Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fakultet’

Ett inlägg om Öppet Campus på SLU.


 

Idag, på självaste lönehelgen, hade SLU Öppet Campus. Jag var ju tillbaka på min gamla kära arbetsplats för ungefär en månad sen, innan alla studenter hade anlänt, men hann inte se allt nytt. Många nya byggnader är det. Huset där ”mina” fakulteter också håller till, till exempel, var ju bara ett stort hål med lite byggpålar när jag avslutade min visstidsanställning. Nu är det ett helt fantastiskt hus, modernt, snyggt och verkligen inspirerande att både jobba och studera i.

Labbprover i olika färger


Men självklart började jag i MVM-huset,
där jag hade mina kontor för lite mer än två år sen. På entréplanet var det ganska många besökare i olika åldrar. Jag träffade bland annat unge Tage Bergeå, som labbade med färger under Christians överinseende. Efter att ha inhämtat tillstånd från såväl Tages pappa som Tage själv samt fått en utförlig beskrivning av Tage hur hans namn stavas, fick jag ta en bild på denne unge forskare. Ett blivande Nobelprisämne, månntro?

Tage Bergeå labbar

Tage Bergeå, blivande Nobelprisämne (?), labbar med färger.


Naturligtvis träffade jag flera kära bekantingar.
Extra roligt var det att träffa Faruk, som grattat mig till nya jobbet via LinkedIn, i veckan. Sahar, Björn och Karin, för att nämna några, träffade jag också. Sahar demonstrerade sin forskning om rening av avloppsvatten via kol. Hon hällde på grumligt Uppsalavatten i ett provrör med kol. Kolet filtrerade och renade sen vattnet och när det rann ner var det alldeles klart och drickbart.

Sahar demon vattenrening i kol

Sahar visar hur avloppsvattnet, flaskan i mitten, blir rent efter att ha runnit igenom och filtrerats med kol i provröret.


Efter alla återseenden 
traskade jag vidare. Jag noterade en ny godisbutik på campus, men mest nyfiken var jag ju förstås på det runda VHC, Veterinär- och husdjurscentrum. Det är en sån häftig byggnad! Jag hade hoppats på att träffa fler bekantingar, men tyvärr gjorde sig huvudvärken så påmind att jag blev tvungen att ta mig till bilen och åka hem. Men ytterligare några bilder tog jag förstås och dem får du titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och på väg till bilen
tänkte jag att visst, var sak har sin tid. Men vissa saker vill en ha i sitt hjärta alltid. Till dessa hör mina knappa två år på SLU, den bästa arbetsplatsen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista arbetsdag.


Det regnade hela eftermiddagen och kvällen igår.
Det blåste också. Jag blev tvungen att stänga fönster och dörrar. Vädret var en perfekt avbild hur det kändes inuti. Men det lättade när jag mobiltelefonerade med Fästmön, för hon får mig alltid på bra humör, hur tufft det än känns eller är.

Sista dagen på femte

Sista dagen på femte skrev jag om igår.


Det var en lustig dag igår!
Och inte fick jag nån klarhet i saker och ting. Jag har försökt ringa och mejla, men ingen svarar. Folk är ju på semester. Så vart jag ska överlämna saker och ting – som material, nycklar, passerkort, dator, mobil etc – vet jag i skrivande stund inte. Den person prefekt 2 tyckte att jag skulle överlämna till har nämligen semester – även nästa vecka.

Det mest struliga i skrivande stund är datorn som jag hade tänkt deponera på fakulteten idag. ML deklarerade igår att h*n tror att institution 1 har köpt loss den av fakulteten. Det hade ju varit bra om jag blivit informerad om detta, eftersom jag eventuellt ska göra ett jobb för sagda fakultet och har meddelat att jag har en dator… Nu vet jag inte om jag har en dator eller inte… Jag hoppas på svar under dan.

Nu har jag emellertid pratat med personalmänniskan och jag fick hämta mina intyg efter lunch. Hade tänkt luncha ensam med min bok tillsammans med Lena Nyman på Thaistället, men fick sånt trevligt sällskap av varma A idag igen! Vi har bytt mobilnummer! Knäppt, va, sista arbetsdagen…?

Det sista jag gör på jobbet är att mastertömma tjänstemobilen och flytta datorn till femte våningen. Där står den säkrast, tror jag. Troligen lämnar jag resten av mina prylar där också. Nånstans. Jag känner mig ganska frustrerad att det ska bli så här struligt i sista minuten, men när jag har lämnat den här byggnaden är det inte längre mitt problem. Och jag ska inte vända mig om…

Sa hej då till några igår som är i tjänst och det blir väl ytterligare några goodbyes idag. Men jag tänker inte dra ut på eländet utan ge mig iväg så snabbt jag kan. Nån avtackning blir det inte den här gången heller, men det hade jag inte förväntat mig. Jag har ju bara varit visstidsanställd i ett och ett halvt år.

När jag var och hämtade kaffe på förmiddagen föll mina ögon på denna nidbild som nån – inte jag! – hade ritat och lagt på hyllan bredvid kaffemaskinen. På nåt sätt känns det rätt att avsluta med den här, för informationsservicen lär ju bli obefintlig när jag har stängt och låst min dörr.

The preventor of info service

The preventor of information service – undras vem som avses…


Det är onsdag idag
och det är min sista arbetsdag här. För alla andra går livet vidare, för mig tar det stopp. Ett tag. Jag försöker planera in aktiviteter av olika slag – både roliga och användbara, men jag har svårt att upparbeta nåt engagemang just nu. Det går över, jag vet, men jag måste få sörja en stund.

I kväll ska jag fira vår elvaåring, men jag misstänker att födelsedagspresenten från Bokus inte har kommit fram än. Och det är skitdåligt, för den skickades i fredags. Jag hoppas att den är väl värd att vänta på…


Livet är kort. En del liv har knappt börjat, medan andra liv är på väg att ta slut. Så är det bara.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista arbetsdag på femte våningen.


Lika kvavt idag som igår,
men lika lurad blev jag att det inte var kvavt. Synnerligen soldisigt. Jag sitter på toppen idag, den sista gången. Har öppnat ett av de stora, härliga fönstren och störst inte nämnvärt av ljuden utanför. Konstigt! Det är uppenbarligen mest människor som jag är högkänslig för…

Har rensat och plockat en del på detta mitt andra kontor, men det var redan ganska tomt. ML bjöd på biscotti till morgonfikat och vi har pratat om en del praktikaliteter. Bland annat är det osäkert vem som äger min dator på fjärde våningen. Jag hade ju tänkt åka och lämna den till fakulteten i morgon, men nu har det visat sig att institution 1 kanske har köpt loss den. Faktum är att jag skulle föredra att lämna kvar den här i ett skåp. Inte i S:s rum, har vi konstaterat… S är snäll och duktig, men det där med ordning och reda är inte riktigt S:s grej, konstaterade vi…

Jag har för resten noterat vad man ägnar sig åt på institution 1 när jag inte har varit är och haft koll. Läser veckotidningar, minsann…

Sv damtidning

Avancerad litteratur på institution 1…


Vidare har vi pratat lite
om att jag ska intervjua ML för Uppsalanyheter om den stora fritidssysselsättningen, en viss sorts dans. Nu vill h*n tvinga dit mig på ett pass, men se jag har mina gränser… Fota, ja; dansa, nej.

Inte vet jag vad jag ska göra resten av den här dan. Det är ju inte stor idé att börja med nånting och avslutat det mesta har jag gjort. Det är bara ett antal lösa trådar som hänger i luften. ML ska kolla ett par av dem, en under dan, nån nästa vecka.

Jag har fått en massa intresseförfrågningar på skrivuppdrag från Blogvertiser, men nu får man skynda sig att ge mig uppdrag. Efter den 31 juli lär a-kassan gnöla om jag arbetar den minsta timme i månaden…

Blogvertiserdekal på bilen

Fort hit med uppdrag före den sista!


Våra a-kasseregler
är nämligen väldigt stelbenta. Så stelbenta att det är en rejäl ekonomisk förlust för mig att fortsätta jobba 20 procent på institution 1. Så då får jag väl inte skriva blogginlägg mot betalning heller? (Men det fick jag förra gången jag var arbetslös. Med en timmes ekonomiskt avdrag på a-kasseersättningen för ett uppdrag jag utförde på en kvart, tjugo minuter.) Nej, man ska sitta här och inget göra och bli deprimerad. Det blir kontentan av de regler som finns idag.

Om du bara kunde föreställa dig, dessutom, hur jag INTE ser fram emot besöket på Arbetsförnedringen på torsdag… Det är bara idiotiskt att tvingas gå dit och skriva in sig, man får ju ingen hjälp där. Under förra svängen fick jag till sist en handläggare som åtminstone försökte hjälpa mig, som visade intresse för mig och som stöttade mig. Dessutom var hon vänlig och empatisk. Och sen har vi ju Ingmari i Sollefteå, också en pärla. Men övriga som jag har träffat på som jobbar inom Arbetsförnedringen ger jag inte mycket för. Självklart kan jag inte generalisera och säga att

alla som jobbar på Arbetsförnedringen är dåliga.

Lika lite som man kan säga att

alla invandrare är våldtäktsmän för att en invandrare har våldtagit en person i min bekantskapskrets.

Men mina erfarenheter säger att majoriteten som jobbar på Arbetsförnedringen kanske borde jobba nån annanstans. Till skillnad från mina erfarenheter av invandrare, som är så gott som enbart positiva. Svenskar, däremot…

Fast DET är underlag för ett separat blogginlägg… Som jag skriver utan betalning.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan gratulerar sin Sister samt funderar lite över framtiden och sånt.


Först och främst
vill jag säga ett stort GRATTIS på födelsedagen till min Storasister Fru Hatt! Jag tror att hennes dator har pajat (den var i alla fall på väg att göra det för ett tag sen), så det är inte säkert att hon kan läsa detta. Därför blir det grattis via annan kommunikationskanal under dagen OCKSÅ!

 Queen of fucking everything
Min Storasister är Queen of fucking everything!


Igår kväll var vi rätt sega, Fästmön och jag.
Degade mest på ballen* (ja, jag skiter i att vissa tycker att det är töntigt att skriva ballen, jag har använt ordet i över 30 år och jag tänker inte sluta!) där vi också intog kvällens middag, korv. Jag hade hittat chilikalkonkorvar på ICA Kvantum och de var verkligen jättegoda! Och feta… Mitt midjemått vågar jag inte tänka på!.. Jag som gick ner så fint efter operationen eftersom jag dels blev befriad från en klumpeduns och några mindre alienkompisar, men också tappade aptiten. Tyvärr har jag funnit aptiten igen. Och den är enorm… För övrigt avslutades måltiden med var sin glass. Det måste man ha när det är så varmt som det var igår.

Kvällen rundades av med CSI NY, Wordfeud och läsning. Nu har jag börjat läsa ytterligare en födelsedagsbok som jag fick av Anna. Denna gång en deckare av en av mina norska favoritförfattare.

Idag vaknade vi till en grå morgon. Det är inte lika varmt och det känns som om regnet hänger i luften. För min del känns det då rätt OK att jobba. Eller, det är i alla fall lättare att vara inomhus när solen inte skiner jättemycket och det inte är 25 grader utomhus…

Penna och hand
Ett möte om skrivande.


Direkt efter jobbet idag
ska jag på ett andra spännande möte med en person och några till. Den personen jobbar med nånting riktigt bra och intressant och efter vårt första möte fick jag veta att de vill inleda ett samarbete med mig kring skrivande. Det är detta vi ska diskutera idag. To be continued…

Och direkt efter mötet ska jag ta hand om Clark Kent** och göra honom pigg och fin till besiktningen på torsdag eftermiddag. I kväll blir det insidan.

Annars inleddes min morgon med ett bra samtal med en kollega som också jobbar fackligt. Jag fick bra tips och råd och jag fick veta vilka regler som gäller när, var och hur.

Alldeles nyssens kom resultatet från prefektvalet på institution 2 via e-post. Institution 1 skötte det hela på ett mycket enklare sätt, medan institution 2 valde att krångla till saker och ting, tycker jag. Dessutom tycker jag att det luktar lite jäv när det gäller själva proceduren för valet. Bland annat ifrågasätter jag att vi inte har fått vad som gäller för att överhuvudtaget få rösta eller utse en kandidat. Vidare kändes det väldigt konstigt att få ett mejl där det står att resultatet är klart och vidaresänt till fakulteten. Det finns väl inte en enda som INTE vill veta vad resultatet blev, eller? Nej. För några minuter senare kom ytterligare information via mejl. Hur som helst, valresultatet är klart och nu är det upp till fakulteten att fatta beslut. To be continued also…


*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnällinlägg. Ett typiskt jävla gnällinlägg.


Ingen riktig sol på söndagen,
men varmt. Vi var trötta och sega och dan var rätt trist. Det underlättar emellertid att vara två då.

Det finns en del irritationsmoment i och omkring hemmet i New Village just nu. Fästmön, till exempel, irriterar sig på ringarna till mina gardinomtag i sovrummet. Ringarna har nämligen vassa spetsar och hullingar… (Jag skaffade dem enbart för att hon skulle göra sig illa varje gång hon grejar med mina gardiner.)

gardiner i sovrummet
Gardinerna i sovrummet.


Själv irriterar jag mig
på hur folk runt omkring låter så mycket, så ofta och så högt. Särskilt på helgmorgnar. Det senaste är som bekant en studsmatta. Och alla vet väl att  studsmattor inte innebär tystnad..? Lite svårt att skriva och jobba när eländet står nedanför mitt arbetsrumsfönster… Det har levts rövare där ett antal gånger under söndagen. Tills regnet kom. Moahahahaahahaaaaa… Men igår var jag uppretad och irriterad än sen morgonen för jag blev som vanligt väckt av illvrål och klampande fötter. Man tror att man befinner sig på ett dagis, inte hemma i sovrummet en söndagsmorgon.

regn på fönstret i juni
Det regnade så här i juni förra året – och igår kväll.


Ett annat irritationsmoment
är de persienner som kom med de nya fönstren som sattes in i höstas. Hittills har tre vridpinnar gått sönder och en knopp som man virar snöret runt har lossnat. Ska det verkligen vara så dålig kvalitet på persienner som är ett halvår gamla, Dalkarlarna? Dessutom tycker jag att lamellerna inte sluter särskilt tätt. På kvällarna kan man se rätt in i lägenheten utifrån om lamporna är tända inomhus – jag har själv stått nedanför och tittat efter.

Nej, efter en trist och irritationsfylld dag lagade jag lite god mat. Under tiden svarade jag på en idiotisk enkät om mina alkoholvanor. Jag fann mig till sist svara på frågor om mina spritvanor – jag som bara dricker sprit typ fyra gånger om året: till påsk, Sista april, midsommar och jul. Ungefär. Det blev så rörigt med alla konstiga svarsalternativ att jag blev tvungen att… öppna en flaska vin till maten.

Cantina Zaccagnini
En flaska Cantina Zaccagnini (2010).


Vinet fick jag för ungefär ett år sen
när jag fyllde 50 av den hjärtegoda L och några kollegor på fakulteten. Flaskan levererades i en fin tygpåse från Wien.

Vinpåse från Wien
En vinpåse från Wien.


Det här vinet hade jag sparat
till för att drickas vid nåt speciellt tillfälle. Söndagen den 19 maj 2013 passade perfekt. Det finns till och med några droppar kvar i flaskan, för här super vi inte utan njuter av alkohol.

Kvällen rundades av med lite mord och elände på Kanal 9, bland annat ett program där folk stalkade varandra. Synnerligen intressant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.


Ett helt fantastiskt underbart väder idag!
Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

kvällsvatten 3
Det ska handla om vatten.


På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna,
men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

räkor
Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.


Telefonmötet efter lunch dröjde,
så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…


*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag säger almanackan att det är vårdagjämning (och min gamla kompis Mjölkis fyller… 49 idag, tror jag). Det har varit ljusare ute ganska länge nu. Självklart hjälper sånt upp humöret, den del av det som finns inuti mig som jag kan påverka. Jag försöker vara ute en stund varje dag, vanligen kring lunch, för att få just det här goda ljuset, det som lyfter mig nån centimeter i alla fall. Annars är det tyngdlagen som gäller här, på många sätt. Och att det snöar och blåser nordliga vindar gör inte saken bättre. En annorlunda bild fick jag i alla fall i morse på väg till garaget. Det ser nästan ut som spöken som dansar där solens strålar bryts i marken genom snöflingorna.

snön blåser omkring vårdagjämning 2013
Spöken bland solstrålarna och snöflingorna som yr omkring?


Tillvaron är så skakigare nu igen och jag försöker ta hjälp och hitta styrka där jag kan. Jag ber om överseende för att jag inte skriver ut allting här i bloggen, men du måste förstå att jag inte är min blogg. Min blogg är EN del av mig. I vissa frågor delar jag gärna med mig här, andra frågor vill jag kanske hålla helt för mig själv eller åtminstone hålla borta från bloggen. Ibland känner mig som en hovnarr, som min Sister uttryckte det i telefonen igår, alltså nån som ”roar” andra. För jag noterar ett stigande besökarantal de gånger jag skriver om att jag har det tufft… Men jag är ingen hovnarr, jag är en rätt vanlig människa av kött och blod som försöker få ett normalt, vanligt liv med grunderna – bostad, jobb, kärlek, familj, vänner. Jag låter hård ibland här. Jag inser att jag ställer krav på dig som läsare. Jag skriker att jag vill att du ska bry dig, fråga hur det gick – utan att jag först måste blogga om det. En del läsare känner mig ju privat och har dessutom andra vägar att kommunicera med mig än via bloggen där ”alla”, även mina stalkers, kan läsa. (Jo, det var nog bara ett tillfälligt uppehåll från Somligas sida…)

Och jag har fått sms och telefonsamtal, från FEM, Rippe och min Sister! Jag har fått mejl. Jag har fått pepp från nyckelpersoner på jobbet som vill mig väl och som har lovat att stötta mig och göra vad de kan. Jag tar allt det här till mig, tackar er alla och sparar det i mitt för tillfället tomekande hjärta. Det känns verkligen som om hjärtat är tomt och ekande. Det skramlar till ibland där inne, men det här sista tog liksom all must och kraft ur mig. Jag bröt ihop igår på väg hem från jobbet och det var nog bra att få ur sig det onda genom tårar. Men idag känner jag mig underligt, underligt tom. Förutom då förstås min kärlek till Anna. Den finns där alltid, den är liksom inbyggd i en egen kammare för sig i mitt hjärta. Älskade Anna, vars tillvaro också gungar extra just nu och vars kropp har börjat säga ifrån väldigt konkret.

Igår fann jag också tröst och kraft i att gå in till Ludmillas blogg och tända ett ljus. Jag gör det ibland när saknaden efter vissa människor blir för stor. Rekommenderas!

Onsdagsagendan på jobbet är av varierande art. Och tur är väl det så att jag slipper tänka. Men det klart att jag stannar upp ibland och funderar varför jag överhuvudtaget gör vissa saker. Förmiddagen blir det en del webberier, mest på institution 2:s intranätsidor. När det gäller Husbygget börjar det bli klart, men i skrivande stund väntar jag på underlag och kan inget göra förrän jag har fått det. Till lunch träffar jag ”Lisbeth”, som har gått från att ha blivit en rolig före detta kollega till en mycket god vän. Efter lunch idag blir jag intervjuad av personaltidningen på grund av min roll som den enda professionella, renodlade kommunikatören på institutionsnivå inom fakulteten. Mitt huvudbudskap lär bli nåt i stil med

Det är här de konkreta behoven finns och vi kommunikatörer med bred kompetens behövs. Centralt och på fakultetsnivå behövs kommunikatörer med mer riktade spetskompetenser. 

Vad tror du om det???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »