Ett inlägg om nåt som irriterar mig.
Nu är jag irriterad igen och det är ingen bra känsla! Tar och skriver av mig, så vet jag att det lättar.
Föremålet, nej föremålen, för min irritation är folk, fä och företag som inte svarar. Svarar på frågor, till exempel, eller ansökningar. Mest irriterande är det när folk själva har initierat en dialog, jag svarar med en följdfråga eller en kommentar och sen… Bara tystnad. Beror den på att man inte kan eller inte förstår? Beror den på att man inte vill? Beror den på brist på hyfs? Eller VAD???
Vad beror det på???
Vi är så jäkla tillgängliga idag! Och vi som söker jobb tar till och med mobilen med oss in på toa. Ifall att… Men varför svarar en del inte när vi är i en dialog per sms, Twitter, mejl etc? Detta får mig att undra hur man agerar i en IRL-dialog. Tystnar man bara och glor då, eller? Går man därifrån? Snacka om att man skulle uppfattas som konstig då…
Det är direkt ohyfsat att inte svara och det är min bestämda åsikt. Därför har jag som policy, både privat och i yrkeslivet, att alltid svara.
- Ett privat exempel: jag svarar på alla publicerade kommentarer på bloggen.
- Ett exempel ur mitt förra yrkesliv: jag svarade på alla mejl där svar behövdes eller begärdes. (Sen kanske jag svarade fel ibland, men DET är en annan historia!..)
När man söker jobb får man numera ofta ett autosvar via e-post. I alla fall i två fall av tre. I det tredje fallet får man gissa om ansökan gått fram. Eller kanske skicka den igen. Möjligen ringa, men märkligt nog är det inte alltid en platsannons har ett namn och ett telefonnummer till nån som kan lämna mer information! Är företag rädda för sökande, undrar man då?
Kommunikation är svårt.
Nä… Kommunikation är inte lätt. Jag vet, jag har jobbat med det i typ 25 år. Men jag trodde i min enfald att människor svarade på tilltal fortfarande – även om det sker via andra kanaler än det talade ordet. Och jag trodde, i samma enfald, att företag visade respekt för den tid och det engagemang till exempel de sökande till en tjänst ändå lägger ner – genom att svara
Tack för din ansökan!
eller nåt i den stilen. Autosvar är ganska trist, men bättre än inget.
Och när man sen inte får jobbet tycks samma autosvar vara inkopplat, med den variationen att man byter ut förnamn i inledningen. Däremot svarar man aldrig på såna mejl om Förnamnet hör av sig och ber om återkoppling, till exempel. Hur ska en sökande då kunna bli bättre – både vad gäller att skriva ansökningar och genom att förkovra sig inom nånting man saknade eftersom man inte fick jobbet?
Nån mer än jag som irriterar sig på uteblivna svar i en dialog? Kränkande tystnad? Vavavavaavava???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag håller med dig.
Jag har upplevt samma sak. Efter en påbörjad dialog blev det bara tyst.
Jag tycker att det hör till god ton att svara på frågor osv.
Ha det bra.
Kram
Jaa verkligen, det hör till god ton. Allra minst god ton är det när den som initierat en dialog bara plötsligt droppar av. Då kan man åtminstone avsluta med att säga/skriva att man står fast vid sin åsikt eller att man inte har mer att säga i saken, inte tystnad.
Om det handlar om nåt man inte vet eller kan är det enklaste ju att fråga. Jag, till skillnad från många andra, svarar på den typen av frågor, nämligen. 😛
Hare gott, Lisa!
Kram!
Jag kan också ta en massa exempel på folk som inte svarar, hur svårt kan det vara? Själv anser jag att alla borde återkoppla direkt även om de inte kan svara direkt. Då vet vi i alla fall att ansökan, anmälan, frågan gått fram. Det är urdåligt att strunta i att svara, eller låtsas ha så mycket att göra att jag får vänta.
Ja det är verkligen urdåligt!! 😦