Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dramatisk’

Ett dramatiskt inlägg.


 

Onsdagen var minst sagt dramatisk. Eller bara händelserik, kanske nån annan skulle säga och tycka. För mig var det aningens lite för mycket drama. Men jag är nöjd med mina insatser och det är viktigt för min självkänsla.

Hela eftermiddagen gick åt till att ringa, nästan. Jag jagade referenter, jag avrapporterade till mamma och vänner som undrade hur det hade gått etc. Däremellan försökte jag också ställa upp på vänner som behövde min hjälp på olika sätt. Och så var det ju en hel del som hörde av sig för att peppa inför och efter intervjun. Jag fick till och med sms från Finland… Sånt gör mig varm om hjärtat – när folk bryr sig om mig. Det räcker med ett

Lycka till!

Räkmacka öl och bok

Jag firade dagens goda insatser med räkmacka, öl och lite läsning.

Vem vet? Det kanske är min lycka/tur den här gången..? Framåt kvällen var jag så nöjd att jag bestämde mig för att åka och jaga rätt på en räkmacka. Jag hade tur – hittade en enda på ICA Heidan! Ett glas vin hade jag tänkt ta till, men sen blev det en öl. Det passade bättre i värmen.

Det var också väldigt rökigt. Brandröken från storbranden nådde hit på eftermiddagen eftersom vindarna vände. Jag fick ta Bricanyl, för jag hade svårt att andas. Som grädde på moset tände grannen under sin grill, som vanligt rakt nedanför balkongen där jag satt. Jag orkade faktiskt inte be honom ytterligare en gång att vara snäll (?!) och flytta sin grill lite, utan jag gick in och stängde balkongdörren och alla fönster som var öppna åt baksidan. Jag tackade inte heller den här gången. Jag kommunicerade inte med okommunicerbara.

Grill

Grill i uppstartsfas. Vid pilen en träpinne som det rörs med bland den glödande kolen.

Det gick bra att läsa i köket också. Dessutom telefonerade jag och sms:ade. Och äntligen fick jag tag i bostadsrättsföreningens ordförande. Jag la fram mitt ärende, berättade om gastuben, grillhelvetet, den elektriska golvfläkten intill den tända grillen och partajandet efter klockan 23 vardags- och söndagskvällar. I gengäld fick jag löfte om att nån från styrelsen ska ta upp detta med de berörda. Det märkliga är, att det grillades i tre timmar. Sen blev det tvärtyst och locket på grillen. Månntro nån från styrelsen redan har varit på besök?

Men tro nu inte att det var slut på det dramatiska med detta! När jag stack iväg för att köpa räkmacka noterade jag två registreringsskyltar som stod på ett konstigt ställe. Jag tog en bild och lite senare twittrade jag ut bilden tillsammans med en fråga om nån saknade skyltarna. Fick efter ett tag ett svar från nån som tyckte att jag borde ringa polisen. Så det gjorde jag efter en stunds funderande. Jag pratade med en trevlig poliskvinna som genast kunde konstatera att fordonets ägare hade anmält skyltarna stulna. Hon lovade skicka en bil så snart det var möjligt och fick en beskrivning av mig var skyltarna stod samt mitt mobilnummer. Jag fick i uppdrag att bevaka skyltarna så gott jag kunde. Jag kände mig som en riktig Toffeldeckare! Sherlock Toffla… (<== ironi!) Cirka 20 minuter senare ringde en trevlig polisman och bad om lite mer vägledning till skyltarna. Skyltarna försvann strax tillsammans med polisen – jag såg det själv från ett av mina fönster. Och kände mig rätt nöjd att jag kanske förhindrat ett brott – eller åtminstone hjälpt till lite…

Nummerplåtar

De var stulna!


Nu hoppas jag bara
att denna torsdag inte blir lika dramatisk som gårdagen. Fast lite besked om jobb vore ju inte fel. Vem vet, det kanske blir en räkmacka – eller en gravöl – i kväll igen..?

Sniggt skuren citron

Sniggt skuren citron på onsdagens räkmacka. Men sur som attan var den!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.

 

Mr Selfridge

Mr Selfridge i mitten, of course. (Bilden är lånad från SvT.)

Britterna gör för det mesta bra dramaserier. En av dem hade i kväll premiär för sin andra säsong. Lustigt nog handlar den om en amerikan som kommer till London för att öppna ett varuhus. Fästmön och jag välkomnade Mr Selfridge in i vardagsrummet i afton och ytterligare nio lördagskvällar i vår. Vad jag förstår har säsong två alldeles nyligen avslutats i England, så det känns riktigt färskt.

Den andra säsongen inleds med att Selfridge’s i London firar fem år. Men förhållandet mellan makarna Selfridge är kylslaget. Fru Selfridge kommer till jubileet, men mest av plikt. Några tidigare varuhusanställda återvänder efter diverse äventyr. Mr Selfridges son deklarerar att han vill sluta skolan och i stället arbeta på varuhuset. Han får naturligtvis sin vilja igenom – och får börja på lagret. Mrs Selfridge har fått en ny väninna som gör en uppläsning av sin bok på varuhuset. En bok med titeln Lusthuset. Ovanpå detta dyker lord Loxley upp. Han inte bara avslutar sin makas konto på Selfridges, han är ytterst otrevlig mot ägaren…

Som vanligt roligt, dramatiskt och kostymuppvisning. Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


Fästmöns och min förlovningsdag
fast 1960 valdes John F Kennedy till president i USA. Men bara drygt tre år senare mördades han. Idag är det 50 år sen. Sveriges Television visade första delen av fyra av den omdiskuterade kanadensiska TV-serien The Kennedys (2011).

The Kennedys

The Kennedys körde igång i kväll exakt 50 år efter mordet på John F Kennedy.


TV-serien börjar denna valdag
den 8 november 1960. Pappa Joe uppnår äntligen det han strävat efter: när han själv inte kunde bli president skulle hans son bli det. Nu hade emellertid Joe flera söner. Dessvärre förolyckades den äldste sonen i andra världskriget. Joe flyttade över sina förhoppningar på näste son i ordningen, John Fitzgerald, Jack kallad.

Glimtar från valdagen varvas med glimtar från åren innan. Vi får också se hur Jack och Jackie träffas och blir ett par. Men ganska snart avslöjas sprickorna i emaljen. Jack är, precis som sin far, svag för kvinnor och kan inte vara trogen sin fru.

Det här första avsnittet, långfilmslångt liksom övriga delar, var en fantastisk inledning på en spännande serie. Ryktet säger att familjen Kennedy försökte stoppa serien för att den inte håller sig till fakta. Alla sorters rykten liksom dramatiska TV-serier ska man ta med en rejäl nypa salt. För jag tror nog att det ligger nån sorts sanning, om än inte helt, i det mesta.

Jag tycker det här är bra och spännande. Skådespelarna som spelar Jack, Greg Kinnear (född samma år som Jack mördades), och Jackie, Katie Holmes, är otroligt porträttlika. Och det stör naturligtvis inte helhetsintrycket. Tvärtom.

De följande avsnitten visas i morgon, söndag och måndag kväll.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på att det skulle visas en troligen bra film på SvT 1 i kväll. Och som vanligt hade hon alldeles rätt. Himlen är oskyldigt blå (2010) är både spännande och dramatisk.

Himlen är oskyldigt blå

Så oskyldigt var det inte i filmen.


Martin, som bor på Lidingö fast i höghusen,
blir utbjuden till Sandhamn av kompisen Micke en sommar. Mickes föräldrar har fixat sommarjobb – fast bara åt Martin. Micke själv struntar i Martin och hänger med sina seglarpolare. Ändå stannar Martin. För det är bättre på Sandhamn än hemma i lägenheten där mamma har en massa dagbarn och pappa är alkoholist. Martin ska sommarjobba på krogen. Krogens ägare, Gösta, tar av nån anledning Martin under sina vingar. Anledningen, förresten, är knark.

Den här filmen innehåller såväl spänning som kärlek. Men framför allt handlar den om droger och alkohol. Det är väldigt smärtsamt att se Martins pappa förstöra för sin familj. Samtidigt är Gösta, knarkhandlaren, nån som ser Martin och som bryr sig om. Men han är ju inte mycket bättre än Martins pappa…

Det här är en av de bästa filmer jag har sett på länge! Det blir högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll och dags för Arne Dahl igen. Igår visades första delen av två med titeln Arne Dahl: De största vatten. Jag bänkade mig i bäste fåtöljen och klarade nästan av att sitta där under hela programmet, en och en halv timma. Sista halvtimman såg jag via sovrums-TV:n.

Kerstin Holm blir lite personligt involverad.


I denna Arne Dahl
blir en av poliserna, Kerstin Holm, personligt involverad. Skälet är att hennes ex-pojkvän, också han polis, utreds efter en dödsskjutning som kan ha haft rasistiska motiv. Efter förhöret försvinner Kerstins ex och hon börjar få märkliga meddelanden från honom. Samtidigt hittar en inbrottstjuv ett lik i våningen där han gör ett inbrott. Vid liket finns ett självmordsbrev som leder polisen till en myr där denne seriemördare avslöjar var offren finns.

Jorå, jag tycker att även denna Arne Dahl-miniserie är bättre än den första. Den börjar inte lika dramatiskt som den andra, men den känns mer spännande. Den enda som drar ner det hela just nu är Magnus Samuelsson. Han kan inte skådespela! Det är pinsamt. Snälla, ta bort!

I övrigt, högt Toffel-betyg, herr Samuelsson till trots. 


Livet är kort.

Read Full Post »