Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pedagogisk’

Ett boostande inlägg.


 

Nej, jag har väldigt svårt för den här kylan. Jag fryser ta mig fan hela tiden, både hemma och på jobbet. I kväll när jag kom hem såg jag två personer i två olika lägenheter här i min bostadsrättsförening som befann sig i sina kök – iklädda linnen på överkropparna! Av detta drar jag slutsatsen att det pågår en utfrysning av mig. Min lägenhet är en jävla igloo. Termometern i gästrummet visade alldeles nyss 17,6 grader. Och att klaga hjälper ju inte, det påstås att jag har 21 grader i mitt hem.

Då får en hitta på saker som boostar en. Värmer en. Igår beställde jag sju (7) pocketböcker bara för att jag för tillfället har råd. (Det var också specialpris på tre.) Därmed har jag ett paket att se fram emot. Ett paket som jag hoppas skickas till rätt utlämningsställe och inte till fel. Jag vet inte hur länge informationen på Bokus webbplats är tvivelaktig. Men jag väntar med spänning på dessa:

 


(Ja jag kunde ju ha köpt två till 
så att bildkollaget ovan hade blivit snyggare, men… Som synes är det i alla fall inte bara deckare jag har nätshoppat.)

Nån vidare bra dag på jobbet har det inte direkt varit heller. Jag vill inte göra lay outer, vill inte jobba i InDesign. Jag vill jobba med text och ord. Lay out och InDesign är tråkigt och svårt och… blä. En väldigt tålmodig NK* har emellertid varit både lugn och pedagogisk – som vanligt – så efter lunch kändes det något bättre och jag kunde jobba på.

Nu ska jag hoppa in i duschen och värma upp mig så att jag är redo för Antikrundan kl. 20 på SvT 1. Under den timme programmet pågår är jag inte tillgänglig.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hantverksmässigt inlägg.


 

Liten glödlampa

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivning anslagstavla

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Anslagstavla vid datorn

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.


Nej, fasen, det var bättre förr
när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att känna sig O. O som i Olle.


Jag är trött, trött, trött
ta mig tusan jämt. Och ändå sover jag inte som jag ska, när jag ska. (Det är väl därför jag är trött…) I morse hade jag som ett järnbälte runt bröstet.

När jag kommer hem känner jag mig som världens största O-människa. I kväll tvättar jag rött, jag har duschat och jag ska försöka hinna åka och hämta ett paket i samband med att jag ska hämta hem Fästmön från jobbet. Försöker göra mig synlig inför mig själv.

röd tvätt

Jag tvättar rött.


I morse
skrev jag ett inlägg om att inte passa in. Det känns som om ingen förstår mig. Jo. EN – Anna. Det är bara med henne jag kan känna mig avslappnad och tycka att jag är nån. Hon gör mig till nån. Det skrämmer mig lite, för snart kommer den dan när Anna inte är här.

Och morgonens inlägg… det handlar om att jag känner det som att jag inte passar in nånstans, att jag har känt så hela livet, i alla sammanhang. Varför är det svårt att förstå?

Det känns verkligen som om ingen annan än Anna förstår mig. Det är som att jag inte kan kommunicera – och jag ska ju vara proffs på det! Människor missförstår mig. Det måste ju bero på mig. Jag är en, ”alla andra” är många. Det är nästan så jag börjar tro att jag lider av nån sorts afasi. Ibland kontrollfrågar människor mig saker när jag har sagt nånting. Det är i nio fall av tio feluppfattat. Det är mig det är fel på. Det är jag som inte kan uttrycka mig begripligt. Som inte kan passa in.

Och ändå… I sa att jag var så lugn, fin och pedagogisk idag. La mig på rätt nivå när jag skulle förklara… Jag är visst motsägelsefull. Också…

Jag är en glasfigur – för det mesta. Det borde både höras och synas att jag pratar, men jag har ingen mun, inga läppar understundom. Ingen stannar tillräckligt länge för att ta reda på vad det är jag försöker uttrycka. Människor orkar inte med mig. Jag passar inte in. Nånstans. Jag är en O-människa. Jag orkar inte med människor.

Glasfigurer

Inuti glaset är jag.


Jag försöker bjuda
till. Men att le räcker inte längre. Att försöka vara trevlig och intresserad tjänar ingenting till. Det går ju inte att misstolka vad som avses när man börjar fippla med sin mobil mitt i det jag säger. Det blir så tydligt:

Du är icke önskvärd.

Eller, helt enkelt…

Du passar inte in.

Nån jag träffar varje dag har jag börjat prata litteratur med. Det känns fint. Bra. Men jag kan inte ta mig fram här i livet genom att le och snacka böcker. Det räcker inte.

Definitivt orkar jag inte med några kommentarer på det här inlägget. Jag orkar inte ens försöka kommunicera mer på en stund. Det är som att människor antingen vill äta upp mig eller totalt ignorerar mig. Jag måste ta itu med det här. Nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om arbetsdag nummer tre.


Min tredje arbetsdag
har nu passerat. Jag står fortfarande på benen. Och idag har jag fått ”jobba” – i alla fall lite grann. Det är mycket som Per ska hinna med att berätta om och lära ut innan han slutar. Dessutom pågår ju det sedvanliga arbetet för hans del, alltså uppdrag han måste slutföra. Per, som jag ju vet läser min blogg, kan få sola sig lite i glansen av mitt beröm – han är väldigt pedagogisk och lugn när han ska demonstrera. Och så är han rätt snäll när jag ställer dumma frågor…

Pepparkakor

Per har nog ätit många pepparkakor för han är snäll.


Rosten från höstens icke-jobb
är inget som sitter permanent, tack och lov. Jag får bort det mesta genom att skrapa lite med min teoretiska nagel. Självkänslan och självförtroendet, däremot, tarvar en del arbete. Jag tror fortfarande att jag inte kan nånting, medan mitt förnuft – och mina fingrar när de löper över tangentbordet! – säger mig

Det kan jag visst, det!

Eftersom jag inte finns på Fejan kan jag inte jobba med arbetsplatsens Facebookkonto. Webbformulär i webbverktyget kan jag inte heller, men jag ska försöka förkovra mig. Trots min ålder är jag utvecklingsbar. Och sen när det gäller resten kan jag faktiskt en hel del – trots att jag inte själv tror det just nu. Det enda jag inte kan är ju verksamheten som sådan. Men det kommer med tiden.

Som lite bonus hängde jag med när Per skulle internutbilda två personer från en annan avdelning i webbverktyget. Då plockade jag upp en och annan intressant grej. Dessutom hittade jag en antik pryl på en av ”elevernas” kontor…

Skrivmaskin

Antikvitet.


Det som ställer till lite praktiska problem
är att man i externwebben och internwebben jobbar i olika versioner av webbverktyget. Inte helt logiskt, men extranätet ska ju fräschas upp, troligen under nästa år. Vidare har webbplatserna olika sätt att ladda upp bilder, vilket jag håller på att lära mig… Inte heller helt logiskt, och lite problematiskt när man är ny. Det gick åt många muggar kaffe idag för att hålla mig alert, kan jag meddela. Men det var skönt att få göra en del verkligt arbete idag.

 Kaffemugg

Det gick åt ganska mycket kaffe idag.


Borrningarna i huset
har fortsatt idag av och till. Ur den aspekten är arbetsmiljön inte särskilt optimal… I övrigt gillar jag min arbetsplats ur ergonomisk synpunkt. Det höj- och sänkbara bordet är mindre och behändigare än det på min förra arbetsplats. Datorn och jag kommer bra överens, fast skärmen är ju lite liten, förstås. Skrivbordsstolen är bekväm för ryggen. Möjligen skulle jag behöva en trådlös mus. Om jag nu ska önska nånting… Bäst av allt: arbetsplatsen går i snigga färgen tjockis-svart!

__________________________

I natt skuttade jag upp flera gånger på grund av kramp i benen. Jag klev därför ur sängen en halvtimme tidigare än vanligt. Hade intentionen att kanske hinna tanka, men det gjorde jag i kväll efter jobbet i stället. Jag rev i alla fall ur de lakan som tvättas nu i kväll. Känner mig som värsta tvättmedelsmissbrukaren. Det är väl vad de tror om mig på Tokerian, så ofta som jag köper tvättmedel…

Jag har redan märkt att jag inte har så mycket tid till hemmaprylar som jag har haft tidigare! Nu klagar jag inte, jag föredrar att jobba framför att gå utan arbete. Men just nu när vi närmar oss årets sista storhelger är det ganska mycket att fixa och tänka på.

Nalle med hjärta

Färdtjänsthandläggaren bemötte mamma bra och det var både mamma och jag glada för.


När jag pratade med mamma igår
fick jag veta att hon har blivit beviljad riksfärdtjänst. Hon kommer till mig med taxi från dörr till dörr lördagen före jul och stannar till lördagen före trettonhelgen. Och det blir två veckor, inte tre, som Fästmön påpekade för mig häromdan. Men Anna vet ju att jag lider av sporadisk dyskalkyli, så… Mamma var för övrigt så glad över bemötandet hon fått av handläggaren av färdtjänsten och jag slängde faktiskt iväg ett mejl till kvinnan ifråga igår kväll. Har lite dåligt samvete eftersom jag klagade rätt mycket på dem i somras. Men då var det ju inte handläggaren som hade klantat sig utan kommunen ifråga som fattat beslut om att införa nya regler mitt i sommaren – när ingen fanns på plats att möta allmänhetens frågor, typ.

Tyvärr får jag klaga på lite annat. Det låg en faktura i min postbox på min förra tjänstemobil för en kommande abonnemangsperiod samt trafikavgift för oktober och november. Jag slutade liksom på det jobbet den 31 juli… Försökte ringa en före detta kollega, men h*n hade förstås gått för dan. Jag hoppas h*n svarar på mitt mejl i morgon och ringer upp!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att utsätta sig för läskiga saker.


Uppdaterat inlägg:
Thank God, jag får sällskap på mässan! Men jag ska fortfarande klara bussresan in…

_________________________________________________


Idag ska jag göra nånting
som jag tycker är riktigt hemskt. Men det är genom att tänja sina gränser och utmana sina förmågor som man tar sig fram här i livet. Om inte annat så stärker det ens självkänsla – om och när man klarar av saker och ting.

Först ska jag ta bussen in till stan. Ensam. Bara det i sig är hemskt fruktansvärt. Det är extra hemskt fruktansvärt just nu eftersom jag inte är den glada prick och stålskodda toffla jag under andra omständigheter är. Jag får därför resonera allvarligt med mig själv och pedagogiskt säga att

Nej, det är inte troligt att jag avlider under bussfärden.

Och…

Ja, det kan vara så att nån kommer och sätter sig bredvid mig. Jag smittas antagligen inte av nån dödlig sjukdom för det.

(Jag överdriver lite för att det ska bli tydligt och för att du ska förstå ett uns av hur det känns.)

Skagenbuss

Önskar att det vore bussen till Skagen i stället…


Mitt mål idag
är att gå till en rekryteringsmässa som Arbetsförmedlingen arrangerar. Jag har varit på liknande mässor tidigare – och de är bara hemska. Men då hölls mässorna på en stor idrottsanläggning här i Uppsala, idag är det i Arbetsförmedlingens ganska nya lokaler. Kanske blir det bättre. Men mina minnesbilder av den senaste rekryteringsmässan var…

  • busslaster med ungdomar skeppas dit
  • jag är inte yngst (litotes…), men jag har inget sällskap
  • ungdomarna är inte blyga
  • jag skäms över att vara där
  • ungdomarna når fram till rekryterarnas bord
  • jag tycker att det är oartigt att trängas

Och så vidare, och så vidare…

Man kan undra varför jag åker dit, egentligen. Ja dels är det, som sagt,

  1. för att utmana mig själv och utsätta mig själv för sånt som jag tycker är jobbigt.
  2. Dels är det förstås för att jag nånstans hoppas på att nån arbetsgivare ska vara intresserad av mina kompetenser
  3. Bara lite grann är det för att jag ska kunna skriva detta i nästa aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen…

Känslan av utsatthet ligger hos mig själv. Jag tycker, i ärlighetens namn, att det är förnedrande att delta i sånt här. Mina kompetenser borde vara eftertraktade och efterfrågade ändå. Jag älskar ju att jobba, jag älskar dessutom att jobba hårt. Och inte behöver jag ha så hög lön heller, bara så jag går runt och får lite över. (Allt över a-kassans 9 900 kronor är som miljoner i mina ögon…)

Rött lönnlöv bland gröna i träd

Utsatt!


Mässan är i eftermiddag,
mellan klockan 12 och 17. Jag tänkte inte hänga på låset, utan gå dit nånstans mitt i. Det hålls också seminarier där, men inte nåt som intresserar mig eller tangerar mitt yrkesområde.

Jag har nu därför förmiddagen på mig att stressa upp mig leta nya jobb att söka. Igår hittade jag en riktigt intressant tjänst, som jag sökte. Tjänsten har kopplingar till mitt förra arbete, kan man säga. Ett viktigt och engagerande uppdrag i denna tidsbegränsade anställning (ja, tyvärr tidsbegränsad, men ändå intressant nog att söka).

I övrigt är dagen grå och ser kylig ut. Jag måste fundera ut vilken jacka och tröja jag ska ha, för att gå till en rekryteringsmässa iförd en jacka med trasig dragkedja känns inte OK. Dunjacka är för tidigt att använda och det är dessutom fem plusgrader just nu. Jag har en tunn höstjacka som är OK, men jag måste leta fram en snygg tröja att ha över min kortärmade piké. Jag har massor av snygga kortärmade pikétröjor – men inte lika många snygga, varma och långärmade tröjor…

SLUtröja  m rosa tryck

Denna, kanske? Äh, den är inte ens min. Jag såg den på en loppis en gång.


Nattsömnen har varit god
och näringsrik. Jag skrattade mig till sömns åt prällen Geraldine i Ett herrans liv igår kväll. Hon hade en älskare på besök… Kan meddela att man mår betydligt bättre av att somna till en rolig fiktiv präst än mord och elände i nåt gammalt CSI-avsnitt!..

I morse bäddade jag medan kaffet perkolerade och så har jag beställt varor från Apotea samt lämnat ett mycket positivt omdöme om sagda näthandel! Man kan till och med hämta ut på sina recept här, med e-legitimation, och få personlig rådgivning av den uppringande farmacevten! Tips till dig som inte kan eller vill eller har svårt för att ta dig till ett apotek!

Vad ska DU utsätta DIG för idag då? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är, som bekant, nyfiken!

Och… ja just det! Antalet besök på den här bloggen har nyligen passerat 800 000. Det tackar jag för! Varje besök är en pinne (och vad det betyder håller jag för mig själv).


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll hade jag inget inplanerat alls. Det var jätteskönt – och plötsligt fick jag massor gjort! Först hade jag tänkt ta en tur till Tokerian, men eftersom jag inte hade vunnit nån ny Trisslott ens på lotterna jag fick av mamma, struntade jag i det och var hemma i stället. Jag tog en lång dusch och tvättade håret, filade fötterna och svor över fotfilen, nummer två att gå sönder. (På den första gick skaftet av, på den andra lossade själva filbladet. Aldrig mer Scholls vita fotfilar för min del!) Inte blev jag mindre arg sen heller när en irriterande telefonförsäljare ringde ut mig ur duschen. Noterade för resten att KeyCode fortfarande inte har gett upp trots att de i ett mejl lovade att sluta ringa min gamla mobil. Hur står det till med internkommunikationen där???

Eftersom jag fick min egen pappersdeklarationsblankett med posten igår, slog jag en signal till mamma för att höra hur det har gått för henne med deklarationen. Hon var ju så orolig för den, men nu kunde jag lugnt och rätt pedagogiskt förklara hur hon skulle göra. Vi får båda två tillbaka på skatten och alla tusenlappar är välkomna med tanke på alltings sönderfall runt omkring mig…

Startade laptopen därpå och började bekanta mig lite med den. Gjorde mina egna inställningar, förde över lite filer, sparade bokmärken etc. Även om laptopen är gammal känns den bra att jobba med. Det enda jag är ovan med är skärmen, men jag fick ta högsta upplösningen så blev det bäst. Och så tyvärr har jag ju inte min Photoshop-skiva kvar och det är ett program jag verkligen kommer att sakna när stordatorn lämnar det jordiska… (Men än lever den!)

Laptopens skärm
Tofflans blogg finns även på laptopen numera!


Jag var rejält trött igår kväll
och kunde somna hyfsat tidigt. Nattsömnen blev ganska god – jag vaknade bara ett par gånger, inte varannan timme som jag brukar. I morse var jag väldigt glad att jag hade duschat igår kväll, för varmvattnet var allt annat än varmt. Hoppas det var nånting tillfälligt eller att nån felanmäler det – jag hade inte möjlighet att göra det. Idag får jag dessutom besök av ventilationsgubbar som ska justera nånting IGEN, jag vet inte för vilken gång i ordning. Jag tycker mest att de skitar ner på mina golv (de tar inte av sig skorna) och min spis och ventilationen för mest med sig oönskade lukter och matos från grannarna samt damm i mängder, särskilt i våtutrymmena.

Var sen till jobbet – hamnade mitt i en brandkårsutryckning – men kom i tid för min föredragning om Husbygget, det vill säga webbplatsen jag har byggt upp på både svenska och engelska. Min dragning var först på dagordningen, men det blev den inte. Det var trevligt att se flera vänliga ansikten, det vägde upp de mindre vänliga, så att säga. Jag tackar också för uppbackning av prefekt 1 och Lille M och A, jag kände stödet och uppskattningen för det jag har åstadkommit.

Efter mötet tog jag mig arbetstid till att skriva en jobbansökan till en institution där de söker en kommunikatör på heltid. Jag ringde rekryteringskonsulten institutionen samarbetar med för att höra mig för om det var nån idé att jag söker. Det fanns nämligen ett skall-krav på en naturvetenskaplig utbildningsbakgrund. Min utbildningsbakgrund är humanistisk, men jag har jobbat 25+ år inom naturvetenskapliga områden. Det vore konstigt om det inte är nånting värt. Men rekryteraren tyckte att jag skulle söka, sen får vi se om institutionen kan tänkas backa/tänka om.

Lunchen med ”Lisbeth” var en av dagens höjdpunkter, den andra blir besöket i Himlen i kväll där det finns ett födelsedagsbarn – min älskade Anna.


Livet är kort.

Read Full Post »

För en som älskar att jobba är det nästan svårt att vara ledig. OK, jag har en del att fixa åt mamma, men jag ska erkänna, jag har loggat in och läst jobbmejl och svarat på några mejl.

Jag har med mig leksaksdatorn och nu medan mamma är hos frissan passar jag på att surfa runt lite. Ramlade på en spännande sajt som jag kikade närmare på, en sajt där man kan lära sig att webbdesigna. För även om jag jobbar med både hemsidor och intranät på jobbet använder vi ett verktyg. Ett verktyg som har sina begränsningar. Och jag har alltid varit nyfiken på det här att göra en egen hemsida. Dessutom, nu när jag är ledig några dar kanske jag har tiden att skapa nånting riktigt eget???

Sajten jag ramlade på ger ett väldigt seriöst första intryck. Och faktum är att det seriösa intrycket håller i sig! Här finns till att börja med både en XHTML-guide och en CSS-guide. Den förra kan man kort säga är en nyare version av HTML-språket, ett språk jag har använt och använder lite grann, såväl i tjänsten som privat. Det är en riktigt bra beskrivning av detta jag hittar på sajten! Klart och tydligt presenteras hur, vad och varför.

Här skulle Tofflan kunna sitta i endast tofflorna och läsa och lära sig!..


CSS-guiden handlar om
hur hemsidan ska se ut. Det är med CSS man bestämmer vad den som besöker sidan ska få se, alltså layout och design.

Förutom dessa båda väldigt konkreta och lättförståeliga guider innehåller sajten recensioner av och prisuppgifter på olika webbhotell. Här finns även snabbguider för hur man skapar en hemsida eller en blogg liksom information om hur man skaffar sig en egen domän eller hur man startar en webbutik!

Hela sajten är otroligt pedagogiskt upplagd. Man får förslag och prisuppgifter, vilket gör att man kan räkna på det hela. Är man till exempel villig att gå från ett gratisverktyg (ett sånt som jag har för min blogg) till nånting man betalar för? Kanske valet blir lättare att göra när man också på denna förträffliga sajt får tips om hur man kan tjäna pengar på sin hemsida…

Här finns också några påbörjade och välskrivna sidor om sociala medier och konkreta tips för dig som ska börja blogga.

Jag brukar vara otroligt kritisk till saker och ting, men den här sajten måste jag bara ge toppbetyg! Sen förutsätter jag att den underhålls och byggs på – för det är ju så ett gott rykte består…

Read Full Post »