Miss Marple: The secret of Chimneys

Ett inlägg om en TV-film.

---

 

Miss Marple var på Chimneys i kväll.

Lite TV passade bra så här på söndagskvällen när det inte längre var så varmt. Fästmön och jag hoppade in i TV-soffan respektive -fåtöljen – när vi inte hoppade omkring med shortsen uppdragna i armhålorna, förstås. Men DET är en annan historia. Vi tittade på Miss Marple: The secret of Chimneys.

Britterna behöver metall och den som kan förse dem med detta är en österrikisk greve. Hans krav för att diskutera detta är att mötet om det hålls på godset Chimneys. Dit kommer också en brokig skara människor. Miss Marple kommer med Virginia, en av döttrarna, som visst alla i hela världen vill gifta sig med. Några decennier tidigare, 1932, har det varit en stor fest på Chimneys. Vid det tillfället försvann en värdefull diamant, stulen av en tjänsteflicka som sen försvann spårlöst. Men hur kan detta ha samband med att greven blir mördad..?

Det här är en ganska typisk Agatha Christie. Folk springer omkring, de tas av daga och miss Marple hjälper polisen att hitta mördaren. Som naturligtvis inte är den som allting pekar på…

Toffelbetyget blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bulltis-dag

Äh, det är inte ett dugg synd om mig som inte gillar semlor! Idag på förmiddagen gav jag bort min semla till en österrikisk doktorand som skulle få en gäst och försökte spara halva sin semla. Snäll är jag visst ibland – mot somliga… För övrigt köpte jag en kanelbulle på vägen hem när jag var på Tokerian. Det kändes alltför trist att bara köpa yoghurt och mjölk, liksom, så jag ville pigga upp plastpåsen – och mig själv! – med Tokerians übergoda kanelbullar. Så nu blir det bulltis-dag här!

Tokerians kanelbulle och en och en halv senapsmugg pressokaffe blir det i afton = bulltis-dag!

Det var trevligt att träffa CJ och luncha! När väglaget blir bättre och jag känner mig piggare ska jag ta en tur utåt landet för att hälsa på CJ hemmavid. Vi var på Syltan och lunchade, jag tog alldeles för mycket fisk, så jag fick lämna. Såg några bekanta ansikten och ett av dem ringde jag upp när jag kom tillbaka till kontoret. Det blir till att göra besök framöver, både för Det Bekanta Ansiktet och mig, för vi har nya kontor båda två.

Ett annat bekant ansikte – och ett trevligt sådant – träffade jag när jag hade landat här hemma i New Village. Jag fattar inte varför L och jag inte träffas oftare, vi har alltid massor att prata om och blir vanligen stående nånstans tills hennes man eller barn eller min mobil anropar nån av oss…

Jag hann med två intervjuer idag och en del småfixande. Besvarade en enkät inför en nätverksträff i nästa vecka. Annars har jag varit väldigt trött idag, trots att jag fick sova en halvtimma längre. Men i morgon ska jag börja glesa ut medicinen. Hoppas det funkar. Troligen slipper jag inte ifrån gastroskopin ändå. Det är ingen rolig undersökning, men jag har gjort den så många gånger så bara man pumpar mig full av nåt skit som jag blir härlig av så går det bra. Tänkte åka och lämna prov vid halv åtta i morgon bitti. Då hinner jag ut till jobbet till halv nio, redan.

I kväll blir det lugna puckar, jag ska upp extra tidigt i morgon eftersom jag ju måste ta en omväg om laboratoriet. Tidigt i säng är min plan, alltså. Den brukar spricka… Eftersom jag hatar nålar och gärna svimmar av blod, bestämde jag mig för att vara lite snäll mot mig. Därför har jag inviterat vännen Rippe på thailunch i morgon – och hon kunde! 

Det är för resten Rippe som gav mig Fragment, en bok som innehåller texter av Marilyn Monroe, i julklapp. Jag började läsa den igår och den är förstås fascinerade! Fina bilder också! Jag och Fästmön gav för övrigt bort just Fragment till Jerry i julklapp. Ibland är det så att man ger bort det man själv helst skulle vilja ha… Det ska bli kul att höra vad Jerry tycker om boken sen.

Fragment består av texter av Marilyn Monroe.

Anna har jag inte pratat med på 100 år, känns det som, så jag tänkte slå henne en pling i kväll också. Gissar att det är semmelfest där ute just nu, så jag väntar ett tag.

Read Full Post »

Funny Games

Funny Games (2007) är en film som är allt annat än just ”funny”. Den är ”all games” – och verkligen sjuka såna. SvT 2 visade den för ganska länge sen, men först i kväll bänkade vi oss för att se den på DVD.

Funny Games – inte ett dugg ”funny”…

                                                                                                                                                         En familj – mamma, pappa, barn – kommer till sitt sommarhus för att tillbringa en vecka. Men grannarna beter sig jättekonstigt (ehum, vilka grannar gör inte det?..) och de har dessutom två vitklädda ynglingar med handskar på besök. Efter ett tag kommer en av killarna och för att låna ägg. Plötsligt står även yngling nummer två i hallen. Och mamman vådl, skrångrar snabbt att hon öppnade dörren.

Det här är en riktigt läskig film om en sjuk lek! För trots att man inte får se så mycket våld som man brukar i vanliga thrillers och skräckfilmer, är den flera gånger otäckare. Ett annat läskigt grepp är att yngligarna, förövarna, vid några tillfällen vänder sig till kameran och tilltalar publiken. Vid ett annat tillfälle spolar man tillbaka filmen och gör om en scen. I mångt och mycket kan man säga att den är en sorts omvänd thriller – för slutet blir inte alls som man som tittare önskar/tror/hoppas.

Filmen är baserad på en österrikisk film som kom ut redan 1997; detta är alltså en amerikansk remake.

Detta är verkligen en konstig film, åter en i serien av Tofflans Konstiga Filmer. Konstig och sjuk, framför allt. Men den är otroligt välgjord och får därför högt betyg.

Read Full Post »