22/11 1963

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten av februari fick jag besök av vännen I som var på jakt efter kurslitteratur här i Uppsala. I är en väldigt snäll och omtänksam vän och överräckte två bokpaket till mig när vi tog en fika. Den ena boken var skriven av en ung, svensk författare, den andra var Stephen Kings tegelsten 22/11 1963. Tack!!!

Jake Epping är en helt vanlig lärare. Men en dag får han vara med om nåt märkligt: en bekant visar honom hur han kan resa i tiden. Eftersom vännen är döende får Jake ett uppdrag: han ska resa till den 22 november 1963 och förhindra mordet på John F Kennedy. Jake reser och för först ett par provturer. Han ändrar historien och räddar liv och lem på människor. Sen drabbas han av kärleken – i dåtid. Uppdraget finns kvar.

Det här är nog en av de märkligaste böcker jag har läst. Det jag tror att författaren vill säga är att man inte kan förändra det förflutna – inte utan att det får konsekvenser… Som spänningsroman är det bitvis lite seg och lite för tjock. Kanske 500 sidor hade varit mer lagom än 800 som den hade i pocketutgåvan.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utslagen fiskare

Ett matt inlägg.

---

 

Jag blev lika utslagen av gårdagens TV som mina tulpaner var. De senare har sen dess hamnat i sophinken.

Igår kväll blev jag alldeles matt när jag såg och hörde Lennart berätta om hur hans liv vände efter styckmordet på hans son. Jag fick svårt att andas vissa stunder under den halvtimme programmet pågick. Det här är riktigt bra TV, där intervjuaren (Anja Kontor ==^) syns men leder den intervjuade vidare och låter den tala. Det är den som har varit med om händelsen som får det stora utrymmet, inte journalisten.

Dessvärre tror jag att gårdagens program – här kan du se När livet vänder: Lennart på SvT Play (du kan se alla program i serien 30 dagar efter säsongens slut) – krockade med ett väldigt intressant Uppdrag granskning. Det senare handlade, vad jag förstår, bland annat om psykiatrin som under många år har stängt vårdplatser. Reportaget kallades Mellan stolarna och tog upp rätt hemska saker som hänt sen Psykiatrireformen 1995. Här kan du se Mellan stolarna på SvT Play (ligger kvar cirka en månad från idag). Jag själv har svårt att se programmet, för jag är allergisk mot allt som har med Janne Josefsson att göra. Nu var det inte han som gjorde reportaget, men ändå. Han är involverad i Uppdrag granskning och är den sortens journalist som jag har mycket, mycket svårt för. Så är det bara.

Åter vaknade jag till en solig dag. Jag hade tänkt ta en aning sovmorgon, men mobilen är precis omöjlig med sitt bzzande på morgnarna! (Ja, jag måste ha den påslagen av olika skäl, men naturligtvis har jag den på ljudlöst) Fötterna gör bara lite ont idag efter den rätt långa promenaden igår, ryggen tiger still. Det är skönt, då har jag inga större åkommor att beklaga mig över.

Efter lunch väntar jag ett viktigt samtal som jag hoppas ska klargöra ett och annat. (Du som har tillgång till mitt lösenord kan läsa mer i inlägget På lätt svenska.) Jag är emellertid inte säker på att saker och ting känns tydligare efter samtalet, men det är vad jag hoppas och samtidigt trots allt förväntar mig. Dessvärre kan man aldrig vara säker när det gäller det aktuella ämnet och de inblandade människorna. (Luttrad? Jag?)

Belöningen blir en tripp ut i verkligheten för att träffa vännen E. Ja, det har gått ett år IGEN sen vi sågs, men jag tog mig i kragen och hörde av mig. Idag blir det en fika och en pratstund och efter det måste jag handla lite. I morgon kommer Fästmön och då är det bra om det finns nåt ätbart hemma. Återstår bara att höra från vännen FEM, som skulle ringa nån kväll för två veckor sen men som blev sjuk och ämlig. Vi planerar en sammanstrålning av flerdygnskaraktär, men behöver bara bestämma datum.

En fiskare är jag just nu. Armbandet, däremot, kommer från Myrorna i Boländerna där det hänger kvar om ingen har köpt det sen jag såg det.

På olika sätt kan man säga att jag är en fiskare just nu, utan att gå in närmare på vad jag menar med det.

It’s for me to know and for you to find out

alltså. Jag fattar att intresset för mitt liv och leverne är enormt stort (<== ironi!), men det är fortfarande väldigt störande att inte kunna skriva fritt. Det ska förhoppningsvis bli bättre. De som gör fel ska inte komma undan konsekvenser den här gången.

Torsdag är det idag och nerförsbacke till helgen för den som har jobb. Jag ska fortsätta min dag med att kolla om UppsalaTidningen har kommit. Dagens avrundning blir naturligtvis Antikrundan i kväll. Den missar jag inte!

Vad händer i DINA krokar idag dårå? Skriv gärna en rad och berätta om du nu orkat läsa ända hit!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Second hand-affärer hotas av moms

Ett momsinlägg.

---

 

Jag köper ofta billiga böcker på Myrorna – och lämnar in dem jag har läst och inte vill spara i mina hyllor. På Myrorna i Boländerna är det god ordning bland böckerna.

De senaste dagarna har jag noterat i media att second hand-affärer, typ Stadsmissionen, Myrorna och liknande, kan få problem framöver. Problem som stavas MOMS. Idag är dessa affärer skattebefriade eftersom de säljer skänkta varor. Pengarna, vinsten, används sen till människor som har det svårt på olika sätt. Det kan handla om hemlösa som genom försäljningen får mat och kläder eller stödboenden för ungdomar.

Om second hand-affärer får momskrav på sig behöver man inte vara matematiker för att räkna ut att det slår mot dem som redan ligger. Att det även lär drabba dem som får arbetsträning och sysselsättning på second hand-affärerna råder inte heller nåt tvivel om. Det handlar om människor som har svårt att få ett jobb nån annanstans, helt enkelt. Dessa platser riskerar förstås också att försvinna. För att kunna ha arbetsträningsplatser måste man nämligen kunna erbjuda 40 timmar i veckan. Men enda sätten för second hand-affärerna att slippa betala moms är att antingen enbart ha volontärer som arbetar eller att ha kortare öppettider än 24 timmar i veckan.

Varför har detta kommit upp nu? Skälet är en dom i Högsta förvaltnings-domstolen. Enligt den konkurrerar second hand-affärer med vanlig, kommersiell handel. Därför ska även second hand-affärer betala 25 procent i skatt på sin vinst.

Nu tycks dock en del politiker har reagerat. Bland annat har Moderaterna lämnat in en riksdagsmotion om att stoppa momsbeskattningen av och häva momskravet för second hand-affärer. Personligen önskar jag att motionen bifalles. Om inte kan det få konsekvenser på nära håll eftersom en person i familjen jobbar på en av dessa second handaffärer. Sen tycker jag förstås generellt sett att det är idiotiskt att ta delar av vinsten i skatt. En vinst, som går till att hjälpa människor som är väldigt utsatta – allt från hemlösa till personer som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden.

Moms på second handaffärernas vinster förtjänar en svart Toffelbak!

En svart bak för att second hand-affärer kan tvingas betala moms.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Skarp som en laserstråle

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

En smak av sommaren…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.

Lördagen började mulet och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?

Båda två fick vi ladda busskorten – TYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.

Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.

Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?

Efter en stund insåg jag att dagens vara var… troll.

Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.

Till och med Lillsven fanns som troll.

Lillsven Trollet.

Och troll i näver…

 Nävertroll. 

Det största trollet av alla – och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!

Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..

Vi dansade iväg mot nya mål…

Efter en mellanlandning för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.

I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.

Den här ville jag inte ha, till exempel.

Jag skrattade lite när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)

Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…

Vi strosade genom stan och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.

Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.

Det fläktade lite vid floden, men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.

Inte så fräsch.

Över oss vakade Dômen i bakgrunden… Det är SÅ Uppsala!

Dômen i bakgrunden.

Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21, för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)

Annas klocka visar 21 hela tiden.

En bit mat skulle intagas före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.

Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.

Anna skickar upp nåt.

Jag älskar ju träd och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.

Favvoträd.

Det roligaste för dagen var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?

Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)

Våra solbrillor klängde som apor på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!

Klänger som apor på varandra.

Hemma i New Village ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)

Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.

Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.

Livet är kort.

Read Full Post »

I rymden finns inga känslor

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

En film om en kille med Asperger.

Bröderna Sam och Simon delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kramper, prestige och vad har man för ansvar, egentligen..?

Det är inte roligt att studsa upp mitt i natten med kramp i benet. I natt hände det mig två gånger. Det var främst högerbenet som tyckte att jag skulle upp och dansa. Särskilt lätt att dansa är det inte heller när vissa delar av foten är inflammerade. Men värst var det nog när höger vad OCH vänster lår krampade. Det går liksom inte att stampa hur som helst när Den Onde har satt tänderna i ena hälen. SÅ. Nu har jag beklagat mig färdigt. Tror jag. Jag får se om jag ringer doktorn idag eller inte…

Det är inte lätt, det här med krämpor och vård. De flesta av er har nog insett att jag går i väntans tider för en operation. Remissen torde ha varit på Sjukstugan i Backen i två månader nu. Vårdgarantin säger att man ska få en första bedömning inom 90 dagar, alltså tre månader. Tror jag vad jag vill på när det gäller den organisation som ansvarar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård! Men lita på att jag – alternativt mitt dödsbo, dårå – river upp himmel och jord om väntetiden leder till alltför stora konsekvenser för min person! Då månde somliga jubla, men jag vet en eller två som faktiskt gillar mig. Ni andra kan ju ha fest.

Jag blir förbannad när jag på insändarplats i dagens lokalblaska läser hur en representant från ovan nämnda organisation svänger sig i en fråga som rör avtal med en privat klinik här i Uppsala. (Tyvärr ligger insändaren inte ute på nätet, så du får kolla papperstidningen!) Det är en doktor som har lämnat Det Sjunkande Skeppet Sjukstugan i Backen och startat eget. Doktorn är specialist inom sitt cancerområde. Men tro inte att forna arbetsgivaren remitterar patienter dit! Nej, i stället skeppas/flygs patienterna UTOMLANDS för behandling. Vem kan rimligtvis vinna på det??? Det torde ju kosta skjortan rent samhällsekonomiskt. Och hur orkar patienterna som ju faktiskt är svårt sjuka i cancer? Dessutom, hur kul är det att ligga på sjukhus utomlands, få jobbig behandling och inte kunna ha nån när och kär där som stöttar? Jag tycker att du ska läsa insändaren och uppröras av de floskler denna direktör skriver. Den som är svårt cancersjuk har nämligen inte just tid att vänta på nån jävla upphandling, som dessutom ska föregås av nån sorts utredning!!! Nej det här stinker prestige lång väg!!

Lite elakt kan jag emellertid inte låta bli att skratta när insändaren är undertecknad med fel titel. Korrekt titel ska vara hälso- och sjukvårdsdirektör, inte hälso- och sjukhusdirektör – befattningshavaren sysslar ju med lite mer än bara slutenvård… Men inte ens det har man uppenbarligen koll på…

Hur lyder titeln, egentligen? Ingen koll alls verkar man ha.

Nu ska jag coola ner mig och försöka sätta mig in i virtuella arbetsrum och kolla om ett alternativ som används lite här och var inom vår organisation kan var lämpligt att använda vid ”mina” institutioner…  Lunch blir det som vanligt på Thaistället och då ska jag även investera i ytterligare ingefärskarameller. Och i kväll går jag på föreläsning på Stadsbibblan!

Och ja just det… Kungen kommer till Gamla Uppsala idag. Bara så du vet…

Livet är kort.

Read Full Post »

På fest

Gårdagskvällen blev konstig, med väder lika varierande som det i april. Ena stunden solsken, för att i nästa stund vräääka ner regn. Jag sprang och tände och släckte lampor, strumporna åkte av och på, likaså shorts respektive längre mjukisbralla. Konstigt! Dessutom insåg jag att jag hade blivit solbränd i Gamlis, för det hettade i ansiktet och på armarna. I morse var jag röd som en kräfta i nyllet…

Fästmön blev lite besviken att jag inte dukade upp nån sen luccullisk måltid, men vi hade å andra sidan lördagsgodis kvar som vi kunde smaska på. Tyvärr vet jag att lördagsgodis och min mage inte går ihop, vilket har fått konsekvenser idag på morgonen. Fast det där med magen kanske beror på att jag var på fest i natt. Surströmmingsfest… Jag återkommer strax till detta!

Sånt här festade jag på i natt.

Vi blev ganska sura (!) eftersom det både i tidningar och på nätet hade aviserats att Friday Night Dinner skulle börja klockan 22.15. Först efteråt hittade jag ETT ställe där jag blev upplyst om rätt starttid – klockan 22.05. Detta fick till följd att vi missade de första nio minuterna. Irriterande, SvT!!! Men vi kunde ändå skratta åt födelsedagsfirandet av Adam, en inte riktigt kosher, judisk pojke, och hans lika flänga familj…

Birthday boy Adam.

Sen blev det läggdags och det var då festen började… Jag misstänker starkt att jag var influerad av Fatous surströmmingspartaj i helgen, nåt jag skrattade både gott och rått åt. Medan Fatou firade med sin familj, firade jag med bland annat en gammal klasskamrat, som jag inte sett på många år. Fast det här var alltså i Drömmens land, måste jag upplysa om! För det är väl bara där som en gammal klasskompis kan ha Carl-Gustaf Lindstedt som pappa, eller hur? (I själva verket var det fader okänd som gällde för min gamla klasspolare.) Hur som helst hade vi surströmmingskiva – på nyårsafton. Och precis när klockan slog tolv och de andra skålade, tryckte jag i mig en klämma med surströmming och höll på att kaskadspy. Sen vaknade jag av alarmet och var alldeles kallsvettig. På väg till jobbet höll jag på att tuppa av över ratten. Detta hade ställt till ganska svåra problem eftersom jag körde i mittfilen på en synnerligen trafikerad, trefilig väg… Det var väl bra att jag kunde hålla fattningen och inte tuppa av, för tänk så jag hade ställt till det så här på måndagsmorgonen bland alla som hade bråttom till jobbet?! Men jag förstår att somliga sörjer att jag inte föll över ratten – då hade de ju blivit av med mig på ett enkelt och smidigt sätt. Så otroligt retsamt! Själv… skyller jag på den där surströmmingen jag klämde i mig vid midnatt!!! Det var nog illamåendet efter den som gjorde mig både avtuppig och obstinat.

Måndag idag, ja. Jag har en jobblunch jag ser fram emot och så ska jag försöka få till en nyhet om ett snabbväxande träd. Vidare börjar det bli dags att boka in nya och fler intervjuer… Vilken tur att jag var extra tidigt på jobbet idag, så jag hann få ur mig detta före arbetstidens början!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårtfri behandling #2

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc här!

Behandling nummer två.

OK, första gången jag provade Vårtfri var i fredags. Man ska helst behandla en dag i veckan, samma veckodag, men man kan prova nån dag tidigare ifall man inte har möjlighet på vanlig dag. Nu gjorde jag alltså ett avsteg från behandlingsplanen med två dar och det kanske får konsekvenser…

Jag är fortfarande inte säker på att det är en vårta jag har under högerfoten, men det skadar ju inte att testa. Det är svårt att se och är det en vårta så är den mest inåtvänd. Det känns en tydlig liten knöl under huden, en knöl som gör förbaskades ont. Den ömmar, alltså.

Efter kvällens dusch skrapade jag vårtan med insidan av en sax, enligt instruktionerna. Man ska alltså inte fila på vårtan, för det kan göra ont. När vårtan kändes mjuk och jag hade fått ett litet hål i den hårda huden duttade jag i Vårtfri. Det gjorde inte ont eller sved som vanligt vårmedel gör. Vårtan känns mjuk och huden är lite flikig.

I instruktionerna står också att man ska hålla vårtan mjuk genom att smörja den varje dag. Jag smörjer mina fötter varje kväll med CCS fotcreme, men ändå tycker jag att vårtan har känts hård under dagarna sen första behandlingen.

To be continued…

Read Full Post »

Inte bara Apoteket AB…

Det är inte bara Apoteket AB som har drabbats av stora IT-problem. Idag läser jag i Dagens Nyheter att även SBAB, Socialstyrelsen, Bilprovningen, Stockholms stad, Nacka kommun och ett femtiotal andra organisationer har problem. Tieto, som levererar dessas IT-tjänster, kan inte säga när problemen är lösta.

Det handlar om ett hårdvarufel som inträffade i Tietos datacenter i fredags. Tieto är, enligt Dagens Nyheter, ett av de ledande företagen som levererar IT-tjänster åt stora företag och myndigheter, även regeringskansliet.

Svart skärm här och var i samhället. 

                                                                                                                                         Konsekvenskerna av felet varierar och har bland annat inneburit att Apoteket inte kan lämna ut läkemedel som förskrivits via e-recept och att bilprovningen har fått göra manuella besiktningar. På Vetenskapsrådet fungerar inga IT-system, inte ens e-post. Exakt vilka kunder som har drabbats av problem kan Tieto inte säga på grund av kundsekretess, men listan över företagets IT-kunder är både lång och tung …

Jaa, vi vet ju hur de flesta av oss reagerar när datorskärmen blir svart eller skrivaren inte fungerar eller när nätverket bara dör… Jag kan bara hoppas på en snabb lösning så att tredje man inte drabbas alltför hårt. Och att man för 7564339677234:e gången diskuterar back up-rutiner.

Read Full Post »