Dä va bättre förr, döh… eller?

Ett hantverksmässigt inlägg.

---

 

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.

Nej, fasen, det var bättre förr när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning efter..?

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden, sett ur mediernas ögon. Men med egna Toffeltankar runt omkring, förstås.

Medan norrmännen är lediga och firar idag – såväl nationaldag som att deras låt gick vidare till Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag – tar jag en tur i media. Häng med – om du har lust, förstås!

Två av tre rädda för att vara öppna. Det handlar om Europas homo- och bisexuella, transpersoner och de som kallar sig queer. Två tredjedelar. Det är rätt mycket, det. Mer än var fjärde har dessutom blivit utsatt för våld. Och tro nu inte att det är bra här i Sverige. Vi är inte alls bäst. Hela 35 procent av de svenska HBTQ-personer som deltog i den stora webbenkäten känner sig diskriminerade. Det är kanske därför dagar som Internationella dagen mot homofobi och transfobi, som det är idag, behövs…

Slut på förnödenheter i Venezuela. Det har blivit akut brist på basvaror i Venezuela. Skälet sägs vara priserna som kontrolleras av staten. Men när toapappret är slut skyller presidenten på regeringsfientliga krafter. Nu har emellertid regeringen beställt 50 miljoner toarullar. Hoppas Venezuela inte drabbas av nån magsjukebakterie eller så till dess att rullarna har levererats.

Världens rikaste. Bill Gates är världens rikaste, enligt Bloombergs miljardärsindex. Hans förmögenhet ligger på ofattbara 72,7 miljarder. Svenskar på listan är Ingvar Kamprad (svenskFÖDD IKEAgrundare), med 55,6 miljarder och Stefan Persson, H&M:s huvudägare, med 25,5 miljarder. Dollar, alltså. Lite svårt att förstå vad de ska göra med alla pengar. De hinner ju näppeligen göra slut på dem under sina livstider…

Drift(o)säkra bilar. Automotorsport har gjort en rankning vad gäller driftsäkerhet och bilar. Suzuki och Alfa Romeo är i topp, medan Cadillac och Kia ligger i botten. Volvo ligger på delad tredjeplats – i bottenlistan.

P-hus ska göra slut på parkeringskaoset. Sjukstugan i Backen vill göra slut på sitt parkeringskaos och ska bygga ett fem våningar högt parkeringshus. Det ska kosta 220 miljoner kronor, inte dollar. Enligt Folkpartiet ska bygget finansieras av parkeringspengar, inte skattebetalarna. Meh… vem är det som torde parkera där om inte… skattebetalarna? Fast frågan är om vi har råd att parkera i det nya p-huset. Det är långt till 220 miljoner, menar jag, så för att finansiera huset, som ska vara klart 2015, krävs höga avgifter… Fast de som jobbar där får ju redan idag nästan betala för att göra det. Jobba, alltså.

Båtkrasch i hus. För ett tag sen var det ett tåg som skenade in i ett hus. I morse kraschade en båt. Släpet släppte från bilen och båten for in i ett flerfamiljshus i Kungsör och gjorde ett hål i fasaden. Ingen människa skadades dock, tack och lov. Men nu får väl folk hålla reda på sina/andras fordon!

Sveriges bästa kommuner. Magasinet Fokus har rankat Sveriges städer. I topp ligger… Solna, Nacka och Lidingö, medan Grums, Perstorp och Flen är sämst. Men det är inte människor som tycker detta utan det är olika former av statistik ligger till grund för sammanställningen. Totalt har 43 variabler bakats ihop till en lista. Jag ser varken Uppsala eller Metropolen Byhålan på nån av listorna. Men däremot kan jag säga att Metropolen Byhålans nya webbplats är fantastiskt snygg och funktionell – eh… trots att det inte är jag som har gjort den.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bettskenor och annat som gör tillvaron roligare

Ett inlägg i vilket Tofflan avhandlar bettskenor och annat smått och gott som gör livet och tillvaron roligare

I morse noterade jag att nån på Twitter kallade sin bettskena ungefär

plastjolle på livssmärtans hav

(jag har skrivit om det något eftersom det inte var korrekt stavat). Fnissade lite för mig själv och tänkte på när jag var hos tandhygienisten sist. Jag skulle på kontroll, jag skulle laga en trasig tand och jag skulle ta med mig min bettskena. Min bettskena har några år på nacken, men den är fortfarande funktionell. Min fiffiga tandläkare brukar fixa till den ibland så att den passar med min överkäke – där händer ju saker då och då genom åren. Men nu sist när jag tog fram den nästan baxnade tandhygienisten, som inte hade träffat mig förut, och utbrast:

En blå! Kan de vara blå?

Tandläkaren, som höll på att fixa till min trasiga tand, svarade att jodå, det kunde de visst vara – om de inte var helt nya. Gissningsvis är alla bettskenor genomskinliga idag. Jag minns att jag kunde välja mellan blå, röd, gul och genomskinlig. Eftersom guRt är fuRt och rött är sött och genomskinligt tråkig var valet inte svårt. Blått är dessutom min favoritfärg. Så lite roligare var det nog förr. För håll med om att lite färg på bettskenan gör tillvaron roligare?

Tofflan med sin blåa bettskena.

En annan sak som jag tycker höjer glädjenivån i tillvarons bägare är dörrkarusellen på jobbet. Jag går alltid genom den när jag ska in eller ut. Det går mycket fortare att gå ut som vanligt folk, genom dörren, men det är baske mig mycket roligare att gå ut genom en dörrkarusell. Jag lovar! Testa nästa gång, får du se!

Har du några prylar eller företeelser som gör din tillvaro roligare???

Livet är kort.

Read Full Post »

Glasbeundran

Uppdaterat inlägg: Sedan jag skrev det här inlägget – och med tanke på den kommentar jag fick av en finsk läsare – forskade jag lite i de röda flaskornas ursprung. Och mycket riktigt är de inte svenska utan finska! Mina föräldrar besökte som nygifta det finska glasbruket Riihimäen Lasi. Två röda flaskor följde med hem – den ena behöll mamma och pappa, den andra skänktes till mina morföräldrar. Sedan ett antal år tillbaka står nu båda flaskorna på fönsterbrädan i mitt arbetsrum här hemma.

Det finns en del prylar jag gillar i mitt hem – förutom böcker, dårå. Jag är lite grann av en glasfetischist, faktiskt. Vackra glas i olika former har alltid fascinerat mig. Jag minns så väl de vackert slipade kristallglasen hemma hos farmor och farfar, dem vi serverades lingondricka i till maten… Den röda drycken bröts så vackert i glasets slipning… Nu dricker ingen lingondricka i dem längre. De står visserligen kvar i farmors och farfars stora ekbyffé, men hemma hos mamma.

Från Reijmyre glasbruk, som faktiskt ligger i Östergyllen, kommer ett antal ganska enkla glasföremål. Enkla, men vackra! Monica Bratt är en av mina favoritformgivare därifrån. Glasbruket är nu över 200 år gammalt och det som är ganska typiskt för just Reijmyre är de rubinröda föremålen. Jag har till exempel två flaskor/karaffer som jag gillar jättemycket i min ägo.

Vackert rubinrött. 

Mamma har en hel del glas, vaser, karaffer och skålar från Reijmyre. Allt är inte rubinrött, utan finns i färger som blått, grönt, rökgrått med mera. Enkla föremål, men otroligt vackra – och funktionella! – i just all sin enkelhet.

Nu går det ju inte så bra för våra glasbruk. Orrefors ska ju till exempel lägga ner och det tycker jag är synd. Men det är väl så att det inte lönar sig längre när det är billigare att tillverka glas utomlands. Sad, but true.

Jag har flera Orrefors-favoriter, bland annat de fina Coronaskålarna, designade av Lars Hellsten. Det började med att jag fick en av de stora Coronaskålarna efter min morfar. Sen har jag hittat mindre skålar på loppis och antikaffärer och köpt.

Corona.

Under 1980-talet tyckte nån att jag skulle börja samla på fina vinglas. Jag fick mitt första Orrefors Optica-glas, desginade av Gunnar Cyrén då. Jag har mest rödvinsglas, men även två champagneglas. Samlingen var större tidigare, men förminskades i samband med en bodelning. Och faktiskt, det räcker med två champagneglas, för champagne dricker jag helst bara med Fästmön!

Optica.

Dessvärre är Opticaglasen väldigt sköra. Och trots att jag är extra försiktig när jag använder dem och diskar dem går det oftast sönder ett glas varje gång. Detta gör att de för det mesta pryder sin plats i mitt vitrinskåp…

PS Om det är nåt värde i glasen? Tja Reijmyres glas är eftertraktade och Orrefors glasföremål kanske, ironiskt nog, får stigande värde med nedläggningen.

Livet är kort. Ibland måste man få vara lite ytlig och beundra vackra saker.

Read Full Post »

Funktionellt – i vissa lägen

Tyvärr tror jag att jag började egenvården med ingefärskaramellerna försent. Idag känner jag mig snäppet risigare än igår. Jag nyser och snorar inte alltför mycket, men det kalla i näsgångarna har letat sig ner i halsen och lagt sig som ett sandpapper av grövsta kaliber. Gissar att det bara är att låta skiten ha sin gång. Och jag är ju faktiskt ledig i tre dar från i morgon, vilket gör att jag kanske inte måste sjukskriva mig.

I kväll ska jag försöka palla dra fram snabeldraken* för att gå några varv över mina håriga golv. Men först ska jag jobba hela dan, tanka och handla på vägen hem. Igår kväll såg jag förskräcklig ut i min före detta svarta linne. Först blev det alldeles grått av damm, sen alldeles vitsockrigt av ingefärskaramellerna. Karamellerna är nämligen sega och kletiga och för att de inte ska fastna i sitt omslagspapper är dem överdragna av nån sorts florsocker. Ärligt talat såg det ut som om jag hade ägnat mig åt droger när det vita pudret la sig över bröstet på linnet och tangentbordet… Men det är bara florsocker, jag lovar.

Skönt att ha gjort badrummet och duschrummet i alla fall! Men jag upptäckte att min rostfria (ha, ha!) tvålpump från Järnia hade rostat sönder i botten. Ja, det är sant! Undertill på pumpen fanns (ja, notera imperfekt!) en platta. Den lossnade för länge sen. Jag har provat att superlimma den ett par gånger, men den sitter in. Så det var botten på själva behållaren som hade rostat sönder och läckte ut flytande tvål uppblandad med rost i handfatet. Fräscht… NOT! Så tillfälligtvis har jag hittat en lösning som nog inte skulle falla nån inredare på läppen, men lösningen är funktionell och det är det enda jag orkar bry mig om just nu. Ska ta tag i det här med våtutrymmena senare, jag behöver ju ett nytt duschmunstycke också i stället för det tejpade jag har. (Tejp är för övrigt en underkattad pryl! Tänk så länge jag gick med min mobiltelefon tejpad till dess jag fick tag i en reservdel! Och min bilnyckel är också tejpad nu – det skulle kosta 1 500 kronor att låta göra en ny nyckel och det är inte själva nyckeln det är fel på utan höljet till den vägrar att sitta ihop.)

Fult men funktionellt.

I morse läste jag som vanligt en massa märkligheter i lokalblaskan. Men roligast av allt var att läsa att 21 av de par som vigdes av förra kommunalrådet Lena Hartwig, utan att hon hade nåt förordnande att göra det, har fått sina äktenskap godkända ändå av högre instans. Lena Hartwig har vigt ett trettiotal par utan att hon egentligen hade rätt att göra det. Naturligtvis kan jag inte låta bli att undra över resten av paren som hon vigde, de som INTE ansökte hos regeringen om godkännande i efterhand. En del kanske har gift sig igen, några kanske har insett att det inte var så bra, så de har separerat (lite inne nu…)

En annan artikel jag funderade lite över handlade om midsommartrafiken. Den skördar ju ganska många offer, även om det har blivit bättre för att vägarna har blivit bättre, enligt artikeln. Med bättre avsågs främst att allt fler stora vägar är breda så att trafiken slipper mötas alltför tätt. Men skribenten inledde med nåt oförklarligt om att de sju midsommarblomstren inte borde läggas under huvudkudden utan under gaspedalen. Eh va??? Vad skulle sju blommor under gaspedalen åstadkomma annat än nedskräpning på bilgolvet? Idiotiskt förslag! Inte ett dugg funktionellt!

Det tar jag mig en ingefärskaramell på… Och så funderar jag på om jag ska tvinga av professor H en intervju, han verkar vara mogen för det just nu…

*snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

What’s in a… picture..?

Läser en intressant artikel hos en av kvällsblaskorna om folks profilbilder på Facebook. Enligt artikeln har det blivit en hel vetenskap!.. En 17-årig studentska i England har kikat på 3 500 profilbilder och försökt utröna hur dessa människor gör sitt bildval.

Som intressanta fakta lyfter artikeln fram att män oftare retuscherar sina bilder än kvinnor, att kvinnor oftare ler på sina bilder och att en procent röker på bilderna medan fem procent intar alkohol.

Vidare har det visat sig att det finns två typer av profilbilder: livsstilsbilden samt en mer funktionell bild. Livsstilsbilden kan vara en festbild, en bröllopsbild eller en bild på ett barn, medan den funktionella bilden är en vanlig men tydlig porträttbild. Den senare bilden är att föredra, menar en svensk sociolog, om man har ett vanligt namn.

Själv finns jag ju inte på Fejan, som bekant, men OM,OM!.. Då skulle jag kanske välja en lite fyrkantig bild, kan tyckas, men en bild som illustrerar mig väl.

Hurtigt & Hugget. Visst är jag som en snabbitsockerbit??? Fyrkantig, söt och upplöses snabbt…  😉

Read Full Post »