Gardinomtagen – The Movie

Ett självhäcklande inlägg med en pedagogisk (nåja…) instruktionsfilm.

---

 

Jag utlovade ett inlägg om gardinomtagen och det ska du få nu tillsammans med en instruktionsfilm så att du inte behöver göra bort dig lika mycket som jag…

Bakgrunden är följande: jag vill ha kolsvart i sovrummet när jag ska sova. Därför inhandlade jag, på den tiden jag uppbar lön, ett par mörkläggningsgardiner. Men jag vill ju inte ha dem fördragna på dagtid. Följaktligen satte jag en spik på ömse sidor om mitt sovrumsfönster och knöt upp gardinlängderna med sidenband. Detta skapade otrolig irritation hos Somliga. Sidenband är ju, som bekant, väldigt glidiga. Ja, jag behöver inte gå in på det närmare, jag tror du fattar.

För ett tag sen införskaffade jag två omtag med tofs och öglor för en synnerligen billig penning. Jättebra. Först. Sen var det krångligt med omtagen, för de bestod ju av dubbla öglor. Dumt och onödigt tyckte jag och krånglade genom att dra hela gardinerna i och ur båda öglorna morgon och kväll… Dessutom var spikarna för korta, för öglorna är rätt tjocka och ville gärna ramla ner. Jag skaffade krokar, men glömde plugga dessa så de åkte ur då och då – tills igår när jag gjorde som alla andra här i huset: bankade. Med plugg i hålet sitter krokarna betydligt stadigare, vilket jag stolt informerade min särbo om framåt kvällen. Men när Anna såg hur jag bökade med gardinen brast hon ut i ett riktigt flatskratt. Därefter demonstrerade hon hur jag BORDE HA GJORT FÖR LÄNGE SEN!!!

För att ingen ska skratta åt dig lika rått som Anna skrattade åt mig kommer därför här en instruktionsfilm. Som synes är jag ingen mästerfilmare. Det beror på att jag heller inte är nån bläckfisk – jag har bara två armar och det är liiite svårt att filma samtidigt som man ska agera. Så ta filmen för vad den är! Och du… Du får skratta åt mig, annars hade jag ju inte lagt ut The Movie…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frågan är vad man ska ta sig till…

Ja, frågan för dagen är vad man ska ta sig till. Jag menar, när man vaknar och är så här snygg i håret vill man ju inte stanna hemma och städa – då vill man ju visa upp sig för hela världen universum:

Mohikanstuk, det vill säga luggen och mittenhåret i uppståndelse, sidorna platta.

Fästmön gjorde också ett försök att få till en frilla som heter duga, men hon tvättade håret först. Tänk att få tofsen att stå så här som på bilden utan piprensare:

Hur fick hon denna att stå utan piprensare?

Som synes på bilden, den observante har ju redan upptäckt det säkert, sitter Anna och läser husannonser. Varför gör hon det, tro?

• Hon tänker köpa ett hus.
• Hon tänker gifta sig med en miljonär och vill bo ståndsmässigt.
• Hon tycker att Bostadsbilagan är det mest läsvärda i lokalblaskan.
• Hon har en helt annan anledning.

Spekulera fritt, det gör jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagen den 13, del två

Nu har vi varit ute på vift hela dan, så vi har ont i fötter och ben båda två.

Efter den stadiga frukosten tog vi t-banan till Globen.

Vi skulle alltså åka i en av de två glaskulorna på utsidan av Globen…

                                                                                                                                        Biljetterna kostade 130 pix och det fanns egentligen inget skäl till att förbeställa biljetterna. Visserligen fick vi vänta lite mer än en timma, men då blev det en tur in i shoppingcentrumet samt lite vykortsskrivning efter att ha intagit en kladdig glass.

Jag var INTE imponerad av Ben & Jerry-glassen. Den smälte för fort och det var en massa jobbiga bitar i den.

                                                                                                                                                Vi satt utanför och sultade på våra glassar. Till sist gav jag upp med min.

Globen är en fascinerande byggnad. Vi skulle alltså strax glida uppför den…

                                                                                                                                               Det passerade ett plan ovanför, det såg väldigt litet ut…

Åka uppför… Nästan till himlen…

                                                                                                                                                    Först fick vi glo på en informationsfilm på sju minuter. Vi irriterade oss enormt på två ungar som babblade hela tiden. Pojken hade dessutom samma basröst och sjuka humor som sin medföljande farmor. Det hjälpte inte.

Inne i gondolen var det stekhett.

                                                                                                                                                Så bar det av uppåt, dock i långsam fart.

Här är vi på väg upp.

                                                                                                                                               Utsikten var enorm och vi hade tur med vädret så vi kunde se bra.

Häftig utsikt där uppe!

                                                                                                                                                 Men sen skulle vi ner igen och det tyckte somliga var läskigare…

Rakt ner skulle vi igen…

                                                                                                                                                    Vi överlevde färden och tog sen åter t-banan, denna gång till Slusken*. Vi promenerade längs vattnet för där fläktade det. Patricia låg emellertid tyst och svart vid kajen,

Patricia låg bara svart och tyst vid kaj.

                                                                                                                                                När vi närmade oss Birka Cruises såg vi att vi sannerligen hade tur med vädret… Idag visade termometern på 32 grader…

Vi hade i alla fall tur med vädret…

                                                                                                                                                Vårt mål var Fotografiska museet, där vi bland annat såg bilder av Lennart Nilsson och Annie Leibovitz. Det var sannerligen urhäftiga bilder…

Den här häftiga bilden av Baryshnikov såg vi bland annat.

                                                                                                                                            Utanför museet låg det ett huvud och skräpade, det såg Anna direkt. Själv tyckte jag att det såg ut som nåt annat.

Ett huvud som vilar på ena kinden eller vad tycker du att ser ut som?

                                                                                                                                              Efter museibesöket var vi varma och törstiga. Belöningen blev var sin Mariestad på Blå dörren.

 
Mariestad och jordnötter var inte helt fel efter att ha svettats ut såväl vätska som salt.

                                                                                                                                                   Anna tog potatisklyftor med vitlökssås. Eller tzatziki, somvi säger i Uppsala…

Mums i värmen!

                                                                                                                                                Därpå traskade vi Götgatan ”hemåt”. Det är alltid kul – och framför allt gratis – att studera folk. Den här frisyren tyckte vi var… intressant…

Skägget bildade en likadan tofs på karlns framsida.

                                                                                                                                                     Allt som man skyltade med var inte snyggt…

Gröna shorts och en vit topp med påsydda rosor var inte snyggt.

                                                                                                                                                Vi såg några roliga kuddar i en affär som påminde mig om några jag känner.

Två roliga kuddar.

                                                                                                                                                   I ett skyltfönster såg vi härliga kräftor. De var inte bara svenska, de var östgötska!!!

Hemkokta östgötska kräftor…

                                                                                                                                              Jag shoppade endast en bok till mig själv idag. Det blev Mons Kallentofts senaste, Vårlik. Måste ju ha nåt spännande att läsa framöver… Och Mons är ju för övrigt östgöte ursprungligen!

Köpte boken på en riktig bok- och pappershandel!

                                                                                                                                                      Nu blir det en liten siesta och benen ska vilas. Jag har smort in mitt onda elände med såväl gel som salva och hoppas att det håller för en tur ut i afton på jakt efter föda.

                                                                                                                                            *Slusken = Slussen

Read Full Post »

The Toffel Thursday Show

I morse lyckades jag locka min kära (?) till så många skratt att jag funderar på att söka in vid TV och starta en egen show. Va 17, kan Ellen DeGeneres så kan väl jag? Jag är också flata och rolig, menar jag.

Det allra roligaste i morse var nog min frisyr, en så kallad halv lo. Det tyckte i vart fall Anna, som ryckte i den under natten uppståndna tofsen bakom ena örat. Och jag måste erkänna att den är allt annat än fin. Anna tror hoppfullt att den med lite vatten kan lägga sig ner. Men jag känner mitt hår och vet: idag är en halv-lo-dag. Se själv:

En del har rävar bakom örat, Tofflan har idag en tofs. Precis som en lo.

                                                                                                                                                        Nästa skratt från kärt håll kom när vi stannat vid fritids/skolan. Jag var trött och stressad för vi var sena och la inte ner alltför mycket energi på att parkera.

Äh, jag står väl inte så snett, va?!

sa jag till Anna.

Nääää, inte ett dugg!

asgarvade hon till svar.

Bilen stod bara… hur snett som helst, knappt innanför parkeringsrutan.

Efter avlämning av liten pojke å fritids struttade jag på blå plasttossor till gossens klassrum för att hänga upp hans ryggsäck och ytterkläder. Anna gick den yttre vägen, så jag släppte in henne genom att öppna den låsta dörren inifrån. (Fast jag var tveksam idag efter de två asgarven. Flatskratt?) Sen när det var dags att gå, knuffade hon mig mot dörren – men i SISTA SEKUNDEN kom jag på…

PLASTTOSSORNA!

Så till Annas besvikelse hann jag ta av dem innan vi klev utanför dörren!

Resten av den tidiga morgonen gick utan flera komiska situtioner. Jag släppte av Anna utanför jobbet och hon vågade ge mig en puss på munnen trots att det stod tre kollegor utanför och hade sammanträde*. Hon vågade nog inte annat efter allt häcklande… 😉

Nu är jag hemma hos mig. En halvpanna java är perkolerad, tvättmaskinen går och datorn kör virusgenomsökning och är lagom seg. Ska sätta mig med lokalblaskan innan jag äter en lätt frukost OCH försöker fixa min hårtofs. Idag är det ju prisutdelning i Finn Fyra Fel-tävlingen och jag ska träffa Bibbi så hon får sitt pris!

I eftermiddag blir det storhandling med Anna efter jobbet och sen picknickpackande med efterföljande picknick på Elias fritids/skola. I kväll har skolan Öppet hus och Elias ska spela ming. Spännande!

                                                                                                                                                         *hade sammanträde = stod i vägen i klunga och pratade och rökte

Read Full Post »