Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lärarinna’

Ett inlägg om en bok.


 

Jag skulle vara din hundNån tipsade mig här på bloggen en gång om Anneli Jordahls lilla bok med den långa titeln Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). I slutet av februari fyndade jag boken för tio kronor på Myrorna inne i stan. Nu har jag läst den sorgliga historien.

Boken är baserad delvis på existerande brev, men uppdiktad av författaren och fiktiv. Ändå går det inte att låta bli att tänka att den kanske var precis så här, kärlekshistorian mellan Ellen Key och godsägaren Urban von Feilitzen. Boken börjar medan Ellen är lärarinna i Stockholm och Urban bor med sin fru och fyra barn på ett gods utanför Linköping. Urban blev kritiker och essäist och kallade sig då Robinson. I den här romanen blir den 15 år yngre Ellen hans platoniska kärlek, men också hans mentor.

Det är en sorglig histora. Ellen är den eviga fröken, medan Urban är fången i ett kärlekslöst äktenskap. Skilsmässa var naturligtvis inte att tänka på under den här tiden. Ellens kärlek är stark och kvävande. Han är inte fri, han vill, men kan inte vara med Ellen. Hoppets låga tänds många gånger – och släcks bryskt.

De träffades inte så ofta, men de skrev alltså brev till varandra. Enligt efterskriften är boken inspirerad av brevväxlingen, men Ellen Key brände sina brev till Urban von Feilitzen och bara ett fåtal finns bevarade på Kungliga Biblioteket. Av Urban von Feilitzens brev till Ellen Key finns 76 bevarade.

Toffelomdömet blir högt. Berättelsen är så trovärdig, även slutet på Strand. Storstadskvinnor kan fortfarande ansöka om att få bo på Strand ett par veckor om sommaren. Kanske ansöker jag till nästa sommar…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick bland annat ett hårt och ganska tungt paket av Fästmön i julklapp FÖRRA året (HA! Jag gjorde inte den klassiska tabben!). Det innehöll Sara Lövestams bok Tillbaka till henne. Nu är den boken det här årets först läsa bok på min lista. En underbar start på mitt läsår! Tack, Anna!

Tillbaka till henne

En underbar start på mitt läsår!


Boken handlar om Hanna,
som jobbar på Arbetsförmedlingen och bor ihop med Johan, som hon inte har särskilt kul med längre. En dag hamnar av en händelse ett par skor, en linjal, ett par glasögon och en brosch i hennes ägo. Hon bestämmer sig för att ta reda på föremålens härkomst. Parallellt med berättelsen om Hanna löper berättelsen om lärarinnan Signe, hon som kämpar för kvinnlig rösträtt. Signe, som blir kär i kvinnor…

Ska jag säga nånting negativt om den här boken så handlar det om dess inledning. Den känns lite diffus och rörig.  Slutet av boken är en riktig bladvändare! Eftersom dess omfång är nästan 600 sidor var det inte heller den bästa bok att läsa när man är lite svag efter en operation. Men… det här är det bästa jag har läst på länge – och det brukar jag tycka om Sara Lövestams böcker!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. 

Read Full Post »

Tre kvinnor handlar Birgitta Stenbergs senaste roman Eldar och is om. Den tredje kvinnan är hon själv. Detta är en släktroman om tre starka kvinnor – inte tu tal om annat. Jag hade turen att hitta denna relativt nyutkomna bok på antikvariat (!) i Stockholm – för endast tio kronor. Och man kan väl säga så här att den guldpengen var väl investerad!


Tre kvinnor och ett märkligt drama.

                                                                                                                                                        Boken inleds med mormor Almas historia. Alma, skollärarinnan som inleder ett förhållande med prästfrun – prästen. När hon blir gravid är skandalen ett faktum och hon tvingas in i ett äktenskap. Dottern Ingeborg blir en märklig kvinna – hon är vacker, sexuellt vidlyftig, stark och ambitiös. Att bli fattig är hennes största rädsla. Och sen kommer Birgitta, Ingeborgs dotter. Eller..?

Den här boken smyger igång. Men sen blir det crescendo! Jisses anoga, jag hänger knappt med i alla svängar. Fast jag TROR att jag har koll på vem som är mamma och pappa. Sen blir jag förvirrad. Och sen visar det sig att jag hade hängt med och troligen – inget är bevisat än – hade rätt. Ja, man kan bli lite snurrig på Birgitta Stenbergs alla turer, men jag kan tänka mig att hon under resans gång blev ganska snurrig själv. Här försöker hon skriva en ny del av sin självbiografi genom att berätta om sin mormor och sin mamma – och så ställs alla fakta på ända… Ja, det blir så snurrigt att på sidan 26 är föräldrahemmet beläget på östgötaslätten, men på sidan 81 talar mormor och mamma västgötska…

Ytterligare lite snurrigt tycker jag att det blir när författarinnan börjar tala om sig själv i tredje person. Men OK. Det här är en bra bok och den som inte förr har läst Birgitta Stenberg borde göra det. Man behöver inte läsa hennes självbiografiska böcker i kronologisk ordning. Varför inte börja med denna?

Högt betyg!

Read Full Post »