Påskdagskarameller

Ett påskdagsinlägg.

---

 

En god dag där ute?

Trött på påsken än? Äh, du som har kontorsjobb njuter säkert av ledigheten. Själv bävar jag för den kommande, påtvingade ledigheten. Påsken har på sätt och vis varit en träning inför vad som komma skall. Ta bara bort all god mat och dryck och känslan av att ha rätt att vila efter ett antal jobbade månader. Tiden som närmar sig lär fyllas av oro. Värdelösheten kryper in under skinnet redan dag ett. Från och med den 1 april har jag ingen rätt att vare sig njuta av livet eller vila. Jag vet, jag har varit där förr. Den som aldrig har varit där vet inte. Där goda dagar är dagar när jag åtminstone orkar betrakta livet som försiggår utanför mitt fönster. Deltar gör jag ju inte.

Det är fortfarande påsk!

Men ännu är det lite tid när jag kan låtsas att allt är OK och bra. I eftermiddag får jag en gäst som jag ska bjuda på enkel påskbuffé. Det ger den här dan lite mening och glädje. Som en karamell. Sött och gott och sen… tar den slut…

Det blir ungefär samma upplägg som igår fast vi blir två i kväll. Gårdagen var som en generalrepetition. Jag har dukat lika fint idag. Jag tänker göra lika fina ägghalvor, lägga upp samma sillsorter, men ställa fram lite fler goda ostar och några skivor skinka. Jag måste skena över till Tokerian och kompletteringshandla lite lax. Av godiset är det mesta orört. Jag grävde bara lite bland lösgodiset, men alla chokladägg är kvar, till exempel.

Kaffe och Rörelsen blev starten på min påskdag.

Min påskdag började som alla lediga dar med kaffe på sängen och läsning. I morse läste jag halva min bok på gång. Det var svårt att komma in i den först – John Ajvide Lindqvist har i den här boken ett betydligt mer omständligt sätt att skriva än rappa och brutala Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Rörelsen,  som mer är en självbiografisk bok än en spänningsroman, känns som en bok vars mål inte riktigt var klart från början. Fast det är det naturligtvis. Utan vettig synopsis ger inget förlag ut nån bok. Och utan att vara ett känt namn ger förlagen inte ut självbiografiska böcker. Allra minst om det är halvgamla, förbrukade kärringar som har skrivit manus. Då är en inte intressant, anser förlagen.

Dagens färger: gult och grått.

Vädret är inte lika fint som igår. Det passar mig bra. Då kan jag gå ut och bli lite genomblåst och få klarare tankar i knoppen, kanske. Färgerna idag går visserligen i gult, men även i grått. Därför behövde jag nätshoppa ett par böcker. Ja, till tröst, men också till andra. Två deckare blev det för min del, Grebe & Träffs senaste liksom Anna Janssons. Grebe & Träffs bok kom ut i november förra året och är den femte delen om Siri Bergman. Anna Janssons bok är alldeles nyutkommen nu i mars månad. Det är den sjuttonde boken om Maria Wern. Jag hade tur och fick bra påskrabatt. Dessutom kom jag på att mitt fackförbund också har rabatt på Bokus-böcker om jag anger en kampanjkod.

Det är dags att sätta fart med förberedelserna innan jag åker och hämtar Fästmön, min gäst för idag. I kväll ska jag inte vara ensam.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Härlig svalka inomhus med vippade fönster

Ett svalt inlägg.

---

 

Maj gadd! Jag kommer alldeles nyss från ett besök i Himlen, där jag hamnade vid fikabordet efter en bilresa med viss spänning. Mer om detta kommer i ett separat inlägg! Min lägenhet har morgonsol på ena sidan och eftermiddags- och kvällssol på den andra. Man skulle kunna tro att den är stekhet om somrarna – men icke! Jag är så tacksam för mina ”vippfönster”och det var så skönt att komma hem till härlig svalka inomhus idag.

Ett av mina köksfönster är här öppet för vädring. Och jag behöver inte flytta på en enda krukväxt!

När jag först flyttade hit fanns det två stora fönster i köket. Hur lätta att öppna var dessa, tror du, när här bor en krukväxtälskare? Inte alls. I det här 70-talshuset fanns inte ens små vädringsfönster i köket. För ett par år sen bestämde min bostadsrättsförening att alla fönster i våra 300 lägenheter skulle bytas ut. OK, det var ganska mycket förberedelser för oss boende, med ihopfösning av möbler, inplastning av grejor, städning efteråt etc. Men oj vad det var värt det!

Jag har ett femtiotal krukväxter på mina fönsterbrädor. Inte en enda behöver jag flytta på när jag ska öppna ett fönster numera, tack vare den geniala möjligheten att öppna det genom att vika det inåt, framåt. Naturligtvis går det att öppna på vanligt sätt också – det är ju ett måste när jag ska putsa fönstren.

Den här funktionen gör att jag kan ha fönstren på båda sidor i lägenheten öppna samtidigt, vilket ger ett skönt och lagom drag och ljuvlig svalka även heta sommardagar. Det är nog det allra bästa med fönstren. En annan bra sak är att de i stängt läge tar bort nästan alla ljud utomhus. Särskilt sommarnätter kan det vara livligt på gården, ett ljud jag slipper om jag stänger. Och stänger jag åt andra sidan hör jag inte bruset från ”nya” E4:an. Men det är självklart inte bara ljud fönstren stänger ute. På vintern stänger de ute kylan så otroligt mycket mer än mina gamla fönster. Detta har förstås medfört minskade energikostnader för min bostadsrättsförening – och i förlängningen även för mig.

Fönstren levererades med persienner som tyvärr inte var av högsta kvalitet. Jag fick ta hit persiennlagare ett par gånger och jag är inte nöjd med lamellerna, som inte sluter särskilt tätt när persiennerna är nerfällda. Till sist gav jag upp och skaffade mörkläggningsgardiner till sovrummet. Det funkar hur bra som helst!

Går du i fönsterbytartankar? Surfa runt och kika på nätet för idéer. Jag hittade mycket matnyttigt hos Kronfönster. Men låt mig ge dig några oombedda råd:

• Byt till fönster som går att öppna både på vanligt sätt och ”vippöppna”. Det är underbart att ha en sval lägenhet även en het sommardag!
• Se till att fönstren stänger ute tillräckligt med ljud. Då slipper du höra grannars partajande och trafik nattetid.
• Bra isolerade fönster gör att du stänger ute kylan på vintern också. Det innebär minskade energikostnader.
• Skaffa mörkläggningsgardiner till sovrummet! Persienner är bra mot solljus, men gör inte ett rum tillräckligt mörkt att sova i.

Det här fönstret är mest vackert, men säkert inte så praktiskt. Det sitter i en trappa i ett hus på Drottninggatan i Stockholm.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Statistisk för januari 2015

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.

---

 

Idag är det den 31 januari. Dags för en statistikrapport över januari månad 2015.

Antal besök på bloggen från den 2 januari till den 31 januari klockan 11.27. De mörkblå staplarna visar unika besökare.

Under januari månad var det flest antal besök på bloggen den 11 januari (710), den 8 januari (659) samt den 16 januari (636). Antalet unika besökare i januari månad per dag låg i genomsnitt på runt 335. Flest antal unika besökare hade bloggen den 16 januari (415).

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

Januari månad hade totalt 16 443 besökare (2 – 31 december klockan 11.31), vilket är lite mindre än i december 2014. (Dagen är emellertid inte slut än och man kan räkna med att siffrorna blir något högre.) Bloggen får fortsatt många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit. Vidare noteras att antalet ”trogna följare” fortsätter att öka.

Genomsnittligt antal besök per dag under årets första månad är 545 vilket är en ökning jämfört med december 2014. År 2014 hade ett genomsnittligt besöksantal om 507 per dag.

Totalt antal besök på bloggen ligger på 1 038 395 strax efter inklippningen av graferna. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Statistik för december 2014

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.

---

 

Idag är det den 31 december. Dags för en statistikrapport över december månad 2014. Av olika skäl var jag tvungen ta en skärmdump redan igår och den andra nu idag på diagrammen och siffrorn.

Antal besök på bloggen från den 1 december till den 30 december klockan 11.56. De mörkblå staplarna visar unika besökare.

Under november månad var det flest antal besök på bloggen den 1 december (775), den 15 december (701) samt den 8 december (698). Antalet unika besökare i december månad per dag låg i genomsnitt på runt 360. Flest antal unika besökare hade bloggen den 1 november (522).

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

December månad hade totalt 16 336 besökare (2 – 31 december klockan 10.28), vilket är betydligt mindre än i december. (Dagen är emellertid inte slut än och man kan räkna med att siffrorna blir något högre.) Bloggen får fortsatt många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit. Vidare noteras att antalet ”trogna följare” fortsätter att öka.

Genomsnittligt antal besök per dag i december månad 2014 är 541 vilket är en minskning jämfört med november. Jag misstänker starkt att läsare har haft andra saker för sig under december månad än att läsa bloggar – förberedelser samt firande av storhelger, till exempel. År 2013 hade ett genomsnittligt besöksantal om 608 per dag. I skrivande stund har 2014 år ett genomsnittligt antal besökare per dag om 507.

Totalt antal besök på bloggen ligger på 1 021 683 strax efter inklippningen av graferna. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns nåt gott i alla

Ett inlägg om verkliga människor och litterära.

---

 

Som vanligt har jag en bok på gång. Den här gången en fin inbunden bok med felfritt skyddsomslag. En bok som jag tror aldrig har blivit läst förrän jag började med den. En bok som kostade 20 spänn på Myrorna. Jag ska skriva lite mer om den när jag har läst ut den, nu är jag ungefär halvvägs. Det som fascinerar mig en del bland annat kring boken är att den är skriven av en svenska som lever utomlands sen många år, ända borta i Auckland, New Zealand. Linda Olsson började skriva böcker på engelska. Först därefter kom de ut i Sverige under titlarna Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Boken jag läser just nu heter Det goda inom dig och handlar om vänskapen mellan en kvinna och en liten pojke. Berättelsen flätar ihop dåtid med nutid och är så rörande på många sätt. På ett ställe i boken frågar pojken kvinnan om hon har familj. Hon svarar att hon varken har barn eller syskon. Då säger pojken:

Jag kan vara ditt barn. Och din bror, om du vill.

Det orden sätter fingret på, förutom känslor och vänskap, är att det finns nåt gott i alla människor, oavsett vad de har varit med om eller gjort.

Igår läste jag också kloka ord av vännen Jerry. Han skriver bland annat att de människor man avskyr mest, människor som man blir argast och mest irriterad på lär en nånting om sig själv. Och om man vågar se det kan man lära sig mycket både om sig själv och om sin omgivning. Och i morse läste jag även kloka ord hos Sara Lövestam. Hon riktar orden till sina ex och texten går ut på att det hon skriver handlar om henne själv. Att hon plockar idéer från lite varstans, idéer som hon sen sätter ord på så att de blir nya känslor i en bok. Så där som alla författare gör. Det jag läser in i texten är att Sara har blivit påhoppad och de som hoppat på har hävdat att Sara hade kunnat förhindra nånting eller att det hon skriver är verkliga händelser. Jag vet inte om jag tolkar Saras text rätt. Det här med att tolka vad nån skriver är svårt. Det är ju bara den som har skrivit orden som vet exakt vad den har menat. Men jag ställer mig bakom Saras ord till hundra procent när hon skriver att aggression är ett varningstecken.

Ibland är det svårt att tolka innebörden i mina bilder också. Men den hör föreställer ett frostigt löv på gräs.

Jag har alldeles just fått ett gott besked per sms. En kär vän har tillbringat en vaknatt på sjukhus och i morse vände det hela sig till det bättre. Det ger mig en vink om att den här dan kan bli bra om jag bara kan se det goda hos människor. För nåt gott finns det hos alla, det är jag övertygad om.

Planerna för dagen är få. Jag ska såsa lite nu på förmiddagen och i eftermiddag ska jag skjutsa hem Fästmön från jobbet. En del tid ska jag ägna åt förberedelser inför morgondagen, men kvällen är förstås vikt åt Mördaren ljuger inte ensam klockan 21 på TV4. Jag har visserligen sett filmen och DVD:n står i en hylla här, men jag tänker titta i alla fall. Vill du veta vad jag tyckte när jag såg den första gången, kan du läsa här.

Vad händer hos dig denna söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En ljusare annandag

Ett inlägg om annandagen 2013.

Faktiskt var det ljusare idag! Till och med lite sol! Dagens projekt blev därför att få ut mamma, gå en tur och svänga in på Tokerian.

Solen lyste en stund på min älva i köksgardinen.

Det blev annars lite sovmorgon idag också, trots att det fortfarande låter som om nån river huset mellan klockan sex och nio varenda morgon… Jag försökte koncentrera mig på att läsa en av mina julklappsböcker.

Vi fick en inbjudan per sms till fika på söndag och det tackade vi ja till. Jag telefonerade lite kort med Fästmön och hon följer nog med till Leaning Pastures.

Turen till Tokerian gick bra. Mamma rollade på fint. Jag passade på att panta tomburkar och julölflaskor. Apoteket hade öppet och mamma slank in där och gjorde några ärenden.

Gigantiska bollar på apoteket.

Även Kaj hade öppet och fick ett besök av oss. Mamma handlade mjukisbrax och en jacka och jag köpte två par handskar till henne i kommande namnsdagspresent. Eftersom jag inte tog bilen fick mamma agera packåsna. Ibland är det väldigt praktiskt med en rollator!!!

Mamma fick agera packåsna.

På eftermiddagen blev det go-fika, medan tvättmaskinen tvättade vittvätt. Jag satte mig med mina två överfulla pärmar med viktiga papper som skulle rensas. Maj gadd… Det gick i alla fall på cirka en timme, vilket är rekord. Dessvärre har jag egentligen ytterligare en pärm som behöver gås igenom, men den får vänta.

Två pärmar med viktiga papper gick jag igenom och rensade ut. Skönt!

På kvällen blev det tabberas på julmaten. Faktum är att vi faktiskt inte har öppnat alla sillburkar. Den som spar hon har. Vi hade tänkt köpa kräftor till nyåret och äta silltallrik till förrätt, vilket ju blir perfekt. Nu gäller det bara att få tag i kräftor. På Tokerian var de nämligen slut, trots att jag fick hjälp att leta.

Men först blev det en stunds läsning i julklappsbok. Å, vad det är gott att bara vara, läsa, äta lite godis, flyta bort till fantasivärldar…

Skönt att sätta upp fötterna och bara flyta bort till julklappsbokens fantasivärld.

Jag stekte lite köttbullar och prinskorv till min mamma. Det tar emot att stoppa gris i min panna, men jag gör det för mamma.

Köttbullar och prinskorv till mamma.

Ägghalvorna sjöng på sista versen. Dillen såg väldigt ledsen ut. Vi åt ett par var, resten gick i sopen, faktiskt.

Ägghalvorna sjöng på sista versen, med ledsen dill och allt.

Vi blev proppmätta idag också. Och såg på Sebastian Bergman i den andra delen av Den fördömde.

Sebastian Bergman – igen.

Lite dator och lite läsning i sängen fick avsluta den här dagen. I morgon är det fredag och vardag. Men jag har semester. Glad är jag att Anna kommer hit i morgon kväll. Jag ska åka och hämta henne efter jobbet för lite förberedelser innan vi åker hit. Under morgondagen ska jag också ut och fiska efter kräftor till nyår och kanske tvätta bilen – om det nu inte regnar.

Och hur har din annandag jul varit??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Förberedelser inför Dalaresan

Ett inlägg om vad som har hänt och händer före resan till Dalarna.

I morse hade jag lovat mig sovmorgon. Tji fick jag! Det är som att ”man” bara måste höra av sig till mig runt klockan sju. Jag kan inte stänga av iPhonen helt av olika skäl, men jag lägger den på mjukt underlag och sveper in den i en gammal putsduk – förutom att jag har den på ljudlöst, förstås. Men den vibrerar och blixtrar – och då vaknar jag.

Det som väckte mig idag var ett sms från ett flygbolag som talade om vilken gate jag skulle gå till för att komma med på planet till Köpenhamn. Bara det att jag ska inte resa till Köpenhamn idag, jag ska åka till Dalarna. Och jag ska köra bil, inte flyga.

Redan igår startade förberedelserna inför resan. Framåt seneftermiddagen travade jag över till Tokerian för att utsätta mig för lite dalahästar och annat. Jag har varit ett par gånger i Dalarna och vet hur det är med det folkloristiska där – det är mycket. Men faktum är att jag gillar det – i lagoma doser. Gärdebylåten slipper jag dock helst – om Tofflan själv får välja.

Leksandsknäcke – ett sätt att träna inför Dalaresan.

Efter att ha sett till att det finns nånting ätbart när vi återvänder från Dalaresan blev nästa steg att fylla upp Clark Kent*. Han var bara halvtörstig, men det är ju inte säkert att det finns bensinmackar i exotiska Dalarna. SKOJAR BARA!

Clark Kents Diner.

Sen var det ju jag själv som skulle få lite påfyllning. Hela dan igår hade jag läst om kanelbullar. Jag var så sugen! Men på Tokerian var de SLUT! Åkte till Mac Jack för att dinera och skenade in på macken där för att kolla om man bakat några bullar. SLUT! Men vad är det här??? Det är ju först idag det är Kanelbullens dag!!! Höll alla ställen kanelbullarna gömda till igår, eller vad??? Jag blev utan.

Till middag hade jag bespetsat mig på kycklingburgare och strips. Tyvärr hade Mannen Mannen börjat tillreda en sån där förstekt kycklingburgare som jag tycker är vidrig.

Nej fy, de där burgarna är skitäckliga! 

sa jag.

Jag tar chucky chicky bits i stället.

Mitt uttryck 

skitäckliga

var naturligtvis tvunget att kommenteras av några som satt och slafsade inne i kiosken. Vad var det för roligt med det? Det är ju vad jag tycker! Hade god lust att bita ifrån och säga:

Skit i mig och mitt, sätt er vid en annan bänk än den där man ska stå och välja mat och betala, i stället – ni sitter i vägen!

Men det sa jag ju inte. Tanter förväntas uppträda som… tanter. Jag nöjde mig därför med att ignorera sällskapet totalt. Sen ägnade jag måltiden åt att inte försöka spilla ner varken tröja eller jeans med mangorajasås samt läsa lite sanningar. Betoning på lite, om du förstår vad jag menar…

En papperstidning!

Jag har inte läst en papperstidning på hur länge som helst. Distributionen av UppsalaTidningen en gång i veckan har inte fungerat på över en månad nu, så inte ens den gratistidningen har jag fått. Varje gång har jag mejlat, varje gång… händer ingenting. Jo en gång hände nåt! Jag mejlade till redaktionen och efter två dar eller så svarade en journalist – och talade om vilken e-postadress jag borde ha använt. Det hjälper inte. Tidningen kommer fortfarande inte. UNT distribution klarar uppenbarligen inte av att hitta till ett vanligt flerfamiljshus som har stått i New Village sen 1970-talet. HUR SVÅRT KAN DET VA???

Till kvällen igår tog jag sen en tur ut till Förorten efter att jag hade plockat upp Fästmön vid hennes jobb. Packning fraktades hit och dit, allt medan Prinskorven tog tid på oss via tidtagaruret på iPhonen. Och så messade han sin mamma då och då för att skynda på oss lite. Inte ett dugg stressande, nehej då! Fast lite roligt också…

Bara skit på TV, så jag packade lite åt mig själv och läste en stund innan jag knoppade in. Idag har jag packat lite till. Det låter som om vi ska flytta till Dalarna, men det ska vi inte! DU BEHÖVER INTE VARA ÄNGSLIG, GUNILLA!!! Det är ju så att vädret är som det är – ibland varmt och soligt, ibland kyligt och regnigt. En Toffla måste kunna möta allt slags väder. Då blir det en del packning.

Dagen idag skulle bli sämre vädermässigt än den igår. Ser jag ingenting av! Solen lyser starkt och himlen är klarblå. Jag har sökt ett jobb nu på morgonen och får nog nöja mig med det. Men jag har också anmält intresse för ett skrivuppdrag – om Dalarna, passande nog! (Här googlas det uppenbarligen…)

Skriva om Dalaresan lär jag definitivt göra – om Lapdancen fungerar så blir det nog ett par gånger under helgen, redan. Mobilen ska hållas laddad och dess kameralins putsad, förstås.

Vad ska du göra i helgen???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Näst sista semesterdan/spontandan

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.

I morse vaknade jag just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.

Dagarna går, tiden försvinner och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Ett hårt paket.

Morgonen i övrigt har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Semester = fullt ös, medvetslös…

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.

Nu är jag halvvägs inne i min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.

Min första semestervecka började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.

Min tredje vecka var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på Thuns… I lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.

Drömmen om semestern som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi firade en som blev myndig…

I måndags kväll var vi alltså iväg på en tur till Morgonen i Förorten där vi skulle fira en tjej som blev myndig. Eftersom jag har lovat att inte publicera några foton på den nyblivna vuxna får du i stället se lite kring förberedelserna hemma hos mig.

Här är det på väg att bli en siffra till efter 1:an.

Födelsedagsbarnet hade önskat hallontårta, vilket det ju inte riktigt är säsong för. Så det blev hallon- och Pollytårta – och en väldigt god sån!

Här är tårtan på väg att bli färdig.

Födelsedagsbarnet i fråga är inte den lättaste att inhandla presenter till. Jag hade samlat ihop lite av livets nödtorft i form av paket som jag etiketterat – allt för att förstöra överraskningsmomentet! På lapparna stod

• halstabletter
• tobak
• en flaska whisky
• kattsand
• Allt vad en kvinna behöver

Jag tror att födelsedagsbarnet förstod det roliga med det hela, hon skrattade i alla fall!

18 på tårtan!

Vad paketen egentligen innehöll var förstås nåt helt annat. Det mesta var ätbart och så var det en grå papperspeng med en gammal kung på.

Puddingen gör tårta.

Födelsedagsbarnets mamma gav också papperspeng, en bok och en jättefin top. Vad pappa hittade på glömde jag att fråga, men han och Storasyster hade gjort så fint hemma med bullar och kakor, tända ljus – och dagen till ära, värmen påslagen! Mormor och L tittade också in, de kom för egen maskin eftersom min maskin Clark Kent* var full av däck. Mormor hade hittat en alldeles perfekt Uppsala Ekeby-katt! Vilken fin present och vilket fint minne av mormor och dagen att ha kvar!

De levande katterna i familjen var för övrigt i sitt esse. Felix blev antagligen sur och avundsjuk för att han inte stod i centrum, så han var ute i ösregnet och fångade en mus. Som han tog in och lekte med. På en matta i hallen. Alla skrek, särskilt Jerry Storasyster! Jag satt bara cool och betraktade det hela, för jag hävdar ju alltid att jag inte är så förtjust i katter just för att de är rovdjur. Trots det jag var ändå med och räddade livet på Musmördaren härom sommaren…

Jag vill hoppas och tro att födelsedagen var till belåtenhet. Den jag saknade var Storebror, men jag hoppas han hade några kakor att knapra på.

Nästa högtidsdag vi firar i familjen är en 20-årsdag… För somliga deklarerade ju att man har slutat fylla år, så det är inte av elakhet jag hoppar över Novembergubbenbarnet! *retas ENORMT mycket*

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »