Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘britter’

Ett nattande inlägg.


 

Monstret

Just nu läser jag den här så ofta tillfälle ges och alltid innan jag ska sova!

Nu är det snart läggdags för somliga. Ja, utom för nattugglorna och nattarbetarna, förstås. Tofflor drar sig vanligen tillbaka till bädden nånstans mellan klockan 22 och 23. För att läsa! Jag läser alltid en stund innan jag ska sova. Just att läsa då har visat sig vara väldigt bra, enligt forskare.

Numera är det rätt vanligt att vi kollar sociala medier och mejl i sängen innan vi ska sova. Dessutom gör vi det fort – varje post ägnas typ 15 sekunder. Och det är inte bra. Det har nämligen visat sig att läsning av längre art är bra för oss på flera sätt. Bland annat blir vårt minne bättre av att läsa liksom andra mentala förmågor, enligt forskarna. Den som läser blir också bättre på att prata inför andra människor samtidigt som de blir bättre tänkare. Vissa forskare hävdar till och med att vi läsare – ja, jag räknar mig till dem av nån anledning..! – blir bättre människor. Skälen till det är att läsningen ökar vår förståelse för andra människor och gör oss bättre på social samverkan. Dessutom minskar läsning stress – och det är ju ett jättebra sätt att göra kroppen klar för sömn, eller hur..?

vikta lakan

Renbäddning på gång!

Men… hur ofta tvättar/byter du sängkläder, ijenklien? Brittiska forskare menar att man sprider bakterier om man inte tvättar sina sängkläder tillräckligt ofta. Enligt professor Sally Bloomfield är det minst lika viktigt som att tvätta händerna och skölja grönsaker. Därför tycker hon att vi ska tvätta och bädda rent en gång i veckan – allra helst om vi har barn. Jag har inte barn, som tur är. För barnen.

Det är inte bara bakterier som hamnar i sängen. Vi tappar en hel del hudceller och svettas också och det drar till sig kvalster. Kvalster i sin tur avger avföring som kan ge oss kliande näsa, irriterade ögon och astma.

En gång i veckan låter väldigt ofta, enligt min mening, men när jag läser om bakterier, hudceller och svett är det egentligen ganska rimligt. Jag byter sängkläder oftare sommartid eftersom jag svettas mer då. Och jag byter alltid när jag har varit sjuk.

Men ärligt talat byter jag i vanliga fall sängkläder ungefär en gång i månaden. Det är alltså inte tillräckligt ofta! En säng blir ohygienisk efter två till tre veckor. En undersökning bland britterna visade att en av tio inte byter sängkläder mer än en gång i månaden. Kvinnor tycker att det ska bytas var femte vecka, män var sjätte. Bara en tredjedel byter en gång i veckan. Ju äldre vi blir desto oftare byter vi sängkläder, dessutom.

Nu har jag berättat att jag läser en stund innan jag sova varje kväll och att jag bäddar rent en gång i månaden. Men brukar DU läsa innan DU ska sova och hur ofta bäddar DU rent? Vågar du svara (ärligt) i en kommentar???

Kudde

Sov gott!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppigt, men musikaliskt inlägg.


 

tårarIgår läste jag i DN på nätet om en under-sökning kring deppolåtar som BBC har gjort. Fast i mina ögon/öron var det en lite konstig undersökning eftersom de tusen deltagarna i undersökningen bara fick tio alternativ.

Den låt som britterna helst lyssnar på när de är deppiga är Bohemian Rhapsody med  Queen. Tvåa kom ABBAs Dancing Queen och trea Pharell Williams Happy. Sex procent angav att ingen av de tio låtarna var bästa deppmusiken, men hela 87 procent ansåg att musik kan ha en positiv effekt på den som är ledsen eller sjuk. Och 69 procent tycker att det är bra att lyssna på musik när de känner sig nere eller inte mår bra.

==> Här kan du läsa mer om undersökningen och även ladda ner en PDF.

Själv skulle jag nog välja låt lite efter vad jag var ledsen över. Handlar det om olycklig kärlek kanske det skulle bli No woman no cry eller She’s gone med Bob Marley, men handlar det om att jag vill peppa mig själv och få mig på bättre humör väljer jag nog Give my life med Army of Lovers.

Men vilken låt skulle DU välja??? Eller skulle du välja att göra nåt annat än lyssna på musik när du är deppo???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en thrillerserie.


 

Undeniable

Gänget i Undeniable. från vänster dottern till den utpekade mördaren tillika hans advokat, den utpekade mördaren, Jane och polisen Alison.

Britterna är duktiga på det här med spänning. Eftersom jag var ute på en åktur i kväll spelade jag in första delen (av två) av Undeniable (2013) som gick på TV4. Nu har jag sett det och ryst.

När Jane är sju år mördas hennes mamma när de är på utflykt. Den lilla flickan möter mördaren, men trots det har polisen inte lyckats gripa honom. Nu har 23 år förflutit. Jane är gravid med sitt andra barn – precis som modern var när hon mördades. På sjukhuset möter hon en man och hon är säker på att det är han som mördade hennes mamma. Fast såväl polisen som Janes familj är tveksamma. Jane har nämligen vid två tidigare tillfällen pekat ut män som sedan visat sig vara oskyldiga. Och det har ju ändå gått 23 år… Dessutom är mannen Jane har pekat ut en väl ansedd onkolog, en man som har räddat många människors liv.

Det här är ruggigt spännande! Naturligtvis funderar även jag som tittare på huruvida Jane bara är överspänd eller om hon verkligen såg mördaren på sjukhuset. Det är lite för mycket som talar emot att Jane har rätt. Men… del två går redan i morgon kväll klockan och då får vi veta sanningen.

Toffelomdömet efter första delen blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS
Den utpekade mördaren och onkologen är väldigt lik en ekonom som en gång var min kollega!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

Miss Marple

Miss Marple var på Chimneys i kväll.

Lite TV passade bra så här på söndagskvällen när det inte längre var så varmt. Fästmön och jag hoppade in i TV-soffan respektive -fåtöljen – när vi inte hoppade omkring med shortsen uppdragna i armhålorna, förstås. Men DET är en annan historia. Vi tittade på Miss Marple: The secret of Chimneys.

Britterna behöver metall och den som kan förse dem med detta är en österrikisk greve. Hans krav för att diskutera detta är att mötet om det hålls på godset Chimneys. Dit kommer också en brokig skara människor. Miss Marple kommer med Virginia, en av döttrarna, som visst alla i hela världen vill gifta sig med. Några decennier tidigare, 1932, har det varit en stor fest på Chimneys. Vid det tillfället försvann en värdefull diamant, stulen av en tjänsteflicka som sen försvann spårlöst. Men hur kan detta ha samband med att greven blir mördad..?

Det här är en ganska typisk Agatha Christie. Folk springer omkring, de tas av daga och miss Marple hjälper polisen att hitta mördaren. Som naturligtvis inte är den som allting pekar på…

Toffelbetyget blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.

 

Mr Selfridge

Mr Selfridge i mitten, of course. (Bilden är lånad från SvT.)

Britterna gör för det mesta bra dramaserier. En av dem hade i kväll premiär för sin andra säsong. Lustigt nog handlar den om en amerikan som kommer till London för att öppna ett varuhus. Fästmön och jag välkomnade Mr Selfridge in i vardagsrummet i afton och ytterligare nio lördagskvällar i vår. Vad jag förstår har säsong två alldeles nyligen avslutats i England, så det känns riktigt färskt.

Den andra säsongen inleds med att Selfridge’s i London firar fem år. Men förhållandet mellan makarna Selfridge är kylslaget. Fru Selfridge kommer till jubileet, men mest av plikt. Några tidigare varuhusanställda återvänder efter diverse äventyr. Mr Selfridges son deklarerar att han vill sluta skolan och i stället arbeta på varuhuset. Han får naturligtvis sin vilja igenom – och får börja på lagret. Mrs Selfridge har fått en ny väninna som gör en uppläsning av sin bok på varuhuset. En bok med titeln Lusthuset. Ovanpå detta dyker lord Loxley upp. Han inte bara avslutar sin makas konto på Selfridges, han är ytterst otrevlig mot ägaren…

Som vanligt roligt, dramatiskt och kostymuppvisning. Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk spionthriller.


En del tycker att britterna hänger kvar
i sina världskrig. Och till viss del håller jag med. Men det finns ju så mycket kring krigen att berätta, samtidigt som människorna som var med då och som kan berätta blir färre och färre.

Brittiska miniserien Restless är emellertid en fiktiv spionhistoria. Den första delens sändes förra lördagen, men först igår på fredagen, när det bara var skit på TV och både Fästmön och jag var trötta, tog vi en titt.

restless
Sally/Eva och dottern Ruth vid köksbordet i mitt drömkök*, för övrigt… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Red Arrow International GmbH)


Ruth och sonen Jochen
hälsar på sin mamma/mormor Sally. Sally verkar nervös och säger att hon känner sig bevakad och förföljd och ber dottern om hjälp. Ruth får en mapp att läsa igenom. Det som först slår henne är att hennes mamma inte alls är nån Sally utan Eva Delectorskaya, en ryska som engagerats av brittiska underrättelsetjänsten som spion. Eva utbildas och kommer efter en del våldsamma händelser till USA.

I det första avsnittet får vi följa Eva spionliv genom tillbakablickar. Dåtid varvas med nutid – som i det här fallet är 1976. Ruths första uppgift blir att söka upp mannen som rekryterade Eva, Lucas Romer.

Riktigt spännande och välgjord spionthriller, producerad 2012, med kvinnor i centrum. Bra skådespelare dessutom! En av döttrarna på Downton Abbey spelar till exempel dotter även här (Michelle Dockery).

I kväll går andra och sista delen klockan 21 på SvT1. Vi ska ut och röra på oss, så för säkerhets skull ställer jag DVD:n på inspelning.

Första avsnittet får högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*mitt drömkök = från en vinkel sett var detta köket i mina drömmar ganska exakt – förutom färgerna. Men annars, skrämmande likt! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för skitsnack!


Frågan i rubriken
är egentligen retorisk eftersom jag har läst en artikel i DN om hur folk struntar i att tvätta händerna efter att de har varit på toa. Fy fan så äckligt!!!

Vinterkräksjukan har börjat dyka upp igen. Den sjukan sprids via ett virus. Genom att tvätta händerna NOGA efter toabesök minskar man riskerna att sprida det här viruset vidare. En brittisk undersökning visar emellertid att det fanns bakterier från avföring på var fjärde hand… Dessutom fanns samma bakterier på 14 procent av sedlarna och 10 procent av kreditkorten. (Tack, pappa, för att du alltid tvingade mig att tvätta händerna efter att jag hade tagit i pengar!!)

Det finns ju handsprit, tänker en del, men det är inte så effektivt mot just det virus som orsakar vinterkräksjukan. Nej, det är tvål och vatten som gäller. Själv har jag läst mig till att jag ska undvika tvål och vatten för mina eksem på händerna. Men jag kompromissar och tvättar alltid händerna när jag har skitit gjort nummer två och spritar händerna när jag har pinkat gjort nummer ett. Urin är nämligen sterilt – under förutsättning att det inte innehåller något virus eller några bakterier, dårå… Och det vet man ju aldrig…

En före detta kollega till mig tyckte att h*n hade tvättat händerna noga. Den här mackapären visade att h*n inte hade gjort det…


En annan brittisk undersökning
visar förresten att folk inte minns eller till och med ljuger om att de har tvättat händer efter toabesök. Är britter särskilt äckliga eller? Det kan jag inte tänka mig, faktiskt, så frågan är hur många som ”glömmer” tvätta tassarna här… Eller nej. Jag tror den frågan får vara retorisk också, jag vill nog inte veta…


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy te rackarns sicken spänning! Jag flämtade, rös, skrek. Sista delen i serien Whitechapel avslutades nyss i TV4 och den som har missat den har verkligen gått miste om ryslig spänning!

Den nye Jack the Ripper har ett mord kvar att utföra, på en rödhårig kvinna vars sista måltid består av fisk och potatis – allt enligt vad som hände 1888. Men Chandler vägrar ge upp och efter ”rippologens” försök att provocera mördaren trappas tempot upp. Samarbetet i gruppen börjar plötsligt ta sig. På väg mot målet råkar Chandler mördaren, men denne slinker ur hans grepp. Chandler ger emellertid inte upp. Frågan är bara om han ska hinna fram i tid…


Kriminalinspektören och broilern Chandler, utmärkt spelad av Rupert Penry-Jones, är hack i hälarna på mördaren.

                                                                                                                                                            Ja, jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: britterna kan verkligen göra spännande polisserier! Det här är bland det bästa och mest spännande i den vägen som jag har sett på länge! Spänningen stiger för varje avsnitt och man vill verkligen veta vem Jack the Ripper är. Får man det? Ja, man får på sätt och vis veta vem den moderne Jack är, men man får inte veta så ingående. Det enda motivet tycks vara att kopiera den ursprunglige mördaren. Lite tunt, kan jag tycka, men OK. Högsta betyg även för sista delen!

Read Full Post »