Gärningsman

Ett inlägg om en bok.

---

 

Bokmålet för maj månad är att läsa böcker från loppis och second hand. Jag fortsatte därför från en Motaliansk deckarförfattare jag hittade på Röda Korset till en Uppsaliensisk från Erikshjälpen. Igår påbörjade jag och läste ut Ulla Bolinders Gärningsman, en psykologisk thriller om ett mord.

Boken handlar om mordet på en ung tjej. Gabriella hittas våldtagen och mördad bredvid sin säng. Kvällen innan har hon varit på krogen. Kriminaljournalisten David Weber intervjuar kompisar och andra i Gabriellas närhet. Hans intervjuer varvas med polisens förhör i boken. Sakta men säkert nystas sanningen upp och mördaren och hans motiv avslöjas efter hand. Tidigt blir det ganska uppenbart att mördaren har svårt att tygla sitt humör.

Det är ett intressant grepp att låta de inblandade tala för sig själva, så att säga, utan att varken författaren eller nån karaktär lägger sig i – mer än att journalisten respektive polisen ställer frågor. Tyvärr tycker jag att det blir lite segt. Det är till viss del spännande när fler än en person är misstänkt, men det blir aldrig… rafflande. Samtidigt är boken mycket realistisk. Flera våldtäktsoffer kommer till tals och det är otäcka berättelser de förtäljer.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Märkta för livet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Av en händelse hittade jag Emelie Schepps debutdeckare Märkta för livet på Röda Korset en dag i mars. För 15 kronor blev storpocketutgåvan min. Igår kväll läste jag ut boken. Det gick väldigt fort att läsa de cirka 340 sidorna.

I boken varvas dåtid och nutid. I centrum står åklagaren Jana Berzelius. Jana leder förundersökningen i mordet på en chef vid Migrationsverket i Norrköping. Mordet leder henne bakåt i tiden, mot sanningen om det som hände henne själv som barn. Detta är nåt hon har förträngt sen den dan hon vaknade på ett sjukhus utan minne. Plötsligt dyker minnena upp allt mer tydligt och till sist tvingas hon inse och komma ihåg det som hände.

Det här var en riktigt spännande läsupplevelse! Inte nog med att Emelie Schepp är född i Metropolen Byhålan, hon kan skriva böcker också. Sin debutbok gav hon ut på eget förlag innan Wahlström & Widstrand fick upp ögonen för henne och skrev kontrakt på totalt tre böcker. Tvåan kom förra året, trean kommer nu i slutet av maj.

På ett skickligt sätt lyckas författaren föra historien framåt. Att varva dåtid och nutid är i sig inget nytt grepp utan ganska välanvänt. Men det är skillnad på hur författare gör det. En del gör det mindre bra, andra, som Emelie Schepp, gör det helt lysande. Här och var avslutas kapitlen med riktiga cliffhangers, nåt som gör den här deckaren till en typisk bladvändare. Jag anar en viss inspiration från Jerker Erikssons och Håkan Axlander Sundquists böcker om Victoria Bergman, en trilogi som inleds med Kråkflickan.

Hur som helst, jag kan bara gratulera Emelie Schepp till en utomordentlig bok. Jag ska i princip genast införskaffa Vita spår (del 2) och med stor förväntan se fram emot Prio ett. För framtiden hoppas jag att författaren tar livet av en och annan i Byhålan också. Det skulle snart göra henne till Motalas Maria Lang.

Toffelomdömet blir självklart det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En helg går så fort…

Ett inlägg om helgen.

---

 

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstlördag med insikter om vänner och barn

Ett inlägg om dagens aha-upplevelser.

---

 

Två dar i veckan har jag nu när allt som inte är jobb ska göras. Men jag unnade mig i alla fall en riktigt lång morgon i sängen. Trots att jag vaknade klockan sex klev jag inte upp förrän närmare 9.30. Jag läste ut en deckare och njöt av lyxen att dricka kaffe på sängen. Efter frukost och dusch bar det emellertid iväg. En kan ju inte sitta inne när det ser ut så här på himlen, eller hur?!

Höstsolen lyste starkt och himlen var alldeles blå.

Intentionen var att förena nytta med nöje. Detta omfattade en promenad, men efter visst samråd med Fästmön flyttade jag fram promenaden till i morgon för att, om möjligt, få göra den i hennes sällskap. Men lite sol, himmel och höstträd såg jag i alla fall. Med betoning på lite… eh ja… på väg till garaget.

Blå himmel och lite höstträd vid garaget.

 

Barn är knäppa, men nu förstår jag varför. Fast jag fattar inte varför den här barnprovdockan har en pumpa till huvud, Röda korset. Det ser faktiskt inte klokt ut.

Under dagens äventyr kan en säga att jag kom till en och annan insikt. Bland annat att gamla vänner kan möta en i dörren och inte hälsa, att vissa fackliga ombud har en viss heder och respekt, att andras vänner är mina vänner och att en kan missa lite nyare vänner på grund av vimmel, sus och ögon som inte vill samarbeta.

Sen är det det här med barn…

Nä, jag är ingen barnmänniska, men det jag observerade idag fick mig att förstå att det inte är så konstigt att barn är… så konstiga… Med tanke på den barnlitteratur jag snubblade över på Helping hand förstår jag att barn inte kan bli annat än… lite knäppa… Stackars dem! Se själva vad de erbjuds att läsa:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trots allt chockerande jag utsattes för idag lyckades jag utföra mina ärenden. Som belöning fick jag med mig tre föremål hem, varav två naturligtvis var av det litterära slaget och fyndades på Myrorna i Boländerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sammanfattningsvis kan sägas att min lördag har varit helt OK. Nu ska jag ta tag i lite strykning och sen är det dags att laga mat. I kväll blir det fågel, i morgon fisk och på måndag..?

En helt OK lördag. Tummen upp finns att köpa hos Helping Hand för 15 kronor. Den följde INTE med mig hem.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I andra hand

Ett inlägg om en loppistur.

---

 

I eftermiddags blev det en tur bland några av stans loppisar och second handaffärer i Boländerna här i Uppsala. Första stopp på turen var Helping Hand – och idag handlade jag faktiskt! Den som känner mig kan räkna ut bakarslet att det naturligtvis var en bok som fick följa med hem. Jag hittade nämligen boken Pardans, som är skriven av min gamla (ursäkta, Birgitta!) universitetprofessor, numera emerita, i litteraturvetenskap, Birgitta Holm. Samtliga böcker kostar tio kronor – om annat ej anges. På Pardans angavs ej annat, så en guldpeng betalade jag för den. I övrigt såg jag en riktigt fin pjäs, en burk från Rörstrand, formgiven av Marianne Westman, tror jag. (Lite osäker, för den var inlåst.) Den var dock utanför min prisklass – på prislappen stod 750 kronor.

Här är några av de saker jag såg på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästan vägg i vägg med Helping Hand i Boländerna ligger Myrornas butik. Där gjorde somliga en hel del fynd, medan andra nöjde sig med en pocketbok för tio kronor. Alla pocketböcker kostar nämligen just nu tio kronor här. Tyvärr hade inte inte alla i personalen tvättat sig ordentligt, vilket gjorde det stundtals outhärdligt att strosa runt och titta utan att få kräkreflexer. Pontus i kassan var dock ett trevligt och väldoftande undantag. Roligt var det att se några av bilderna vi såg på Fotografiska i söndags som inramade affischer. Uppenbarligen har somliga ställt ut flera gånger på museet – även samma bilder.

Här är några av de saker jag såg på Myrorna i Boländerna idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagens sista loppisstopp blev Röda Korsets Kupan. Där tappade jag nästan hakan av förvåning när en karl med armbåge hade ner ett glasföremål från en hylla. Inte en min rörde han, inte en ursäkt kom, inte en ansats att hjälpa personalen att sopa upp. I stället svepte han ut tillsammans med fru och barn, efter att det sistnämnda kört, i mitt tycke, en gång för mycket över glasskärvorna med sin trampbil. Hoppas det blev punka!

Jag såg en man i rött i en provhytt. Han var mer intresserad av tidningsklippen på väggarna än att prova kläder. Jag försökte fånga honom på bild, men det var som om han hade ögon i nacken. Just som jag skulle ta bilden rörde han sig och gick ut.

Förutom detta slog jag på stort här dagen till ära och inhandlade ett visitkortsetui i trä och en läserska i gips. Etuiet kostade bara tio kronor, figuren, som jag använder som bokstöd, betalade jag 35 kronor för.

Vi intog glass och kaffe medan Fästmön funderade över ett större köp – som sen inte blev av av kostnadsskäl. Ibland önskar jag att jag kunde…

Här är några prylar från Röda Korsets Kupan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det en kyld Ginger Joe på ballen* innan jag börjar tillagningen av en lite senare middag.

Men vad har DU haft för dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mannen som föll i glömska

Ett inlägg om en bok.

---

 

En helg i maj hade jag besök av vännen FEM. Vi gjorde då en rejäl loppisrunda – och ett antal fynd. Ett av de litterära fynden jag gjorde var Mia Ajvides märkliga bok Mannen som föll i glömska. På Röda Korset betalade jag bara 15 kronor för boken, inbunden och i fint skick. Idag hittade jag en stund mellan möten när jag kunde läsa ut boken.

Huvudperson är Jack, som lever ett vanligt liv med sin fru Aino. Men en dag känner hon inte igen honom. Han finns inte i hennes minne – och inte i nån annans minne heller, inte ens i sin egen mammas. Jack har fallit i glömska, precis som titeln anspelar på. Strax innan han blir glömd kommer han en märklig historia på spåren. Och så småningom inser Jack att han inte är den enda som är glömd. Genom Marie kommer han i kontakt med ett kollektiv av gömda och där försöker han hitta både svar och lösning, för han vill ju få sitt liv tillbaka.

Detta är nog en av de mest märkliga böcker jag har läst. Om jag skulle tvingas genrebestämma den skulle jag säga psykologisk thriller. Den första halvan är jag som absorberad av boken. Det är en del jag känner igen, för även jag har fallit i glömska hos vissa människor jag då och då möter. Ögon, som ser över eller förbi mig. Ögon, som inte vill se mig. Tills jag själv fäster min blick och tvingar deras till ett möte. Så lite förstår jag vad Jack går igenom, även om det i den här boken är draget till sin spets. Efter första halvan tycker jag att det blir lite för snurrigt och alltför många perspektiv på detta att vara glömd. Författaren har säkert en mening och tanke bakom berättelsen, min blir en. Eller möjligen två. För det kan ju handla om demens också…

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måsar, frisk luft och böcker

Ett inlägg om sömn och litteratur.

---

 

Mitt nattsällskap.

I natt har jag sovit till måsskrik och frisk luft. Jag vet inte varför, men jag sover så gott med ljud i bakgrunden. Det låter säkert extra konstigt med måsskrik, men faktum är att det funkar för mig! Här hos mamma har jag min bädd på golvet. Det tycker ryggen är kanon, fast benen har lite svårt att veckla ut sig när jag har suttit på madrassen och skrivit ett tag. Det är bara att konstatera att jag inte är 15 längre. Men jag tar mig fortfarande upp från golvet utan nån hjälp och det är ju alltid något.

Svalt ska det helst vara om jag ska sova bra också. Här sover jag med balledörren* på glänt. I natt var det väldigt… friskt, kan jag meddela. Så skönt då att kunna svepa om sig ett täcke! Häromdan läste jag i Expressen hälsa på nätet att hög kroppstemperatur gör att man håller sig vaken. Ett enkelt tips att sänka kroppstemperaturen och gör sig själv mer sömnig är att sticka ut ena foten utanför täcket. Det lustiga är att jag ofta somnar på det viset. Jag lägger mig på halvmage (tänk efter så fattar du), sträcker ut höger arm och så en eller båda fötterna utanför täcket. När jag tänker efter hur jag ser ut blir jag full i skratt. Snacka om fågelskrämma även i sängen…

På väg till mig för recension.

Det blir kvalitet på min sömn helt klart när jag är hos mamma och sover vid vatten. Jag saknar sjön oerhört mycket i Uppsala. Det blir en så annorlunda luft! Passande nog fick jag igår veta att boken En sång från havet är på väg till mig för recension från förlaget. Kanske inte en bok jag skulle ha valt själv och därför blir det extra spännande. När jag läser om boken tror jag att jag kommer att gilla den, i alla fall.

Men i natt, innan jag släckte, läste jag ett par kapitel i en bok som jag tycker är vidunderligt bra och berörande.Jag har aldrig tidigare läst nåt av Mia Ajvide, men så hittade jag Mannen som föll i glömska på Röda korset den där helgen i maj när FEM var på besök. Bara 15 kronor för denna läsupplevelse som jag befinner mig strax efter mitten i. Tänk att vara en människa som människor plötsligt glömmer bort hela tiden – till och med den egna frun och ens mamma… Och därför, just precis innan jag släckte, föll mina ögon på några bokryggar som har följt mig hela livet. Tusen och en natt… Då kände jag mig trygg, släckte och somnade inom två minuter.

Tusen och en nattböckerna fanns kvar i mitt minne.

Mitt minne är annars ganska dåligt, som bekant. Men – ta i trä! – jag har ännu inte kommit på nåt som jag har glömt ta med hemifrån! Och häromdan gjorde jag ett minnestest hos Dagens Nyheter med ändå hyfsat resultat. Man får först titta på 20 bilder och därefter ska man besvara tio frågor om bilderna. Jag hade sex rätt av tio. Hur många rätt får DU?

>>>Till testet Hur bra är ditt minne?

 

*balledörren = balkongdörren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Loppistur med FEM

Ett second hand-inlägg.

---

 

Idag bestämde FEM och jag oss för att dissa centrum. Det är krångligt att ta sig dit, parkeringsavgifterna är skyhöga, så nej tack – vi gjorde en loppistur. Det var verkligen synd att Återbruket bara har öppet måndag – fredag – det är ju en kommunal verksamhet, så det är ju bara vård- och omsorgspersonal som jobbar helger inom Uppsala kommun. För jag har bestämt mig, jag köper hyllorna. Hur jag sen får hem dem är en annan historia. Men det ska nog gå. Ful får man vara, men inte dum, som sagt…

Anna var lite yrslig när hon provade den vita bästefåtöljen för ett par veckor sen.

Vi fick tyvärr ingen ordning på den blåa kontorsstolen som jag fick av A och J, så vi bar ut den i FEM:s bil och styrde kosan mot Helping Hand. Där var det en väldigt gapig unge med en lika gapig mamma som tyvärr störde friden. Men detta till trots lyckades FEM sno den vita bästefåtöljen, som Fästmön provsatt för ett par veckor sen, mitt framför ögonen på en annan spekulant. Nu ska FEM:s sambo få nåt skönt och framför allt helt att sitta och läsa i! Vi fick god bärhjälp av en väldigt vänlig och stark man, men jag skulle ju vara med på ett hörn och lyfta. Naturligtvis gjorde jag mig illa på nåt vasst. Blodet sprutade och jag höll som vanligt på att svimma, men fick stopp på eländet samt ett plåster. Som tack lämnade vi kontorsstolen där.

Här är några bilder från vårt besök på Helping Hand idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp blev Myrorna i Boländerna som ligger bara runt hörnet. Redan i entrén möttes vi av ett härligt bokbord med bland annat Maria Langböcker. Där fanns en hel del annat smått och gott, allt från gaylitteratur till en urhäftig stormhatt… Tyvärr även här gapiga människor som envisas med att SKRIKA i sina mobiler… En liten sak till Anna samt en pocketbok följde med hem härifrån.

Här är några bilder från vårt besök hos Myrorna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Röda Korsets Kupan blev nästa stopp på turen. Där botaniserade vi bland böckerna och jag träffade på Uppsalas bästa fotograf där. Det blev en lång pratstund, så jag fotade inte så mycket. Men en inbunden bok för 15 kronor följde med därifrån.

En söt liten jet set box för 30 kronor. Men den fick stanna kvar i Kupan.

Efter tre ställen var det dags att fylla på med nåt sött. Vi inledde besöket på Erikshjälpen med kaffe och var sin bit cheesecake. FEM telefonerade med sin sambo och gestikulerade vilt, men skrek inte. Hon trodde nog att det var bildtelefon… Vi tog en selfie och jag pratade med en urtrevlig ung man vars farfar var kantor. Man träffar nämligen trevliga människor på loppisar och i second hand-affärer också.

Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var en lyckad loppistur.  Jag fyndade två böcker och en liten grej till Anna. FEM köpte en bok till mig, men vad hon köpte mer får hon själv berätta om medan jag beställer hemkörningspizza till middag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Någon sorts frid

Ett inlägg om en bok.

---

 

I bokpaketet från FEM i februari låg en bok av författarsystrarna Grebe–Träff. Boken ingår i en serie och eftersom jag tyckte att den var så bra ville jag försöka få tag i övriga tre böcker i serien. I april hittade jag den första boken, Någon sorts frid, för en tia på Röda korset. Den läste jag ut i natt!

Psykologerna Siri och Aina har mottagning tillsammans med Sven. Även om Siri behandlar patienter som mår psykiskt dåligt, har hon själv en smärta inom sig – hennes man drunknade. Hon börjar känna sig förföljd och när en av hennes patienter hittas död i vattnet utanför hennes hus blir det allvar. Det finns ett självmordsbrev av vilket det framgår att Siri är skuld till det hela. Snart konstaterar emellertid polisen att patienten har blivit mördad. Och det är Siri som är måltavlan.

Det här är en deckare som lutar mer åt psykologiska thriller hållet. Ganska snart byggs en otäck stämning upp och som läsare börjar man faktiskt se sig över axeln. På vissa ställen märks det att boken har två författare och det glappar mellan övergångarna. Efter att ha läst en senare bok i serien vet jag att detta troligen är en debutantmiss. Boken är otroligt spännande och upplösningen är fylld av krossade tänder, yxor och spyor – läskigt så det förslår!

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hat

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mars fyndade jag en inbunden bok på Röda Korset för endast 20 kronor. Det var en bok jag inte ens visste fanns, för jag trodde att jag hade läst Inger Jalakas samtliga böcker om polisen Margareta Nordin. Men Hat, som kom ut redan 2009, hade jag missat. I natt läste jag ut boken.

Titeln på boken är verkligen den rätta! För mellan dess pärmar ryms mycket att av den varan. Vi får följa en skötsam ung kille på helt fel vägar. Rasism och bögknackeri och sexuella trakasserier på jobbet. Och så mitt i allt poliserna Margareta och Camilla som är ett par. Ett ganska omaka par.

Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken – det händer så mycket i den. Skrämmande och sorgliga saker, starka känslor. Handlingen utspelar sig i Göteborg, men boken avslutas under Pride i Stockholm. Lite grann ler jag när jag läser om en Golden lady. Men sen tar det otäcka över.

Jag gillar Inger Jalakas sätt att skriva. Språket är direkt och det känns som om jag är med i vissa skeenden. Givetvis var jag på Pride 2009 och det påverkar mig naturligtvis. Det är synd att Inger Jalakas inte har fått så mycket uppmärksamhet. Hon skriver riktigt bra böcker, nämligen. Hennes deckare är otroligt realistiska.

Det jag inte gillar med Hat är slutet. För jag vill läsa fortsättningen! Men boken kom som sagt ut 2009 och det är sex år sen… Det verkar inte troligt att det kommer nån fortsättning. Suck!

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »