Och så blev det höst…

Ett höstlikt inlägg.

---

 

Det blåser i björken idag och regnet vräker ner. Äntligen är det höst!

Plötsligt ersattes värmen och solen av regn, blåst och rusk. Men jag klagar inte, jag älskar ju hösten. Det är då man får tillåtelse – även från sitt stränga jag – att kura inomhus med en god bok eller nåt annat trevligt. Och regnet söver mig så gott på kvällarna att jag slipper somna till ljudet av sovrums-TV:n.

Men i natt hade jag lite svårt att komma till ro. Klockan var cirka tio minuter i ett när jag försökte skicka in mitt tvåveckors kassakort till a-kassan. Det gick inte. Hos a-kassan var det fortfarande vecka 38. I morse vid sjutiden gjorde jag ett nytt försök. Då gick det bättre. Därefter sökte jag ett par jobb och så ringde jag a-kassan. På den senaste specifikationen står det nämligen att jag har deltidsarbetat 8,5 dagar. Jag undrade helt enkelt om a-kassan kunde berätta för mig vilket deltidsarbete jag har. 

Hum nja. En tålmodig och trevlig kvinna (kors i taket, ett undantag på a-kassan!) försökte förklara. Och jag tror att jag fattar fast jag tycker att det är idiotiskt. Det har alltså dragits 8,5 deltidsdagar från de 75 som jag har rätt till eftersom jag dels blev arbetslös en tisdag och dels utförde två skrivjobb vecka 36. Skrivjobben tog vardera 20 minuter, men jag är alltid tvungen att sätta upp minst en timme per skrivjobb. Hade jag bara jobbat en timme, det vill säga 20 minuter i verkligheten, så hade varken dagar eller ersättning dragits från min a-kassa. Men nu var det två. Och då är det, enligt bestämmelserna ett deltidsarbete. Kontentan är alltså att det är farligt och dumt att försöka jobba lite grann där man kan eller försöka jobba och skaffa sig aktuella arbetsprover och nåt nytt att sätta upp på sitt CV och LinkedIn. Man förlorar ersättningsdagar på detta.

Att avsluta en heltids visstidsanställning en måndag är inte heller bra. En sån vecka anses du ha jobbat deltid, nämligen, eftersom du i samma vecka som du har jobbat din sista dag också har ansökt om ersättning från a-kassan de fyra andra arbetslösa dagarna den veckan. (Enligt a-kassan är en vecka fem dagar lång. Det är i alla fall max antal dagar du kan få ersättning.) Så om du ska sluta din visstidsanställning, se till att du slutar en fredag. Eller allra helst en söndag. 

Man får inte vara idiot om man ska förstå a-kassereglerna… Jag är mer än normalbegåvad enligt tester – och ändå fattar jag ingenting…

Man får inte vara idiot om man ska fatta det här med a-kassereglerna. Jag blir förbannad, för det handlar om skitsummor. Men att dagar försvinner känns inte alls bra och rätt. Nu är reglerna som de är och det är bara att foga sig. Det går ju inte att leva på a-kassan i alla fall, så jag fattar inte varför jag blir så upprörd. Jo, än så länge kan jag betala mina räkningar, men jag kan inte göra nåt mer. Allting utöver det får jag ställa åt sidan – såsom medicin, kontaktlinser, presenter till familjemedlemmar som fyller år. Den 30 september kommer månadens matpeng in på mitt ICA-kort. Till dess ska 120 kronor i kontanter, 170 kronor på ICA-kortet och två bonuskuponger à 25 kronor på ICA räcka till mat. Och det kommer det att göra, det är ju en förmögenhet. Och ja. Jag har kredit på både ICA-kortet och mitt bankkort. Det utnyttjar jag bara i krislägen och nu är det ett sånt – mina linser är slut och mina glasögon funkar typ hemma, men är för svaga.

Och ja just det! Det är ju tur att jag redan har kreditkort! För som arbetssökande får du ju inte ansöka om några nya sådana. Det är du helt utestängd ifrån – vilket ju är korrekt. Hur ska du kunna betala tillbaka det du ”lånar” om du inte har nån inkomst?

Nej, nu är det slut på dagens gnäll. Jag ska utföra lite hushållssysslor och därefter grotta ner mig i tre månader av mitt liv, det vill säga skriva bok. Avslutningsvis blir det dusch och hårtvätt, för nu är vattentrycket bättre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Är folk äckliga, eller?

Varning för skitsnack!

Frågan i rubriken är egentligen retorisk eftersom jag har läst en artikel i DN om hur folk struntar i att tvätta händerna efter att de har varit på toa. Fy fan så äckligt!!!

Vinterkräksjukan har börjat dyka upp igen. Den sjukan sprids via ett virus. Genom att tvätta händerna NOGA efter toabesök minskar man riskerna att sprida det här viruset vidare. En brittisk undersökning visar emellertid att det fanns bakterier från avföring på var fjärde hand… Dessutom fanns samma bakterier på 14 procent av sedlarna och 10 procent av kreditkorten. (Tack, pappa, för att du alltid tvingade mig att tvätta händerna efter att jag hade tagit i pengar!!)

Det finns ju handsprit, tänker en del, men det är inte så effektivt mot just det virus som orsakar vinterkräksjukan. Nej, det är tvål och vatten som gäller. Själv har jag läst mig till att jag ska undvika tvål och vatten för mina eksem på händerna. Men jag kompromissar och tvättar alltid händerna när jag har skitit gjort nummer två och spritar händerna när jag har pinkat gjort nummer ett. Urin är nämligen sterilt – under förutsättning att det inte innehåller något virus eller några bakterier, dårå… Och det vet man ju aldrig…

En före detta kollega till mig tyckte att h*n hade tvättat händerna noga. Den här mackapären visade att h*n inte hade gjort det…

En annan brittisk undersökning visar förresten att folk inte minns eller till och med ljuger om att de har tvättat händer efter toabesök. Är britter särskilt äckliga eller? Det kan jag inte tänka mig, faktiskt, så frågan är hur många som ”glömmer” tvätta tassarna här… Eller nej. Jag tror den frågan får vara retorisk också, jag vill nog inte veta…

Livet är kort.

Read Full Post »

Idiotisk post – och fin!

Fredagstrött… Det är inte bara mitt förnamn just nu utan även mitt efternamn. Men när jag hittade ett brev från Ikano Bank i min postbox piggnade jag till – av ilska.

Ett brev som gjorde mig ilsken.

Brevet är en påminnelse om IKEA HANDLA-kortet. Ikano Bank tycker att det är ett tag sen jag handlade och vill med brevet, och dessa rader jag nu citerar, påminna mig om att jag har ett kreditkort hos dem:

[…] har du inte handlat eller hört av dig till oss senast den 30/10 2012 avslutas ditt konto automatiskt.

står det i första stycket. Vad det emellertid inte står är hur man ska höra av sig till dem. Jag hittar emellertid längst ner på brevet, i mikrostil, några rader om att man kan ringa ett visst nummer om man har frågor och att öppettiderna är måndag till fredag klockan 9 – 17. Se själv:

Det går knappt att läsa, men där står ett telefonnummer samt öppettider.

Klockan var 16.50 så jag tänkte att jag ringer väl då, nåt annat sätt att höra av sig på fanns ju inte vad jag såg. Jag möts av en inspelad röst som ger mig diverse val. Jag vill naturligtvis ha personlig service. Men gissa om jag blir ilsken när jag får veta att man där har öppet måndag till torsdag klockan 9 – 17, men fredagar endast 9 – 16! Hur vore det om Ikano Bank kunde ge sina kunder korrekt information??? Behöver banken en kommunikatör, kanske???

Nej, jag tänker inte handla nåt på det här kreditkortet före den 30 oktober bara för att kontot inte ska avslutas. Vill banken ha kunder kvar får man ha en trevligare ton i sin brev och dessutom informera om hur man ska höra av sig. Och så är det ju bra om man i brevfoten anger korrekta öppettider.

Betydligt mildare till sinnet blev jag emellertid strax när jag öppnade ett annat kuvert som också låg i postboxen. Det var från den kära Maria Engelwinge, som jag inte hört av eller sett i bloggvärlden på ett tag. Hon påminde om sin existens med detta fina kort:

Post som gjorde mig mildare till sinnet efter Ikano Banks brev.

Jorå, Maria, jag ska ringa nån dag, men det är så otroligt mycket som pågår i mitt liv just nu – kolla här på bloggen så förstår du…

Är det nån som inte får lika fina kort som jag får av Maria men som vill köpa kort av henne? Kolla in hennes ”kortblogg”!

Livet är kort.

Read Full Post »

Blondes have more… fun?

Polisen i Sao Paolo  i Brasilien har avslöjat en blondinliga. Nej, det är inget skämt, även om det låter tramsigt. Och faktum är att dessa blondiner var ganska smarta till dess att de greps. Det kan man också skratta lite åt, men när man betänker att Brasilien är ett sånt utpräglat klassamhälle sätter man skrattet i halsen. Ljushylta människor anses nämligen vara lite… bättre än dem med mörkare hudfärg. Och rikare.

En medlem i Blondinligan? Tja, fast inte nån rik överklassare, precis…

De skurkaktiga blondinerna riktade in sig på unga överklasskvinnor som liknade dem själva. De hittade dem till exempel på lyxiga köpcentra. Offren togs till fånga och hotades med vapen allt medan skurkblondinerna tog deras identiteter och snodde det som fanns på deras kreditkort.

Blondinligan bestod av mellan fem och tio kvinnor – alla blondiner utom en som är brunett. Och så ligans ledare, som märkligt nog var man och mörkhyad…

Read Full Post »

Livet är en gåva

Det blev verkligen en kanonkväll igår! Jag plockade upp Fatou i stan och så sammanstrålade vi med Fästmön för att dinera på restaurang Trädgården. Trädgården är en kvarterskrog på Heidenstams torg i Uppsala. Alltså ingen finkrog. Många gäster går dit bara för att ta en öl. Men maten är superb – så även igår! Damerna i mitt sällskap åt kött och pommes, jag fisk och pommes. Under tiden intog Fatous pappa hamburgare nån annanstans, men även han slöt upp senare.

Kvällens höjdpunkt var emellertid inte maten. Det var Annika Östbergs  föreläsning i Lötenkyrkan. Ett något obyråkratiskt bokningssystem hade gjort oss osäkra på om vi verkligen fått biljetter eller inte, men Fatou, som känner allt och alla, hade lyckats igen. Förväntansfulla bänkade vi fyra oss – tillsammans med 496 andra…

Halva Fatous pappa till vänster och en förväntansfull och glad Anna till höger.

Lötenkyrkan tog in 500 personer och fick avvisa 100. Jättetråkigt för dem som fick gå hem, men förhoppningsvis kommer Annika Östberg tillbaka till Uppsala.

Vårt sällskap och ytterligare 496 personer fick plats.

Prick klockan 19 började Annika Östberg tala efter en kort introduktion av församlingsprästen. Sen talade hon i en timma och en kvart. Utan manus. De enda avbrotten hon gjorde var för att skölja halsen ren med vatten.

Jag kan inte återge vad Annika Östberg sa och berättade – och jag vill det inte heller! Jag tycker att du ska läsa hennes bok, Ögonblick som förändrar livet, och därefter försöka pricka in en föreläsning med henne. Mycket av det hon skriver om i boken kom förstås tillbaka i föreläsningen, men även annat. Och känslan att få höra henne berätta med egna ord var enorm.

Fatou och jag hade med oss våra böcker. Jag fick ju Annika Östbergs bok av mamma i julklapp. När jag berättade för mamma att jag skulle gå på föreläsning och ta med boken för att försöka få den signerad av författaren, tyckte hon att det var lite pinigt.

Meh, jag har ju skrivit i boken också, då ser ju hon det.

Jag tyckte det kändes bra. Fatou och jag försökte fota varandra tillsammans med författaren, men det blev… ehum… varierande kvalitet på bilderna. På den här bilden ser det ut som om jag säger ett otrevligt, men sanningens ord till Annika Östberg. Fast notera – NOTERA! – att vi faktiskt kramas!!

Vi kramas faktiskt, men jag ser för jädrigt otrevlig ut!.. 😳

Det jag sa egentligen var :

Du måste vara jättetrött nu!

Och det var hon, sa hon. Helt slut… Efter kramen skrev Annika Östberg  i min bok och det blev jag ju glad för, som synes.

Annika Östberg skrev i min bok och jag blev glad. 

Anna och Fatous pappa konverserade under tiden vi köade och fick böckerna signerade. Efter en kort paus, där en av oss förpestade sina lungor och tre av oss försökte sippa frisk luft, stegade vi tillbaka in för att fika. Kaffe och stor kanelbulle ingick nämligen i det facila priset – 100 kronor. Klart värt!!! För den som ville skänka mer i kollekt hittade vi en skojsig apparat som faktiskt tar kreditkort. Kyrkan goes 21st century, liksom…

Kollektomat. 

Anna träffade på en före detta arbetskamrat och det bar sig inte bättre än att hon kom ut för honom – jag stod ju bredvid. Det var väldigt modigt gjort och jag är så stolt över min älskling!

Den här kvällen bär jag med mig i mitt hjärta! Framför allt Annika Östbergs ord om förlåtelse. För det handlar om att kunna förlåta sig själv innan man kan gå vidare. Så är det. Och Annika Östberg skrev naturligtvis väldigt vackra ord i min bok, också dessa ord ska jag bära med mig från och med nu.

”Livet är en gåva.” Sanna ord som jag bär med mig från och med nu.

Read Full Post »

Nu är vi hemma igen!

Nu är vi hemma igen, Clark Kent* och jag – och Fästmön, förstås! Annas första dag på sitt vanliga jobb efter sommarens administrativa vikariat slutade redan klockan 13. Det hade nog varit lite konstigt att gå tillbaka, men min älskling är ju bäst så det gick finfint.

Jag har nyss varit och hämtat Clark från Ryds Glas där han har fått ett nytt öga, det vill säga en ny vindruta. Det var en alldeles utmärkt service därifrån, med lånebil och allt. Rutan har nu inte en endaste prick – ta i trä! – så i morgon ska jag skramla ihop några spänn så att Clark får en New Car Scent- Wunderbaum! Det är han värd! Vidare ska ha få en ny biljettficka till insidan för de kostar bara tio pix på Biltema. Lånebilen är återlämnad och Clark vilar nu ut i garaget efter dagens operation.

Lånebilen var inte så diskret, precis…

                                                                                                                                                        Självrisken var det jag behövde betala på rutan, det vill säga 1 500 spänn. Rutan i sig plus arbetet gick på betydligt mer. Tack och lov för kreditkort, säger jag! Och särskilt TACK till vännen som erbjöd ett lån. Det är i såna här svåra situationer man inser vem som är ens riktiga vänner.

Den hela bilmannen och det tomma kontot ska vi fira med ostpaj och RÖDVIN i kväll! Ja, för jag tappade ju upp merlot i lördags och hade inte flaskor så det räckte. Sista skvätten hamnade därför i en enliterskaraff… Ja, ja, Anna är ledig i morgon och jag behöver trösta mig, det erkänner jag. Jag är i vart fall evigt tacksam att det finns försäkringar, för notan hade blivit betydligt större annars.

För övrigt har jag jädrigt ont i magen idag och det kan bero på nerverna som varit på helspänn. Det har dessutom regnat hela dan och man blir trött och less på det blöta och mörka.

I morgon blir det några ärenden samt en tur ut till Himlen med lite mat samt för att hämta några andra skor än sandaler till Anna. Det plaskar om fötterna, så att säga…

Plaskblött! Bilden tog jag i somras med min fyraåriga, tejpade Nokia N95, för nån Ajfån har jag inte.

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

The Killing

I inledningsscenerna: en ung kvinna jagas genom en mörk skog. Hon halkar och förföljaren hinner upp henne. Detta är upptakten till The Killing, en amerikansk spännande serie som hade premiär i kväll på TV4.

Två oroliga föräldrar.

                                                                                                                                                                 Stan och Mitch Larsen får veta att deras tonårsdotter Rosie INTE har tillbringat helgen med sin bästis som de trott. Och när Rosie inte kommer till skolan på måndagen förvärras läget. Polisen hittar pappans kreditkort och en blodig tröja och jakten på den försvunna flickan börjar. Samtidigt flätas två andra historier in: den ena om polisen Sarah Linden, som råkar få fallet samma dag hon ska flytta från stan, den andra om kommunfullmäktigeledamot Darren Richmond.

Detta är en riktigt läskig deckare! Jag sitter och fryser och ryser under hela detta första avsnittet, för det är kallt, regnigt och mörkt. Samtidigt är det ”snyggt” filmat och skådespelarprestationerna, främst föräldrarna och den kvinnliga polisen, ganska bra. Det enda som stör mig lite är att det hela påminner om en dansk eller norsk polisserie där det också förekom politik och försvunna flickor… Hjälp mig den som kan att komma på vad den hette!

Jag ger i alla fall detta första avsnitt högt betyg. Men mycket kan hända än – såväl i serien som betygsmässigt. Det är nämligen tolv avsnitt kvar…

Read Full Post »

Utfört uppdrag och TACK Gud för kreditkort!

I skrivande stund är jag så nöjd med mig själv. Inte till 100 procent, men till,  säg, 98. Jag har utfört fem av sex jobbiga uppdrag samt varit en sväng på julklappsuppköp, som Farmor skulle ha sagt. Och jag måste säga att jag TACKAR Gud för kreditkort! Nu har jag planerat inköpen noga och handlat efter plånboken/krediterna och funnit att jag har 500 kronor kvar på ICA-kortet, 100 kronor i bonuscheckar på ICA samt 300 kronor i plånboken. Det räcker till (jul)mat för mamma och mig! Jag är nöjd.

Tog som sagt en uppköpstur. Och det första jag såg var nånting som jag blev sugen på till mig själv.

En jumbo-toffla i chict rosa – det står ju liksom mitt namn på skylten!.. Men nej, så gott som 200 spänn till mig blir det inte!

                                                                                                                                                    Däremot hade jag sån tur inne på Hemtex. Tidigare hade jag spanat på en julgardin, jag har inte en enda. Men denna var rätt sober och inte full med tomtar och skit sånt. Tänkte mig den i mitt vardagsrum. Bara det att jag har så stooora fönster där att jag behövde två kappor. Och efter en del granskande av min ekonomi fick jag avstå. Men idag… Idag var gardinerna nedsatta PLUS att man fick köpa två och betala för en! HÄR slog jag till och betalade 99 kronor för dessa:

Två annorlunda julkappor till mitt vardagsrum för endast 99 pix! Nu gäller det bara att få tillfälle att putsa fönstren där…

                                                                                                                                                Återstår nu att få tillfälle att putsa gigantfönstren i vardagsrummet. Det är nämligen inte det lättaste, dels med tanke på kylan, men också med tanke på alla växter som klänger runt den fyra meter (minst…) långa gardinstången…

Men lugn, bara lugn! Mina kära har fått sin del. Den här lilla högen blev det idag och med den är jag i princip klar. Förutom till Fästmön för där har jag MEGAPROBLEM… 😦

En nätt liten hög blev det idag när jag var på julkappsuppköp.

                                                                                                                                                      Alla klappar är som synes inslagna och lär bli så där fult tillplattade i de krusade snörena till jul. Bara så mina kära vet tog det mig TIMMAR att slå in dessa…

Nu funderar jag på en stunds kontemplation med bok och två tända ljus i adventsstake nummer två. Jag glömde liksom bort det igår… Middag blir senare och består av en förhoppningsvis tinad matlåda med ris och kycklingkorv Stroganoff.

Read Full Post »