Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged alkohol, andas, avundsjuk, äldre kvinna, örter, bakhuvud, baksida, balkong, besök, blank och oplanerad dag, blåsigt, bubblor, chardonnay, citron, citrus, crème fraiche, dragning, dusch, elak, epitet, förlora, fett, fisk, frihet, frukost, galgtävling, glas, grillad lax, grillar, hår, helgmorgon, heta sommardar, hopp, huvud, inomhus, irritera, jobb, jobbstart, kaffe, kallt, klaga, klippa håret, klok, kolsyrat vatten, ladda, laster, lägenhet, läsa, lättdrucket, lördag, litteratur, livegenskap, ljum vind, ljuvlig vämre, mage, mamma, markis, matlagning, mästerfrissa, mästerliga ord, måndag, middag, miljonär, Moulin Blanc, nervös, njuta, nypa till, odla, oförskämd, panna, platt, potatis, protein, rädsla, rödlök, rökare, regnigt, rejält kylt, rolig, rom, sauvignon blanc, sång, sås, selfie, shopping, skön, sköna maj, skratta, smak, smaka fina fisken, somrigt snaggad, spis, stava, stängda fönster och dörrar, stöka, Sverigelott, tävling, telefoni, träd, trädgård, Trisslott, uteplats, vätska, vin, virvel, vitt vin, vokal, vrålhungrig, Willys, Wordfeudmotståndare on 07 maj 2016|
Ett inlägg om sköna dar.
Fräscha och citronsmakande bubblor i mitt glas.
Sköna maj… Ja, epitetet skön kan en verkligen ge månaden maj i år. Förra veckan var det kallt, regnigt och blåsigt. Sen några dar är det ljuvlig värme och balkongsittarväder. Än så länge har rökarna/grillarna och jag lyckats undvika varandra, så jag har kunnat sitta mycket och länge på min balle*. Det är jag förstås tacksam för samtidigt som det kan irritera mig att andras… laster och matlagning tvingar mig att sitta inomhus vissa heta sommardar med stängda fönster och dörrar för att kunna andas utan att det gör ont.
Igår eftermiddag och kväll kunde jag i alla fall njuta av att sitta och läsa, med markisen lite nerfälld så att en ljum liten vind kunde passera. Jag hörde hur nån i huset stökade på sin uteplats och det var inte utan att jag blev rätt avundsjuk. Jag skulle också vilja ha en liten plätt, en liten trädgård, där jag kan odla några örter, kanske några rader potatis, och framför allt: ligga under ett träd och läsa böcker. Men ärligt talat var det inte fy skam att bara sitta på ballen och läsa och dricka kolsyrat vatten smaksatt av citron. För vätska behöver en i värmen!
Jag läste ut den översta boken och påbörjade den undre.
Eh… saknas det inte nån vokal här, typ ett o..?
Men jag satt faktiskt inte bara och läste. Då och då nöp jag till mina Wordfeudmotståndare med mästerliga ord, fast… jag förlorade en och annan match trots det. Sen skrapade jag en Sverigelott i hopp om att bli miljonär. Jag fick fyra Sverigelotter av vännen Lena och två Trisslotter av mamma i födelsedagspresent. Hoppet om att bli miljonär grusades också. Ändå fick jag skratta, för de där på Sverigelotten verkar inte vara så bra på att stava… En och annan vokal saknas.
Framåt kvällen gick jag in och grillade min lax i en panna på spisen. Till laxen gjorde jag potatis i ugn och en sås av crème fraiche, rom och rödlök. Jag var lite nervös för hur magen skulle ta emot det hela, men när jag väl serverade mig maten på ballen var jag så vrålhungrig att jag struntade i rädslan. Det gick ganska bra att äta, bara jag tog korta pauser då och då. Sen har magen klagat lite under morgonen. Samtidigt behöver jag både proteinet från fisken och fettet från såsen för att systemet ska hållas i balans. Till firren serverade jag mig ett glas Moulin Blanc, ett vitt vin som Fästmön inhandlade för ett tag sen. Notera att jag frågade om lov först innan jag tog nåt vin!!! Vinet är lättdrucket med en touch av citrus och gjort på sauvignon blanc och chardonnay. Rejält kylt smakade det fina fisken till… fisken…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Den här veckan, den sista i både livegenskap och frihet, märkligt nog, har jag haft ganska mycket att göra. Därmed inte sagt att det var tråkiga saker jag har gjort. Igår var jag till exempel och fick håret klippt. Mästerfrissan M gjorde sitt bästa och jag la ut en bild – en selfie! – på det här igår. Fast jag måste säga att baksidan är bäst! Tyvärr kan jag inte ta nån vettig bild som visar hur M får till den där virveln jag har bak i huvet, men du får i alla fall se hur härligt och somrigt snaggad jag är i bakhuvet.
Somrigt snaggad i bakhuvet.
Kaffe och Helgonet – en bra start på den här lördagen!
Den här lördagen har knappt börjat. Jag har legat i sängen och läst och druckit svart kaffe, så som jag brukar göra på helgmorgnar. Strax ska jag in i duschen och sen blir det frukost. Dan ligger blank och oplanerad framför mig. Kanske besöker jag den äldre kvinnan som ville bjuda mig på kaffe den här veckan. En tur till Tokerian blir det i vart fall, för jag behöver mer bubbelvatten och lite annat, typ middag. Mamma ska få ett samtal idag eller i morgon, men i morgon hämtar jag Anna när hon har slutat jobba och direkt efter det ska vi titta på en lägenhet.
Nu är det emellertid fortfarande lördag och jag laddar och laddar och laddar inför jobbstarten på måndag. Till kvällen idag kan det bli dragning i galgtävlingen. Än finns det chans att klämma till med ett klokt/roligt/elakt/oförskämt svar. Klicka på bilden nedan så kommer du till inlägget med tävlingen!
”Roligt du kom” står det på galgen, men vad står det på galgen bakom???
*min balle = min balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged a rocky road, andas, arbetsgivare, arbetsplats, Astrid Lindgren, avdelningsdagar, återseende, bekymra mig, bita ihop, blogg, bry sig, Denna dagen ett liv, en god gärning, erkänna, fråga, frustrerande, göra ont, gråta, hålla distans, hård, hårdare, home.se, inblandad, intensiv jobbdag, kap, kollega, komma ner på jorden, kompetent, kontor, ledsen, litteratur, möte, mobiltelefoni, mynt, oknytt, pengar, spray, stenig, svära, systempåse, telefoni, trampa, trevlig, trollpacka, väg on 02 mars 2016|
Ett hårt inlägg.
Stenig är vägen jag går på.
Vilken dag! En kan verkligen säga att jag trampar på
a rocky road
just nu. Och ja, jag erkänner. Det gör ont att ingen enda frågar. Det finns ju andra sätt att fråga och svara än genom den här bloggen där även trollpackor och annat oknytt läser. Men se mejl går inte. Sen igår har Spray legat nere och det är där jag har mina home.se-e-post-adresser. Det är mycket frustrerande att inte kunna nås eller nå ut.
Båda mina telefoner fungerar emellertid. Det vet jag för min mamma ringde mig i eftermiddags på mobilen när jag hade ett litet möte på mitt kontor. Hon undrade om jag hade ringt tidigare under dan… Ja ja, jag SKA ringa i kväll, vill bara andas och komma ner på jorden lite först.
Denna dagen, ett liv, kan jag konstatera – precis som titeln på boken jag började läsa igår kväll.
Det har varit en intensiv jobbdag. Jag får mycket att göra och det gillar jag. Däremot fick jag veta att jag inte får följa med på avdelningsdagar i mitten av månaden. Inte trodde jag att det skulle bekymra mig, men när jag tänkte efter gjorde det mig faktiskt lite ledsen. Så jag får försöka fortsätta hålla distans och gråta när ingen ser eller hör. Jag börjar bli allt hårdare och bättre på att bita ihop. Jag är snart lika stenig som vägen jag har slagit in på…
Nåt bra har dagen i alla fall fört med sig. Jag träffade S, en kollega från en tidigare arbetsplats. H*n började jobba på min nuvarande arbetsplats igår. Det var ett roligt och kärt återseende. Dessutom vet jag att min arbetsgivare har gjort ett riktigt kap – S är både trevlig och kompetent.
Vidare blev det så att jag utförde lite av en hård, men god gärning nu på tidiga kvällen. Jag har räknat upp 500 spänn mest i mynt i en systempåse som ska överlämnas till NK* i morgon. Och jag tänker inte berätta varför. (Vem bryr sig förutom de inblandade?)
En hård, men god gärning.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, tagged 7 september, andas, andetag, arbeta, arbetsskada, astma, avgörande, äcklig, överläkare, bestämma mig, bli sjuk, blod- och kärlsjukdomar, bo, busshållplats, chef, cigarrett, cigarrettask, dra i sig en massa skit, dra in rök, en brinnande vit pinne, enformig, evigt ung, farligt för hälsan, förbjudet, gör mig sjuk, glasbitar i luftrören, glåmig hy, god måltid, hänsynsfull, hjärtsjukdom, inte kunna andas, inte visa hänsyn, käft, klappa mig på axeln, kol, kropp, lördag, leva i en fantasivärld, lik, luft, lukt, lukta riktigt illa, lungcancer, mamma, människor i sin närhet, må bättre, måndag, Metro, min rökfria dag, missfärgad, offentliga miljör, oktober, omgiven av ett moln, opåverkad, pappa, passiv rökning, professor, rök, röka inomhus, röka utomhus, rökförbud på restauranger och kaféer, Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland, risk, Roger Henriksson, rynkig hud, samhälle, sämre blodgenomströmning, sämre tänder, särbo, se dumt ut, skydda, släppa ut, sluta med dumheterna, sluta röka, små barn, speciell, storrökare, svårt att andas, tandköttet, tågperrong, tobaksrök, utöka förbud, uteservering, väga tung, vänlig, värst, vår on 07 september 2015|
Ett axelklappande inlägg.
Inga cigarretter här i längre. Detta var min pappas cigarrettask.
Idag är det måndag och den 7 september. Ingen märkvärdig dag för de flesta, bara en vanlig måndag när alla stackars (?!) arbetande står inför en ny vecka. För mig spelar måndag eller lördag ingen roll. Utan ett arbete blir dagarna väldigt enformiga och lika varandra. Men just den 7 september är en mycket speciell dag för mig. Det är min rökfria dag.
Det är nu elva år sen jag slutade röka. Elva år… Det känns som om det var igår. Då hade jag rökt i nästan 30 år. Det tog ett år, ungefär, för mig att bestämma mig ordentligt. Jag kollade in hur det gick för mamma, som rökt i 50 år. Kunde hon, så kunde jag… Och mamma kunde. Hon slutade röka i oktober 2003 och jag den 7 september 2004.
För det är just det att en måste bestämma sig. Det är det som är det avgörande. En måste bestämma sig för om en vill fortsätta dra i sig en massa skit och bli sjuk på kuppen, eller sluta med dumheterna och må bättre. Dessutom har en kanske människor i sin närhet som en inte vill göra sjuka. År 2004 hade jag en särbo med två ganska små barn. Visserligen rökte jag inte inomhus, men jag rökte utomhus när barnen var med.
Det är tio år sen det blev förbjudet att röka inne på restauranger och kaféer. Det var också nåt som vägde tungt när jag bestämde mig. Jag hade ingen lust att ta cigarretten efter en god måltid på lokal utanför stället. Stå där, omgiven av ett moln, och se dum ut. För det ser rätt dumt ut att stoppa en brinnande, vit pinne i käften, dra i sig röken från den och släppa ut den i luften som jag själv och andra andas in.
Storrökare som INTE visar hänsyn finns överallt, till och med där en bor.
I våras kom ett förslag om att utöka förbudet till att omfatta även uteserveringar. Jag hoppas att det går igenom. För det finns inget bra med rökning. Jag vill gärna slippa få i mig skit från andra när jag befinner mig i offentliga miljöer såsom en tågperrong eller en busshållplats. Många rökare är lite hänsynsfulla och går bort en bit, men det räcker inte för mig. Deras rök är inte bara äcklig, den gör mig sjuk. Jag slutade röka när jag stod på gränsen till astma. Idag får jag svårt att andas om jag befinner mig nära nån som röker. Det känns som om jag har glasbitar i luftrören. Varje andetag gör fruktansvärt ont. Kanske har jag astma, kanske har jag även KOL. Men mina dumheter i form av röken från en cigarrett drabbar i alla fall inte nån annan längre.
I Metro sa Roger Henriksson, som är professor och överläkare samt chef för Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland, häromdan att passiv rökning är farligt för hälsan och att passiv rökning även har klassats som arbetsskada:
[…] Man kan bland annat drabbas av lungcancer, KOL, hjärtsjukdomar och blod- och kärlsjukdomar. Ju mer rök du får i dig desto skadligare är det […] Jag tycker definitivt att samhället borde skydda dem som utsätts för tobaksrök mot sin vilja med tanke på de risker som röken för med sig.
Har en sett nån med KOL är det ganska lätt att bestämma sig för att sluta röka. Den som tror att den förblir evigt ung och opåverkad lever i en fantasivärld. Det går ganska fort att få missfärgade och sämre tänder när en röker. En får sämre blodgenomströmning i hela kroppen och även i tandköttet, till exempel. Huden blir snabbare rynkig, men en rökare ser också ofta rätt glåmig ut i hyn. Sen är det lukten. Det luktar riktigt illa om den som röker. Men värst av allt är nog att inte kunna andas.
Idag är det den 7 september, min rökfria dag. Jag klappar mig på axeln.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged andas, ägarinna, överkast, bädda sängen, bädda snyggt, besök, blixtra, damm, darrande stämma, en tacksamhetens tanke, Expressen, fruktansvärt elak, gå-in-garderob, generad, god vana, gymnasieåren, härligare dag, håra, hotell, husdjur, inte andas, inte låta bli, irländsk, jobba, kraftfull kvinna, kraftig, kuverthörn, kväll, kvinnors stresshormoner, lägga sig, Leva & bo-webbplats, machines, mangel, mindre stressad, minska allergirisken, missar, mrs Turner, nattkärl, obäddad säng, oplanerade besök, oreda, porslin, resthome, riva upp, södra England, separat, skål, skönare, skrynkla, slarvigt, smartare, snäll, sovrum, stänga dörren, stryka lakan, svarta ögon, Sverige, tömma pottor, tömning, tilltala, tips, tonåring, tvätta lakan, underlakan, ung, vädra, vuxen on 26 juni 2015|
6 Comments »
Ett inbäddat inlägg.
Sängen är bäddad, men jag har Kiss och Bajs i den.
Om det var nåt jag avskydde när jag var ung så var det att bädda sängen. Under gymnasieåren gjorde jag dessutom ett sovrum av en gå-in-garderob, vilket i sin tur medförde att det där med att bädda snyggt var omöjligt. Men under året i södra England lärde jag mig sannerligen att bädda! Ägarinnan av det resthome där jag först jobbade var en kraftig och kraftfull kvinna vars irländska svarta ögon blixtrade när jag som 18-åring hade missat att släta ut en liten skrynkla i underlakanet. Jisses anoga så rädd jag var för mrs Turner! Hon kunde vara väldigt snäll – och då fick man tilltala henne Anne – men hon kunde också bli fruktansvärt elak när hon var arg på en. Mrs Turner brukade fråga om jag inte bäddade sängen och om vi inte strök våra lakan i Sverige.
We use machines for that!
svarade jag med darrande stämma och tänkte på manglar. Kärr… Mrs Turners ögon blixtrade ännu mer och hon rev upp ytterligare fem sängar som jag fick bädda om. Men först efter att jag hade tömt pottorna hos mr E och mrs MH… Jag lärde mig snart hur jag skulle andas – eller inte andas, snarare! – när jag bar nattkärlen av porslin för tömning.
Som vuxen bäddar jag sängen varje dag och tänker inte så mycket på det, jag bara gör det. Jag skulle däremot aldrig låta bli att göra det. Det händer till och med att jag sänder mrs Turner en tacksamhetens tanke för att hon lärde mig vika kuverthörn på underlakanen.
Häromdan läste jag på Expressens Leva & bo-webbplats om fem skäl till att en ska bädda sängen varje morgon. Jag delar med mig!
- Du blir mindre stressad.
Jo, jag mår faktiskt bättre om mitt hem är prydligt. Det finns studier som visar att kvinnors stresshormoner ökar bara av att se oreda, så är du kvinna är det ännu smartare att bädda sängen, alltså.
- Det är skönare att gå och lägga sig på kvällen.
JA!
- Du kan minska allergirisken.
Genom att dra överkastet över sängen kommer där inte ner nåt damm under dan. Och inga husdjur kommer åt att håra ner. Men låt sängen först vädra en stund innan du bäddar den.
- Du slipper bli generad om du får besök.
Oplanerade besök händer. Det går ju att stänga dörren till sovrummet, visserligen, men alla kanske inte har ett separat sovrum. Obäddad säng ser slarvigt ut!
- Du får en god vana.
Att bädda sängen är en god vana. Startar du en god vana är det lättare att starta flera.
Här får du lite mer tips ifall du vill
bädda sängen som på hotell
bädda sängen medan du fortfarande är i den
slippa göra missar när du tvättar lakan
Och nu vill jag förstås veta om DU bäddar sängen varje morgon eller inte… Skriv en rad i en kommentar – om du vågar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner, tagged allt flyter, andas, Arlanda, avocado, avocadokonton, äckliga fynd, älta, badrum, bäst, bättre, beroende, bil, bli lämnad, bra för hjärtat, bredband, Bromma, dammsuga, de gamla grekerna, drabba, duschrum, färdtjänst, få pengarna tillbaka, föredra, föredrar regn, försenad, försent, förskräckliga exempel, flyta, flyta på, fräsch och skön luft, funktionsnedsättning, ganska nöjd, göra fint och snyggt, gilla, gott, grå, grillrökig, hårig, hemma, Herakleitos, hiss eller diss, hjälper, humor, inflammation, inringade partier, Instagram, kliva i floden, kommunicera dåligt med kunder, kyl, kyrkogård, lagad kabel, läkarbesök, lyssna, makalöst, mål, möglig tingest, mineraler, minska sötsug och hunger, näringsämnen, ny beställning, nyttigt fett, omfattande skarvningsarbete, omväg, panta rei, pöl, penicillinodling, proteiner, provisorisk lösning, regler, reglera blodsocker, regnvatten, resegaranti, sätta fart, sätta tänderna i, sjukdom, skriva, skrubba, skydda mot sjukdom, sol, solig, soprum, städa, stöna, stekhet sol, stuprännor, sucka, svar, tänka optimistiskt, telefoni, teletrafik, Telia, tennisbana, toa, tolka, tveksam, Uppsala kommun, utomhus, Utrensning, vatten, vänta, vintras, vitaminer on 07 maj 2015|
12 Comments »
Ett inlägg om flyt och om hur man bemöter kunder. Och lite om avocado, också.
Panta rei… Allt flyter… Det var den gamle grekiske filosofen Herakleitos som uttryckte detta. Det handlar om att man inte kliver ner i samma flod två gånger, att vattnet inte är detsamma. Nåja, utan att snöa in alltför mycket på de gamla grekerna kunde vi konstatera igår kväll, nån gång mellan 20 och 20.30, att telefonin och bredband via Telia fungerade igen även i Himlen i Förorten. Förutom Fästmön var också barnens pappa och en vän till mig i Förorten kabellösa fram till dess. Det är rätt makalöst att det dels ska ta över 50 timmar att laga, dels att Telia Felia har kommunicerat så dåligt med sina kunder, det vill säga inte alls. Men nu tänker jag inte älta Telia Felia nåt mer, för nu flyter ju teletrafiken på. Fast det vore intressant att veta om det bara är en provisorisk lösning eller om kabeln är lagad… jag vet nämligen inte hur jag ska tolka
[…] Omfattande skarvningsarbete har gjorts […]
Färdtjänst Bromma – Arlanda? Äh, jag bara skojar!
Nåt som inte har flutit på bra sen i vintras när reglerna gjordes om är färdtjänsten i Uppsala. Jag suckar och stönar, för jag vet hur viktigt det är för dem som är beroende av färdtjänst att tjänsten funkar som den ska. Det går liksom inte an att komma två timmar försent till ett läkarbesök. Eller bli lämnad lika länge på kyrkogården för att bilen inte kan vänta fem minuter och ny beställning måste göras. Med mera. Det finns flera förskräckliga exempel på saker som människor som redan är hårt drabbade av sjukdom eller funktionsnedsättning råkar ut för. Men har Uppsala kommun lyssnat på sina kunder? Jaa, det får man väl ändå säga. Lite grann. För jag är ytterst tveksam till att den resegaranti kommunen inför den 1 juni hjälper. En garanti gör ju inte färdtjänsten bättre och inte heller hjälper det att få pengarna tillbaka om färdtjänstbilen är 20 minuter försenad eller om omvägen är för lång. Det är ju fram till sitt mål man vill.
Grått och hårigt var det i min penicillinodling.
Här hemma då, hur flyter det på här? Jo, jag känner mig ganska nöjd med att jag dammsög igår kväll. Det enda som återstår är att skrubba inne i badrummet och i duschrummet/toan. Jag gjorde en liten utrensning av kylen igår också, så jag måste ta en sväng till soprummet med diverse äckliga fynd. Bland annat hittade jag en penicillinodling i en gammal avocado… (De inringade partierna på bilden var gråa och håriga.) Avocado är annars väldigt nyttigt, har jag förstått. Det finns till och med avocadokonton på Instagram. Av nån anledning gillade flera av dessa min bild på denna mögliga tingest… Jag kan inte låta bli att undra om de verkligen skulle våga sätta tänderna i avocadon ovan. Men vad är det som är bra med avocado då? För det första innehåller den nyttigt fett som är bra för hjärtat och som minskar sötsug och hunger. Vidare innehåller avocado många näringsämnen som mineraler, proteiner, vitaminer med mera. Sen sägs den skydda mot vissa sjukdomar, hjälper till att reglera blodsockret och är bra mot inflammationer. Men bäst av allt är ju, enligt min mening, att avocado är så gott!
Men nu ska jag sätta fart här och göra fint och snyggt så gott det går. Det är en solig dag idag och jag ljuger inte när jag säger att jag hellre skulle vilja vara utomhus. Fast vem vet… Till kvällen flyter kanske regnvattnet ner i stuprännorna igen och bildar pölar på tennisbanan på baksidan. Om jag nu ska tänka optimistiskt – för jag föredrar faktiskt regn mot stekhet sol. Regn gör luften fräsch och skön att andas – sol gör den grillrökig och svår att andas.
Och nu vill jag förstås höra om DITT förhållande till avocado – hiss eller diss? Och vad föredrar du, sol eller regn? Skriv gärna några rader i en kommentar medan jag städar så blir jag glad!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged andas, apa, asfalt, avsvalkande dusch, åtta armar, överleva, banta, blessyr, boll, botten, bråka, dammsugning, de flesta olyckor sker i hemmet, detalj, ett riktigt arsle, fågelholk, förtret, förtretlighet, finländare, fnissa, fraktur, frukost, fyra fungerande axlar, gatan, gångjärn, glida ur, hammarvana, höger underarm, hjälp, hugga, humor, jävlar anamma, katastrof, kökssoffa, klantarsle, knäckemacka, kontrollera lemmar, kravla mig upp, Kulturnatten, lårbenshals, ligga och skräpa, liggande, ljus, ljusstake, lock, mumsa, ord, ost, padda, papperstallrik, praktarsle, rassla till, rulla ihop mig, rulla ut, sanning, sällskap, servetter, Sida, sisu, skaka av mig, Skrapsår, snabeldrake, sträcka mig handen, suga i sig, summa summarum, svenskar, trampa i ett hål, träpluggar, tre friska ryggar, vända baksidan, vänlig dam, vig on 26 mars 2015|
4 Comments »
Ett olycksaligt inlägg.
Jag är ett riktigt prakt-/klantarsle.
Egentligen började dagens förtretligheter vid dammsugningen. Det kunde ha blivit en riktig katastrof som kunde ha omfattat orden
fraktur och lårbenshals
Nu blev det mera
praktarsle alt. klantarsle
utan att gå in på närmare detaljer. Men det ligger onekligen en stor mängd sanning i att de flesta olyckor sker i hemmet.
Man ska definitivt inte vända baksidan åt snabeldraken* och gå baklänges. Då hugger den. Vilken tur att jag, förutom att jag är ett riktigt arsle enligt somliga, också är en apa! En vig apa. Jag lärde mig väl ett och annat när jag trampade i ett hål härom kulturnatten. Rullade ihop mig till en boll på asfalten och blev liggande som en padda. Mitt sällskap såg ut som en fågelholk, medan en vänlig dam sträckte mig handen för att hjälpa mig upp. Hon tyckte nog inte att jag borde ligga på gatan och skräpa.
Idag fanns varken fågelholkssällskap eller vänliga damer att tillgå. Jag fick kravla mig upp själv – och kunde konstatera att jag hade överlevt även denna gång (säkert till mångas förtret). Efter att ha skakat mig och kontrollerat alla lemmar fortsatte jag mitt arbete. Då sker nästa nästan-katastrof…
Jag dammsög lite under kökssoffan när det rasslade till på ett felaktigt sätt i snabeldraken. En kort stund trodde jag att den fnissade åt mig. Sen insåg jag att den var på väg att suga i sig gångjärnen till kistlocket kökssoffans lock. Därefter gick botten ur kistan soffan, varpå saker och ting (typ servetter, papperstallrikar, ljusstakar, ljus med mera) började rulla ut. Men värst av allt var att jag upptäckte att soffans sidor började glida ur sina träpluggar. Soffan höll på att braka – det hade räckt att jag hade andats på den…
Som tur är har jag hammarvana. Vidare är jag utrustad med det svenskar kallar
jävlar anamma
och finländare kallar
sisu.
Dagens enda blessyr.
Det behövs – när man inte har tillgång till åtta armar, fyra fungerande axlar och tre friska ryggar. Jag kan meddela att det var skönt med en avsvalkande dusch efteråt. Strax efter klockan 13 satte jag mig försiktigt på sofflocket och mumsade i mig dagens frukost – tre små knäckemackor med ost. Här måste bantas! Annars lär väl soffjäääv%&¤ braka snart igen…
Summa summarum i blessyrväg blev ett skrapsår på höger underarm, ifall nån undrar. <== Se bild!
*snabeldraken = dammsugaren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged andas, ansvar, ögonlock, det slår, dröm, eländig, ensam, fiktiv historia, flyta omkring, glad, hår, hjärta, huvud, känna, kärlek, kopparröd, kudde, leva, luddig, mjuk, orka, påhittat, skickas tillbaka, solfjäder, somna, tanka, tillfällighet, vakna, varat, varm, verklig händelse, vit, vrida on 19 januari 2015|
Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.
Det slår, det slår, det slår. Du-dunk, du-dunk, du-dunk… Nånstans ifrån skickas han tillbaka. Han vill inte. Han vill vara kvar i det vita, luddiga, mjuka, varma. Inte känna, inte… tänka… Bara flyta omkring i varat. Utan tillstymmelse till… ansvar.
Han vrider lätt på huvudet. Ser hennes hår flyta ut över kudden som en kopparröd solfjäder. Ögonlocken fladdrar. Hon drömmer. Hon är här och ändå inte.
Han vänder blicken mot taket. Hur ska det bli? Hur ska han orka vara stark när allt han vill är att somna och aldrig vakna.
Det där jävla hjärtat! Det slår, det slår, han lever, hurra! Säger vem? Vem hurrar? Vem är glad? Vem faaan vågar vara glad över det? Ska det vara så här? Ska det kännas lika eländigt varje gång han skickas åter från det vita? Varför får han inte välja?
Och hon bara ligger där. Drömmer och andas och fladdrar med ögonlocken. Han slår. Han slår. Han SLÅR!
Nu slår det inte mer. Nu är han ensam i hela världen. Ingen där som älskar honom.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged alkohol, Amarone, andas, andning, barn, bloggbekant, bränd, bry sig, död, dröm, en frusen man, ensam, häl, inget liv, inspirerad, Jordbro, jul, kollaps, kras, krasslig, kvävas, kyss, mat, mejl, mobb, Musikhjälpen 2014, näst sista krafter, Nynäshamn, obehaglig, panik, pimpa, rödvin, Skokartongsappellen, släpa, slå rot, smaka, spring, sur, surt, tack, Törnrosa, tid, ugn, unna sig nåt gott, Uppsala, välja, vila on 14 december 2014|
Posted in HBTQ, Krämpor, Personligt, tagged andas, arbetsrum, be snällt, besvärlig, bråka, bråkig, dörr, dra ner rökluft, en burk makrill, förklara sig, förstår inte, försvara sig, förvånad, flytta grillen, frid, friden är slut, frunch, gästrum, göra ont, göra sitt bästa, granne, grill, ha glas i rören, i den bästa av världar, ifrågasätta, inte bli sjuk, inte förstå, knäckemacka, kokt ägg, lektion, luftrör, lugn och skön vecka, middag, njuta, norsk, orkar inte, osköna, ost, räcker inte, rök stiger, regnbågsvatten, sidledes, slut, sovrum, spis, stänga fönster, sticka härifrån, svårt att andas, taskiga luftrör, tändas, tänka själv, tystnad, vattenpipa, visa hänsyn, vuxna människor, yr on 26 juli 2014|
4 Comments »
Ett gnällinlägg.
Tyvärr är det slut nu med friden. Jag har fått ha en lugn och skön vecka, när jag har kunnat njuta av tystnaden ganska bra och framför allt inte blivit sjuk.
Matlagning på hög nivå till frunch.
Människor förstår inte. En del ifrågasätter när jag säger att jag blir sjuk. Men hallå! Vems luftrör är det – dina eller mina? Jag fattar att alla inte vill ha kokt ägg till frunch, men… Jag överraskade mig själv idag med att använda spisen. Undrar om spisen eller jag blev mest förvånad.
Idag har jag inte alls mått bra. Jag har varit yr och det har varit svårt att andas nästan hela dan. Som om jag har känt på mig i förväg att friden skulle vara slut.
Mackor med ost och makrill, garanterat rökfria.
Till middag lagade jag… äh, jag hittade en burk makrill i skåpet (nej, inte den norska, den sparas!). Gjorde knäckemackor med makrill och ost på. Hann precis slänga i mig innan grillen och vattenpipan nedanför tändes. Jag bad snällt att mannen skulle flytta grillen. Han undrade vart han skulle flytta den. (Kan människor inte tänka själva?) Jag föreslog sidledes. Innan dess hade jag stängt fönstren i gästrummet och i arbetsrummet samt dörren till sovrummet. Han flyttade grillen sidledes. Det funkade ett tag. Jag kunde liksom inte be honom flytta vattenpipan också. Den står precis under min balkong.
Jag gick in. Det är jätteskönt – NOT! – att sitta inomhus med alla fönster och balkongdörren stängda när det är 34 grader utanför och 29 här inne. Men jag orkar inte bråka med fler grannar. (Jag anses bråkig och besvärlig för att jag har svårt att andas.) Jag orkar inte ha lektion med vuxna människor om att rök stiger. Jag orkar inte förklara att taskiga luftrör är osköna att dra ner rökluft i. De flesta tycks ju inte ens förstå vad taskiga luftrör betyder. Att det känns som att ha glas i rören. Att det gör ont. Ont att andas.
Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara sig och förklara sig. I den bästa av världar visar vi varandra hänsyn. Min granne gjorde sitt bästa idag. Tyvärr räckte inte det.
Men snart… Snart sticker jag härifrån och dricker regnbågsvatten.
Regnbågsvatten..,
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 