Husm… nej Matmor slår till!

Ett inlägg lagat med en stor portion självironi.

---

 

Nej, det är ingen idé att sukta efter inbjudan till hemlagad mat som aldrig kommer. Det är bara att ta tag i det själv. Tyvärr. Men idag passade så bra att vara både husmor och matmor – och slå till såtillvidapass att en till och med överraskar sig själv. Jag inledde med att handla mat – INGET godis! Därefter ställde jag mig vid brädan och strök kläder, handdukar och dukar. Önskar jag hade en mangel, men jag har ingen lust att boka den gemensamma tvättstugan bara för att få mangla några dukar och handdukar. Alltså stryker jag. Det är OK. Och medan jag strök fick kycklingfärsen jag hade tagit fram ur frysen tina nordström (hun sum baura kuuukar, du vet)…

Kycklingfärs, 800 gram, fick tina på diskbänken.

Jag hade köpt lasagne. Trodde jag. I själva verket var det lasagnette. Skillnaden dem emellan är att lasagnette är mindre, snyggare och går snabbare att tillaga.

Lasagnette är mindre och snyggare än lasagne och går snabbare att tillaga.

Nu hade jag inte särskilt bråttom och även om slutresultatet blev med beröm godkänt tycker jag nog att lasagne är snäppet godare. Mätt blev jag i alla fall. Jag tog en rejäl portion och sen lite påfyllning. En portion åkte sen in i frysen och en annan in i kylen att ätas i morgon. Då får jag nämligen besök av en kille och jag vill ägna honom all uppmärksamhet jag kan – inte stå och laga mat och vara husmoderlig då – för i morgon ska jag vikariera som matte hela dan, från morgon till kväll.

Lasagnettemiddag med tillbehör. Notera den prominenta förekomsten av grönsaker.

Men hallå! Att laga lasagnette på 800 gram kycklingfärs… Nä, jag använde ungefär ett halvt kilo till detta bara. Resten las i pannan när den var tömd på lasagnesås och urdiskad och så slängde jag ihop min, inom hemmets väggar, så berömda italienska pastasås.

Italiensk pastasås kokar i pannan.

 
Det som skiljer den Tofflianska italienska pastasåsen från annan pastasås är att målgruppen är vuxna. Det vuxliga i det hela utgörs av vin i själva såsen. Idag addade jag dessutom berbere, som jag lyckades få tag i nyligen. Min äkta vara är tyvärr slut, men nu ska jag prova Santa Marias variant.

Den äkta varan är tyvärr slut, men nu provar jag Santa Marias!

Den Tofflianska italienska pastasåsen har jag ännu inte smakat. Jisses, jag blev ju proppmätt av lasagnetten. Två rejäla matlådor åkte därför in i frysen till kommande, mat-, penga- eller fantasilösa dagar.

Två middagar Toffliansk italiensk pastasås frös jag in. Bra att ha när fantasin tryter eller plånboken är tom.

Nöjd lutade jag mig tillbaka i kökssoffan. Sen kom jag på att jag hade det tråkiga kvar – disken. Till skillnad från dagens lata ungdom är jag inte uppvuxen med diskmaskin. Inte heller som vuxen äger jag en sån, jag handdiskar. Och att diska, det är det tråkigaste den här matmorsan vet…

”Bara” disken kvar…

Har DU varit husmoderlig idag??? Hurdådå??? Skriv några rader och berätta, så kanske du inspirera mig till nästa gång. (Det är ganska glest mellan gångerna, dock…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsfröjd!

Ett fröjdefullt inlägg.

---

 

Detta är en tegelstensbok. Jag har läst ungefär en sjundedel nu.

Det är fredag och jag känner mig glad. Det händer inte alltför ofta – att jag är glad på en fredag, alltså – så det är därför jag skriver om det. När jag summerar min vecka har den varit alldeles förträffligt bra, förutom irritationsmomentet vid mitt besök i vården. Nåja, jag fick i alla fall sitta ner en stund och läsa. Just nu läser jag en bok som jag ska recensera. Det är en inte helt ny bok, för den kom ut 2012. Boken är skriven av en Uppsalaförfattare, vilket också på sätt och vis är skälet till att jag har fått ett recensionsex. Men den är tung. Den är på över 700 sidor och det är svårt att hitta en bekväm ställning när man läser. Boken är dessutom i storpocket, ett format jag tänker skriva mer om i min kommande recension.

Veckans höjdpunkt blev förstås utflykten och besöket i Adas kaffestuga. Vilket ställe! Jag är helt bestämd när jag säger att jag ska dit igen. Absolut.

Här kan jag sitta och läsa medan en kvick kille byter en trasig lampa i min bil.

Min torsdag, det vill säga gårdagen, var full av allehanda ärenden. Efter avslutat arbete hemmavid åkte jag till bilverkstan för att få hjälp med att byta en trasig lampa. Bil 3:an har drop in för sånt, vilket jag som kund tycker är alldeles utmärkt! Jag får sitta ner i en bekväm röd fåtölj – och läsa! – medan en kvick kille byter ut den trasiga lampan mot en ny. Och kvick är han därför att han har rätt verktyg. Det har inte jag. Jag skulle kanske ha kunnat byta just denna lampa själv, men att stå i ett kallgarage med dålig belysning i kylan och fippla med småprylar… Nej tack, jag betalar gärna de 57 kronor inklusive ny lampa som det kostade för att få hjälp med detta.

Efter en sen och snabb macklunch (Tokerian har ljuvligt lantbröd som jag köper ibland!) for jag till Fästmöns snälla mamma för att återlämna en resväska. Det blev en trevlig pratstund, som alltid, och jag fick med mig ett par varma vinterboots till äldste bonussonen. Jag sa sen hej då och utlovade eventuell skjuts/samåkning till Himlen när det ska födelsedagsfiras där nästa vecka – det beror lite på vilken tid som gäller.

Annorlunda armatur på plan 2.

Prick klockan 16 stod jag utanför Annas jobb. Vi for på presentshoppingtur till Stormarknaden (varning för HEMSK färg på webbplatsen om du klickar på länken!) och gjorde bra affärer. Hoppas och tror vi. Det är ju inte vi som ska ha presenterna… Smågnabbandes stod vi i alla fall i en affär och slog in var sitt paket. Anna TROR att hon gör snyggare paket än jag. Och den villfarelsen kan hon få leva med, jag VET ju att det inte är så. Eftersom jag varken kan tala om vilken affär vi stod i eller vad vi köpte, får du vila ögonen på lite annorlunda armatur ==> som jag noterade på plan 2. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis handlade nåt på plan 2…

Räkbomben var full av salta räkor – och brödkanter…

Vi avslutade med en runda inne på ICA Kvantum. Det var faktiskt inte för mycket folk där inne, så jag stod ut hela varvet utan att vilja kollapsa en enda gång. Det gick inte att motstå att köpa med en räkbomb hem. Den motsvarade förväntningarna, kan jag meddela. Fast lite konstigt var det att man inte skurit bort kanterna på brödet. Brukar man inte göra det??? Den måtte ha varit tokfull av salta räkor i alla fall, för jag drabbades av en enorm törst hela kvällen och även i morse.

Igår handlade vi till mig och till Annas jobb, i eftermiddag ska vi handla till Anna. För sen bär det av till Himlen där min älskling ska vara mamma på heltid i två veckor nu. Förutom att hon ska jobba som vanligt, förstås. Mina kommande två veckor ska jag fylla med att vårda mitt yttre, träffa vänner, göra ett nytt försök att besöka vården och lite annat. Så mycket jag orkar. Jag tycker att jag har fått ett rejält energipåslag av Annas närvaro här! Och lite andra positiva saker som har hänt i veckan.

Vad ska DU göra den närmaste framtiden??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dä va bättre förr, döh… eller?

Ett hantverksmässigt inlägg.

---

 

Liten glödlampa som är rätt svår att skruva ur när det är dags att byta – i alla fall för den som har prinskorvsfingrar.

Idag ringde de från Rusta för att berätta att mina yttepytte glödlampor hade kommit. Fästmön och jag var ju dit i fredags och beställde till våra stakar. Eller jag beställde till min. Sen ville Anna också ha, för hon har en likadan stake. Varje stake har tolv glödlampor. Den är ena riktigt små lampor. För den som har prinskorvsfingrar som jag kan det vara ett lite h-e att ens få loss de trasiga. Dessutom är lamporna svåra att få tag i ute i affärerna. Men Rusta, där vi en gång köpte våra stakar, hade dem. I sitt centrallager. Det tog några dar att få lamporna, men nu har jag varit och hämtat dem och ersatt den sista trasiga. Staken lyser så fint i ett av hörnen i vardagsrummet.

Eftersom det felades nio spänn för att jag skulle kunna betala lamporna kontant fick jag köpa dem på kredit. Det innebar att jag hade pengar kvar i plånboken. Gjorde då ytterligare ett inköp som jag har planerat länge: jag inhandlade en liten anslagstavla från IKEA. IKEA ligger nära Rusta här i Uppsala så jag passade på när jag ändå var i närheten och trots allt hade 170 kronor i plånboken.

En liten anslagstavla i kork och med vit träram kostar 39 kronor. Då får man med ”nålar” att sätta upp grejor med. Så mycket visste jag säkert, eftersom jag hade köpt en likadan till Elias i födelsedagspresent i somras. Fast jag borde ha blivit lite misstänksam med tanke på vad IKEA hade döpt anslagstavlan till: Väggis. Vitsigt värre, med andra ord!..

Hemma i New Village igen satt Anna och njöt av en bok eftersom eftermiddagens möte hade blivit inställt. Jag själv satte genast igång med att söka jobb och därmed uppnå balans i mitt poängsystem.

Beskrivningen. Nåt jävla ”click!” hördes aldrig.

Därefter bröt jag 4:3-bantningen IGEN genom att trycka i mig en seg, mjölig och päronsmakande godiskrokodil. Detta för att få upp blodsockret snabbt så att jag skulle orka med att tampas med monteringen av anslagstavlan. För när jag slet bort skyddsplasten, letade rätt på upphängningskrokarna som skulle monteras och slängde en bläng på den medföljande beskrivningen blev jag lite trött. Fyra A4-sidor med svårtydda piktogram- det var beskrivningen, det. Piktogrammen föreställde könslösa händer som flinkt monterade skit… upphängningsanordningen.

Det är tur att jag är en välförsedd kvinna med en innehållsrik verktygslåda och en hel sortimentlåda full av skruvar i olika storlekar. För varken verktyg eller skruv följde med anslagstavlan. Inte nog med att upphängningsanordningen var bättre förr, det följde även med kompletta monteringssatser – inklusive verktyg – till IKEA:s grejor.

Efter att ha kliat svålen en stund insåg jag att jag inte fattade beskrivningen. Den Händiga Annan slet då fram och förklarade, tålmodigt och pedagogiskt. Jag skulle skruva upp två små grejor på väggen och sen skulle anslagstavlan liksom hängas på dessa små grejor. Det var viktigt att jag inte skruvade upp dem åt fel håll.

Sen gick det som en dans! Jag mätte ut och markerade med blyerts på väggen, stack en syl två gånger för lika många skruvhål, valde ut två lämpliga skruvar och sen skruvade jag – åt rätt håll. HA! Men nåt jävla ”click!” hörde jag inte när jag hängde på anslagstavlans ram på upphängningsanordningen.

Anslagstavlan hängdes upp, fyra viktiga lappar på den och nu är den helt funktionell. Det gäller bara att tavlan nu inte glider och åker ner i golvet bland sladdar och dammråttor bakom datorn…

Funktionellt och enbart för viktiga lappar.

Nej, fasen, det var bättre förr när det medföljde öglor som man spikade på baksidan av anslagstavlornas ram. Men… det ser faktiskt snyggare ut nu, när upphängningsanordningen inte syns…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppfylla krav och sånt

Ett inlägg om krav.

---

 

Idag står det 

skriva för egen del

på min agenda. Fast först är det först ett antal

ska bara

som måste utföras.

Det började regna igår kväll och har regnat hela natten. Jag klev upp före halv sju och skjutsade min älskade till jobbet. Sen har hon bestämt sig för att idag ska hon promenera hem. Vi får se hur det blir med den saken. Promenad är kanske inte det man har mest lust med när man har varit på fötterna i vården mellan klockan 7 och 16… Jag själv, som rör minimalt på mig numera, kände av ett ont ben igår och fick smörja in mig med lite värdelös salva. Värdelös för att den knappt lindrar. Jag tänker inte be om förnyat recept på den.

Igår blev det en massa skrivet om och för andras räkning. Med förberedelsetid och efterarbete tog det ungefär totalt sex, sju timmar – och då la jag ändå inte in och ut text och bild själv. Lite svider det att jag inte får en krona för det arbetet. Men jag känner att mitt arbete uppskattas på olika håll och det blir jag förstås väldigt glad över. Fast uppskattning betalar ju inga räkningar. Jag måste ha ett jobb med lön!

Soluppgången var förstås snyggare i verkligheten i morse.

Idag på morgonen har jag ringt min a-kassa för att fråga hur det ligger till med nya ersättningsdagar eller inte. Och som vanligt när jag ringer dit blir jag konstigt bemött. Inte blir jag mycket klokare heller. Idag sades det mig att mina gamla dagar tickar på eftersom jag påbörjade en ersättningsperiod igen inom tolv månader efter att jag sist hade a-kassa (förra hösten). Men när dagarna är slut gör a-kassan en ny prövning om jag är berättigad till nya dagar. Enligt vad jag hörde från en kollega i en liknande sits skulle jag vara berättigad till en ny ersättningsperiod, men det svaret fick jag alltså inte av a-kassan. Det enda som är säkert är att a-kassan prövar min rätt till nya dagar. Inga garantier, alltså, och ny oro i magen att jag inte ska uppfylla kraven när det blir så dags. Naturligtvis är mitt mål att få ett nytt jobb SNART, men det verkar ju inte precis som om jag kan styra det själv, trots att jag söker mycket aktivt.

Vad gäller a-kassans bemötande ägnade sig personen i andra änden av luren åt att fnysa när jag berättade att jag ringde för att få klarhet och för att andra i liknande situation sagt att jag skulle få nya ersättningsdagar.

Det är så många som kan allt om a-kassan fast de inte jobbar här

sa människan bland annat. Eh ja… som arbetssökande lär man sig ju ett och annat utan att jobba vid a-kassan.

1. Det första man lär sig är att informationen på a-kassans webbplats inte är begriplig eller undermålig.
2. Det andra man lär sig är att de flesta som arbetar på a-kassan är otrevliga. Damen idag var dessutom ganska sarkastisk. Och det tycker jag är under all kritik! Man är inte sarkastisk mot en person som ringer och som uppenbarligen är i underläge eftersom den efterfrågar information om regler för sin tillfälliga försörjning.

Min dag är nu inledd med frustration och oro. Men jag har lyckats söka jobb, ringt a-kassan och snart skrivit dagens första blogginlägg. På väg till Annas jobb lyckades jag också att inte köra över en cyklist som for ut framför nosen på bilen eller in i två bilar som svängde in precis framför min bilnos. Det fick mig att undra om alla ute i trafiken i morse var potentiella självmordskandidater. Starkast kandidat för det epitetet var nog cyklisten som ju satt helt oskyddad på sin sadel och trampade, troligen med musik i lurarna, men utan nån vit käpp (det vill säga inte synskadad).

Jag ska nu fortsätta med att lätta på mina bördor genom att skriva bok. Därefter blir det dusch och så lite inköp av förnödenheter på Tokerian. Det är ju tisdag. Tofflan är vanemänniska. På tisdagar kommer nämligen TV-tidningen, det vill säga Expressens. Den är bäst. Jag måste också ett ärende in på apoteket samt inhandla skrivarpapper. Det går åt en del när man skriver…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

iOS 7.0 och… telefon-ovettig

Ett inlägg om iOS 7.0, mobiltelefoni och om fast telefoni. 

Den här veckan handlar Tofflan undrar i högerspalten om mobiltelefoni och fast telefoni. Det skrev jag ett inlägg om när jag la ut frågan, som vanligt på söndagen. Fast det tycktes inte Nån förstå som har lämnat en kommentar om frågan är ny eller inte. Läs min blogg, goddammit!

Men det var inte den frågan som jag skulle avhandla nu utan hur fläng i huvudet jag själv är. I eftermiddags installerade jag ju iOS 7.0. Jag har inte hunnit kolla så väldigt mycket på den, men det finns sånt som är bra och sånt som är mindre bra. Generellt sett tycker jag – och Fästmön, som också uppgraderade i kväll – att gränssnittet är rätt fult. Barnsligt, på nåt sätt. Jag kan inte komma på nåt bättre ord. Färgerna är för starka och det går inte att förändra dem till mildare och snyggare. Till och med orange appar blir riktigt skrikiga och… jaa, fula. Mapparna, som man kan samla appar i, har däremot blivit gråa och trista.

Fult. (Detta är en exempelbild och inte alls hur min iPhone ser ut.)

Kalendern i iPhonen har blivit fulare och mer svåröverskådlig också. Jag tycker att det är svårt att hitta vissa funktioner. Det är ett helt nytt sätt att stänga apparna på. Som tur var kom jag på det ganska snabbt – påslagna appar drar ju batteri.

Men är det nåt bra med iOS 7.0 då? Jag tycker att saker och ting svarar snabbare och det är ett klart plus. Vidare kan man ställa in så att appar uppdaterar sig självt när det kommer nya versioner. Ringsignalerna och varningsljuden har blivit fler och coolare. Jag har länge saknat en signal som jag hör ordentligt – och jag ville inte ha ”gammal telefon” för den har Anna. Det blir ju lite jobbigt om man inte vet vems mobil som ringer, liksom…

Mina första intryck av iOS 7.0 är alltså rätt ful, sämre kalender, men snabbare samt coola ringsignaler. Jag återkommer vid ett senare tillfälle när jag har testat lite mer! Här kan du läsa vad Jerry tycker om iOS 7.0 också.

Och nu till det o-vettiga. För egentligen är det så ordet i rubriken borde stavas… Anna och jag hade just avslutat middagen när min mobil ringde. Jag lyckades förstås inte svara utan avvisade samtalet. Jag vet fortfarande inte hur jag gjorde… Men jag klurade ut hur jag skulle se vem som ringt. Det var Pe och jag ringde upp direkt och bad om ursäkt för att jag är så klantig att jag inte ens klarar av att svara i min egen mobil…

En stund senare kom Pe förbi med en bok jag ska recensera för Uppsalanyheter nästa vecka! Spännande, eftersom det är en bok jag inte själv skulle ha valt.

Sen blev jag ju tvungen att kolla hur man gör för att svara. Det var naturligtvis inte svårare än med iOS 6.0…

Det är emellertid inte bara mobiltelefoner jag har problem med. Anna och jag satt och glodde på sista avsnittet av Broadchurch i kväll. Det var mycket spännande och känslosamt mot slutet, men ett pipande ljud störde oss. Jag upptäckte att en av lurarna till fasta telefonin visade upptaget. Stängde av den. Gick sen ut i köket för att kolla lur nummer två. Den var påslagen – och hade så varit i över tre timmar… Jag undrar vem vi har ringt till och vad den har hört av våra privata konversationer och vårt tramsande här hemma. Jag TROR att vi har lyckats ringa till min mamma… 😳 Jag VET INTE om jag vågar ringa och kolla i morgon… Men först måste jag ladda upp luren som ringde för det pipande ljudet kom från den – den hade laddat ur…

Livet är kort. Jag är o-vettig när det gäller telefoner.

Read Full Post »

Kan man lagstifta mot föräldrars alkoholintag?

Ett inlägg om alkohol.

Jag läser lite här och var på nätet om en juridikprofessor emerita som vill förbjuda föräldrar att dricka alkohol inför sina barn. Kan inte låta bli att fundera över detta och skriva ner mina tankar.

Min första reaktion är 

Självklart! Man ska inte dricka när man har sina minderåriga barn hos sig!

Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag att förslaget känns väldigt krystat. Vårdnadsfylla… För mig är föräldrar alltid föräldrar och vårdnadshavare, även skilda föräldrar som vissa dagar inte har sina barn hos sig. Man kan ju liksom inte avsäga sig sitt föräldraskap bara för att man just den dagen eller veckan inte har barnen hos sig. Det är ju ungefär som att säga att

jag är sosse [nu är jag inte sosse, men…] måndag till fredag när jag arbetar på partikansliet. På helger är jag moderat.

Naturligtvis tycker jag INTE att det är OK att föräldrar super sig dyngraka när de har omyndiga barn i sin vård. Det gäller inte bara skilda föräldrar, det gäller alla föräldrar. Men jag tycker inte att det är fel att kunna ta sig en öl och ett glas vin och sen stoppa där. På så vis visar man ju barn att alla faktiskt inte har problem med alkohol. För alkoholproblem, eller alkoholsjuka, kan ju yttra sig på lite olika sätt. En del kan inte sluta dricka när de väl har börjat. Men många nöjer sig med ett glas vin till maten eller en öl till fredagschipsen. Sen är det bra.

Och faktiskt tycker jag att det inte är nån skillnad om man dricker sig full och oredig med eller utan barn – det är lika taskigt mot barnet vilket som!!! Barn är nämligen inte dumma, de uppfattar mer än vi tror. Att tvingas vara med en full förälder är naturligtvis skitjobbigt för en unge, men att veta att föräldern, på annan plats än med barnet, är full, är minst lika jobbigt för ett barn.

Ett glas eller tre? Vem bestämmer var gränsen går? (Glasen på bilden innehåller alkoholfri granatäppledryck.)

Jag tror inte på att vi ska kliva in i de svenska hemmen och tala om hur, när och om föräldrar – som ju alltid är föräldrar! – ska få dricka sig fulla eller dricka för att det är gott. En förälder som super, för att prata ren svenska, gör ju sina barn illa oavsett om h*n har barnen hos sig eller inte. Hur kul är det med en pappa eller mamma som raglar runt i byn och sluddrar? Inte ett dugg!

När man har mognat i ålder får man vissa insikter. Det var ett tag sen jag fattade att jag varken blir snyggare eller mer spirituell när jag dricker. Inte heller blir jag smartare. Inte tycker jag att andra blir det heller. Jag gillar inte heller att tappa kontrollen. Då är det inte svårt att dricka måttligt. Men måttligt kan ju vara olika för dig och mig och därför är det ju också omöjligt att lagstifta mot vårdnadsfylla.

I stället för att lagstifta tycker jag att man borde sätt in särskilda insatser i familjer där alkoholen tar för stor plats. Frågan är bara vem ska avgöra hur stor plats det får ta? Hur ska det övervakas? Med kameror i hemmen??? Vi måste våga prata om alkohol. Vi måste våga prata med våra barn om alkohol. Vi måste våga ta upp frågan med dem som är sjuka i alkoholism, vi måste hjälpa dem att må bättre. För mår alkoholsjuka föräldrar bättre gör garanterat deras barn det också. Tror jag. Vad tror du?

Läs mer hos till exempel Fatou, som jag tycker skriver klokt om detta! Det är inte lätt att ha en åsikt, men vi måste våga prata om alkohol, i alla fall.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt badrum – en dröm

När man går/sitter/ligger hemma så här som jag gör i skrivande stund är det inte svårt att se hemmets skavanker. Det är så mycket som skulle behövas göras här! Till exempel tapetseras om i alla rum utom köket. Och så är det det här med badrummet och duschrummet/toan som jag har drömt om så länge…

Jag har ett ganska stort badrum med badkar, handfat, tvättmaskin och ett par hyllor för handdukar och sånt. Vägg i vägg ligger duschrummet/toan där det finns dusch, toalett, handfat och en liten hylla. Min dröm har alltid varit att slå upp ett hål mellan de två rummen och ta bort ett handfat, så att man slipper gå ut och gå runt när man ska från det ena rummet till det andra.

Badkaret vill jag ha kvar liksom duschen. För ibland är det ju så att jag bara vill mysa i ett skumbad, andra gånger är det bråttom och jag vill snabbt och enkelt kunna spola av mig och tvätta håret.

Idag går mitt badrum i blått och duschrummet/toan i grå-vitt-svart. Jag skulle vilja ha grå-vitt-svart på båda ställena, med rött som dekorfärg. Inget jävla turkost eller så! Badkaret kan jag tänka mig att byta ut mot ett bubblande hörndito, men duschdelen ska vara kvar som den är – fast lite snyggare, förstås! Tänk att till exempel ha ”cigarrer” – kaveldun – som dekor…

Tänk att ha kaveldun som dekor på duschväggen…

Jaa, drömma kan man ju… I alla fall när man sitter här hemma och glor och är sjukskriven… Tills vidare får jag nöja mig med mitt übersnigga duschdraperi i duschrummet, alltid något:

Jag har en gul bil i duschrummet.

Och så får jag fortsätta att gå runt när jag ska in i det ena eller andra rummet. Lite motion har ingen dött av. Tror jag…

Livet är kort.

Det här inlägget är sponsrat. Men mina drömmar är gratis.

Read Full Post »

Downton Abbey bakom kulisserna

Downton Abbey är en brittisk TV-serie som jag har följt i två säsonger. Det är en dramaserie som jag verkligen gillar! Skaparna har lyckats få till den helt rätta atmosfären.

Downton Abbey – både tjänstefolk och herrskap.

 

I kväll visade SvT1 Downton Abbey bakom kulisserna. Det var lustigt att se skådespelarna utanför sina roller. Många av dem är till exempel mycket snyggare i verkligheten än i sina roller.

I varje sån här karaktärsserie får man sina favoriter. Jag älskar till exempel Lady Crawley den äldre (Dowager Countess of Grantham), hon är så fruktansvärt upper class och fattar inte att tiderna förändras. Dessutom är hon otroligt ironiskt – och sånt gillar jag!

Självklart vill jag inte se den snälle mr Bates hamna i fängelse för mord på sin första fru. Jag vill att han och hans Anna (fint namn på en ny fru, tycker jag!) ska få vara lyckliga. Och självklart ska Matt och Mary, herrskapsfolket, bli lyckliga också – med varandra.

Thomas tycker jag inte alls om, han slickar uppåt och slår neråt, precis som vissa på min förra arbetsplats. O’Brien gillar jag inte heller. Hon både ser snipig ut och är det. Mrs Patmore är en favorit i köket, även om hon påminner om min gamla hemkunskapsfröken Else Felt.

Bland de tre döttrarna gillar jag Mary bäst, även om hon är rätt manipulativ och bortskämd. Den ena systern är skvallrig och knäpp, den andra naiv och också ganska bortskämd. Tycker jag, dårå.

Brukar du kolla Downton Abbey??? Vilken karaktär är DIN favorit???

Read Full Post »