Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fina saker’

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunnig i Varberg 2Torsdag kväll, mobilen laddad och appen påslagen. Självklart amatörvärderade jag även denna andra gång Antikrundan var i Varberg. Nu börjar säsongen gå mot sitt slut. Lite separationsångest blir det nästan för min del. Vad ska jag göra om torsdagskvällarna SEN…? EFTER Antikrundan..? I kväll var det som vanligt många fina saker och roliga människor – några finare och roligare än andra…

 

 

De här prylarna tyckte jag var mest intressanta:

  • Hårbroderiet – vilken grej, alltså! – värderade jag till 4 500 kronor och experten till nånstans mellan 5 000 och 6 000 kronor.
  • Bägaren från 1600-talet som använts som pennburk värderade både experten och jag till 30 000 kronor.
  • Den bleka målningen av Maj Bring värderade vi till mellan 25 000 och   30 000 kronor.
  • Charles Lindberghs autograf värderade jag till 50 000 kronor – och experten till mellan 40 000 och 60 000 kronor.
  • Bengt Lindström-tavlan värderade experten till 25 000 kronor. Jag la mig lite högre, på 35 000 kronor.
  • Kandelabrarna värderade vi till 75 000 kronor.
  • I Bra, Bättre, Bäst handlade det om värdet på tre Ian Fleming-böcker. Jag erkänner stolt att jag tog full pott på 300 poäng.
  • Det vackra gamla skrinet värderade jag till 40 000 kronor och experten höll med.
  • Familjeporträtt brukar inte värderas högt, men kvällens fick ett värde på en miljon kronor. Jag la mig på 85 000 kronor.

Denna andra runda i Varberg hade jag tur med värderingarna. Jag slog med eget rekord poängmässigt och fick diplom som Antikkunnig. Nästa gång är Antikrundan och dess experter tillbaka i Järvsö. Det är även jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikintresserad Lidköping 2Äntligen torsdag! Med laddad mobil och påslagen TV var Antikrundan i mitt fokus. Ja, mobilen måste ju vara laddad för att jag ska kunna amatörvärdera via Antikrundans app. Roligt och lärorikt, även om jag naturligtvis aldrig blir varken världsbäst eller expert. I kväll var vi tillbaka på Läckö slott för att se fler fina saker.

De här föremålen tyckte jag var mest intressanta i kvällens program:

  • Hundhalsbandet tog jag full värderingspott på. Experten värderade det till mellan 3 000 och 5 000 kronor.
  • Soffan var lite häftig tyckte jag och ansåg att den borde vara värd runt   14 000 kronor. Experten tyckte bara mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • Stenskulpturen var jättegammal och den värderade jag och experten till ungefär lika mycket, runt 40 000 kronor.
  • Den handskrivna boken värderade experten till 100 000 kronor och jag till 90 000.
  • Ekskåpet blev jag väldigt förtjust i och tyckte att det var värt 12 000 kronor. Experten la sig lägre, på mellan 6 000 och 8 000 kronor.
  • Den gulliga gosedjurshunden värderade jag helt korrekt till 5 000 kronor.
  • Armbandet värderade experten till mellan 40 000 och 50 000 kronor. Jag la mig lite lägre, på 35 000 kronor.
  • Väggsekretären av Bruno Mathsson tyckte jag var både snygg och smart och värd 40 000 kronor. Experten, däremot, ansåg att den var värd mellan 15 000 och 25 000 kronor.
  • Den kinesiska skålen värderade både experten och jag till 50 000 kronor.

Den här omgången var svår. Det finns brister i kunskaperna, men intresset för antikviteter är det inget fel på. Idag fick jag diplom som Antikintresserad. Nästa torsdag är Antikrundan tillbaka i Varberg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en antik TV-serie.


 

Antikkunnig i Simrishamn2En stunds flykt. Antikrundan var på torsdagskvällen tillbaka i Simrishamn. Jag hängde förstås med dit IGEN. Ja, det kommer så mycket folk med så fina saker att varje inspelningsplats får två program. Detta betyder att vi är tillbaka i Uppsala nästa vecka. Missade du Fästmön och mig då i vimlet förra gången kanske du får en ny chans. Jag har i alla fall sett mig själv på en trailer. (Intresseklubben antecknar, va’?)

 

 

Här är några av de spännande saker som visades vid det andra programmet från Simrishamn:

  • Fågelstatyetten var både annorlunda och häftig. Jag värderade den till 40 000 kronor, Antikrundans expert till mellan 20 000 och 30 000 kronor.
  • Träskulpturerna av Adam och Eva värderade både experten och jag till mellan 30 000 och 40 000 kronor.
  • Tavlan av Karl XV värderade vi till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • Möbelgruppen i teak värderade vi till 20 000 – 30 000 kronor.
  • Det tunga bordet värderade experten och jag till nånstans mellan 60 000 och 70 000 kronor.
  • Bokstöden i form av nakna kvinnor värderade jag helt korrekt till 5 000 kronor.
  • Porfyrljusstakarna värderade vi till 50 000 kronor.
  • Jag tyckte att jardinjären (”blomkrukan”) var skitsnygg och värderade den till 75 000 kronor. Knutte gillade den också, men satte ett mer realistiskt värde på mellan 10 000 och 15 000 kronor.

Den här gången gick det bättre för mig som amatörvärderare. Jag fick diplom som antikkunnig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med andrahandsvärde.


 

Idag företog vi oss del två på vår loppistur i Boländerna i Uppsala. Jag hade även ett ärende in till stan som sinkade oss en hel del. Fästmön följde med och väntade medan jag väntade… Eh ja… Effektiviteten är inte alltid så hög dit jag skulle. Bara det att fyra (4) personal stod i kundmottagningen och servade en (1) och samma person ger ju en viss vink om att det inte går undan… När alla papper var påskrivna och allt ordnat ringde jag ett samtal. I andra änden var det inte särskilt effektivt heller. I vart fall verkade inte vederbörande kunna läsa innantill. Det tycker jag är ett minimikrav när man jobbar på en myndighet.

Sen blev tillvaron roligare. Vi for till Erikshjälpen genom alla snåriga gatstumpar som plötsligt är avstängda i Boländerna. Jag körde faktiskt inte fel! Erikshjälpen är nog Uppsalas fräschaste secondhandställe just nu. Gissningsvis är det därför priserna ligger lite över alla andra. Några fynd gjorde jag inte här, jag hittade mest saker att skratta åt. Det verkade som om stället har fått in grejor från nån sorts ap-fetischist, till exempel. Vidare såg jag en något modernare variant av min spretande golvlampa. Foten till min lampa är i äkta marmor, så jag gissar att min skulle betinga ett högre pris.

På Eriks kafé intog vi kaffe och cheesecake och satt ner en stund innan vi for till nästa checkpoint.

Här är bilder på några grejor hos Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Återbruket ligger ungefär rakt över gamla E4:an 
från Erikshjälpen, så vi tog oss dit ganska snabbt. Inga gratis böcker eller halva priser idag, men överlag mycket bra priser. Tyvärr är det ingen vidare ordning bland porslin och husgeråd och böckerna. Det är synd, konstaterade Anna, eftersom man ju då kan missa en massa fina saker. Jag gjorde emellertid ett rejält fynd – en äppelskål i grönt glas i mellanstorlek för fem (5) kronor. Nu äger jag tre såna skålar i olika storlekar, varav den äldsta och minsta var en gåva från mamma en gång för länge sen.

Här är bilder på några grejor hos Återbruket:

Detta bildspel kräver JavaScript.


På vägen hem var det bilköer 
som hette duga. Jag trodde att jag såg en före detta chef och var på väg att preja h*n på grund av att h*n inte klarade säkert filbyte. Lite senare träffade jag personen i fråga på ICA Solen. H*n hade inte alls åkt på Österleden idag utan nya E4:an. Så det var ju tur att jag inte lät mr Hyde ta mitt sinne i besittning vid ratten

Men att jag är blåst skriver många under på. Man kan faktiskt inte tro att jag har haft körkort i över 35 år. För när jag körde hem från Himlen, där jag lämpat av Anna och hennes grejor, hittade jag en knapp i bilen jag tryckte på. Plötsligt fungerade fönsterhissen som hade

pajat

efter trippen till Nora. Jag hade lyckats låsa fönstret med knappen och nu låste jag upp... Eh ja… Jag känner mig som Emils föräldrar första svängen de var hos doktorn med sonens huvud i soppskålen. Nu har jag ju liksom sparat 7 000 spänn! Det är vad ett nytt kretskort skulle ha kostat. Minst. Vad ska jag göra för alla dessa tusenlappar, månntro..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sista antikt inlägg för säsongen.


 

Snyft! I kväll var det säsongsavslutning för Antikrundan. Örnsköldsvik fick besök igen. Jag slog mig naturligtvis ner i bästefåtöljen framför TV:n, höjde volymen och startade appen. Det är riktigt roligt att amatörvärdera och jag lär mig massor! Kanske kan jag ställa upp som en av experterna när Antikrundan spelas in här i Uppsala på Uppsala Konsert & Kongress den 22 augusti???

Tavla av råtta

En tavla – av råtta!!!


Säsongens sista program
spelades emellertid in lite norr om Uppsala, i Örnsköldsvik alltså. Som vanligt fick vi tittare se fina saker.

De här föremålen tyckte jag var mest intressanta i kvällens program:

  • Tavlan av råttskinn (värderad till 10 000 kronor)
  • Silverdosan (värderad till 30 000 kronor)
  • Luktdosan (värderad till 10 000 kronor)
  • Fällbordet (värderat till mellan 8 000 och 10 000 kronor)
  • Halsbandet (värderat till 40 000 kronor)
  • Äpplet (värderat till mellan 40 000 och 60 000 kronor)

Amatörvärderingsfinalen då? Ja jag värderade hej vilt, men var alldeles för snål och värderade för lågt. Bara två fullpoängare blev det. På diplomet står det Antikintresserad och det stämmer alldeles utmärkt. Jag ÄR genuint antikintresserad.

Antikintresserad i Örnsköldsvik

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt och östgötskt inlägg.


 

Torsdag och äntligen Antikrundan! Jag slog mig som vanligt ner framför TV:n, höjde volymen, startade appen och började amatörvärdera. Jakten på poäng är rolig, men roligast av allt är förstås att se alla fina saker.

Bo Knutsson

Bo Knutsson värderade en helt galen stol. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I kväll var det dags för 
ett återbesök i Norrköping. (Eller gissningsvis spelar man in allt vid ett enda tillfälle och gör två program – folk kommer ju med så många grejor!)

De här sakerna fastnade jag mest för:

  • Lampfoten (värderad till 42 000 kronor)
  • Hornstolen (värderad till mellan 6 000 och 8 000 kronor)
  • Kokboken (värderad till 25 000 kronor)
  • Kandelabrarna (värderade till 80 000 kronor)
  • Rökdonet (värderat till 400 kronor)
  • Broschen (värderad till 100 000 kronor)

Mina värderingar av Norrköpingssakerna var ganska bra. Det blev flera fullpoängare och bara ett par värderingar som inte gav några poäng. Den här veckan blev jag Antikkunnig.

Antikkunnig i Norrköping 12 mars 2015

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett födelsedagiförvägsfirande inlägg.


 

På onsdag är Fästmön inte längre tonårsmorsa på ett tag. I kväll samlades vi i Himlen för att fira Frida som blir 20 år på onsdag. Goa, fina yngsta bonusdottern, bara i början av livet. Jag önskar jag hade kunnat ge mer. Mest av allt önskar jag att jag hade kunnat laga saker och ting. Men till och med mitt superlim hade torkat. Och livet måste var och en lära för. Jag kan egentligen bara önska att det är lite snällare i fortsättningen mot den här tjejen.

Frida snart 20

Frida, snart 20 samt hennes mammas söta rumpa, en riktig linslus, den senare.

 

Från mamma och mig  blev det kläder och en plånbok. Pappa Jerry hade köpt så många fina saker, bland annat en skinnjacka. Till och med kattbröderna hade paket till Frida. Storebror gav presentkort.

Jag hämtade Anna efter jobbet. Hon ställde sig direkt i köket medan jag tog en promenad med snabeldraken med mera före maten. Och så bytte Jerry och jag kaffe med varandra. (Nej, det är ingen kod för nånting annat.) Anna bjöd på hamburgare, själva åt hon och jag halloumiburgare. Mormor och L plingade på just som jag hade tryckt på kaffet.

Anna lagade inte bara mat, hon hade bakat småkakor och gjorde en kladdkaka för LCHF:arna samt en hallontårta för övriga. Magen stod i sju hörn på oss alla när jag slängde av Jerry, Frida och Elias på Morgon. Äldsta bonusdottern Linn stannade kvar hos sin mamma innan hon tar planet hem till byn i Norr i morgon. Men roligt att träffas var det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack för att jag får vara med i er familj!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om trevliga återseenden.


 

Av nån händelse hamnade jag på en tidigare buss än vad som var tänkt. Jag hade en kvart på mig att spendera i stan före min lunchdejt. Det var ingen tvekan om vart jag styrde stegen: The English Shop! Ja alltså den på Dragarbrunnsgatan i Uppsala och ingen annanstans. Där fanns massor av fina saker, roliga saker och godsaker förbjudna saker. Och jag hade inte varit där sen den 13 november förra året, upplyste Swarm mig om.

Bland de fina sakerna hamnar dessa elefantburkar med tepåsar, tyvärr lite för dyra för min ekonomi just nu för att köpas till en som gillar elefanter

Teburkar som elefanter

Te för elefanter?


Sen fanns det… roliga saker. 
Eller hur man nu ska kategorisera ett kakbakarset med solbrända rumpor…

Kakbakarset Hot Summer rumpa

Nån som vill äta en solbränd rumpkaka?


Och det förbjudna…
För mig, vill säga, det fanns det gott om… MASSOR av sötsaker, godis, kakor, sylter, marmelader. Jag letade förstås efter Walnut whip. Tänkte unna mig nåt litet sött och gott till helgen, nämligen, men jag gick nästan bet. Nästan. En vänlig butiksmedarbetare hittade Walnut Whip i fyndkorgen, för endast fem spänn styck (kort datum). De brukar kosta det tredubbla… Så det blev två såna… Och lite till, som följde med hem. Notera dock att inget har provsmakats än och att saker och ting ska få ligga till sig till kommande helgER!

Godsaker från The English Shop

Godsaker från The English Shop att mumsa på kommande helgER.

Fredrik

Fredrik brer macka. Det som ser ut som en liten gul fez på hans huvud är en lampskärmsjävel som lyckades komma med på bilden.

Min lunchdejt stod och väntade på mig. Vi kom fram till att vi inte hade umgåtts sen en konferens i Stockholm i början av 2000-talet. För i höstas stack jag bara in huvudet i Fredriks arbetsrum och sa hej en passant i samband med en anställningsintervju. En gång i tiden var jag för övrigt kund hos Fredrik. Fredrik jobbar som utvecklare vid ett av de mest framgångsrika företagen i Uppsala. Jag och min dåvarande arbetsplats var en av företagets första kunder, tror jag. På denna min gamla arbetsplats har man lyckats (?!) montera ner allt det jag byggde upp under ett decennium. Men en sak är kvar och det är tekniken som Fredrik har utvecklat. Det glädjer mig enormt att företaget har varit så framgångsrikt att det nu finns lokalkontor på flera ställen i världen!

Vi gick och käkade persiskt. För mig var det premiär på Kadbano, en restaurang i stan som jag vanligen passerar när jag är inne i centrum. Priset för lunchen var en aning högt för min kassa, men såna är stadspriserna. Nu var det rikligt med mat och även vacker mat. Jag beskrev den för Fredrik som ungefär

[…] både sommarsol och solnedgång

Det fanns ett fint salladsbord där man också kunde välja tre sorters bröd och fräscha, sockerfria drycker samt kaffe, te och kaka på maten. JA JAG TOG EN LITEN KAKA. JAG ERKÄNNER! (Jag har ingen karaktär att motstå såna frestelser.)

Kyckling på persiskt vis

Kyckling på persiskt vis – sommarsol och solnedgång i ett. De svarta plupparna kan vara… chokladkulor. In my mind…


Trots att vi inte hade umgåtts ORDENTLIGT
på typ tio år hade vi massor att prata om! Vi uppdaterade varandra om såväl privata händelser i livet som yrkesmässiga. Och så snackade vi bilar, böcker, filmer, kost, sömn och lite annat. Men det tänker jag förstås inte avslöja några detaljer av här.

Det lär inte dröja ytterligare ett decennium innan vi ses. Jag är urusel på att hålla kontakt med gamla, goda vänner, men jag skyller på den senaste tidens turbulens. Och pendlingen. Man blir helt asocial av pendling.

Och på tal om pendling… Det är dags att söka dagens tredje jobb innan jag åker och hämtar Anna. Hon ska storhandla idag efter jobbet. Inte nån favoritsysselsättning, men i morgon älskar hon garanterat att det gjordes idag. I morgon kväll samlas nämligen troligen alla fyra ”barnen” hemma hos sin mamma. Tänk, det blir sista helgen hemma för Storasyster innan hon far upp till norr för att bo och plugga i tre år… Vilket spännande äventyr hon har framför sig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utflykt bland bakluckor.


 

Vädret var sisådär idag. Därför blev det varken picknick eller dopp i spat som jag hade tänkt utan i stället en utflykt till Ulva. Där är det bakluckeloppis varje söndag på sommaren. Man kan strosa bland bakluckorna i några timmar, kanske fynda nåt. Det brukar bli nån sorts fika och kanske titt i antikvitetsaffären och glasblåseriet inne i själva kvarnhuset.

Rostig gammal bil

Den här bilens baklucka var inte öppen, men bilen i sig var intressant att titta på.

 

Plastgubbe

Den här plastmannen tillhörde väl kanske det som inte var nåt större värde i. Men så kostade den bara tio kronor också.

Men vi började bland bakluckorna. Det var förresten där jag såg den roliga munken med mikrofonen i föregående inlägg. På såna här loppisar finns det rätt mycket skräp, fast också en del fina saker. Fästmön gjorde en del fynd till bra pris – det mesta kostar ju nästan ingenting. Hade jag till exempel haft behov av en plastman kunde jag ha fått mannen till höger för en tia. Fast nu är jag ju inte så intresserad av varken män eller plastiga dito.

Det blev faktiskt ganska varmt, om än inte outhärdligt, att gå bland bakluckor och bord. Det var fantastiskt mycket liv i luckorna denna söndag, faktiskt! Många säljare och många presumtiva köpare.

Anna bjöd på glass och bubbelvatten med citronsmak. Det var gott med nåt svalkande. Vi gick ner till vattnet och tittade. Där var fult med folk som fotade fallet, doppade fötterna och matade ändor. På gräsmattorna ägnade sig några åt att spela volleyboll, medan andra sov på filtar. Och så fanns det folk som grillade på engångsgrillar direkt på marken trots att det är eldningsförbud just nu. (Det var inte så väldigt länge sen kvarnen brann, för övrigt… Året var 1998 och den återuppbyggdes året därpå.) Nä, jag har respekt för eld, jag. Den kan vara så förtärande och obarmhärtig.

Knäckt pilträd vid Ulva

Jag fick inte min lilla sjöjungfru att sätta sig på en sten framför det knäckta pilträdet.

Humle eller Dumle

Humle eller Dumle hade jag möjligen haft råd att köpa. Men jag ville inte.

Inne i kvarnen var det hett, men dess antikaffär vill man inte missa! Oj så många fina saker där finns! Riktiga kvalitetsprylar och allt från böcker och tidningar, via glas och porslin, silverprylar, möbler, plåtburkar fram till kläder. Jag noterade till min glädje att en likadan kexburk som jag fått efter min farmor såldes för 240 kronor och att blomkakburken jag fick av mamma förra året kostade 300 kronor. Där fanns en mindre variant av den senare, men det priset var lite för högt för mig. Jag hade möjligen haft råd med Humle eller Dumle…

Kletig räkmacka

Den kletiga räkmackan drog till sig getingar.

Vi avslutade vår utflykt med kaffe och räkmacka. Tyvärr kom ett antal getingar med på köpet, så njutningen blev inte så stor. Vi skrek och flaxade med armarna och kastade i oss mackan. Sen åkte vi hem.

Lite halvkyligt var det här hemma och somliga har dragit på sig tjocksockar. Vi har ändå kunnat sitta på ballen* och läst, pratat och ätit ostpaj med tomater och tzatziki till middag. I morgon börjar 50 procent av oss att jobba, medan andra fortsätter sin kamp för att hitta nåt jobb. Jag ska också ta en förnyad dust med a-kassan angående det arbetsgivarintyg de återigen påstår sig inte ha fått samt ännu en gång försöka förklara att jag aldrig i hela mitt liv har jobbat deltid, vilket det påstås att jag gör just nu. Ja, du hör/läser ju hör tokigt det är. Alla dessa duster tar emellertid hårt på krafterna, krafter som jag i stället borde lägga på jobbsökeriet i sig.

Nåt roligt i veckan då? Förhoppningsvis en träff med gäster från Sollentuna en dag samt en bokträff med mormor A. Och så hoppas jag på positiva besked angående framtiden, förstå. Jag vill ha ett liv igen.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kamp mot snedställda möbler, byråkrater och annat.


Uppdaterat inlägg:
Mamma hittade lite mer grejor i kväll som ska ner i källaren. Jaha, i morgon blir det nyordning i källaren igen…

Kassar med ljusstakar
Lite mer till källaren… 


Det har grejats i mammas källarförråd.
För nåt år sen påbörjades ventilationsarbeten i huset där hon bor. Hantverkarna behövde tillgång till hennes källarförråd, vilket de fick. Men de fick förstås flytta på alla hyllor och grejor på egen hand så att de kom åt det som skulle åtgärdas. Tror mamma närde nån förhoppning om att de skulle flytta tillbaka saker och ting också. Svar: Nej!

Mamma är både äldre och rörelsehindrad, så hon kunde inte flytta möbler och tunga lådor på egen hand. Hon kan faktiskt inte ens gå ner i källaren eftersom trappan ner är brant och inte har nån ramp för rullstol eller rollator. Det tog flera månader, förresten, innan hon fick tillbaka nyckeln till sitt förråd, så hon har inte ens kunnat engagera nån att hjälpa henne. Bovärden har lovat att göra det. Grejen är bara att det har blivit indragningar på bovärdar. Och de som jobbar har inte haft tid. Mammas dotter, det vill säga jag, bor 30 mil härifrån. Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket och inte orkat åka 2 x 30 mil. Före dess genomgick jag en bukoperation som innebär att jag inte fick ägna mig åt tunga lyft, in fact, inga lyft alls den första månaden. Jag fick inte heller köra bil på en månad.

Jag tog en tur ner för att byta glödlampa i taket och kolla på förödelsen. Det jag såg gjorde det omöjligt för mig att låta bli att ingripa. Tyvärr tog jag inget före-foto, men en gigantisk och tung hylla, som i vanliga fall står upptryckt mot ena kortväggen, var ställd diagonalt i förrådet. Alla kartonger och väskor var upptryckta mot andra väggen. Mitt i förrådet stod en glasdörr från vardagsrummet och kilade fast hyllan. Mammas rullstol stod mitt på golvet.

Det går ju aldrig att göra fint i ett förråd, tycker jag, men jag försökte åtminstone göra logiskt. Fast först baxade jag hyllj#¤%&{n på plats. Svetten rann. Mina rena mjukisbrax blev dammbruna på knäna. Ja för jag fick liksom krypa och kräla under hyllan också. Till slut gick det och så här blev slutresultatet:

Mammas källare andra väggen
Inte fint men logiskt.


På översta hyllplanet ligger smålampor,
småhyllor och två kartonger med prydnadssaker. Mittenhyllan innehåller julsaker, påsksaker och mammas resväska på hjul. På nedre hyllplanet finns extratäcken och -kuddar och vinylskivor, det vill säga sånt som man inte drar fram så särskilt ofta.

På motsatta kortväggen finns en väggfast hylla med stång. Där hänger klädgarderober. Nedanför står tre extrastolar och en gammal träkista.

Mammas källare ena väggen
Klädgarderober och extrastolar.


I mitten står glasdörren
till lägenhetens vardagsrum, en stege samt mammas rullstol, lättåtkomlig – för den som kan ta sig ner för källartappan.

Mamms källare rakt fram
Rullstol, stege och dörr.


Jag fotade och visade mamma bilderna,
förklarade hur jag hade ställt saker och ting. Hon blev nog nöjd, tror jag, för hon tyckte att jag skulle ta en kall öl som belöning. Det gjorde jag och det var förstås underbart gott!!!

 En kall starköl
Underbar belöning!


I mammas gömmor i köket
grävde hon fram ytterligare en belöning – en fin gammal burk med blommor på. Den ska få följa med hem till Uppsala.

En fin burk
En fin burk som följer med till Uppsala.


Mamma har många fina saker,
men nåt som jag alltid beundrar är ett par gamla stolar. Stolarna är gamla på riktigt, för att klädseln på dem sägs vara original. Enligt mamma är det pappas farmor Mabel som har broderat sitsar och ryggstöd. Mamma har paret, men här är en av dem på bild:

En fin stol
En fin stol! Dess make/a står utanför bild.


I övrigt har jag försökt förstå ett brev
om kommunens nya färdtjänstregler, regler som gäller från och med den 1 juli, det vill säga nu i veckan. Om detta kommer ett särskilt inlägg, för jag är riktigt förbannad, på ren svenska, för att byråkraterna inte kan skriva på… ren svenska!

I kväll är Findus vår kock eftersom jippot har stängt av här runt omkring så vi inte kunde åka iväg och handla med bil. Sen blir det TV-deckare och prästostbågar och före dess kanske en promenad. Om vädret håller sig. Himlen liksom öppnar sig då och då och det har åskat så lamporna här har blinkat!..’


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »