Min lördag: tankar, sopkaos och ett rent helvete

Ett lördagsinlägg.

---

 

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave Maria. Det kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Sopkaos i New Village osså.

Jag måste ge mig ut, tyvärr. Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.

*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljushuvud

Ett snaggat och ljust inlägg.

---

 

Ljushuvud – i alla fall utanpå och ovanpå skallen…

Å så skönt! Jag har varit och blivit snaggad. M gjorde en lite annorlunda frilla idag och när jag tog en selfie efteråt slog det mig vilket ljushuvud jag är. I alla fall utanpå  och ovanpå skallen. Baktill har jag tre nyanser grått och lite brunt, inuti ska vi tala tyst om. Men jag har ingen konstgjord och tillförd färg whatsoever i barret, det är helt naturligt i alla dessa färger.

Även min frissa var drabbad av kabelhaveriet, så det var kontant betalning som gällde. Det är ju sånt som också drabbar oss kunder – vi kan inte betala med plastkort i vissa affärer med mera. Men det händer saker i kabelfrågan. Eftersom Telia Felia väljer tystnad får vi kunder ta reda på saker på annat sätt. Jag hade just tagit några klunkar öl och börjat kladda med min vegetariska pizza (jag brukar unna mig en öl och en pizza till lunchpris när jag har klippt mig) när ett sms från Fästmön ploppade upp. Mina svar kom uppenbarligen fram och jag lovade att försöka ringa när jag kom hem. Jorå, mobiltelefonin ut till Himlen funkar – ibland. Annas chefs samtal kom inte fram, men det gjorde mitt! HA! Sen bröts det mitt i, fast det berodde på att somligas batteri hade laddat ur. Den fasta telefonin och internetuppkopplingen fungerar fortfarande inte. Och det är bara jag som kan ringa till Anna – inte tvärtom. Nu funkar inte hennes padda längre heller. Så det är fortfarande risk för katastrof om det till exempel skulle börja brinna där ute eftersom det ju inte går att ringa. Många larm för äldre fungerar inte heller och vård- och tandläkarmottagningens telefoner i Förorten är tysta.

Nåt för Telia?

Jag frågade Anna vad hon hade gjort den här lediga dan när telefonerna och internetuppkopplingen inte har funkat. Hon hade bland annat suttit i sin fyndade bästefåtölj och läst och lyssnat på radion. Det senare är nåt jag nästan aldrig gör mer än möjligen i bilen. Men faktum är att Radio Uppland har varit hyfsat bra på att rapportera om kabelfelet, även på sin webbplats med puffar via Twitter. SvT Uppsala har också rapporterat bra och till och med varit ute på plats och gjort ett inslag. Det är bara Telia Felia som låtsas att problemen inte finns. Kanske ska jag skicka dem min burk med Cyber Clean, som jag fick av äldsta bonusdottern en jul för några år sen. Men nej… Den är alldeles för bra för att jag ska ge bort den.

Nån som inte längre har en krånglande mobil är lilla mamma. Därför ringer hon mig från den – varje dag. Alldeles nyss, faktiskt. Jag tror jag behöver en mugg kaffe om jag ska orka ta min vanliga bloggrunda och kanske en sväng med snabeldraken också…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt i Himlen – och utanför

Ett inlägg om lördagskvällen och söndagssdagen.

 

Gult är ju, som bekant fult. Hårigt är det visst också.

Nog försökte jag göra mig fin innan jag åkte ut till Fästmön i Himlen igår. Men jag tror bestämt att jag glömde raka mig. Nåja, det är smällar man får ta om man ska hänga med mig. Orakad Toffla, vill säga. Jag var för övrigt inte bara hårig i ansiktet, jag var gul också. Att vara gul är nog värre.

Lilla Anna hängde i sovrummet.

Anna, däremot, är ju alltid söt. Som vanligt hängde hon i sovrummet. Och hon var rätt glad att se mig. Vi inledde vår lördag tillsammans genom att åka till Världens Bästa ICA-affär, ICA Solen. Det skulle inhandlas mat och godis till kvällen – det var ju liksom lördag och då är det legitimt att snaska. Men Anna köpte förstås frukt och grönt också. Och potatis. Middagsmaten blev lax i ugn med ris eller potatis och hollandaisesås. Grönsaker i skålar. Annas barn har alltid varit duktiga på att klämma i sig grönsaker, jag är riktigt impad. Mitt eget förhållande till såna nyttigheter är ju… lite avmätt.

Nån hade provsmakat godiset redan på ICA.

Men det var faktiskt inte jag som var desperat nog att provsmaka lördagsgodiset ren på ICA. …

Alla av kvinnligt kön i familjen satt i köket efter middagen och spelade mobilspel med varandra. Tjejerna visade mig ett nytt silhuettfrågespel som jag tyckte var ganska kul. Tjejerna var bäst på tecknade figurer och film- och TV-karaktärer, medan min styrka låg på städer. Märken, det vill säga loggor, var vi sisådär på.

Så småningom hamnade vi hela bandet utom Kronprinsen i TV-sofforna. Trångt och mysigt, men härligt var det. Jag lyckades nämligen klå mr Kobra i Wordfeud – med 200 poäng. EN match. Sen förlorade jag igen, förstås.

Lördagskvällens TV-behållning var förstås QX-galan på TV4. Tyvärr hade de klippt rejält i inspelningen. Det var till och med så att Herr Komframåsägaren, Måns Zelmerlöw, reagerade med några missnöjda rader på Twitter. Vill du se några extra klipp, kan du kika här på QX:s sida!

Kickorna rymde en stund. Visst har vi fina förkläden?

Söndagen inleddes med regn och gråhet. Jag avskyr verkligen februari, man blir så jäkla låg. Även Anna kände sig nog inte som världens gladaste, så vi rymde en stund. Till ICA Solen, först, och sen till Fullerö handel. Ville vara en stund för oss själva i våra fina förkläden… Inte skulle vi handla nåt på Fullerö, men där är alltid roligt att strosa omkring. Vi noterade att man har byggt ut IGEN. Uppenbarligen går affärerna väldigt bra. Som vanligt var där ganska mycket folk. Bland nyheterna noterade vi en riktig kafeteria. Där kan man förhandsboka afternoon tea för sällskap på mellan två och tio personer. Det var väldigt sorligt i kafélokalen, så vi gick inte ända fram för att kolla läget. Men nån gång framöver kanske vi intar afternoon tea där. Det kom nämligen härligt, ljuvliga dofter därifrån.

Grodor spottade på oss.

I natt drömde jag dels att jag, Anna och en filur till rånade en blomsterhandel (!). Men jag drömde också om att jag tog hand om en lite brun, lurvig hund som hade förlorat sin husse och matten. På Fullerö möttes vi bara av hundar i betong. Och en trio grodor som spottade.

Ett ljushuvud i form av en noshörning att ha på väggen.

Vi såg också ett och annat ljushuvud. Till exempel hittade vi vita noshörningshuvuden att hänga på väggen. Om man nu vill det. Vi avstår nog gärna. Jaa, på Fullerö finns nåt för alla smaker. Ursprungligen såldes där smidesprylar. Nu är det mycket kitsch i form av shabby chic och väggord. Eller förvaringsburkar märkta med vad de borde innehålla. För mig är såna inredningsdetaljer lite trista. Men jag är nog en trist person.

Roliga fingrar.

Nää, då tyckte jag att fingrarna i trä som gjorde olika tecken var lite roliga. Fingrarna pekade lite hit och dit, gjorde tummen upp, men inte FU-fingret, dock. Vad man ska ha dem till kan man förstås fråga sig, men de hade en anordning på baksidan som uppenbarade att tanken är att de ska hängas på väggen.

Maskerad Anna – redo att råna en blomsteraffär?

Det allra bästa och roligaste på Fullerö var förstås Anna. Det gick inte att låta bli att skratta och flamsa när hon förberedde sig för att gå på maskerad genom att testa. Eller kanske provade hon ut masken hon hade när hon var med och rånade blomsteraffären i min dröm i natt? Nja, då hade hon visst en skidmask. Själv var jag oskyldigast i drömmen, förresten, för jag körde bara flyktbilen. Det vill jag ha till protokollet!

Nu börjar det gå mot kväll och jag har kört hem Anna – omaskerad! – med matvaror och noll varor från inredningsbutiken i Fullerö. Jag stannade till på Tokerian innan jag landade hemma och upptäckte då att mamma och jag har vunnit 24 pix på Lotto. Hemma var det mörkt och tyst – även i resten av huset. Sånt gillar jag! Jag har packat upp min rygga och jag har tagit fram kläder till morgondagen. I morgon är det jobbardag. Ännu återstår det några sådana.

Men först ska jag ringa mamma och sen ska jag äta en matlåda med spaghetti och italiensk färssås som jag har på tining.

Vad har du gjort i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

En rätt magisk fredagskväll

Fråga nummer ett är om jag fick… korgen..?

Korgar, korgar, korgar…

Ja, för det är ju inte så lätt när man ser ut som f*n och bland det första man ser när man kommer ner på stan är sin spegelbild i ett fönster.

En riktig påskkärring. Eller kanske en äkta häxa?

Men jag hade, kvällen till ära, mina finaste, orange vantar på mig när vi travade S:t Olofsgatsbacken upp, upp, upp för att supera på Il Forno.

Mina finaste! 

Där var det trångt som alltid, men vi hade ju bord bokat för två. Jag var frusen och det var ganska skönt att sitta intill pizzaugnen och bland levande ljus.

Ett ljushuvud bland de levande ljusen.

Vi visste inte om vi ville ha trerätters, men vi tuggade i oss förrätt och varmrätt till att börja med. Maten hade blivit sämre än sist, tyckte vi, men vinet var mycket gott, ett nebbiolo från 2005.

Vigna Botti Langhe. Rött och gott!

Det är vid såna här tillfällen vi verkligen pratar med varandra och det gjorde att blev en bra paus efter huvudrätten. Detta lämna plats för lite dessert. Och desserten var måltidens absoluta höjdpunkt, tyckte jag!

Chokladmousse med en vit kula och en brun kula.

Anna valde en kaffedrink till desserten, Evangelico (kaffe, Frangelico och Baileys), medan servitören uppmärksamt noterade att jag hellre ville ha kaffe och Frangelico bredvid. (Synd bara att det var is i likören.)

Frangelico on the side.

Tja, i matväg var desserten och Frangelicon det bästa. Som vanligt var servicen på topp. Jag fattar inte att dessa unga män och kvinnor orkar vara så trevliga och snabba när stället är knökfullt! Suveränt och helt värt en hundring i dricks! Kom inte sen och kalla mig snål, nån. Sen kanske kocken ska… få lite ledigt…

Nerför backen igen stannade vi för att fotografera lite. Som vanligt kom det här kapellet med på bild.

Domkyrkan en fredagskväll i februari.

I lyktskenet avtecknade sig trädgrenarna som knotiga fingrar. Tyckte jag, dårå, som har lite livlig fantasi.

I lyktans sken…

För den som är både hungrig och intresserad av hattar hittade vi ett utsökt exemplar i ett skyltfönster. Nån som har sett… gräsligare???

Korv med bröd – i hattversion.

Nej, mat ska man inte ha på huvet, mat ska stoppas i munnen. Mätta var vi och vi hann precis med bussen hem. Men först hann jag knäppa en bild till och den dedicerar jag till mammakusinen B!

Arnehjärtan till lilla huvudet.

Idag har vi inlett dagen med att Anna har berättat om hur hon har fastnat i saker och ting. Eftersom vissa BARN läser den här bloggen vågar jag inte berätta mer detaljerat – jag vill ju inte inspirera till att nån försöker. Men den ena incidenten involverade ett huvud och ett trappräcke, den andra ett finger och ett frysfack.

Frukosten är avklarad och nu väntar ett stadsbesök. Vi har tänkt oss att titta på Ekebykeramik, lite loppis/antikt och kanske nåt mer. I afton lagar jag maten (träning ger färdighet även i till synes hopplösa fall) och sen bänkar vi oss för att se Melodifestivalens fjärde deltävling. Naturligtvis bloggar jag inte om den, utan jag rekommenderar dig som är intresserad att i stället läsa vad Jerry knåpar ihop om eländet tävlingen.

Livet är kort.

Read Full Post »

”Vi är två nu!”

Tack vare den här donnan… Hon med ett ljus (?) i huvet. Hon Mie, som har världens snällaste farsa…

Är Mie ett ljushuvud eller vad är det som sticker upp ur hennes huvud???

…har dessa tu blivit ett…

De tu har blivit ett!

Dessutom, tyckte Mie, att Fästmön och jag skulle ha nåt gott att mumsa på, inte på vår förlovningsdag, tyvärr, men i morgon. Så i stället för att jag gav Mie ett TACK…

Tack-choklad…

… gav hon oss en ask choklad med kärlek! Vilken kompis!!!

Choklad med kärlek!

Tusen tack, snälla Mie!!!

Men det är inte bara Mie som är snäll! Det kom ett mejl, för omväxlings skull med en trevlig ton, från en annan hjärtegod vän, den snälla L på fakulteten! Det mejlet, med kulinariskt innehåll, sparar jag i mitt hjärta och det ska jag svara på i morgon när jag inte är så trött som jag är i denna stund!

Tusen tack, snälla L!!!

När jag kom hem från Mie hade mamma ringt, men jag prioriterade att ringa Anna. Vi hade ju inte hörts av mer än per sms och det är ju, som sagt,  vår förlovningsdag! I morgon ska jag hämta hit henne när hon har jobbat klart klockan 21. Då ska jag duka fram ost och kex och hälla upp var sitt glas rött. Sen tror jag bestämt att vi somnar…

Tro nu inte att jag inte ringde mamma – för det gjorde jag OCKSÅ! Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Hälen gör väldigt ont, men jag ska ta en lite snabb tur för att se vad mina Kickor och Pluttar har presterat idag.

I morgon är det min veckas sista arbetsdag. Den kör jag igång med lite kurs, på engelska, klockan åtta. Tjolahopp!

Livet är kort.

Read Full Post »