In vino veritas…

Ett inlägg om vin och sanningar.

I kväll har vi talat sanningar. Ja, jag talar alltid sanning, min sanning, men… Jag bjuder dig på en direkt här genom att avslöja gårdagens resultat från Antikrundan i Malmö: Sämre än sämst. Jag har aldrig gjort så dåliga värderingar, trots att jag inledde med en fullpoängare. Ja, ja, man kan inte vara bäst jämt. Jag är aldrig bäst.

Fästmön var söt och ordnade ett kilo räkor med tillbehör till kvällen. I kylen låg en viting sen länge på kylning. Jag är inte bra på vita viner, men chardonnayviner brukar funka till det mesta – om de är väl kylda. Det var denna Drosty Hof. Den var visserligen ung och fruktig, men passade perfekt till räkorna. Så perfekt att vi till och med tog en svängom (!) i köket efter maten – till Magnus Carlssons härliga hits från såväl Barbadostiden som solokarriären. In vino veritas… Jag älskar faktiskt att dansa. Vi pratade till och med om en liten gemensam danskurs. Prata går ju bra.

Det blev en välbehövlig dusch och hårtvätt före maten. Jag kände mig allt annat än fräsch efter all ångestsvett som jag förgäves har försökt tvätta bort de senaste dagarna. Dagen idag har varit något bättre. Skälet till det är nog att jag helt enkelt var för trött för att bry mig. Blev bara lite ledsen på mig själv för att jag glömde bort att alltid vänliga I fyllde år idag. Men hon kom tillbaka från lunchen med en bukett rosor som hon fått av nån som älskar henne. Och det är ju inte dåligt!

I morgon ska min älskling jobba igen. Hon börjar mitt på dan och jobbar fram till kvällen. Jag ska åka och tanka, ringa mamma, gå ett varv med dammsugaren och försöka hinna slappa lite. Dessutom funderar jag på att göra ett besök på Systemet. Dels för att ladda med ett par flaskor vitt (alltid bra att ha på kylning, har jag insett!), dels för att kolla om jag får tag i en spännande röd italienare.

Nu har vi emellertid druckit klart med vin i afton. Kaffet har puttrat färdigt och jag ska duka fram i vardagsrummet. Det är gott att inte vara ensam hemma en fredagskväll såsom denna. Att dela kvällen med någon man älskar, att dela en del av sina tankar och funderingar med. Tillika en flaska vitt och ett kilo räkor. I denna stund är mina tankar ganska flytande och soft. Måndag ligger långt borta. Vem vet om jag lever då? Jag vet däremot att jag lever just nu.

En skön helg önskar jag dig! Och jag hoppas att du har nån att dela den med och att du inte känner dig ensam.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det stormar…

Gårdagskvällen rundades av med kycklingburgare, lite datorisering och läsning. Cirkeln är verkligen en märklig bok, jag blir som den tonåring som är dess målgrupp och fullkomligt slukar boken! Jag vill läsa hela tiden, egentligen. Fattar inte varför jag till exempel började med pusslet igår…

Men vi skulle ju sova i natt. Stormen blåste sömn i oss och regnet smattrade mot taket. Vid tretiden vaknade jag och kunde inte andas. Näsan är helt blockerad och det låter som om det sitter en spinnande kattunge i bröstet på mig när jag andas. Nässprayen är slut, men tack och lov för Bricanyl! Tyvärr tror jag att det är den jag mår illa av, så jag kan inte ta hur mycket som helst. I morse var jag emellertid tvungen. Det lät som om jag hade rökt i 30 år. Och det har jag nästan!

Jag har aldrig haft problem med luftrören förrän jag slutade röka! Ja, det låter hur konstigt som helst, men så är det! Den 7 september i år är det sju år sen jag slutade röka. Då hade jag rökt i nästan 30 år. I samband med att jag skulle sluta röka bad jag att få kolla mina luftrör. Då hade jag snudd på astma. Idag vågar jag inte kolla. Luftrören är ofta irriterade. Fånigt nog får jag bland annat problem om jag skrattar för mycket, när jag äter och när jag ligger ner – tre av mina favoritsysselsättningar. Hur som helst, värst är det naturligtvis när jag är förkyld. Annars lider jag inte så väldigt av det. Och jag tycker fortfarande att rökstoppet är bland det bästa jag har gjort!

Tyvärr har en del lite svårt att förstå, men faktum är att jag har blivit otroligt känslig mot all sorts rök – inte bara rök från cigarretter och pipor. Det gäller till exempel vanlig grillrök eller när det ryker från ugnen. Jag får svårt att andas och det blir tajt i bröstet. Jag uppfattas som gnällig om jag råkar säga nåt om detta, för sommartid är grilltid och då är det fritt fram att sprida sin rök över tättbebyggt område. Då får jag stänga alla vädringsfönster och balkongdörren, för jag mår dåligt. Och så uppfattas jag som Sur-Kärring och jag vet inte vad.

Nu har jag inte tid att fundera mer över mina luftrör. Idag måste jag försöka få tag i nån på a-kassan som kan svara på frågor om uppdrag. Ärligt talat skulle det inte förvåna mig om jag inte får ta uppdrag. Det är som att man inte vill att arbetslösa ska jobba ibland – reglerna är gjorda så att det blir en ren förlust. Vidare måste jag in i duschen och tvätta håret efter den här jobbiga natten med mycket ångestsvett på grund av andningssvårigheter.

Ute blåser det fortfarande full storm, det känns som om det blåser i mitt bröst också. Även om den värsta stormen har lagt sig gör det fortfarande ont att andas. Vi får hoppas på bättre väder till onsdag. När Fästmön har slutat arbeta i eftermiddag åker vi ut till Himlen och börjar förbereda inför Studentdagen på onsdag. Det ska naturligtvis fejas från golv till tak och så ska det lagas mat, handlas med mera. Det är lite lustigt, men kul, tycker jag, att det här med studenten har blivit så stort igen. Strax innan jag tog min ansågs studenten… ja, vad är det man brukar använda för uttryck… kommersiellt, är ett populärt uttryck fortfarande. Men just till min student återinfördes de vita mössorna. Likadant var det när jag var klar med min utbildning. Först året EFTER kunde jag ta ut min kandidatexamen, för då hade man infört den igen. Ibland har jag liksom svårt att förstå att traditioner anses som mindre bra eller rentav nåt man ska skämmas för att man utövar…

Read Full Post »