Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘värdinna’

Ett inlägg om vänskap och kärlek.


 

Påse från Ofvandahls

De gigantiska mackorna levererades från Ofvandahls Hovkonditori.

Hur många goa vänner har du som tar med sig berget till Mohammed? Det vill säga, tar med sig egen förning samt förning till värdinnan när de kommer på besök? Jag har i alla fall en sån vän, A. Igår var det bestämt att hon skulle dyka upp efter jobbet. Med mackor. Det enda jag skulle ordna var kaffe. Både A och mackor dök upp tidigare än avtalet, men blev självklart insläppta. Kaffet hade precis runnit igenom perkolatorn. Så vi slog oss ner i köket och mumsade och pratade och sörplade kaffe. Och smulade, för min del. Inte en smula blev det efter A. Jag tar det som att hon har större käft än jag. För se stor käft var nämligen ett måste när man skulle äta dessa gigantiska bröd med smarrig fyllning. Vi hade både lite träningsvärk efteråt, tror jag. Men det behöver inte bara bero på mackornas storlek, det kan mycket väl bero på att vi pratade så mycket.

A och jag är före detta kollegor. Vi lärde känna varandra i början av 1990-talet när jag kom till A:s avdelning för att bygga upp en del av verksamheten som inte fanns – organiserad informationsverksamhet. Så småningom skildes våra vägar när jag fick jobb på annat ställe. Definitivt gick vägarna isär när A lämnade Organisationen. Sen gick det några år och så träffades vi igen, först via cyberspace, sen IRL. Och så upptäckte i alla fall jag (jag tror att detsamma gäller för A!..) att vi hade väldigt trevligt när vi sågs.

Blött löv med droppar på marken

Livet kan komma emellan. 

Det blir glest mellan gångerna vi ses ibland. Livet kommer emellan. Jag beundrar A som jag upplever är stark och kapabel att ta tag i inte bara det praktiska utan sorger på ett vettigt sätt. Dessutom uppskattar jag att hon delar med sig och att hon orkar lyssna på mina, i sammanhanget, småsaker. Och så får jag vara med på ett litet hörn och dela hennes glädje över att nyligen ha blivit dubbelmormor.

Idag får jag nästa besök. Fästmön dimper ner och det ska bli gott att få sällskap i helgen även om hon ska jobba ganska mycket. Det är en hel del som oroar och gnaver inuti just nu. Svar och besked jag inte får, därför att ansvariga inte är tillgängliga eller har tid för en sån som mig. Det är tungt. Om jag tänker på det hela tiden skulle jag inte vilja leva en minut till. Därför får jag fösa bort tankarna, eftersom jag själv inte kan göra nåt åt saken mer än det jag redan gör. Och sen begraver jag mig en bok och låtsas vara en av karaktärerna. Det funkar sisådär. (Just nu är jag en kvinnlig fotograf med ett rörigt kärleksliv.)

Och nu undrar jag förstås om DU har en sån go vän som A??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Då blir jag glad.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om önskningar.


Det vore att ljuga
om jag skrev att pengar inte har nån betydelse – för det tycker jag att de har. Så är det bara. Man måste kunna betala sina räkningar och man måste ha pengar till mat. Sen är det det här med jul… Jag vill gärna kunna köpa en klapp eller två till familjen, men i år blir det inget överflöd – trots att jag får en inkomst från och med nu. Fast att önska kostar ju ingenting…

När Prinskorven och jag hade släppt av mamma/Fästmön vid jobbet åkte vi och tvättade bilen. Det behövdes. Därpå tog vi en tur till Stormarknaden. Jag har ju plötsligt råd att låta laga mitt armbandsur som gick sönder i somras. Och sen passade vi på att titta på julklappar också. I klockaffären såg jag till exempel klockan vid pilen, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig…

Certinaklockor

Certinaklockor. Den med svart urtavla skulle jag kunna tänka mig…


Men nåt nytt armbandsur
blir det inte för min del. I stället lämnade jag in det jag redan har för lagning. Det kostar 200 pix, mer i min prisklass än de snygga Certinaklockorna som urmakaren också sålde…

Elias fick lite lunch och sen gick vi och tittade på sånt som han önskar sig av mig i julklapp. Jag har fått ett par bra idéer till klappar som jag tycker är både vettiga och till rimliga priser. Det märks att han börjar bli stor nu, för det är inte precis leksaker som står på hans önskelista.

Yodaväckarklocka

En Yodaväckarklocka till grabben, kanske? Nej, den tyckte vi mest var rolig!


Hos Classe tittade jag
efter en mobilladdare att ha i bilen. Det lär jag behöva nu när jag ska börja köra lite mer. Men de som fanns var ganska dyra, så det kanske är nåt jag får inhandla när jag får lön. Gratis var det i alla fall att skratta åt en lustig skylt i taket! Både Elias och jag fnissade åt smitvägen. Ingen av oss hade hört det uttrycket tidigare.

smitväg

På Clas Ohlson fanns det smitvägar…


I övrigt hittade jag öronskydd,
såna där som man kan ha ute när det är kallt och man inte vill ha mössa, som skulle passa en vän till mig. Just dessa kanske vännen skulle ha behövt ha redan idag när hon är värdinna på ett kalas för en femåring…

Öronuggla

Ugglor som skyddar öronen.


På vägen hem
stannade vi till vid Tokerian för att köpa grönsaker och godis. Och vilken tur att vi gjorde det, för där sålde de varma kanelbullar, fyra stycken för en tia! Även plockgodiset var det extrapris på. Elias fick välja själv och jag köpte några bitar till mig och Anna ihop. Ifall att.

Kaffe till mig, jordgubbssaft till Elias och var sin ljuvlig kanelbulle serverades i köket när vi kom hem. Sen riggade vi upp Elias dator och jag telefonerade med mamma. För idag skulle vi tala om vad vi önskar oss i julklapp av varandra. Jag önskade mig tre böcker (tänkte hon kan välja EN av dem att köpa), en litet datumblock och choklad. Mammas önskningar var åt samma håll. Nåt mer kom jag inte på, fast jag sa att hon gärna får köpa mig en ny dator om hon vill. Det vill hon inte. Visst behöver jag en ny morgonrock och en ny necessär också – båda mina nuvarande är trasiga – men jag får ju snart en inkomst och kan jag köpa sånt själv!

Till Anna har jag nu fått ett par bra idéer vad jag ska slå in i rött papper med vitskäggiga gubbar på, liksom till Elias och min mamma. Nu återstår att komma på var sitt paket till de vuxna barnen. Fast först har vi ju en födelsedag i början av december att komma på present till…

Om nån timme ska jag fixa Chicken Tikka Masala med naan till mig och Elias. Bäst vi äter i tid så vi hinner goffa lite lösgodis också. I morgon ska unge herrn liksom jag – dock inte samtidigt! – duscha och tvätta håret. Därefter blir det nog en tur in till stan. Alltid finns det nåt att titta på där.


Livet är kort. Det är TUR att önskningar inte kostar nånting…

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Lite sämre väder
och regn idag avlöste gårdagens soliga höstdag. Men vad gör det när man är nyfiken och vill se sig om i världen? Vi fick en härlig guidad tur av vår värdinna. Några av bilderna från promenaden kommer här i ett bildspel.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi har grundat med wienerbröd
till eftermiddagskaffet och snart fortsätter gårdagens Oktoberfest. Vi har det så gott, Gunilla är en fantastisk trevlig och generös värdinna. Koppla av, koppla bort vardagen, det som gör ont. Men också att glädjas en stund åt fin samvaro, vänskap och det som förväntansfullt pirrar i min mage inför ett möte nästa vecka. Ett möte om min framtid…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


Söndagskväll och Miss Marple-time.
Denna gång Miss Marple: Towards zero (2007). Fästmön och jag höll oss vakna hela tiden!

Miss Marple

Miss Marple löste mordgåtorna i kväll igen.


Den här gången
handlade det om en gammal skolkamrat till miss Marple som bjudit in ett gäng vänner till sitt gods. En äldre man med svagt hjärta avslöjar mer eller mindre att han känt igen en person i församlingen som en gång mördat som barn. En person med ett fysiskt kännetecken. Senare samma kväll dör mannen. Att det är mord inser inte polisen förrän ett tag efteråt – när även värdinnan tagits av daga.

Det är en märklig samling människor. Och det lustiga är att nästan alla har de fysiska avvikelser – ett längre lillfinger, ett ärr på örat, en vit hårslinga, en lam arm med mera. Miss Marple lyckas förstås hitta mördaren – vars egentliga offer faktiskt inte hunnit bli mördad. Tanken var att personen skulle hängas – för morden…

Lite halvsegt idag, men ett gott medelbetyg ändå!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen blev det fredagskväll och äntligen kom Fästmön hit! Jag är verkligen svältfödd på hennes sällskap! Och nu när jag är piggare blir det inte lika mycket av sjuksköterska – patient heller, utan mer oss själva. Men jag är trött och orkeslös och jag är rädd att Anna ska tycka att det är tråkigt här.

Anna hade med sig en julklapp från Linn. Den som spar hon har, eller?

Julklapp fr Linn

Julklapp från Linn.


Det skramlade om den
och själva paketet var lite mjukt, men jag kunde inte gissa vad den innehöll.

Belgiska tryfflar

Belgiska tryfflar, inte så dumt!


Värdinnan, det vill säga jag,
har ju inte fått igång det här med matlagningen än. Därför blev det hemkörningspizza. Vi provade ett ställe som vi inte hade testat förut, Annas. Tyckte det var passande. Jag tog en Fyra ostar-pizza och den var jättegod!

Quatro de formaggi

Quatro de formaggi.


Pizzan var tunn och god
och smakrik. Och tro det eller ej, nästan hela slank ner! Tänkte att jag skulle få ont i magen. Lite oroligt blev det, men jag fick inte ont och jag mådde inte illa. Tänk, jag har ätit nåt normalt, nåt vanligt!..

Vi hällde ner oss i fåtölj respektive soffa i vardagsrummet och spelade en match Wordfeud. Jag har fått massor av matchinbjudningar igår och idag av alla möjliga och jag tackar förstås ja. Men jag har ju inte lika mycket tid och lust att spela nu när Anna är här som jag hade de veckor jag var ensam…

Vi gnagde på knäck och ischoklad och när det blev filmtajm satte jag fram chips med dip. Fast vi orkade nästan inte äta nåt. De som spar, de har IGEN – till i kväll!

Chips o dip

Chips och dip lockade, men vi åt inte särskilt mycket.


Nyss kom Anna ut ur duschen
och jag har förberett frukost. Idag ska vi åka till Stormarknaden och handla. Det är nåt jag inte ser fram emot, men jag måste försöka. Anledningen till att vi åker dit är att vi vill ha en flaska vitt vin till nyårsafton. Annars hade vi kunnat handla på Tokerian. Det blir nog så att jag kör, sätter mig på en bänk nånstans och Anna handlar med mina betalkort. Det snöar ganska mycket ute och det är ju lite trist, tycker jag. Konstigt väder, igår kväll var det sju minusgrader, nu är temperaturen runt noll.

Vad händer hos dig idag, denna lördag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag funderar på det här med att ge bort sånt som man själv har fått – och att ersätta sånt man har haft sönder. Det är faktiskt så att jag inte ger bort nånting som jag själv har fått – utan att fråga givaren om det är OK. För det känns verkligen konstigt att ge bort nånting som nån i största välmening har gett en. Och ärligt talat ger jag ytterst sällan bort saker jag själv har fått. Jag tycker att det är ganska fräckt att ge bort andras gåvor.

Det finns till exempel i min ägo en fin diamantring med vitt guld. Jag fick den till min konfirmation av mamma och pappa och jag har aldrig burit den. Ringen är fin, men jag är inte överförtjust i vitt guld och jag gillar inte ringar där stenen/stenar sticker ut. Det är för opraktiskt för mig, helt enkelt. Men den här ringen kan jag inte ens fråga mamma om jag får ge bort! (Vem skulle jag ge den till, för det första?) Ringen är ett minne. Ett minne från en dag som var ganska häftig eftersom jag var ensam konfirmand.

En annan sak som snurrar är när man har sönder nåt på ett kalas. Hur hanterar man det? Jag minns en middag – ingen fylleorgie – jag var på. Vi serverades rödvin till maten, men jag var absolut inte påverkad när vi efter middagen spelade TP, tror jag. Trots det lyckades jag vispa till mitt glas så att rödvinet flög ut över den vita linneduken, en av värdinnornas vita blus samt en ljusblå sidenmatta från Kina…

Naturligtvis skämdes jag som en hund och lovade att fixa kemtvätt av mattan och om det inte lyckades lovade jag att lämna ersättning i form av pengar. Den andra värdinnan, hon som inte fick sin blus nerstänkt, var mycket tveksam och sur. Mattan var nämligen köpt i Kina och nån resa dit hade jag självklart inte råd att betala! Klart att det var urtrist, men det var en OLYCKA!

Jag hamnade ute i kylan – som den här vinflaskan.


Jag undrar vad Magdalena Ribbing säger om detta?
 I vart fall tycker hon att det inte är snyggt av en värd att göra en ekonomisk förtjänst på en olycka. Men antingen köper man nåt likadant som det man har haft sönder eller så ger man ersättning för det.

Hur som helst, jag ordnade kemtvätt – och de som utförde tvätten lyckades få bort vinfläckarna! Men jag har aldrig mer umgåtts med paret. Otroligt trist när det blir så, fast om man vet med sig att man ska bjuda på middag på ett trångt utrymme, då flyttar man nog undan sånt som man är jätterädd om. Till exempel ljusblå sidenmattor, inköpta i Kina…

Read Full Post »

Older Posts »