Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ironisk’

Ett inlägg om en bok.


 

Mellan sommarens längtan o vinterns köldAtt jag gillar Leffe vet den som läser min blogg. Han är rolig, ironisk, vass och skärpt som tusan. Sen kan han vara lite underlig också – precis som vi alla kan vara. För ett tag sen lånade jag en hel hög med böcker av Fästmön. I den låg bland annat Leif GW Perssons bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld. Nu har jag läst den tegelstenen på nästan 600 sidor.

En amerikansk student tar livet av sig genom att hoppa från fönstret till sitt studentrum. Det är helt klart ett självmord. Men en synnerligen envis polis gör en märklig upptäckt i studentens klack. Plötsligt rullas en underlig historia upp. Försent inser polisen att det egentliga offret hela tiden har varit Sveriges statsminister.

Det här är en fiktiv historia. Boken är också den första delen av Leffes trilogi om mordet på Olof Palme. Därför kan och bör man som läsare läsa boken med den vackra titeln på lite olika sätt. Personligen tycker jag att historien blir alltför utdragen. Boken är för tjock, helt enkelt. Den blir seg bitvis.

Det samlade Toffelomdömet når upp till medel i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite av det bästa i tillvaron just nu.

 

Diklofenakgel

Min bäste vän just nu.

Snart har halva min semestervecka gått. Största delen av tiden har gått åt till att ha ont, att inte kunna röra sig, att gnälla, kippa efter andan för att det gör så ont etc. Men jag har skrivit en del, det har jag. På fredag hoppas jag kunna tvinga Fästmön att läsa fem kapitel. Kanske är jag lite optimistisk, men… Det är mitt mål. Hade jag varit frisk skulle det ha varit minst det dubbla. Men jag kan liksom inte sitta tillräckligt lång tid åt gången vid datorn för att skriva. Vissa texter mår inte bra av att sönderhackas med avbrott av smärta var tionde minut. Jag vet att ryggen blir bättre framåt eftermiddagen och kvällen. Fast då är min skrivtid som sämst, för då är jag trött. Min bästa tid är på förmiddagen.

Skräddarställning på golvet

Min bästa ställning.

Igår stolpade jag iväg till Apoteket Hjärtat intill Tokerian. Mitt mål var att köpa antiin-flammatorisk gel, för jag insåg att jag behöver nånting som biter bättre på ryggen. Apoteksmannen var ensam och überstressad. Jag trodde att jag skulle svimma innan det blev min tur. Han hörde knappt vad jag frågade. Men jag kom ut med en tub Diklofenak gel. Den kan jag applicera upp till fyra gånger om dan. Igår blev det två gånger. Den gör nytta! Sen kör jag med mina övningar också, förstås. Har insett att den ställning där jag slappnar av bäst är i skräddarställning, på golvet. Lite svårt att äta där bara, dårå. Men det gör inget för banta är nåt jag verkligen behöver göra. Verkligen!

Vi hade våffelorgier här igår. Vissa såna här temadagar tycker jag att man verkligen ska ta fasta på. Ja ta fasta på, inte fasta på. Våffeldagen är en sån dag. Åt jag sju eller åtta våfflor? Jag minns inte. Sen undrar jag varför jag ser ut som om jag är i nionde månaden…

Ryggen var hyfsad igår kväll, idag är den lika jäklig som igår på dan. De mest basala ting blir som obestigbara berg för mig. Till och med att gå på toa är svårt – särskilt när toarullen lossnar från hållaren och rullar iväg. Vem kan jaga rätt på den? Vem kan ens böja sig ner och plocka upp den? Inte jag, i alla fall. För övrigt tror jag aldrig att jag har tappat så många saker på golvet som just nu – bara för att det är lögn i h-e att plocka upp dem.

Blommande palettblad

Palettbladet blommar i alla fall – en annan bra sak.

Dagen är grå och trist idag. Anna skrev på morgonlappen till mig att det var snöblandat regn när hon klev upp. Hon är duktig som ger sig iväg i alla fall utan att gnälla. Framåt 16.30, när hon slutar idag, hoppas jag att ryggen är så pass OK att jag kan hämta henne. Vi behöver också åka en sväng till Himlen för att hämta lite saker och så ska vi väl ha nån mat. Gissar att det blir smalismat från MacJack (<== jag är mycket ironisk).

Det är ett antal saker jag skulle behöva fixa, men ryggen sätt stopp för dem. Jag börjar bli lite orolig för en viss födelsedag framöver, har inte många idéer och skulle behöver ge mig ut för att se mig omkring. Bara det att jag inte klarar det just nu – och i nästa vecka jobbar jag igen. Vidare finns ett par ekonomipunkter på min agenda som jag tyvärr inte heller pallar att ta tag i, liksom inköp av ny dator. Jag är fortfarande en fruktansvärt irriterad och icke tålmodig sjukling!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den som kommer på varifrån citatet i rubriken kommer får en Toffelkram! Men idag är det verkligen sista dansen, sista chansen för avdelningen och fakulteten att ta sitt förnuft till fånga och välja mig. Fast så blir det ju inte. Jag sitter här och skriver några rader min allra sista arbetsdag och det känns både ledsamt och spännande. För nånstans hoppas jag ju på en framtid som innebär nya utmaningar. En av dessa utmaningar blir den lilla föredragning jag ska hålla i morgon eftermiddag på Högre Höjder! Tänk dig själv att få prata jobb där jobbet i sig är din favoritsysselsättning! Ja jag pratar förstås om att blogga.

I övrigt är dagens uppfostringsuppgift att lära folk som säger

fakulEteten

att det heter

fakulteten utan nåt extra E i mitten.

Vad gäller hälsotillståndet står förkylningen och stampar. I morse hade jag nysanfall och luftrören känns tajta och som om de innehåller glasskärvor som skaver ONT varje gång jag andas. Vaknade med huvudvärk, så jag tog en Ipren och en C-vitamin brustablett, rörets sista. Äh, det är liksom jobbigast innan en förkylning bryter ut! På vägen hem ska jag stanna vid apoteket i rondellen och inhandla lite diverse – ifall att.

I kväll blir det förberedelser inför dragningen i morgon eftermiddag, men jag tänker också förstås, förstås se på större delen av Antikrundan. Fästmön jobbar till klockan 21, så jag hinner titta till ungefär kvart i innan jag åker och hämtar henne. Och ja, jag har slutat rapportera från Antikrundan, för jag insåg att jag nog tyckte att det var roligast själv. En massa människor runt omkring visade sig vara helt humorlösa och förstod inte att om jag gav tofflor åt några i programmet så gav jag stålskodda kängor åt mig själv. Men nej, det är inte lätt när man inte är lika smart och ironisk som jag att fatta det. Fast å andra sidan förstår jag inte varför man läser här, dårå. Om man retar upp sig, alltså och om man inte förstår hur jag slår på mig själv. Och nej, Sir Väs, jag mår inte bättre om jag slutar vara så elak. Det jag däremot aldrig nånsin lär mig att förstå är varför såna som du, som uppenbarligen avskyr mig, fortsätter att hänga här där du vet att du inte är välkommen. Å andra sidan har jag förstått att det endast är bloggare av klass och rang som har webbtroll. LÅNGNÄSA!

I morse hittade jag en otroligt passande seriestrip i lokalblaskan och jag kunde inte låta bli att fota den och lägga ut den här. Det där spöket, det är som jag, det.


Det misslyckade spöket är jag.

Read Full Post »

Downton Abbey är en brittisk TV-serie som jag har följt i två säsonger. Det är en dramaserie som jag verkligen gillar! Skaparna har lyckats få till den helt rätta atmosfären.

Downton Abbey – både tjänstefolk och herrskap.

 

I kväll visade SvT1 Downton Abbey bakom kulisserna. Det var lustigt att se skådespelarna utanför sina roller. Många av dem är till exempel mycket snyggare i verkligheten än i sina roller.

I varje sån här karaktärsserie får man sina favoriter. Jag älskar till exempel Lady Crawley den äldre (Dowager Countess of Grantham), hon är så fruktansvärt upper class och fattar inte att tiderna förändras. Dessutom är hon otroligt ironiskt – och sånt gillar jag!

Självklart vill jag inte se den snälle mr Bates hamna i fängelse för mord på sin första fru. Jag vill att han och hans Anna (fint namn på en ny fru, tycker jag!) ska få vara lyckliga. Och självklart ska Matt och Mary, herrskapsfolket, bli lyckliga också – med varandra.

Thomas tycker jag inte alls om, han slickar uppåt och slår neråt, precis som vissa på min förra arbetsplats. O’Brien gillar jag inte heller. Hon både ser snipig ut och är det. Mrs Patmore är en favorit i köket, även om hon påminner om min gamla hemkunskapsfröken Else Felt.

Bland de tre döttrarna gillar jag Mary bäst, även om hon är rätt manipulativ och bortskämd. Den ena systern är skvallrig och knäpp, den andra naiv och också ganska bortskämd. Tycker jag, dårå.

Brukar du kolla Downton Abbey??? Vilken karaktär är DIN favorit???

Read Full Post »

Kvällsblaskornas löp skriker ut att Sveriges Television ska göra sig av med sina hallåor. Eller programpresentatörer, som det heter på korrekt svenska numera. (Jag drar parallellen städerska – lokalvårdare…). Men hallå! Är inte det lite… dumt? Eller i vart fall väldigt trist!

Det är visst inte helt klart när hallåorna försvinner och det KAN bli så att det rösthallåor ersätter bildhallåor. (Då kanske till och med fula jag, som sägs ha radio-/telefonröst, kan komma i hallå-fråga!) En översyn av TV2 gjordes redan för några år sen och nu är det alltså dags för ”Ettan”. Syftet: att modernisera.

Jovan Radomir är en av hallåorna som sitter med i arbetsgruppen som tittar på hur det hela ska utformas. Han säger i Expressen:

[…] Jag kan tycka personligen att det är lite tråkigt om den (hallåan) försvinner från kameran. Jag tror att väldigt många människor tycker att det är skönt med en människa som gör oss sällskap under en tv-kväll. […]

Enligt Jovan Radomir riskerar ingen av hallåorna att stå utan jobb eftersom deras röster ska användas. Ett tag, i alla fall. Frågan är vad alla hallåor ska göra sen? I nästa fas. Joina Fas-3, kanske? (Jag var ironisk nu.)

TV4, däremot, satsar på FLERA människor i rutan. Och skälet är att man vet att publiken önskar det. Enligt ”Fyrans” kommunikationsdirektör är hallåorna

[…] viktiga för helhetsupplevelsen i vår kanal. Det är någon som både vägleder och ger kanalen en personlig närvaro. Vi tycker att det är trevligt att någon tar emot och hälsar välkommen och vet att vår publik uppskattar det. […]

Intressant är att både Aftonbladets och Expressens läsare har en majoritet som vill ha kvar hallåorna. Och själv tycker jag att TV-hallåor för det mesta tillför nånting och är ett sällskap när man är ensam, precis som Jovan Radomir uttryckte det. Varför är det så farligt med RIKTIGA MÄNNISKOR, Sveriges Television???

Här kan du titta på några hallåor genom tiderna. 

PS Min favorit genom tiderna är förstås tant Anita, hon med dockan Televinken som bland annat lärde oss som var barn på stenåldern 1960- och 1970-talen trafikvett. Bland annat med Gullan Bornemarks… lustifika sånger (som jag för övrigt ÄLSKADE som barn! Inte konstigt jag är som jag är… Har du inte hört Herr Gårman-låten har du missat nåt!!!).

Read Full Post »

I morgon är det en intressant konferens här i Uppsala. En konferens om sjukdomen MS och en ny behandlingsmetod. Behandlingen utgår från nya teorier om vad som orsakar MS. Enligt detta nya skulle sjukdomen bero på dåligt blodflöde från hjärnan via venerna. Den nya behandlingen är en sorts ballongvidgning som innebär att blodet flyter bättre genom de vener som finns i halsen.

Jag är varken läkare eller forskare, men eftersom jag känner många med just denna djävulusiska sjukdom är jag intresserad. Ofta funderar jag kring MS och även kring diabetes, dessa sjukdomar som ändå varit kända ett tag (!..) och ÄNDÅ har man inte hittat varken orsak eller behandlingsmetoder som är optimala, anser jag.

Det största problemet med denna nya behandlingsmetod mot MS är att den inte är tillräckligt kliniskt prövad än, vad jag förstår. Åtminstone inte här i Sverige. Men ett gäng svenskar, cirka 30 stycken, med MS har åkt ner till Polen för att låta göra den här ballongvidgningen. Till det facila priset av 70 00o kronor. Jag gissar att de har betalat själva. Och det är ju bra. Om man har den möjligheten att betala själv, alltså. För alla MS-sjuka finns inte det valet.


Kroppsliga symtom vid MS. (Bilden är lånad från Nyfiken Vitals hemsida.)

                                                                                                                                                        Därför väntar jag med spänning på fler prövningar och resultat för att se om teorierna håller och om det är en vettig behandlingsmetod. Jag vägrar nämligen att tro att ballongvidning i sig är en dyr metod – inte om den kan utföras här på hemmaplan. Men som sagt, först måste man se resultat!s

En annan ganska ny metod att behandla MS är stamcellsbyte. Först slår man ut immunförsvaret med cellgifter och sen transplanterar man blodstamceller för att bygga upp ett nytt och fungerande immunförsvar. Denna behandling baserar sig på att immunförsvaret angriper nervernas skyddande hölje. Detta gör att nervernas signaler till musklerna fungerar allt sämre. Sjukstugan i Backen deltar i en internationell studie kring den här behandlingsmetoden. Hittills har 18 patienter vid Sjukstugan behandlats med den här metoden. De flesta av dessa 18 har blivit besvärsfria. Inte heller här har det varit valfritt VILKA MS-sjuka som fått prova metoden utan den har varit förbehållen de som lidit av den aggressivaste formen av sjukdomen. Inget val här heller, alltså, men en prövning pågår här hemma sen 2004. Alltid något.

↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔

Ett annat val som somliga har att göra är de OMVAL som anordnas i Örebro och Västra Götaland. Det handlar om ungefär 1,2 personer som ska gå till valurnorna igen, därför att bristfälliga budröster räknades medan vissa förtidsröster INTE räknades. Uppsala kommun hjälper till och fixar förtidsröstning i Stadshuset. Hittills har en (1) person förtidsröstat. Ja jag vet, Örebro och Västra Götaland ligger inte i Uppsala, men vi har troligen en massa myndiga studerande därifrån. Omvalen gäller för övrigt kommun (Örebro) respektive landsting (Västra Götaland). Kanske dessa omval inte engagerar så mycket, bland annat för att man befinner sig på distans… Detta gäller kanske till och med ALLA parter. (Ja, jag är ironisk.)


Omval i Örebro och Västra Götaland på söndag den 15 maj. Men redan nu kan man förtidsrösta, till exempel i Uppsala Stadshus.

Read Full Post »

Hade en urmärklig dröm i natt. Bland annat satt jag instängd i en immig bil och

pratade ut

med en före detta vän. Vi hade parkerat så att vi inte kunde kliva ur bilen. Vad vi kom fram till? Tja, att vi inte orkade älta det gamla och att vi skulle glömma det. Inga

därför

eller några andra förklaringar. Det kändes ganska skönt och på nåt sätt fick jag ytterligare en puff  att släppa det hela. (Ja, jag har fått en ganska stor tidigare, nyligen.)

Det nylånade pusslet från igår ligger fortfarande i sin ask. Men så här ska det bli när det blir färdigt:


Vi som inte har råd att åka hit får pussla ihop en bild av paradiset…

                                                                                                                                                         Ja, jag är medveten om att bilden är mycket turkos, men samtidigt ger den oss möjlighet att resa till paradiset i tanken eftersom vi inte har möjlighet i verkligheten. Jag var utomlands på semester senast 1996, så jag ska ärligt säga att jag inte saknar att resa särskilt mycket – jag är ju inte speciellt resvan, har aldrig haft råd. Ironiskt nog har jobbet tagit mycket av tiden, också, inte bara rent fysiskt utan också tankemässigt. Hur som helst, pusslandet ger flera timmars avkoppling och lite hjärngympa, vill jag tro. Och som sagt, så kan vi drömma oss bort till den där stranden vid det turkosa vattnet…

Fästmön börjar jobba klockan 13 idag, så det blev en liten sovmorgon i morse. Vi satt uppe ganska sent och såg en inspelad… dokumentär, får man väl kalla det, om familjen Kennedy. Den gick i repris härom natten och då passade jag på att spela in den på DVD:n. Annars beklagar jag att jag har missat serien om familjen Kennedy, en serie som gick på samma kanal, SvT1, men som tyvärr krockade med nåt annat.


Jackie och Jack vid bröllopstårtan.

                                                                                                                                                            Jag vet inte varför, men jag har alltid varit fascinerad av den här familjen. Kanske är jag morbid, för jag tror att det handlar om alla mord plus kopplingen till Marilyn Monroe, en annan person jag är fascinerad av…


Kolla bara! Inte går det att INTE bli fascinerad av denna kvinna!

                                                                                                                                                            Kanske har fascinationen att göra med att det inte bara handlar om mord och död utan också om ganska många frågetecken till dödsfallen.

I eftermiddag ska jag lugna ner mig med min sedvanliga jakt* samt att läsa en mycket annorlunda och intressant bok om Böckernas Bok.

I kväll ska jag Ut på Uppdrag. Det ger mig ett värde och det är jag tacksam för.

Ett annat uppdrag jag utförde igår var ett skrivuppdrag här på bloggen. Det var intressant att se hur många kommentarer det blev på inlägget! För även om människor säger sig vara ointresserade är vissa frågor tydligen ändå… engagerande!

                                                                                                                                                      *sedvanlig jakt = jobbsökeri

Read Full Post »

Som jag nämnt åtskilliga gånger är detta ingen politisk blogg och jag tänker inte ta ställning för eller emot, MEN… Arbetsmarknadsministern Hillevi Engström, (M), tar i en debattartikel upp en viktig och angelägen fråga: oseriösa arbetsgivare – och bristande kontroll från Arbetsförmedlingen.

Hillevi Engström anser att Arbetsförmedlingen måste öka kontrollen av de arbetsgivare som ger långtidsarbetslösa sysselsättning. Dessa arbetsgivare får nämligen ersättning för sina insatser. Eftersom Arbetsförmedlingen enligt egen utsago från en av deras handläggare inte förmedlar jobb, tycker jag att det vore en alldeles utmärkt arbetsuppgift för Arbetsförmedlingen. För ursäkta mig, vad sysslar man med annars??? Att skriva intetsägande handlingsplaner kan väl inte fylla upp handläggarnas arbetsdagar?

Hillevi Engström tar upp ytterligare aspekter som jag anser är viktiga:

[…] Priset för utanförskap får aldrig underskattas. Ett förlorat jobb kan leda till förlorat självförtroende, social isolering, depressioner och ångest. Genom initiativ för aktivitet, som ökar deltagande på arbetsmarknaden, går detta att förebygga och vägen tillbaka till arbete kan bli kortare. […]

Jag kan bara skriva under på detta! För varje sekund som passerar sjunker självförtroendet, den sociala isoleringen ökar i samma takt, depression och ångest blir biverkningar av ett tomt arbetsliv.

Nu finns det ett antal insatser som görs, men inte ens efter två års jobbsökande vill man här i stan skaka fram ett praktikjobb till Petite Moi, trots att jag har efterfrågat sånt. För även arbetslivserfarenhet blir ju gammal och behöver uppdateras och förnyas!

För övrigt skulle jag också önska att Arbetsförmedlingen la ner lite kontrollarbete på de arbetsgivare som annonserar i Platsbanken. Flera av dem kan klassas som oseriösa, många har till och med hamnat på olika ”svarta listor” och några har flera anmälningar på sig. Som arbetssökande känner man sig totalt utlämnad. Man vill så gärna tro på kvalitet och framför allt seriositet bland Platsbankens annonserande arbetsgivare. SÄRSKILT vill man ju som arbetssökande TRO att en myndighet inte tillåter jobbannonser från oseriösa och kanske i vissa fall kriminellt belastade arbetsgivare. Men det gör man alltså.

Desutom är jag inte intresserad av ersättningar och bidrag, det är ett jobb jag vill ha. Till dess får jag TYVÄRR försöka leva med känslan av att vara utlämnad åt en Arbetsförmedling som jag inte förstår vilken funktion den har OCH leva på försäkringar och a-kassa, det senare enbart är totalt omöjligt att leva på (om man inte bosätter sig på en parkbänk eller en koja i skogen, dårå).

Slutligen, finns det nåt parti, nåt block, som är intresserat av att komma med förslag på vettiga insatser för att minska långtidsarbetslösas lidanden???? Om inte nån tar ansvar, nämligen, lär arbetslöshetstalen sjunka drastiskt på grund av ökat antal självmord. Och då kan ju vårt fina land verkligen slå sig för bröstet (jag är MYCKET ironisk).

Read Full Post »

Dagen är snart förbi. Jag hann inte ens fånga den. Idag var en sån där dag som jag mycket väl hade kunnat hoppa över. Trött och ledsen hela dan, antagligen beroende på att jag behöver lite extra tillskott till mitt taskiga blod som försvinner ur mig som Niagarafallen. Snart lägger jag mig på trappan utanför akuten på Sjukstugan i Backen och skriker:

Snälla! Operera bort skiten!

Men sånt gör ju inte en Toffla, en viss stolthet och hyfs har till och med en sån.

Den Mest Älskade var också trött och ledsen idag och jag vet att det är så mycket i hennes tillvaro som är tungt. Det kändes inte helt OK att åka hem på eftermiddagen idag, men jag hade två stora paket att hämta ut. Dessa behövde sen snabbt förvandlas till smärre paket så att inte mottagarna får veta vad de innehåller förrän den 24 december. Särskilt nyfiken var jag på ett av paketen, men blev bekymrad när jag såg ETT STORT VECK på ena hörnet. Varorna inuti var emellertid helt oskadda! Och faktiskt blev jag mycket nöjd med innehållet, ett resultat av Tofflans Pyssel & Knåp HA*. Men lite snopet blev det sen att av två rätt stora paket blev det bara denna lilla hög:


En liten hög av två stora paket, blev det bara… 😦

                                                                                                                                                    Nåja, det visade sig att två varor inte låg med i ett av paketen, men nu har jag kollat upp och de är på väg.

Sitter vid stordatorn hemma och svär över min trådlösa mus som verkar vara på väg att dö. Tror jag får plugga in en sladdmus tills vidare. Jag har en liten trådlös till leksakslådan**, men jag vill inte hatta med musen fram och tillbaka för då upptäcker jag strax att den är på fel ställe, så att säga (jag glömmer lägga den på rätt ställe).

Jag har inte bestämt mig än hur jag ska hantera ”ärendet” med den före detta kollegan som har bloggat om mig. Alla har ju rätt till sin subjektiva föreställning av ett skeende, men det är irriterande att inte få gå i svaromål när man blir attackerad. Och ännu mer irriterande är det när rena felaktigheter serveras. Hmmm… tål att tänka på…

När jag kom hem mötte jag ett riktigt surmonster, men jag antar att det beror på att jag är den stjärna jag är. (Ibland är det härligt att retas.) Och det kan ju faktiskt inte jag hjälpa. Att jag är så fantastisk, menar jag. (Jag är MYCKET ironisk och inte ett dugg självgod.)

                                                                                                                                                            *HA = HemArbete
**leksakslådan = min lilla dator

Read Full Post »

Babel i veckan som gick – naturligtvis från bokmässan i Göteborg. GAH! Till och med Babel är där! Vad gör jag här? Tittar på en inspelad version av torsdagens program…

Temat för bokmässan är Afrika, men även den svenska författareliten är där. Men först ut intervjuades författaren Ondjaki från Angola. Ondjaki tyckte att det kändes märkligt att ha en kontinent som tema för mässan och inte ett land. Men nu är han på mässan i vart fall…

Programmet fortsatte sedan med ”en grundkurs i afrikansk litteratur”. En miljard invånare och 2 000 språk i över 50 länder… Det är Afrika. Den moderna afrikanska litterturen skrivs emellertid på kolonialspråken engelska och franska och så arabiska, förstås. Fyra nobelpristagare har kontinenten. Den äldre litteraturen är skriven på inhemska språk, kanske swahili, men icke att förglömma är den muntliga berättarkulturen i Afrika!


Afrika och hur det var koloniserat.

                                                                                                                                                 Första gänget att intervjuas var författarna Kopano Matlwa från Sydafrika, Henning Mankell, bosatt i Mocambique och Binyavanga Wainaina från Kenya. Den senare har bland annat skrivit en satir om hur man skriver en afrikansk bestseller. Tyvärr var det inledningsvis tekniska problem med hans mikrofon, men jag uppfattade honom som väldigt rolig och ironisk! Henning Mankell satt och svamlade på svengelska, riktigt pinsamt.

Nästa reportage var en testund med skotten Alexander McCall Smith, som skrivit flera böcker om den kvinnliga sydafrikanska detektiven Mma Ramotswe. Böckerna har också filmats. Tyvärr är Damernas detektivbyrå en serie böcker som inte tilltalar mig så mycket på grund av att de är alltför humoristiska. Och jag är en tråkig och konservativ deckarläsare.

Så blev det lite svenskt. Unni Drougge har skrivit en roman om ett mord på en Jan Guillou, ett mord som inträffar på… bokmässan! Boken heter Bluffen och är en satir om bokvärlden. Man undrar och väntar med spänning på en motreaktion!..


Ett mord på bokmässan!

                                                                                                                                     Nuruddin Farah från Somalia var nästa afrikanske författare att bli intervjuad. Hans íntryck av mässan var

too many people, too many books… A cattle market of humans and books.

Ord och inga visor! Nuruddins första bok, Adams revben, skrev han som 23-åring. Boken handlar om en flicka som rymmer från ett arrangerat äktenskap till stan. Den har säkert spelat stor roll för det faktum att han kallats feminist. Hans nästa bok, som blev stulen med hans dator, heter Crossbones och kommer ut först nästa år på grund av stölden. Den nya boken handlar om pirater.

Sofi Oksanen, belönad med Nordiska rådets litteraturpris för boken Utrensning, var nästa författare att intervjuas. En kontroversiell person – hon fick sparken från sitt bokförlag och skyggar inte för att skriva om kontroversiella ämnen. Själv har jag bara läst Baby Jane och det mest kontroversiella med den är att den handlar om lesbiska som mår dåligt.

Litteraturen som gömställe var nästa punkt i programmet. Detta att skriva under pseudonym. Bland annat blev det en pratstund med författaren Kristoffer Leandoer kring hans nya bok Mask.


Litteraturen är ett gömställe med alla pseudonymer, menar författaren till Mask.

                                                                                                                                                                Så var det dags för afrikanska författare igen. Alain Mabanckou har skrivit böckerna Slut på kritan och Ett piggsvins memoarer. Sefi Atta vars bok Allt gott ska komma dig till del nyligen blivit översatt till svenska och fått ett stort afrikanskt litteraturpris. Pinsamt nog tappade programledaren tråden och började leta ord på svenska, men den kloka Sefi Atta hittade orden han sökte – på engelska. Sefi Atta skriver realistiska böcker, medan Alain Mabanckous senaste bok är en fabel. 

Dawit Isaak, den fängslade eritreanen, har fått sitt versepos Hopp översatt. Nu kommer hela boken ut på svenska. Frågan är om Dawit Isaak nånsin själv kommer ut. Nu har han suttit fängslad i nio år…

Poeten Shailja Patel avslutade programmet med en tänkvärd dikt om språket som förskönar – eller förminskar.

Tack och lov slapp vi Bob Hansson, men nästa gång är han tillbaka igen, tyvärr. Vidare bjuds då på litterärt tupperwareparty…

Read Full Post »

Older Posts »