Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘verktygslåda’

Ett hantverksmässigt inlägg.


 

Liten glödlampa

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivning anslagstavla

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Anslagstavla vid datorn

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.


Nej, fasen, det var bättre förr
när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Som de flesta av oss vet – utom en av mina grannfamiljer – är det första advent på söndag. Jag brukar inte fuska och sätta upp stakar och stjärnor förrän kvällen innan, men eftersom jag ska till Fästmön blir det fusk i år. Tanken var att jag skulle göra allt i morgon förmiddag. Av nån anledning har jag energi kvar efter en arbetsvecka. Eller också försöker jag tänka på nåt annat än min onda häl som i skrivande stund gör djävulusiskt ont… Hur som helst, jag började redan i kväll.

Inga krokar eller spikar satt kvar sen förr om åren på grund av höstens fönsterbyte, så ett första steg var att spika i ett antal såna. Det var då jag öppnade min låda med prylar i linneskåpet, en sorts fast verktygslåda, till skillnad från min bärbara. Det är i den fasta verktygslådan jag förvarar min stora hammare och spik. Och hur det såg ut där, då… Anna skrattade åt mig häromdan och undrade vad jag skulle ha alla buntband till, till exempel.

Tja… kan vara bra att ha när man ska fästa kablar på mammas rollator!

förklarade jag.

1 buntband skruvar hammare

Buntbandsfetischist?


Jag har
rätt mycket plugg också…

2 väldigt mycket plugg

Mycket plugg också. 


Inte bara plastplugg
utan även en påse träplugg. Kan ju vara bra att ha till..?

3 träplugg och tejp

Träplugg och tejp av olika sorter.


Ja som du förstår
blev jag alltså tvungen att städa den jämrans lådan! Varför är det alltid så när det gäller mig att det ena ger det andra? Här skulle jag börja sätta upp lite stjärnor och stakar – och så hamnar jag på golvet i gästrummet och städar min verktyglåda i linneskåpet…

toalettrullshållare

Ett annat fynd – en toalettrullshållare.


Jag hittade allt möjligt,
högt och lågt, i den där lådan. En del grejor till fönster, till exempel…

fönstervred

Ett fönstervred.


Där fanns en del verktyg
i verktygslådan också.

en jättestor skiftnyckel

En jättestor skiftnyckel.


Diverse prylar
är ju bra att ha, som till exempel dessa:

penna vattenpass tång

En penna, ett vattenpass och en tång är bra att ha.


Hittade mer
skit grejor till fönster…

fönsterhake

En fönsterhake som var ett felköp för den var till utåtgående fönster, vill jag minnas, och jag har inåtgående.


Ett och annat sniggt
hittade jag också, som dessa smideskrokar.

smideskrokar

Smideskrokar, snigga, eller hur?


Efter allt rotande
och stuvande blev det faktiskt rätt välordnat i lådan. Men fortfarande ganska fullt… För man kan ju inte slänga saker som kanske är bra att ha.

diverse verktyg tejp

Ordning och reda… och fortfarande många saker…


Hur det gick
med adventsprylarna? Tja, jag är inte färdig än, för jag orkar inte göra allt i kväll, men det blev faktiskt en stake över!

adventsljusstake

En överbliven stake.


Jag stoppade ljus
i min hästastake som jag fick av min kompis Mia i försenad bröllopsgåva till advent 1996! (Ja, jag har också gjort det misstaget att jag gifte mig med fel person!)

adventsljusstake i trä för stearinljus

Hästastaken!


Och mormors och morfars
kopparstake fick också ljus!

adventsljusstake i koppar för stearinljus

Kopparstaken. Notera madonnan i sniggt orange bakom staken.


Mässingsstjärnorna kom upp
i vardagsrummet. Den nyaste vid balledörrens* fönster.

mässingsstjärna

Den nyaste mässingsstjärnan. 


Mässingsstjärnan
som är typ 50 bast fick hänga i det lilla fönstret i vardagsrummet. Först hade jag tänkt ha en stake i stora fönstret, men jag skippar det, där är så trångt med alla växter.

mässingsstjärna

Nästan 50-årig mässingsstjärna.


Men nöjdast blev jag
förstås med köket där de tre fönstren fick helt nya prylar. Jag trängde ihop växterna – HA, Anna, jag behövde inte kasta en enda! – för att få plats med det två nya stakarna och den gigantiska stjärnan. Och se så fint det blev (om bara den där jävla Ajfånen kunde ta bra bilder, men inte då, den tar bara tunga bilder!)

14 stjärna o stakar i köksfönstret

Vackraste fönstret!


Till sovrummet
har jag en blå stake och till smårummen blir det trästakar. Men det tar vi i morgon. Jag är trött och jag blev ännu tröttare av att prata en halvtimma med mamma som ringde och var pratsugen. Nu ska jag gå och riva i skåpen efter nåt ätbart. Tror bestämt att det blir popcorn och en starköl till middag idag…

*balledörrens = balkongdörrens


Livet är kort.

Read Full Post »

Nehej du! Jag kunde inte få ner en endast bit mat till igår efter den förskräckliga förskräckligt stora portionen lunch! Så jag köpte med mig en mer normal portion från ett annat ställe hem till Fästmön som ju behövde middag. Medan hon åt höll jag henne sällskap med lite julpyssel.

Ja, jag ska ju inte fira nån jävla jul i år, helst, men jag hade jag inhandlat nya lampsladdar till mina mässingsstjärnor i söndags. Jag satte mig därför vid köksbordet för att montera dem. Eftersom stjärnorna har lite olika ålder – den ena är i min ålder, den andra typ fem år – fick jag arrangera sladdarna lite olika, med ståltråd och lite annat. Jag svor ve och förbannelse över ståltråden, som jag inte hittade i min röriga välfyllda verktygslåda. Till sist blev jag i alla fall klar och jag hade kommit ihåg att sätta i glödlampor innan jag tillslöt stjärnorna. Tänkte att det var bäst att prova. Och det var det! Bara den ena lyste! Efter ytterligare mickling med stjärnan som vägrade lysa och test med tre andra glödlampor insåg jag att det var fel på sladden jag inhandlad på Clas Ohlson (skittråkig webbplats hos Stormarknaden!). Jeansen slängdes på och jag åkte iväg för att byta den. Det tog sin lilla stund. Två (2) unga killar skulle prova sladden på olika sätt och vis, bara för att komma fram till samma slutsats som jag: den fungerade inte. En enda likadan sladd fanns kvar i butiken – och den tog jag. För säkerhets skull fick de testa den innan jag åkte hem… Tror du att lampan lyste? Nej! Men då provades en annan glödlampa – som fungerade. Min fråga är därför…

Är Clas Ohlson vår tids EPA..?

Stjärnorna ligger nu på gästsängen och väntar på upphängning till helgen. Helst skulle jag vilja ha den äldsta av dem i mitt sovrum, såsom jag hade när jag var barn. Men nu är jag vuxen och båda stjärnorna ska hänga i vardagsrummet.

Den översta stjärnan är cirka 50 år.


Jag är mycket nöjd
med mina nya, svarta stakar också. Dessa ska placeras i de två mindre fönstren i köket. På nära håll ser de rätt plastiga ut, men på långt håll ser de ut som värsta exklusiva smidesstakarna.

Dessa stakar ska flankera gigantstjärnan i köket.


Och så lite mer jul!
Igår kväll messade vännen Rippe och berättade att hon har gjort kålrotslådor, bland annat en till mig. Jag kan komma förbi Rippes jobb och hämta! Vilka snälla vänner jag har som ser till att jag inte behöver svälta ihjäl! Jag mejlade förresten till Lena Hjärtegod igår också och tackade för lördagens mat. Så här svarade hon bland annat:

[…] blev mäkta imponerad över ert kaloriintag. Jag hade aldrig trott att ni skulle få i er så mycket. Själva åt vi av soppan och kycklingenbenen + att F. åt 1 dessert […]

Idag började dagen mindre bra och roligt. En titt i lokalblaskan avslöjade att ytterligare en före detta kollega har gått bort, ytterligare en av De Snällas Gäng. Ja, det finns/fanns ett sånt också hos min förra arbetsgivare, men det var ett synnerligen exklusivt gäng och dess medlemmar är/var få. Nu är de ännu färre.

Dagen idag tillbringar jag högst upp i huset, hos bästa institutionen. Jag sitter i tre möten under dan, samtidigt som jag ska försöka åstadkomma lite hands on-arbete också. Och så har jag frågat S om vi ska luncha, det var 100 år sen sist! Eftersom jag går utan kryckor är det betydligt lättare att både traska ner till matsalen och att bära brickan själv… Igår kväll hade jag ganska ont i hälen, men betänk då att jag hade gått ovanligt mycket under gårdagen och vartenda steg utan kryckor. Idag är hälen mindre ond. Jag är tacksam för varje uns av smärtminskning jag kan få! Nu väntar jag bara på att få bli av med mina aliens, men det verkar dessvärre dröja…


Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »

Igår kväll behövde jag duscha och tvätta håret. Ja, jag gör det ibland. Men måndagar är vanligen inte min duschdag. Och det visade sig med ett rejält sprut, så att säga… Med huvet fullt av schampo skulle jag spola av mig. Ha! Vad händer? Duschmunstycket lossnar från slangen. Det bara sprutar rakt ut från det i en hård stråle. Inte gick det att få fast skiten heller. Det vara bara att försöka torka av sig det värsta och svepa om sig badhandduken och gå på jakt. Men nej! Ingen bild på mig från jakten utan bara på duschmunstycket!

Den Lille Hemrörmokaren har grejat lite vid den röda ringen.


Jag klafsade genom hall och kök till badrummet
och försökte i min förtvivlan slita loss duschmunstycket till den duschen. Det gick förstås inte. Men antagligen har jag sabbat det munstycket också nu… Det blev till att stega in i gästrummet och gräva i verktygslådan. Jag förvarar den där ifall att mina gäster får oemotståndliga lustar att snickra eller skruva eller kanske borra lite. Hittade lite brun tejp och lyckades få till det så att jag kunde duscha klart. När man är Den Lille Hemrörmokaren får man fixa saker och ting med det som finns till hands. Nu ligger emellertid den bruna tejprullen kvar i duschrummet eftersom jag, som sagt, duschar då och då. Och nåt besök på Clas Ohlson eller liknande är inte aktuellt just nu, jag var ju där i söndags.

Det jag emellertid har bestämt mig för att göra idag efter jobbet är att ta en tur till Lager 157 i här i Uppsala med min blåa tröja. Värt att försöka få rätt, i alla fall! Tröjan är skitsnygg och var inte så jättebillig. Och jag tycker nog att den borde ha överlevt två (2) tvättar, enligt tvättråden. Jag vill tro att butiken gör det rätta. Om inte funderar jag på att gå vidare med det hela. Det är nämligen så sällan jag köper kläder och jag brukar köpa kvalitet. Men kvalitet hade definitivt inte den här tröjan. Däremot förväntar jag mig, som sagt, att butiken har det… To be continued…

Från det ena till det andra… Du som är företagare, känner du till Blogvertiser? Hos Blogvertiser kan du anlita bloggare, typ såna som jag (men det finns alla sorter!) för att till exempel anlita oss att skriva omdömen och recensera företagets hemsida eller sprida nyheter om dina varor och tjänster. Länk hittar du här intill i högerspalten, den STOOORA knappen! Bara att klicka! Varför inte testa???

Blogvertiser finns överallt, även på Clark Kent*.


Idag är det, tro det eller ej,
min namnsdag. Jeannette är mitt förstanamn och det mina föräldrar ville att jag skulle tilltalas med. Tills de hörde hur man uttalade namnet i Östergyllen. Efter det blev det mitt andranamn som gällde… Jag har fått ett namnsdagskort från mamma med peng och trisslott och Fästmön har messat ett grattis. Känner mig glad och ihågkommen! 😛

Eh, ja just det… För dig som INTE känner till Det Vackra Språket Östgötska… Så här säger man mitt förstanamn med östgötskt uttal och accent:

Chanätt

(första ljudet ska uttalas som en rejäl harkling, lååångt nere i halsen…)


*Clark Kent= min lille bilman

Read Full Post »