Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konsekvenser’

Ett inlägg om en bok.


 

2211-1963I mitten av februari fick jag besök av vännen I som var på jakt efter kurslitteratur här i Uppsala. I är en väldigt snäll och omtänksam vän och överräckte två bokpaket till mig när vi tog en fika. Den ena boken var skriven av en ung, svensk författare, den andra var Stephen Kings tegelsten 22/11 1963. Tack!!!

Jake Epping är en helt vanlig lärare. Men en dag får han vara med om nåt märkligt: en bekant visar honom hur han kan resa i tiden. Eftersom vännen är döende får Jake ett uppdrag: han ska resa till den 22 november 1963 och förhindra mordet på John F Kennedy. Jake reser och för först ett par provturer. Han ändrar historien och räddar liv och lem på människor. Sen drabbas han av kärleken – i dåtid. Uppdraget finns kvar.

Det här är nog en av de märkligaste böcker jag har läst. Det jag tror att författaren vill säga är att man inte kan förändra det förflutna – inte utan att det får konsekvenser… Som spänningsroman är det bitvis lite seg och lite för tjock. Kanske 500 sidor hade varit mer lagom än 800 som den hade i pocketutgåvan.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matt inlägg.


 

Utslagna tulpaner

Jag blev lika utslagen av gårdagens TV som mina tulpaner var. De senare har sen dess hamnat i sophinken.

Igår kväll blev jag alldeles matt när jag såg och hörde Lennart berätta om hur hans liv vände efter styckmordet på hans son. Jag fick svårt att andas vissa stunder under den halvtimme programmet pågick. Det här är riktigt bra TV, där intervjuaren (Anja Kontor ==^) syns men leder den intervjuade vidare och låter den tala. Det är den som har varit med om händelsen som får det stora utrymmet, inte journalisten.

Dessvärre tror jag att gårdagens program – här kan du se När livet vänder: Lennart på SvT Play (du kan se alla program i serien 30 dagar efter säsongens slut) – krockade med ett väldigt intressant Uppdrag granskning. Det senare handlade, vad jag förstår, bland annat om psykiatrin som under många år har stängt vårdplatser. Reportaget kallades Mellan stolarna och tog upp rätt hemska saker som hänt sen Psykiatrireformen 1995. Här kan du se Mellan stolarna på SvT Play (ligger kvar cirka en månad från idag). Jag själv har svårt att se programmet, för jag är allergisk mot allt som har med Janne Josefsson att göra. Nu var det inte han som gjorde reportaget, men ändå. Han är involverad i Uppdrag granskning och är den sortens journalist som jag har mycket, mycket svårt för. Så är det bara.

Åter vaknade jag till en solig dag. Jag hade tänkt ta en aning sovmorgon, men mobilen är precis omöjlig med sitt bzzande på morgnarna! (Ja, jag måste ha den påslagen av olika skäl, men naturligtvis har jag den på ljudlöst) Fötterna gör bara lite ont idag efter den rätt långa promenaden igår, ryggen tiger still. Det är skönt, då har jag inga större åkommor att beklaga mig över.

Efter lunch väntar jag ett viktigt samtal som jag hoppas ska klargöra ett och annat. (Du som har tillgång till mitt lösenord kan läsa mer i inlägget På lätt svenska.) Jag är emellertid inte säker på att saker och ting känns tydligare efter samtalet, men det är vad jag hoppas och samtidigt trots allt förväntar mig. Dessvärre kan man aldrig vara säker när det gäller det aktuella ämnet och de inblandade människorna. (Luttrad? Jag?)

Belöningen blir en tripp ut i verkligheten för att träffa vännen E. Ja, det har gått ett år IGEN sen vi sågs, men jag tog mig i kragen och hörde av mig. Idag blir det en fika och en pratstund och efter det måste jag handla lite. I morgon kommer Fästmön och då är det bra om det finns nåt ätbart hemma. Återstår bara att höra från vännen FEM, som skulle ringa nån kväll för två veckor sen men som blev sjuk och ämlig. Vi planerar en sammanstrålning av flerdygnskaraktär, men behöver bara bestämma datum.

Armband med fiskar från Myrorna

En fiskare är jag just nu. Armbandet, däremot, kommer från Myrorna i Boländerna där det hänger kvar om ingen har köpt det sen jag såg det.

På olika sätt kan man säga att jag är en fiskare just nu, utan att gå in närmare på vad jag menar med det.

It’s for me to know and for you to find out

alltså. Jag fattar att intresset för mitt liv och leverne är enormt stort (<== ironi!), men det är fortfarande väldigt störande att inte kunna skriva fritt. Det ska förhoppningsvis bli bättre. De som gör fel ska inte komma undan konsekvenser den här gången.

Torsdag är det idag och nerförsbacke till helgen för den som har jobb. Jag ska fortsätta min dag med att kolla om UppsalaTidningen har kommit. Dagens avrundning blir naturligtvis Antikrundan i kväll. Den missar jag inte!

Vad händer i DINA krokar idag dårå? Skriv gärna en rad och berätta om du nu orkat läsa ända hit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett momsinlägg.


 

Ordning bland böckerna på Myrorna i Boländerna. Fast lite väl hög musik...

Jag köper ofta billiga böcker på Myrorna – och lämnar in dem jag har läst och inte vill spara i mina hyllor. På Myrorna i Boländerna är det god ordning bland böckerna.

De senaste dagarna har jag noterat i media att second hand-affärer, typ Stadsmissionen, Myrorna och liknande, kan få problem framöver. Problem som stavas MOMS. Idag är dessa affärer skattebefriade eftersom de säljer skänkta varor. Pengarna, vinsten, används sen till människor som har det svårt på olika sätt. Det kan handla om hemlösa som genom försäljningen får mat och kläder eller stödboenden för ungdomar.

Om second hand-affärer får momskrav på sig behöver man inte vara matematiker för att räkna ut att det slår mot dem som redan ligger. Att det även lär drabba dem som får arbetsträning och sysselsättning på second hand-affärerna råder inte heller nåt tvivel om. Det handlar om människor som har svårt att få ett jobb nån annanstans, helt enkelt. Dessa platser riskerar förstås också att försvinna. För att kunna ha arbetsträningsplatser måste man nämligen kunna erbjuda 40 timmar i veckan. Men enda sätten för second hand-affärerna att slippa betala moms är att antingen enbart ha volontärer som arbetar eller att ha kortare öppettider än 24 timmar i veckan.

Varför har detta kommit upp nu? Skälet är en dom i Högsta förvaltnings-domstolen. Enligt den konkurrerar second hand-affärer med vanlig, kommersiell handel. Därför ska även second hand-affärer betala 25 procent i skatt på sin vinst.

Nu tycks dock en del politiker har reagerat. Bland annat har Moderaterna lämnat in en riksdagsmotion om att stoppa momsbeskattningen av och häva momskravet för second hand-affärer. Personligen önskar jag att motionen bifalles. Om inte kan det få konsekvenser på nära håll eftersom en person i familjen jobbar på en av dessa second handaffärer. Sen tycker jag förstås generellt sett att det är idiotiskt att ta delar av vinsten i skatt. En vinst, som går till att hjälpa människor som är väldigt utsatta – allt från hemlösa till personer som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden.

Moms på second handaffärernas vinster förtjänar en svart Toffelbak!

Svart bak

En svart bak för att second hand-affärer kan tvingas betala moms.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

En smak av sommaren…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.


Lördagen började mulet
och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?

Båda två fick vi ladda busskortenTYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.

Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.

Hattar
Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?


Efter en stund insåg jag
att dagens vara var… troll.

Lyckotroll
Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.


Till och med Lillsven
fanns som troll.

Lillsven Trollet
Lillsven Trollet.


Och troll i näver…

Nävertroll Nävertroll. 


Det största trollet av alla
– och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!

Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..

Dansande figurer
Vi dansade iväg mot nya mål…


Efter en mellanlandning
för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.

I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.

oppluva kalasbyxa slamkrypare
Den här ville jag inte ha, till exempel.


Jag skrattade lite
när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)

Ögonen bakom glas o lås
Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…


Vi strosade genom stan
och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.

 Brillor o vin o öl
Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.


Det fläktade lite vid floden,
men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.

Fyrisån
Inte så fräsch.


Över oss vakade Dômen
i bakgrunden… Det är Uppsala!

10 Domkyrkan i bakgrunden
Dômen i bakgrunden.


Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21,
för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)

Klockan 21
Annas klocka visar 21 hela tiden.


En bit mat skulle intagas
före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.

Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.

Anna skickar upp foton från mobilen
Anna skickar upp nåt.


Jag älskar ju träd
och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.

 Pilträd
Favvoträd.


Det roligaste för dagen
var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?

Anna fotar
Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)


Våra solbrillor klängde som apor
på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!

Solbrillor
Klänger som apor på varandra.


Hemma i New Village
ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)

Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.

Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

I rymden finns inga känslor

En film om en kille med Asperger.


Bröderna Sam och Simon
delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte roligt att studsa upp mitt i natten med kramp i benet. I natt hände det mig två gånger. Det var främst högerbenet som tyckte att jag skulle upp och dansa. Särskilt lätt att dansa är det inte heller när vissa delar av foten är inflammerade. Men värst var det nog när höger vad OCH vänster lår krampade. Det går liksom inte att stampa hur som helst när Den Onde har satt tänderna i ena hälen. SÅ. Nu har jag beklagat mig färdigt. Tror jag. Jag får se om jag ringer doktorn idag eller inte…

Det är inte lätt, det här med krämpor och vård. De flesta av er har nog insett att jag går i väntans tider för en operation. Remissen torde ha varit på Sjukstugan i Backen i två månader nu. Vårdgarantin säger att man ska få en första bedömning inom 90 dagar, alltså tre månader. Tror jag vad jag vill på när det gäller den organisation som ansvarar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård! Men lita på att jag – alternativt mitt dödsbo, dårå – river upp himmel och jord om väntetiden leder till alltför stora konsekvenser för min person! Då månde somliga jubla, men jag vet en eller två som faktiskt gillar mig. Ni andra kan ju ha fest.

Jag blir förbannad när jag på insändarplats i dagens lokalblaska läser hur en representant från ovan nämnda organisation svänger sig i en fråga som rör avtal med en privat klinik här i Uppsala. (Tyvärr ligger insändaren inte ute på nätet, så du får kolla papperstidningen!) Det är en doktor som har lämnat Det Sjunkande Skeppet Sjukstugan i Backen och startat eget. Doktorn är specialist inom sitt cancerområde. Men tro inte att forna arbetsgivaren remitterar patienter dit! Nej, i stället skeppas/flygs patienterna UTOMLANDS för behandling. Vem kan rimligtvis vinna på det??? Det torde ju kosta skjortan rent samhällsekonomiskt. Och hur orkar patienterna som ju faktiskt är svårt sjuka i cancer? Dessutom, hur kul är det att ligga på sjukhus utomlands, få jobbig behandling och inte kunna ha nån när och kär där som stöttar? Jag tycker att du ska läsa insändaren och uppröras av de floskler denna direktör skriver. Den som är svårt cancersjuk har nämligen inte just tid att vänta på nån jävla upphandling, som dessutom ska föregås av nån sorts utredning!!! Nej det här stinker prestige lång väg!!

Lite elakt kan jag emellertid inte låta bli att skratta när insändaren är undertecknad med fel titel. Korrekt titel ska vara hälso- och sjukvårdsdirektör, inte hälso- och sjukhusdirektör – befattningshavaren sysslar ju med lite mer än bara slutenvård… Men inte ens det har man uppenbarligen koll på…

Hur lyder titeln, egentligen? Ingen koll alls verkar man ha.


Nu ska jag coola ner mig
och försöka sätta mig in i virtuella arbetsrum och kolla om ett alternativ som används lite här och var inom vår organisation kan var lämpligt att använda vid ”mina” institutioner…  Lunch blir det som vanligt på Thaistället och då ska jag även investera i ytterligare ingefärskarameller. Och i kväll går jag på föreläsning på Stadsbibblan!

Och ja just det… Kungen kommer till Gamla Uppsala idag. Bara så du vet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »