Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.

---

 

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

En artikel om fäders utanförskap.

Förutom Mannen och mat innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Presentjakt och klippt

Ett jagande inlägg i vilket Tofflan också lägger huvudet i nåns kompetenta händer.

---

 

Ett svart paket och ett grönt…

När det gäller födelsedagar brukar jag inte ha nåt problem att komma på presenter. Problemet ligger för det mesta i att jag inte har möjlighet att köpa det jag vill, men det är en annan historia. Igår gav jag mig ut på presentjakt mitt på dan. Jag hade en viss plan – och faktum är att slutresultatet blev bättre (och rätt mycket mera kostsamt…) än jag tänkt. Nu tror jag inte att mottagaren jublar åt paketen, så ett litet tillägg i annan form blir det också.

Vädret var skumt igår. Det var varmt, men blåsigt, lite som en höstdag. Nån strykning blev inte gjord. I stället samlade jag på mig mer tvätt som jag ska försöka slänga över strykbrädan senare idag. Mitt på dan ska jag göra en liten utflykt för att införskaffa förnödenheter, så bräda och järn åker väl inte fram förrän till kvällen. Idag är det lite mer blött ute än igår, så det är ett perfekt väder för att mysa inomhus och läsa böcker hushållsarbete.

Man kan nästan ha med sig badankor när man går ut numera…

 

Nysnaggad fotade jag mig själv i bilen.

Framåt kvällen hade jag en träff med ett av ”mina” M. Det var skönt att få lägga huvudet i hennes kompetenta händer och bli av med lite kalufs. Men ganska mycket är sparat på toppen, så att säga. I min situation är det inte så smart att vara extrem på nåt sätt och sticka ut för mycket. På hemvägen köpte jag med mig en pizza som jag slafsade i mitt i mitt kök. Den var god, men alldeles för stor.

Senare på kvällen blev det lite TV och en väldigt bra dokumentärfilm samt läsning. Jag gillade att jag kände igen såväl platser som människor i den Maria Lang-bok jag fyndade i Nora. Efter den har jag gripit mig an en Agatha Christie-deckare ur den bokskatt jag fick av vännen Agneta. Det är en sån bra kombo – sommarregn och deckare.

Jag fick en liten förfrågan om jag ville tillbringa onsdagen med en kille, men det kom lite hastigt på och jag har eventuellt annat för mig. Fast nu börjar jag nästan ångra att jag sa nej…

I min lilla värld händer inget mer spännande än presentinköp, hårklippning och matinköp. Utanför sker det helt andra saker. I morse har Hagamannen släppts ur fängelse. Jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå. Han är ju ingen populär person och visar han sig i Umeå tror jag att det finns risk att människor som drabbats vill hämnas. Mannen har suttit nio år i fängelse, men jag läste nånstans att han inte kunde få permis under fängelsetiden för att han ansågs för farlig. Hur det ska gå nu när han är fri kan man ju då undra. Enligt SvT ska han få fortsatt ”behandling” och hans frigivning är villkorlig efter att han har avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Vidare ska Hagamannen tydligen norrut i Sverige för att börja en utbildning. För denna utbildning ska han också få pengar till körkort, enligt SvT. Det är mycket i detta som både stör och oroar mig.

Vad händer hos DIG idag??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påssjuka

Ett inlägg om påssjuka med mera.

---

 

I morse kom ett sms från Fästmön i Himlen. Jag svarade. Sen blev det tyst. Efter ett tag provade jag att mobiltelefonera – och kom fram! Rapporten jag fick var att mobiltelefonin i Förorten fungerar – av och till. Men den fasta telefonin funkar inte, i alla fall inte strax efter klockan tio idag. Det tutar bara upptaget.

Jag har tack och lov inte haft problem här, trots att jag är Teliakund (snart före detta), så jag har ägnat mig åt mitt vanliga jobb på förmiddagen. Det ger lite utdelning och det blir jag väldigt glad för. (Mer om detta kan du som har personligt lösenord läsa i det här inlägget.) Idag nåddes jag av ännu en glädjande nyhet och det var att en vän, som jag vet har det kämpigt på jobbet, ska på anställningsintervju nästa vecka. Det gladde mig enormt, jag vet känslan man fylls av när man får kallelsen! (Det där lät nästan religiöst…)

I mina försök att hitta meningsfull sysselsättning har jag idag gripit mig an en sjuka jag har: påssjukan. Jag fattar inte varifrån alla plastpåsar och -kassar kommer, det är ju inte som om jag ägnar mig åt megashopping (jo, jag köpte ett stycke underkläder igår, akut behov). Det är nog en liten hornhövdad figur som proppar städskåpet fullt med påsar om nätterna för det såg för jäkligt ut. Därför slet jag ut alla påsar och en påshållare från IKEA, som jag fann i mina utgrävningar, och la dem på köksbordet för att sortera.

Påssjuka! Och eftersom detta är en ”före-bild” är den lite oskarp.

Därpå skred jag till verket med att sortera bort trasiga påsar och för små påsar. För nån har visst startat en samling av mikroskopiskt små och oanvändbara plastpåsar i mitt städskåp också. Den samlingen hamnade rätt ner i sophinken för plast. Till sist hade jag ett hanterbart antal användbara plastpåsar. Dessa vek jag ihop och slog knut på. Och tänk! De fick plast nej plats i påshållaren från IKEA!

Titta så ordningsamt – även om en och annan påse försöker göra revolution genom att sticka ut!

Dagens nyttosysslor avslutades med dammning medelst vippa och trasa. Sugningen gör jag i morgon liksom skurningen av badrummet och duschrummet/toan. För till helgen får jag ju en gäst och då vill jag förstås ha rent och prydligt här.

Nu måste jag sätta fart, för jag ska strax lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. Hon ska som vanligt göra nåt mirakel med mitt hår.

Lider DU av påssjuka eller hårburr??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Falun

Ett antikvariatiskt inlägg.

---

 

Torsdagar innebär Antikrundan i min värld. I afton hängde jag med till Falun. Och naturligtvis amatörvärderade jag via appen.

Joakim hittade ett bord med tre ben i Falun. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I Falun har jag aldrig varit  men där förevisades en mängd märkvärdiga ting, så det vete 17 om jag inte måste ta en tur uppåt landet snart (Akta er Å och maken G!).

Dessa föremål stack ut i kväll, enligt mitt tycke:

• Rökbordet på kvinnoben (värderat till 1 500 kronor, endast!)
• Sammetsmålningen (värderad till 15 000 kronor)
• Skomakarjesus (värderad till mellan 35 000 och 40 000 kronor)
• Tapeterna (värderade till mellan 15 000 och 20 000 kronor)
• Porfyrurnan (värderad till mellan 120 000 och 130 000 kronor)

Mina värderingar var bättre än förra gången, vilket visade sig på diplomet:

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan från Åland

Ett antikt inlägg.

---

 

Antikrundan reser inte bara runt i Sverige. I afton hade man korsat Ålands hav för att hålla runda i Mariehamn. Det här programmet får mina livsandar att spritta av intresse och jag hade självklart bänkat mig i bästefåtöljen, med appen påslagen för att amatörvärdera.

Antikrundan från Åland innehöll, inte helt oväntat, trollet till höger i bild. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Som vanligt fanns en massa spännande, vackra och roliga föremål att beskåda, men några av dem stack förstås ut.

Kvällens höjdpunkter var, enligt min mening:

• Servettringen (värderad till mellan 9 000 och 10 000 kronor)
• Armbandsuret (värderat till 40 000 kronor)
• Fåtöljen (värderad till mellan 15 000 och 17 000 kronor)
• Teckningen av Tove Jansson (värderad till mellan 15 000 och 20 000 kronor)

Mina egna värderingar låg alltför högt den här gången:

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor, ovanor och gamla ex

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.

---

Igår kväll fastnade Fästmön och jag framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Vem har hoppat ur dessa???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljummet och mörkt

Ett inlägg om denna onsdag.

Idag vaknade jag till en märklig dag. Det är väldigt mörkt ute, men det är också väldigt varmt. Kikade nyss på ena termometern – den visade 13,5 grader! Snacka om skillnad mot sex minusgrader, som det var häromdan…

Ser mörkt ut…

Ett enda intressant jobb har jag hittat hittills idag att söka. Jag letade en god stund igår kväll och även nu på morgonen. Det verkar som om det är på väg att mattas av igen. Tyvärr. I stället ägnade jag en timme idag åt att via e-legitimation påbörja nästa månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Den rapport som ska skickas in mellan den 1 och den 14 november och i vilken jag ska redogöra för mitt jobbsökeri under oktober månad.

En timme, som sagt… Nog för att det är bra att man får redogöra för vilka jobb man har sökt och andra aktiviteter som har med detta att göra. Men frågan är om nån orkar läsa. Frågan är om nån kollar, ens… Jag får en känsla av att tanken nog var god, men… Om ingen kollar och kommenterar kan man ju fabulera fritt. Jag gjorde ett litet test förra gången, den första gången jag skulle rapportera. Lyfte fram det faktum att jag ännu inte, efter över två månader, fått nån handläggare. Det tog nio (9) dar innan det ringde nån från Arbetsförmedlingen – och HEPP! så hade jag fått en handläggare. En stund senare kom kontaktuppgifter via e-post. Men jag får helst inte ringa utan mejla. Handläggaren, däremot, ringer när h*n vill. H*n ringde när jag körde bil och babblade på så jag blev tvungen att avbryta och be om att få parkera först. Det ger en vink om synen på oss arbetssökande: vi kör inte bil, vi sitter overksamma i soffan och äter chips och glor på TV hela dagarna. Äh, det där sista är som jag fabulerar och raljerar! Det jag egentligen menar är att intresset för oss arbetssökande är lika ljummet som dagens utomhustemperatur. Men jag fick i alla fall respons på min notering om handläggare – även om det tog nio (9) dagar…

Försöker plöja lite nyheter på nätet, men till och med dessa känns antingen mörka eller ljumna. Det kommer kanske en sammanfattning på en blogg nära dig lite senare av några nyhet som sticker ut. Men först blir det frukost och dusch.

I eftermiddag blir jag nog telefonintervjuad för den där veckotidningen jag nämnde igår. Det ska fotograferas också. Fast det kan man ju inte göra genom en telefonlur. Gissar att vi reder ut sånt praktiskt i eftermiddag också.

Nån promenad blir det troligen inte idag, om jag inte hinner efter duschen eller efter intervjun. Morgondagen, däremot, ser helt blank ut, så då kan det bli en riktig långis. Väderappen visar emellertid regn både idag och i morgon. Det känns ju inte så kul att bli dränkt. Inte är det roligt att fota heller när det regnar. Dåligt ljus och blött.

Händer det nåt spännande hos dig idag? Skriv gärna några rader och berätta! Jag behöver lite inspiration att ta mig för nåt annat än att bara städa och tvätta just nu! (Du ser, jag är ganska självisk och har baktankar med mina frågor om dina göranden och låtanden!)

Livet är kort. 

Read Full Post »

När det inte prasslar i lådan…

Ett inlägg där Tofflan tar dig med på en runda i omvärlden.

Idag är en sån där dag när det inte prasslar i brevlådan. Det vill säga det kommer inga papperstidningar. Jag har en sån prasselfri dag varje dag, men för dig som inte är så van tänkte jag ta en liten runda i media, kolla läget och avrapportera. Kanske inte alltid det viktigaste, i vissa fall mer nåt som sticker ut…

Uppsala firar nationaldag med säsongsstart på Parksnäckan. Det är ju nationaldag idag, ifall du har missat det. Känner du för att ge dig ut och fira i Uppsala kan jag rekommendera Parksnäckan. Här blir det musik och tal och kommunens nya svenska medborgare hälsas välkomna. Start klockan 13, men fortsättning under hela kvällen!

Strödde könshår i maten för att slippa betala. Vad gör man inte för en gratismåltid? En brittisk man skulle äta indiskt, men hade ingen lust att betala. Så han la sitt eget könshår i maten och klagade för personalen att han hittat hår i maten. Bara det att hans agerande hade fångats på krogens övervakningskamera. Tilltaget straffas nu med fängelse och böter.

Var tionde fästing bär på ny smitta. Förra året fick massor av människor TBE efter fästingbett. Otäcka små saker, fästingar. Forskare i Uppsala har nu visat att vart tionde odjur var tionde fästing bär på en bakterie som kan ge en allvarlig infektion. En infektion som i sin tur kan leda till hjärnhinneinflammation, hög feber, huvudvärk, muskelvärk och hjärtmuskelinflammation. TBE kan man vaccinera sig emot och har du inte gjort det är det hög tid! Borrelia kan man däremot inte vaccinera bort. Den behandlas i stället med antibiotika. (Bilden på odjuret är lånad från http://www.fotoakuten.se)

Cancer kan bota cancer. Nej, detta är ingen Norgehistoria! Men norska forskare har kommit fram till att proteiner från cancertumörer kan hindra spridningen av… cancer. Det är alltså så att cancertumörerna själva producerar ett protein, prosaposin. Och det är prosaposinet som hindrar spridningen av tumörer. Experimenten har hittills enbart gjorts på patienter med prostatacancer, men forskarna har börjat testa även i samband med bröstcancer.

Så ökar du chanserna att få jobb via Linkedin. För en som ännu inte fått tummen ur att registrera sig är alla tips kring Linkedin välkomna!

Bar överkropp bara på stranden och hemma. Magdalena Ribbing rules i det här fallet! Hon deklarerar bestämt att bar överkropp på stan inte är OK. Gå omkring utan överdel gäller på stranden och hemma, anser hon. Korta shorts och små linnen på stan är inte heller OK. Vem vill till exempel dela nån annans svett på bussätet? Men det handlar inte bara om hygien. Det handlar också, enligt Magdalena Ribbing, om att man inte ska behöva komma i kontakt med andra människors hud i trängsel. Hon säger:

[…] Det är varje individs rättighet att själv välja vems hud man vill ha mot sig. […]

Dessutom är det faktiskt svalare med tunna och löst sittande kläder. Och i Peking råder till och med polisen kvinnor att inte ha korta kjolar på bussen. Fast då handlar det om att kvinnor ska slippa sexuella trakasserier…

Livet är kort. Inte shorts – bara hemma.

Read Full Post »

Näsbråk

Jag läser på nätet om ett stort näsbråk som har brutit ut. Kontrahenterna är… i ena ringhörnan Kissie, i den andra… Gina-Va-Hettere-Hon-I-Efternamn-Nu-Igen.

Kissie har anklagat (?) Gina- Va-Hettere… för att ha… nej, inte ljugit, snott nån kille eller varit full utan… opererat sin näsa. Gina-Va-Hettere förnekar upprörd eventuell plastikoperation på sin blogg:

[…] Min näsa är naturlig, jag fattar inte ens hur man kan tro att den är opererad. Den är ju inte direkt mini […]

Dessutom lägger hon till några goda råd, så världsvan som hon är, den 21-åriga fröken Va-Hettere:

[…] Till alla er som får höra att ni har stora näsor och allt det där skitet. Ni kommer växa och ansiktet kommer få en annorlunda form så allt kommer se bra ut. När mina kusiner var yngre så fick vissa jättestor näsa. Sen när de blev äldre så passade den in normalt med ansiktet. Samma med mig. Så no worries, Var nöjda med er själva och lyssna inte på skitsnacket […]

Jaa… själv tar jag mig för min rynkiga panna, smackar med tungan i gommen och så petar jag mig i min gigantiska snabel som definitivt är oopererad. Tänker att

flickor, flickor, nån gång blir ni också vuxna. Det lär dröja. Men faktum är… min gigantiska näsa har ännu inte passat in. Den sticker ut. Som fan.

Livet är kort.

Read Full Post »

Här är ditt liv! Eh nej, din kyl… Eh nej, min kompost!

När jag var barn, på stenåldern alltså, fanns också en farbror som hette Lasse Holmqvist. Han var inte bara känd för att han hade tvåfärgat hår. Han hade även en bra TV-serie som hette Här är ditt liv! På senare år kom en hemsk kvinna in i många tjockisars liv på TV och började rota i deras kylskåp, en sorts avart av Här är ditt liv – typ Här är ditt kylskåp. Detta har för övrigt en mig närstående vän också testat på sin blogg. Alla tre stora succéer.

Så vad ska jag då komma med som sticker ut och når fram i bruset? (Ja, jag är yrkesskadad.) Jo, jag driver det hela ett snäpp längre till Här är min kompost! 

Det började med att jag hittade ett suspekt kakpaket i ett skåp. Det var naturligtvis Fästmöns kakor för de var hälsosamma. Jag köper bara onyttiga kakor! De här kakorna hade nog dessvärre inte varit så hälsosamma att sätta i sig. Kolla datumstämpeln…

För den som ser lite glist kan jag upplysa att det står: ”30 12 2010″…

Skrikande kastade jag kakorna i komposthinken och bannade min Anna. Så förskräckligt! Sånt matsvinn! Och snacka om att kasta pengar i sjön för hälsosamma kakor är skitdyra. Genast kontrade Anna med

DU, vi kanske skulle gå igenom dina kryddburkar. Jag hittade flera där med innehåll som har antikvärde…

Ibland slår det tillbaka direkt på en… Men nu ville jag visa just min komposthink i stället för alla gamla kryddor och kakor och vad jag nu kan tänkas ha i mina skåp. Varsågod!

Min kompost.

I min komposthink syns kakorna, förstås, men också äggskal (ja vi åt ägg till frukost idag), kaffesump och ett och annat skrumpet blomblad. Men vad har du i DIN kompost??? Skriv en rad och berätta!

Ursäkta om jag är tramsig, men jag har varit seriös sen jag kom hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet. Jag har skrivit och skickat iväg fyra (4) jobbansökningar och däremellan har jag telefonerat med mamma. Inte konstigt att jag känner mig trött och flamsig, eller hur?

Det får bli en tur till Tokerian för inköp av lördagsgodis till kvällens musikshow på TV. Från mitt hörn av världen blir det livebloggning, förstås! Häng på om du känner dig ensam och inte har nån att kommentera med. Eller bara för att du vill. Efter shoppingturen tänker jag softa på ballen*. Eller kanske ska jag gå ut med komposten till sophuset innan kakorna går ut med hinken… 😳

*softa på ballen = slappa på balkongen

Read Full Post »