Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘horn’

Ett rätt typiskt inlägg om jobb, böcker och vänner.


 

Adventsljusstake

Staken är redan på plats på mitt nya kontor. Det är det enda som finns där, förutom möblerna.

En och en halv vecka har jag varit på mitt nya jobb. Det vore synd att säga att jag har jobbat, det vill säga utfört arbetsuppgifter, varje dag, men nu börjar jag komma igång. Efter gårdagens stabsmöte kände jag att jag hade chefernas uppbackning att jag är på rätt spår i tillvaron. Efter att ha ägnat ett par dar åt att läsa igenom och klottra på befintlig kommunikationsplan och -policy skred jag till verket: jag började skriva den nya. I morse vaknade jag och hade en sån briljant idé till inledningstexten. Sen när jag kom till jobbet tyckte jag inte att den var så lysande längre – eller också mindes jag inte mina nyvakna tankar direkt. Hur som helst började ajg skriva, men först hjälpte jag C att tömma hennes gamla kontor, det som ska bli mitt. Och det är nog husets vackraste rum, det där kontoret på hörnet på första våningen. Nu är det tömt på allt utom en adventsljusstake och de möbler jag ska ha. Jag jagade lokalvårdarna utan framgång idag, men sen… Sen ska jag flytta in och göra det till Mitt Kontor!

Det finns andra fördelar med mitt nya lokus också. Ganska nära finns ett litet pentry med vattenkokare och kylskåp. Vägg i vägg finns… helpdesk?!? Eller är det… en toa..? Nåja, en tyst zon är det väl ändå..? Kommunikation är svårt!..

WC och Tyst zon Helpdesk

Tyst zon och helpdesk på toa, eller vad menas?

 

Solen genom trädkrona

Det var lite sol idag.

Under dagens lunch hade jag fullt göra med att vara aktiv på sociala medier och läsa, så jag tog ingen bild på den goda vegetariska rätten med grönsaker, ris och halloumi. Du får helt enkelt föreställa dig hur färggrann och smaskig den var. Jag började läsa Emelie Schepps tvåa igår, för jag vann ju hennes nyutkomna trea på Instagram och den vill jag skriva lite mer om här än bara en vanlig bok. Men då måste ju böckerna läsas i ordning. Alltså försökte jag läsa i värsta matsalsoväsendet. Det var lite svårt att koncentrera sig, inte bara för oväsendet, utan också för att mina tre grannar vid bordet bredvid satt och snackade skit hela lunchrasten om en fjärde, naturligtvis frånvarande, person. Tröttsamt! En kan undra om inte vuxna människor borde ha lite mer mogna lunchsamtal…

Jag fångade i vart fall solen på bild bakom en trädkrona på vägen tillbaka till jobbet. Sen satt jag och skrev och skrev och skrev tills det var dags för eftermiddagskaffe och jag skulle ut och möta vännen H i rondellen. Vi kunde sitta utomhus och fika och prata och äntligen blev det tillfälle att överlämna den fjärde och sista skyddsängeln jag fick från vännen Sister of Pain. Nu har jag gett fyra kvinnor, som jag vet har det kämpigt på ett eller annat sätt, var sin ängel. Och faktum är att änglarna tycks göra… underverk… Jag själv fick min ängel till jul. Den är starkt misstänkt för att ha fixat mitt nya jobb. Jag som slutade tro på mirakler för tre år sen…

Fyra änglar i min hand

Den fjärde och sista skyddsängeln, vars pärla går lite åt grönt, fick nytt hem hos vännen H idag.


Liksom igår kom slutet på arbetsdan plötsligt. 
Jag åkte nya vägen hem efter att ha kontrollerat att bilkön inte var onormalt lång. I morse åkte jag förresten genom stan. Snabbaste och kortaste vägen, men hur miljövänligt är det för stadsluften?! Hemma i postboxen i New Village låg ett brunt paket igen, denna gång med minst lika spännande innehåll som sist: en nyutkommen bok. Idag kom Martin Falkmans Tunneln i slutet på ljuset. Den ligger nu trea att läsas, det vill säga efter de två Emelie Scheppböckerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dags att publicera det här inlägget, 
ta en dusch, äta macka och förbereda och tidsinställa ett inlägg för morgondagen. Då ska jag nämligen på avdelningskonferens på eftermiddagen med avslutande buffé om aftonen. Vidare med till krogen följer jag emellertid inte. Tofflan är kvällstrött och det lär bli senare än vanligt i morgon ändå.


Ha en skön onsdagskväll!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Termometer 20 dec 2015

Värmerekord – inomhus: 20,8 grader visar termometern.

När jag var tonåring brukade vi skämta och säga:

Vi har vår i luften, var har ni er?

Fast det var ju förstås på våren. Nu är jag 53 och det är vinter, men den 20 december 2015 kan jag säga likadant, eller åtminstone utbrista nåt om våren. För varmt är det! Jag har till och med värmerekord – inomhus. Det har inte varit över 20 grader inomhus här hemma sen i somras de få dagar solen låg på. Jag begriper mig inte på bostadsrättsföreningens värmesystem. Uppenbarligen funkar det inte som det ska, för på sommaren är det nästan 30 grader varmt och på vintern brukar det vara 18 – 19 grader inomhus hos mig igloon. I natt var här jättekallt också. Mamma hade fått lägga en filt ovanpå underlakanet som var iskallt. Men denna söndagen den fjärde advent är ett stort undantag – 20,8 grader visade termometern i köket att temperaturen inomhus var!

Fjärde advent

Det fjärde ljuset tände vi till frukost i mormors och morfars kopparstake i köket.

 

Gran i nät

Gröngölingen står på balkongen tills vidare.

Det var lite soligt idag när vi traskade ut, mamma och jag. Inte var vi ensamma heller ute på ärenden. Men allt gick bra och vi fick även tag i en lagom stor och perfekt gran till ett rimligt pris (300 kronor). Granen ska inte vara för hög och inte för vid nedtill eftersom den ska förpassas in i ett av vardagsrummets hörn. Mamma tog våra varor i korgen på rollatorn medan jag bar den nätade granen hem till balkongen. Där står den nu i ett par dar, fram till onsdag. För i vår familj klär vi alltid granen dan före dopparedan. Mina blåa hyancinter, som jag köpte häromdan, har börjat slå ut och dessas doftutsöndringar tillsammans med äkta gran är riktig jul för mig! Sen kan andra ha plastgran eller ingen gran alls – var och en gör som den tycker och vill.

Kärleksmums

Kärleksmums – eller chokladrutor med kokos på.

Efter utförda ärenden och hemförd gran behövde vi fylla på energin. Det blev fika och jag tog en kaka. Kärleksmums, kallas de visst nu för tiden. När jag var barn sa vi… chokladrutor med kokos. Goa var de, i alla fall.

Eftermiddagskaffet intog vi i vardagsrummet. Då kunde vi tända det fjärde ljuset även i hästastaken. Den fina trästaken fick jag av vännen M en gång när hon kom för att hälsa på en helg med sin son när han var liten. Det är många år sen nu, men inför varje första advent tar jag fram den och precis som kopparstaken har den sin egen plats i mitt hem. Mamma kollade lite TV – nåt sportarrangemang med snö, skidor och bössor. Jag läste ut Åsa Jinders bok – smärtsam var ordet…

Adventsljusstake trä fjärde advent

Hästastaken i trä. Notera den fina tändsticksasken med renen på – den fick jag förra året av en bloggvän.


Mammas enda önskemat, 
förutom julmat, när hon kom hit var våfflor. Därför åkte dubbeljärnet ut och jag gräddade så det stod härliga till. Sprejgrädde och två sorters sylt – drottning och hjortron – bjöd jag till. Jag tror att vi åt fyra våfflor var. Och ja ja, våfflor ska en väl äta på våren. Men det var ju nästan som en vårdag idag, så då passade det ju alldeles utmärkt, tyckte vi. Vad åt du själv till söndagsmiddag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Våfflor med hjortronsylt och grädde

Våfflor med sylt och grädde passade utmärkt idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljust inlägg.


 

Det är baske mig nästan bättre och roligare dar när jag jobbar än när jag är ledig! Förutom när jag får träffa Fästmön, förstås. Men i morse visste jag redan bums att det skulle bli en bra dag – jag hade drömt om både Anna och vännen Agneta, så det bådade gott (båda var snälla i drömmen). Och så vaknade jag till en solig morgon.

Decembermorgon

En solig morgon.

 

Mappar

Mappar med sånt jag håller på med. Vid den röda pilen en grön mapp med mitt enda helt färdiga hittills.

Det flöt på bra på jobbet och en kan nu säga att vissa mål har nåtts. Men roligast av allt var nog att upptäcka att en rapport är helt färdig och släppt. Jag blev så glad att jag sprang ner till vaktis och hämtade gröna mappar, naturligtvis i hopp om att få mer material färdigt. De röda mapparna är texter som är ute på en korrektursväng efter att jag har text- och språkgranskat innehållet. De blåa mapparna innehåller material som är färdigt för lay out eller har börjat lay outas. Alltihop finns förstås i min dator på jobbet, men som relativ nybörjare fortfarande (lite mer än två månader) på jobbet behöver jag vara något mer konkret än kollegor som är varmare i sina kläder. Och för självkänslan är det mycket bra att faktiskt se att jag har gjort och gör nåt. Det som inte syns i bild är de sex mappar med ett gammalt projekt som jag nu försöker föra i hamn. De ligger i en alldeles egen liten låda. Men idag blev tre av de röda mapparna blå. Jag är nöjd!

Lådor åttonde dagen

Tomkartongerna vid vårt fikaställe är nu inne på sin åttonde dag. De tillhör alltså numera inventarierna.

En rolig dag har det varit på jobbet dessutom. Jag skrattar mycket varje dag jag jobbar. Mina kollegor är underbart roliga. Kollegan H mejlade mig en bild av en alternativ användning av det märkliga ”skåpet” som fortfarande ligger i korridoren utanför hennes rum. Själv spånade jag kring hur vi skulle kunna inreda med tomkartongerna som står i ena hörnet av vårt fikaställe. Kartongerna är nu inne på sin åttonde dag och börjar kännas som om de är inventarier. Alltså att de liksom tillhör den fasta inredningen. De behöver bara… piffas lite… Men var lugn, det finns många idéer kring detta.

Nåt annat som skulle behöva… piffas lite är våra lampor i lunchrummet. Eller snarare dammas. Vi får nog annonsera efter en dust buster, helt enkelt…

Dammig lampa

”Who we’re gonna call? Dust busters!”

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om små håriga barn och andra ungar.


 

 Elias o jag

Två motvilliga shoppare.

Alltså det här med barn… Jag är ingen barnmänniska, men familjens minsting har jag ju känt sen han var fem. Det är en lång tid i ett barnaliv och vi har också en speciell kontakt. Jag gillar att hänga med Elias. Vi tycker om samma saker, förutom kött och vi har också gemensamma saker vi inte gillar att göra. Shoppa är ett ett exempel på det senare. Idag hade vi emellertid några uppdrag, så efter lunch åkte jag och hämtade Elias för en shoppingtur på Stormarknaden. Vi genomförde alla våra ärenden och det gick bra trots att vi inte var ensamma på Stormarknaden och trots att vi blev genomsvettiga. Det är ju liksom kallt ute och skitvarmt inne i köpcentrumet. (Medan jag har skrivit dessa inledande meningar har jag haft full sjå att freda mig från en kattpojke som frenetiskt sökte min uppmärksamhet och till sist nästan började gnaga på en av sladdarna som går in i datorn. Han la sig bakom skärmen, gned sig mot dess sida, försökte trippa över tangentbordet först också. EFTER att han nästan ätit upp mina tofflor.)

Lucifer

Kattpojken Lucifer, tidigare Cosmos, försökte äta upp Tofflans tofflor i Himlen.

 

För att vi skulle palla shoppingen mutade jag oss med att köpa godis. Mycket godis. En julmust slank ner i varuvagnen också liksom en påse chips till storebror. Men det var inte bara godis i varuvagnen. Där hamnade mat och böcker också. Jag såg ju häromdan att två av böckerna på min inköpslista har kommit ut i Månpocket. Dessa ryckte jag åt mig idag:

Väckelse  och Helveteselden

Väckelse och Helveteselden, två ruskiga böcker, fick följa med hem.

 

Hemma i Himlen regerar numera familjen Katt, det är bara att inse. Det är två riktiga busungar som härjar runt här och de får till och med igång sin lilla mamma då och då. Nä, det är verkligen inte Elias som behöver barnpassning utan Citrus och Lucifer (the kitten formerly known as Cosmos). De far runt som jehun, klättrar överallt, biter en i tårna, belägrar ens skor och tofflor, gör allt för att lägga beslag på ens mat och sladdar med mera. Hela soffan i vardagsrummet har de tagit till sin. När de är i köket tar de kökssoffan. MEN MAJ GADD SÅ SÖÖÖTA DE ÄR!!!

 Citrus sover nära

Citrus är bra söt – när hon sover. Då syndar hon icke. Eller busar…


För att vi skulle få lite matro
och få äta våra kycklingspett ifred, Elias och jag, gav jag familjen Katt mat samtidigt på deras matställe i ett hörn på golvet i köket. Slafs, slafs så var det slut på tallriken.

Efter middagen for vi till Morgonen för att utfodra nästa kattfamilj. Där bor kattgubbarna Felix och Maxi tillsammans med Minis äldsta dotter, Citrus och Lucifers storasyster Maja. Maxi var inte så intresserad utan sprang ut, men jag busade lite med Maja och Felix och Elias fick en skön gosestund. Den var så skön att Felix började snarka. Ljudligt…

Hemma i Himlen fann vi hela familjen Katt sovandes på soffan i vardagsrummet. De är för söta när de sover. Helt avslappnade och borta för världen under en stund. Sen är det full fart igen. Tofflan som barnpiga blev inte riktigt vad hon hade tänkt sig…

Elias har fått en laddning chips och vi sitter vid var sin dator. Jag ska glo på Downton Abbey om jag får kläm på hur Fästmöns TV funkar. Och så ska jag läsa och äta choklad och lägga ett och annat ord för maaassor av poäng i båda mina Wordfeudmatcher, det vill säga PÄSA.

Här är några bilder, de flesta på familjen Katt, förstås:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett puffande inlägg.


 

Ett stort och gemensamt intresse för gamla saker – och lyckan är gjord när den perfekta affärslokalen dyker upp! För även om viljan finns får ju allt inte plats där hemma. Före detta grannarna och väninnorna Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau – de träffades faktiskt i sandlådan! – gjorde verklighet av sin dröm om en antik- och retroaffär. För ett par veckor sedan kunde de slå upp portarna till den egna butiken på Hjalmar Brantingsgatan 4A, nästan i ena hörnet av Vaksala torg.

Läs hela artikeln hos UppsalaNyheter!!!

 

Syltburk Aroma Rörstrand 220kr

Den här syltburken ur Rörstrands serie Aroma är ett av flera föremål som väntar på en ny ägare i Uppsalas nyaste antik- och retrobutik.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om småkrämpor, trötthet och lördagsnöjen.


 

En kopp kaffe

En mugg kaffe är en bra start på min dag.

Ledig? Sjuk? Nej det kan du inte vara om du är arbetssökande. Då får du ingen a-kassa. Två intressanta jobb har jag hittat och sökt idag. Jag har dragits med en småmolande huvudvärk sen igår och jag är extremt trött. Men ledig och sjuk kan jag inte vara. Så jag gav mig lite sovmorgon i stället, för trötthetens skull. Jag vaknade 6.55. Huvudvärken försöker jag kurera med vatten och starkt kaffe, eftersom min mage ibland reagerar på huvudvärkstabletter. Den där första muggen kaffe varje dag är väl ljuvlig?!

Fortsättningen av dagen ska jag försöka ta det lugnt. Kanske läsa ut den bitvis rätt tradiga bok jag läser just nu. Om ögonen och huvudet tycker att det är OK, vill säga. Jag tror inte jag kommer ifrån att ta en tablett. På ballen* är det svalt och skönt fram till 16-tiden, så där blir perfekt att sitta. Nån timme senare ska jag hämta Fästmön från jobbet och skjutsa henne för att handla ett antal matkassar – i kväll kommer familjens tonåring hem till sin mamma för att stanna i två veckor. Jag åkte faktiskt till Äldreboendet och hämtade min sköna igår kväll vid 21-tiden för att skjutsa hem henne. Att jonglera med gamla en sån het dag som det var igår är nog ganska utmattande. (<== Jonglera är skämtsamt uttryckt. Anna är mycket försiktig med de boende!!!) Hon blev tacksam och jag fick massor av välkomna pussar. Det är alldeles för lite pussar i mitt liv just nu! (Därav huvudvärken???)

Sigtuna litteraturfestivalJag laddar för morgondagen. Visst är det väl märkligt att det ska hända flera roliga saker exakt samtidigt? Ungefär som att det för det mesta är två bra TV-program under en vecka – och de går precis samtidigt… (Tur att mycket finns på Play!) Häromdan hörde min före detta kollega M av sig och undrade om jag ville följa med på Sigtuna litteraturfestival. Tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag har andra planer i helgen. Men jag lovar dig att litteraturfestivalens program ser väldigt spännande ut…

Antikrundan appMin plan, om huvet nu vill, är att åka ner till Vaksala torg i morgon förmiddag och köa för att komma in i Uppsala Konsert & Kongress. Där spelas nämligen Antikrundan in mellan 12 och 18, ifall du nu har missat det. Jag vill verkligen inte vara med på TV, men jag har ett par, tre, fyra, när jag tänker efter, litterära saker som jag vill få daterade och värderade och allmänt glodda på av expertisen. Gissningsvis är jag inte ensam som drar dit, så vi får se om jag orkar köa eller om jag mest strosar runt bland loppisborden på torget.

Vidare kanske jag stiger ur ledet och tar mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A, i torgets ena hörn, ungefär – om du har lite flexibel syn på saker och ting. Där öppnar nämligen Kommunalrådet en retro-, antik- och vintagebutik just i morgon. Öppettiderna är 10 -15 i morgon och kommande lördagar samt onsdagar och torsdagar kl. 15 – 18. Du som finns på Instagram kan få lite smakprov om du kollar in @ilonaszw  Självklart ska jag försöka hinna med ett besök i nya butiken också!

Ack Sverige, du skönaÄr du inte i Uppsala i morgon utan i Stockholm? Då kan jag tipsa om att Karneval förlag har gårdsförsäljning kl. 10 – 13 på Mäster Pers gränd 2 C i Vitabergsparken. Karneval är ett spännande förlag och bland annat har de gett ut Elisabeth Ohlson Wallins fina fotobok Ack Sverige, du sköna som jag recenserade här förra sommaren.

 


Men jag har packat min rygga
med annan litteratur som ska med ner till stan och Antikrundans experter i morgon. Vi kanske ses om vi kan ta lite ledigt och inte är alltför kranka..?

 

PS För övrigt var det oerhört tråkigt att få veta att nån idiot tuttade eld på Elsa Andersons konditori vid tretiden i natt. Huset går inte att rädda. Varför ska man nu åka till Norberg???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »