Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Agatha Christie’

Ett inlägg om en bok.


 

Slut hennes ögonDet var många fynd i bokkassarna från vännen Agneta! TACK!  Böckerna tillhörde en gång Siv, en kvinna som uppenbarligen var lika förtjust i brittiska deckare som jag. Efter att ha läst ett par Elizabeth George testar jag nu PD James, det vill säga jag har tillfälligt lämnat Thomas Lynley och Barbara Havers för Adam Dalgliesh. Den allra första boken om Dalgliesh kom ut samma år jag föddes. Slut hennes ögon är dess svenska titel och i natt läste jag ut den. Siv köpte den 1991 som julklapp till sig själv. Idag är den slut på såväl förlag som hos bokhandlare.

Boken utspelar sig på engelsk herrgård. Det har typiskt nog hållits basar och mrs Maxie har arrangerat den. I hushållet ingår familjen, förstås, men även kammarjungfrun Sally. Sally är ensamstående mamma till lille Jimmie. Hon får ofta höra vilken tur hon har som har fått den här möjligheten att lära sig bli kammarjungfru. Men det här är en deckare och innan dan är slut ska nån tas av daga. Sally avslöjar vid middagen att sonen i huset har friat till henne. Nästa morgon hittas hon strypt. Adam Dalgliesh från Scotland Yard kallas in för att lösa fallet.

Det skulle ha kunnat vara Agatha Christie som hade skrivit den här boken! Den har nästan alla klassiska Christie-ingredienser, framför allt samlingen av de misstänkta mot slutet för att avslöja mördaren. Så trots att det är en mordhistoria känns berättelsen lite söt – och ganska gammal. (Nästa PD James-bok jag ska läsa kom ut cirka 45 år senare… Förutom att den senare boken är betydligt tjockare finns där mobiltelefoner i händerna på poliserna. Däremot ingår inte kammarjungfrur i persongalleriet…)

Jag är väldigt glad över att ha fått den här boken till min samling, så även om den troligen inte är den bästa av PD James 20 böcker om Dalgliesh får den ett högt Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Liket i biblioteketI söndags kväll somnade jag ifrån en Miss Marple-film på 7:an. Och det var tur, det, för överst i att-läsa-högen låg Agatha Christies deckare Liket i biblioteket. Det var på just den boken som söndagsfilmen baserade sig! Nu har jag läst ut boken och slås av hur mycket bra författaren kunde åstadkomma på endast lite mer än 150 sidor. Dagens deckarförfattare är, i mitt tycke, ofta alldeles för ordförtjusta!

På Gossington Hall vaknar makarna Bantry en morgon av… ingen porslinsbricka med frukost utan upptäckten av en mördad ung kvinna i deras bibliotek. Polis påkallas, men smarta fru Bantry kontaktar även miss Marple, som forslas över med bil. Och naturligtvis blir det den gamla ungmön som löser fallet så småningom. Fast först ska hon förstås avslöja ett par falska identiteter och, dessvärre, ytterligare en ung kvinna ska hittas mördad.

Den här boken köpte och/eller läste Siv en regnig fredag den 23 augusti 1985. En lördag nästan 30 år senare (den 21 mars i år) hamnade boken i min ägo tack vare Sivs dotter. Jag är så tacksam för de två tunga papperskassarna med böcker som jag fick i våras!

Liket i biblioteket då? Ja, det är en av Agatha Christies bättre deckare. Den är så bra att hon till och med nämner sig själv på en sida (att hennes autograf ingår i en liten pojkes samling). Vidare framgår också senare i boken att det inte är populärt att driva med polisen…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en deckardrottning.


 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie

Agatha Christie bland travar av böcker.


Agatha Christie hette som ogift
 Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.


Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

SkospännetJag betar av Agatha Christie så gott det går nu i sommar. I eftermiddag läste jag ut Skospännet, en av de många böcker jag har fått av vännen Agneta. Tack!

Äntligen är Hercule Poirot med i handlingen! Att det är krig 1940, det år boken gavs ut, är synnerligen tydligt i handlingen. Denna gång råkar Hercule Poirot gå till tandläkaren. Strax därpå är tandläkaren död, till synes självmord. Snart uppdagas det emellertid att mr Morely, tandläkaren, är mördad. Hercule Poirot nystar och nystar, bland suspekta unga män, kvinnor med tvivelaktig identitet och tänkbara spioner.

I denna bok är såväl ton som handling ovanligt politiska. Detta är föga förvånande eftersom den kom ut i början av andra världskriget. Tyvärr överskuggar denna krigsstämning en hel del av deckarspänningen och boken blir aldrig riktigt ruskig på det där klassiska Agatha Christie-sättet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Jag läser Agatha Christie just nu tack vare vännen Agneta. Ett par av de allra tidigaste deckarna i författarens långa bibliografi har jag nyligen plöjt. Nu är jag inne på en 1940-talsdeckare, Skospännet.

Igår fick jag skratta åt kommissarie Japp, vars irritation man mer än anar av nedanstående citat:

[…] Antingen är hon död eller levande […]

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De sju urens mysteriumFör nästan på dagen 28 år sen köpte Siv Agatha Christies deckare De sju urens mysterium. Det var en mulen fredag, har hon skrivit på bokens försättsblad. Så är det även nu, fast det är ju bara onsdag idag. Boken hittade jag i den generösa bokskatt som Sivs dotter förärade mig i mars i år. Stort TACK, Agneta!

Handlingen tar sin början på lord Caterhams herrgård. Ett antal gäster är där och bland dem den unge Gerry Wade, ökänd för att han alltid försover sig. Därför bestämmer sig några av de övriga gästerna att skoja med Gerry. De ställer in åtta väckarklockor som det sätter alarm på i hans rum. Fast Gerry vaknar aldrig – han har blivit mördad. Och de åtta klockorna har plötsligt blivit sju. Bundle, egentligen lady Eileen, börjar snoka i dödsfallet. Men det stannar inte vid ett mord. Snart sker ytterligare ett – mitt framför näsan – eller kylaren!  – på Bundle. Bundle kommer en hemlig klubb på spåren, De sju uren, och undrar om klubben är ansvarig för morden.

Den här boken är på sätt och vis en fortsättning på Hemligheten på Chimneys (1925) för att den har samma karaktärer. Förutom det är det två olika berättelser. De sju urens mysterium kom ut 1929 och översattes och gavs ut redan året därpå på svenska. Det är alltså fortfarande en tidig Christie och författaren har ännu inte bestämt sig för hur hennes hjälte eller hjältinna ska vara. Därför känns boken ganska trevande och den tillhör inte författarens bästa.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jagande inlägg i vilket Tofflan också lägger huvudet i nåns kompetenta händer.


 

Ett svart paket och ett grönt paket

Ett svart paket och ett grönt

När det gäller födelsedagar brukar jag inte ha nåt problem att komma på presenter. Problemet ligger för det mesta i att jag inte har möjlighet att köpa det jag vill, men det är en annan historia. Igår gav jag mig ut på presentjakt mitt på dan. Jag hade en viss plan – och faktum är att slutresultatet blev bättre (och rätt mycket mera kostsamt…) än jag tänkt. Nu tror jag inte att mottagaren jublar åt paketen, så ett litet tillägg i annan form blir det också.

Vädret var skumt igår. Det var varmt, men blåsigt, lite som en höstdag. Nån strykning blev inte gjord. I stället samlade jag på mig mer tvätt som jag ska försöka slänga över strykbrädan senare idag. Mitt på dan ska jag göra en liten utflykt för att införskaffa förnödenheter, så bräda och järn åker väl inte fram förrän till kvällen. Idag är det lite mer blött ute än igår, så det är ett perfekt väder för att mysa inomhus och läsa böcker hushållsarbete.

Blåa och orange stora badankor

Man kan nästan ha med sig badankor när man går ut numera…

 

Selfie 27 juli 2015

Nysnaggad fotade jag mig själv i bilen.

Framåt kvällen hade jag en träff med ett av ”mina” M. Det var skönt att få lägga huvudet i hennes kompetenta händer och bli av med lite kalufs. Men ganska mycket är sparat på toppen, så att säga. I min situation är det inte så smart att vara extrem på nåt sätt och sticka ut för mycket. På hemvägen köpte jag med mig en pizza som jag slafsade i mitt i mitt kök. Den var god, men alldeles för stor.

Senare på kvällen blev det lite TV och en väldigt bra dokumentärfilm samt läsning. Jag gillade att jag kände igen såväl platser som människor i den Maria Lang-bok jag fyndade i Nora. Efter den har jag gripit mig an en Agatha Christie-deckare ur den bokskatt jag fick av vännen Agneta. Det är en sån bra kombo – sommarregn och deckare.

Jag fick en liten förfrågan om jag ville tillbringa onsdagen med en kille, men det kom lite hastigt på och jag har eventuellt annat för mig. Fast nu börjar jag nästan ångra att jag sa nej…

I min lilla värld händer inget mer spännande än presentinköp, hårklippning och matinköp. Utanför sker det helt andra saker. I morse har Hagamannen släppts ur fängelse. Jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå. Han är ju ingen populär person och visar han sig i Umeå tror jag att det finns risk att människor som drabbats vill hämnas. Mannen har suttit nio år i fängelse, men jag läste nånstans att han inte kunde få permis under fängelsetiden för att han ansågs för farlig. Hur det ska gå nu när han är fri kan man ju då undra. Enligt SvT ska han få fortsatt ”behandling” och hans frigivning är villkorlig efter att han har avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Vidare ska Hagamannen tydligen norrut i Sverige för att börja en utbildning. För denna utbildning ska han också få pengar till körkort, enligt SvT. Det är mycket i detta som både stör och oroar mig.

Vad händer hos DIG idag??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Regnhelg

Ett inlägg om konsten att försöka koppla av.


 

Jättestor jordgubbe

En enorm jordgubbe från Ulva.

När man känner sig übertrött och har levt på en hög stressnivå under många år vet man med förnuftet att bästa medicinen är att försöka koppla av. Det är en konst att överlista sig själv så man kan finna kraft i vissa korta stunder, men det går. Trippen till Nora var en kraftstund till största delen. Sen innehöll den också vissa energislukare. Det jag har bestämt mig för nu är att försöka stå på mig vad gäller energislukaren i fråga. Jag har nämligen gjort rätt för mig.

Min lördag inleddes med att leta intressanta tjänster att söka och att skriva. Det brukar jag inte ägna mig åt på helgerna, men det passade så bra att göra medan jag tvättade. Frukost intog jag först nånstans mitt på dan. Och vilken enorm jordgubbe jag hittade i asken från Ulva! Stora jordgubbar brukar smaka övermoget, men denna var helt perfekt både till utseende och smak!

Mannen i brunt och Deckarnas svenska landskap

Den vänstra läste jag ut, den högra påbörjade jag. Det skiljer 90 år mellan böckerna!

Under eftermiddagen mulnade det på allt mer och det kändes helt OK att koppla av med och finna kraft i läsning. Jag läste ut en Agatha Christie-klassiker och påbörjade en spännande svensk bok där olika skribenter skriver om deckarförfattare och hur dessa skildrar landskapet i sina böcker. Det skiljer exakt 90 år mellan böckernas utgivningsår, för övrigt. Den nyare boken köpte jag från Cdon som gav mig en fin rabatt på min namnsdag tidigare i månaden. Många författare blandar fiktion och verklighet, så man ska inte vara helt säker på att landskapet är som i verkliga livet. Det verkar vara som med persongallerierna – det lånas från verkligheten och så blir det nåt med realistiska drag, fast påhittat. Helt OK och mycket förståeligt, tycker jag!

Trycksaker om Nora

Det finns mycket att se och uppleva i Nora!

Det blev också en stunds läsning av de trycksaker jag fått med mig hem från Nora. När jag bläddrade i dem insåg jag hur mycket mer det finns att se och göra. Därför vill jag åka tillbaka nån annan sommar och stanna lite längre. Vi hade en otrolig tur med vädret när vi var där, för ska man vara ute är det ju inte så kul om det ösregnar typ hela tiden. Igår kom regnet hit till Uppsala också. Jag pratade trekvart med mamma i telefonen och där hade regnet kommit mycket tidigare. Det smattrade så hårt att hon hade svårt att sova. Igår blev det ett bra samtal och inte en massa tjat, gnäll och klagomål. Dessa samtal uppskattar jag enormt! Mamma berättar så mycket om sina tankar och drömmar, ja sånt en inte fick veta när en var barn…

Laxburgare med potatismos

Laxburgare med både bröd och potatismos, ärter, räksallad, romsås och en kall öl. Ett tänt ljus och min bok på gång blev mitt sällskap till lördagsmiddagen.

Framåt kvällen lagade jag mat. Om det är nån mat jag längtar efter så är det hemlagad mat! Fast då menar jag inte min egen… Jag lyckas alltid bränna laxburgarna och det blir rökutveckling i köket. Som tur är har jag ju mina vippfönster så att jag kan öppna korsdrag och vädra ut. Sen brukar jag låtsas att det är strömming jag äter till potatismoset och ärtorna.

Kvällen blev regnig och jag satt i bästefåtöljen och läste. Jag kollade också lördagens avsnitt av Indian Summers på TV samt gårdagens Tyst vittne och torsdagens Cucumber och Banana som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. De två senare serierna har blivit riktigt bra, inte alls så där ytliga som de först gav intryck av att vara. Fokus ligger på bögar och jag skulle förstås önska att det fanns motsvarande serier om lesbiska. The L Word är inte riktigt samma sak, för den serien är ju amerikansk och nästan alla i den är så framgångsrika.

Deckarnas svenska landskap o kaffe på sängen

Läsning och kaffe på sängen.

Jag hoppade i säng strax efter midnatt med regnet som sällskap. I morse vaknade jag tidigt, men tvingade mig att ligga kvar – det är ju söndag och vilodag. Därför blev det en stunds läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp, blaskade av mig och stoppade in mina ögon linser. Det har kommit ett par kraftiga skurar nu på förmiddagen och även en åskknall, vilket gör att jag är beredd att när som helst logga ur och stänga ner här. Jag har nämligen inte råd att köpa ny datorutrustning om den skulle gå åt skogen på grund av naturens makter.

Idag borde jag tvätta håret, men det blir bara en enkel dusch precis som igår. På kom ihåg-lappen i köket står det nämligen att jag ska få håret klippt i morgon eftermiddag. Vid dessa tillfällen lägger jag mitt huvud helt i händerna på M, som inte bara får klippa håret, hon får tvätta det också. Jag ska fixa frukost strax och sen ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Det lär bli strykning i kväll. Funderar på att kolla med Fästmön om hon vill ha ett besök idag, men jag har ingen lust att ge mig ut om det ska vräka ner såsom det gjorde nyss. Jag har blivit rädd och harig med åldern och dålig sikt och risk för vattenplaning sätter stopp för lusten att köra bil. Väderappen säger emellertid att det ska bli torrare väder en stund fram till aftonen.

Vad gör DU i regnet??? Skriv gärna några rader och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen i bruntDen 15 augusti 1987 var en regnig lördag. Då köpte – eller läste! – Siv Agatha Christies deckare Mannen i brunt. Hos mig hamnade den i mars i år tack vare Sivs dotter Agneta. Inte var boken ensam om att hitta nytt hem hos mig heller – Agneta kom med två stora papperskassar. Stort TACK till Agneta för alla härliga böcker! Nu har jag läst den första av böckerna från dessa kassar. Och det var, som du säkert har listat ut, Mannen i brunt.

Berättare i boken är Anne Beddingfield och varken miss Marple eller monsieur Poirot är med. Här är Anne detektiven, kan man säga. Anne har nyss förlorat sin far och längtar ut på äventyr i vida världen. Hon mellanlandar hos bekanta till fadern i London innan hon hamnar på en båt till Afrika. I London har Anne blivit vittne till hur en man faller framför ett tunnelbanetåg och en man i brunt rusar fram för att hjälpa honom i rollen som läkare. Men en mystisk upphittad lapp, ett kvinnomord i en utannonserad lägenhet och ett nytt möte med mannen i brunt gör att Anne inser att det är nåt skumt på gång. Hon vill lösa gåtan. Det är därför hon så småningom hamnar i Sydafrika, efter en spännande och inte helt händelselös båtresa. Den som är något bevandrad i just det landet kommer kanske att tänka på, förutom Nelson Mandela, diamanter… En del kärlek, en del hemlig agent och en del oskyldigt dömd finns också med i handlingen.

Mannen i brunt är en av Agatha Christies tidiga böcker. Hon debuterade 1920 och den här boken kom ut 1924. Det får man ta i beaktning när man läser den. Med detta sagt anar du kanske att jag tycker att den inte hör till Agatha Christies bästa böcker. Boken är ändå spännande och jag lyckas inte klura ut vem som är skurk förrän i slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som står i rubriken – och lite Pride, också.


 

Det blev en tur ut till Himlen. Men bara en kort, en. Där är så mycket folk och bilar och djur just nu att jag inte riktigt får plats. Känner jag. Det var nog snäppet värre för den unga (?) flickan/mamman som anlände idag och som strax därefter blev separerad från sin lilla dotter som skulle annorstädes. Efter att ha gått och letat en stund efter sitt barn hoppade mamman in bakom Fästmöns böcker. Jag pratar alltså om katten som kom till Anna idag. Ingela, som jag tycker att den ska heta. Men vad vet jag. Jag är ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska. Det glädjer mig i vart fall att Ingela katten gillar litteratur.

Flickor är fjolliga

Det var Agatha Christie som skrev det i Mannen i brunt, men det passar på mig som… har respekt för katter… Det vill säga är rädd för dem.


Karameller gillar jag däremot.
Jag hittade en ask Barkleys cinnamon mints som jag snodde. Anna tyckte att karamellerna var för starka, jag gillade dem. Kanske styrkan mattats något eftersom bäst före-datumet var juni 2014..? I vart fall hamnade asken i min ficka. Den tackar jag för!

Barkleys cinnamon mints

Kanelmintkarameller, starka, men goda!


Regnet kom så småningom. 
Jag har ingen regnjacka, så Anna kom till undsättning. Ja, det är inte så att jag behöver regnkläder just nu, men snart ska jag mordvandra i Nora. Det är inte roligt om man blir jättedränkt ifall det vräker ner, men en regncape i kombo med det megastora paraplyet jag har i bilen borde räcka. Jag bara undrar hur Anna kunde låta mig få en gul regncape. Det är ju hennes älsklingsfärg och jag tänker att hon kanske hade velat behålla capen för egen del…

Gul regncape

Anna gav mig en gul regncape. Den och det megastora paraplyet jag har i bilen räcker förhoppningsvis om det ösregnar i Nora.


Vad har hänt här utanför sen jag skrev senast? 
Det är tur det finns mer välinformerade piipöl än jag ute i rymden. Hur skulle jag annars få veta att en gammal skolbekanting ska ordna SD-pride eller att ett av mina klokare X har gift sig? (Den senare var till och med klok att hon gifte sig med nån annan än mig.) Den förre önskar jag ett misslyckande, den senare ett varmt lycka till.

För övrigt noterar jag även i TV-tidningen att det är dags för Pride. Då visar SvT ett regnbågsprogram om dan. Samtliga tycks vara minst tre år gamla dokumentärer som går i repris för miljonte gången. Dåligt, SvT! Och var är ert HBTQ-engagemang alla de andra 51 veckorna om året???

Nåja… Jag ska i vart fall se säsongens sista Morden i Midsomer i kväll. Men först lite middag. Det är blir körv igen, av kycklingsort, förstås.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »