vi får se nu om dess tvilling upphittas endera dan.

Allting har säkert naturliga förklaringar, även drömmar. Jag tror att vi bearbetar saker i drömmar, men vi väver också in företeelser, personer och situationer. Ibland blir det inte riktigt kloka drömmar! Som för min del härom natten. I den knäppaste av knäppa drömmar drömde jag att jag var ihop med ett gammalt X:s X. Och så rökte jag. Som en skorsten. Två cigarretter åt gången, dessutom. För det första finns det inte nåt gammalt X:s X jag skulle vara intresserad av och för det andra hatar jag rökning och cigarretter – i verkligheten. Märkligt…

Har du drömt nåt knäppt den sista tiden???

Och… ja, just det… Nästa vecka, på fredag, är har jag varit rökfri i åtta år. Det är det bästa jag har gjort.


Livet är kort.

Read Full Post »

Forskarna på Umeå universitet är flitiga och envisa. De har kommit fram till att vissa människor inte är allergiska utan lider av kemisk intolerans. Det handlar om en oförmåga att vänja sig vid lukter.

Tio procent av oss sägs lida av kemisk intolerans. Symtom på kemisk intolerans kan vara illamående, koncentrationssvårigheter och irritation i ögonen. Det är symtom som kan komma av vardagliga lukter som parfym, rengöringsmedel, cigarretter och sånt. Den som drabbas får gå igenom många tester, men får kanske inte nån diagnos ändå. Man tror alltså att man är allergisk, men doktorn hittar inte nåt man är allergisk eller överkänslig mot. Vilken tur att vi då har forskarna i Umeå som kan sätta namn på våra åkommor!

Kemisk intolerans…

visst låter det… avancerat och som ett riktigt gravt tillstånd..? Hur man ska behandla detta tillstånd har man emellertid inte kommit fram till än.

Men inte nog med denna fantastiska upptäckt… Andra Umeåforskare har studerat fetma och kommit fram till att det är på en höft man kan avgöra om man dör för tidigt eller inte av fetma.


Kolla magen… Och den här bilden har ett par år på nacken… Till somligas förtret lever jag vidare. Fästmön tog bilden.


De fantastiska forskarna i Umeå har kommit fram till
att den som har breda höfter och smal midja ligger bättre till vad gäller livslängd och dödsrisk än den som har smala höfter och högt midjemått. Det där höftfettet kan till och med skydda mot hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

Forskarna har studerat 8 000 personer… på Mauritius. Eh..?

Själv har jag tjocka höfter och högt midjemått. Mina höfter syns inte och min midja sitter i armhålorna, typ. Så man kan ju undra vad jag är för avart. Jag är emellertid inte från Mauritius. Och jag kan lika gärna dö i morgon som i kväll.

Read Full Post »

Oavsett vad man tycker om dem, men fyra mer eller mindre kända kvinnor har skrivit en lysande debattartikel i Expressen om att rökare behöver vårdens hjälp att sluta röka.

Skälet är att rökningen är det enskilt största dödsorsaken och därför, anser de fyra skribenterna, bör landstingen ta sitt ansvar och aktivt ge den hjälp som rökare behöver för att kunna sluta.


Pengar och hälsa går upp i rök tillsammans med ciggen.


I vårt land röker
ungefär en miljon människor. Av alla dem som ändå försöker sluta på egen hand misslyckas hela 97 procent. Det borde därför vara självklart att landstingen, och framför allt vårdcentralerna, har personal som är utbildad i rökavvänjning. Men så är det inte.

De fyra skribenterna menar att tobak är lika beroendeframkallande som heroin och kokain. Och ingen tycker väl att det är konstigt att knarkare får hjälp att sluta med sitt missbruk?

Ställt i relation till vad en anställd rökavvänjare vid varje vårdcentral skulle kosta är samhällsvinsten enorm! Några siffror:

[…] Varje år kostar rökningen 30 miljarder kronor bara i Sverige, för sjukvård, sjukskrivningar, produktionsbortfall genom förtidspensioneringar och dödsfall.
[…] ett års förbrukning av cigaretter kostar cirka 12 000-20 000 kronor. […]
[…] Det finns i dag utbildade tobaksavvänjare på näst intill samtliga vårdcentraler i regionen [Östergötland]. Kostnaden för satsningen är 13 miljoner kronor per år. […]

Jag kan inte annat än att upprepa artikelskribenternas fråga: När ska landstingen ta sitt ansvar?..

Read Full Post »

Older Posts »